Ariel 3525

I söndags fick jag och Ariel följa med M på Miranda och M på Matilda på tur. Jag börjar först nu inse vilka fantastiska ridvägar som finns runt Ariels nya stall.

 

Vi började med att rida längs grusvägen där vi gick omkull. Ingen is fanns det nu, men jag måste ändå ge Ariel en eloge för att hon vågade passera bommen fast vi sist gjorde oss så illa (eh, mest jag förstås). Hade jag varit häst vet jag inte om jag hade lyssnat på ryttaren...

 

Grusvägen fortsatte sedan upp över berget och vi travade i uppförsbacken. Det var mycket bra för Ariel, hon taggade ned lite när hon blev trött, även om sällskapet förstås gjorde henne lite extra glad. Eller om det var de nya ridvägarna. ;-)

 

Vi fortsatte längs en stig och när den sedan mynnade ut på en grusväg och vi fick välja vänster (= hem) eller höger (= ytterligare en runda) hann vi knappt diskutera förrän Ariel bestämt valde höger. Hon älskar verkligen att rida på upptäcktsfärd. :-D

 

Grusvägen slutade sedan i fyra (!) olika vägar som alla verkade leda till spännande ställen. Jag längtar så efter att få fortsätta vidare och vidare, mot nya äventyr. Vi valde dock att rida in på stigen som ledde till flygfältet och sedan följa grusvägen hem igen.

 

På hemväg blev det en travstund igen och rätt vad det var så började Ariel jobba rätt och jag kunde njuta av en lösgjord och taktmässig häst. Härligt!

 

Hemma igen peppade vi varandra inför bruksridningstävlingen, så vi provade både lastbryggan och gatubrunnen. Lastbryggan tycker Ariel är hur lätt som helst, i och med att vi jobbat så mycket med uppsittningar från olika föremål. Gatubrunnen förstod hon dock inte vitsen med, utan visade gärna hur bra hon kunde kliva utan att nudda den... ;-) Men det kommer med lite träning, det är jag övertygad om.