Vecka 40
Nu börjar vi nedtrappningen mot lugnare tider.
M.
Ti.
O. Hoppträning.
To.
F.
L. Uteritt med sällskap.
S. Dressyrträning.
Irriterande matte!
Igår var jag äntligen hemma från diverse resor och kunde rida en sväng på Ariel. Kollade på en kompis dressyrträning i förrgår och blev enormt inspirerad. Framförallt hur ofta de lade in skrittpauser i arbetet, så jag tänkte testa detta med Ariel också.
Började med att skritta fram avsuttet på ridbanan, för att därefter sitta upp och jogga fram i trav. Ariel förvånade mig genom att bita mot sadelgjorden när jag försökte spänna ett extra hål innan uppsittning, tror aldrig hon gjort det förut. Lät bli att spänna hårdare och satt upp istället.
De första meterna i trav strök hon bak öronen och var klart irriterad. Blev ännu mer konfunderade och efter en kort skrittpaus fattade jag galopp och då började hon bocka! Hm... Satt av och sadla om, ifall det var sadeln som hamnat för långt bak. Det kändes lite så när jag red, men trots omsadling var hon fortfarande sur första meterna i trav och gjorde knepiga bocksprång i galopp. Inte så jag höll på att fara av, men så det var tydligt att någonting inte var bra.
Efter en till skrittpaus jobbade vi på volten i nedsittning trav, då var hon grymt fin! Kunde göra riktigt bra tempoväxlingar och forma sig efter spåret. <3 Galopperade några varv i vardera galopp, också där på ett väldigt trevligt sätt.
Därefter skrittade vi av ute längs gräsvägen, klätterstigen och grusvägen hem igen. Hon var väldigt tittig på bortaväg, skulle skygga eller stanna för massor med saker, men pigg och glad som vanligt på hemväg. Tänk om hon kunde prata...
Hemma igen diskuterade jag med M om det kanske kunde vara pälssättningen som spökar. Det har aldrig gjort det tidigare med Ariel, men det är klart att saker och ting kan ändras med åren.
Nu börjar nedtrappningen inför "vilan". Normalt trappar jag ned i oktober och låter Ariel vara helt ledig i november och december. Men i år blir det inkörning istället, så jag kommer att jobba henne tre dagar i veckan. Förmodligen kommer vi inte bli klara med inkörningen i år, men jag har ingen som helst brådska. :-) Sedan börjar vi med igångskrittning uppsuttet igen i januari.
Hoppa studs är roligt!
Förra onsdagen (17/9) var det hoppträning igen. Ariel var inte särskilt intresserad av att komma i hagen, så jag tror det blir helt rätt att ge henne ledigt ett tag. Hon hade dessutom varit inne och fått årets influensavaccinering tidigare under dagen, så jag tror vila kommer bli bra.
Men då vi ändå var anmälda till träningen så tempade jag henne (ingen feber) och beslöt mig för att vi skulle vara med så länge hon inte blev ansträngd. Skrittade därför fram henne avsuttet och så tog vi en del pauser under träningen.
Vi fick rida fram genom att trava över bomserier, först upphöjda bommar (i ena änden) med kort avstånd (för att korta upp traven) och sedan några bommar med lite längre avstånd (för att länga traven). Ariel skötte sig riktigt bra, bara jag var noga med min ridning. Sedan vände vi på det så vi först fick länga och sedan korta upp, det var lite svårare. ;-)
Sedan jobbade vi med två galoppbommar där det skulle vara två galoppsprång emellan. Ariel hade lite halvsvårt att få ordning på bommarna, tills jag fick tillsägelse att titta på första bommen. Kändes konstigt, eftersom jag lärt mig att aldrig göra det. Men när jag tittade på bommen, då visste Ariel var hon skulle ta av och galoppen gick mycket bättre.
Sedan hoppade vi en studsserie med tre hinder. Första gången vi kom emot hindret tyckte P att jag skulle driva på Ariel ordentligt. Jag anade vad följderna skulle bli, men beslöt mig för att ändå följa P:s råd. Ariel svarade förstås på min drivning och rusade genom serien. ;-)
P har aldrig tidigare sett Ariel hoppa serie. Vi har bara hoppat olika övningar, som nästan alltid inkluderat böjt spår, vilket bromsar upp Ariel naturligt då hon har jobbigt för svängar. En serie på rakt spår, där Ariel ser exakt vad som väntar henne redan när hon vänder upp från kortsidan, det är MYCKET roligare och enklare. Så hennes naturliga bjudning är egentligen allt som behövs. Skrattade lite och sedan fick P ändra sina instruktioner till att hålla ihop Ariel lite mer...
Vi hoppade studsserien några gånger, sedan byggdes det på med en oxer efteråt och då valde jag att nöja mig med träningen. Ariel hade varit så duktig, men jag ville inte riskera hennes hälsa i och med att hon blivit vaccinerad. Istället skrittade vi av.
Diskuterade med P sedan och jag skall försöka jobba med bomserier en del på egen hand, med kortare avstånd emellan än en meter. Sedan är travhoppning bra för mig och Ariel, så Ariel verkligen får hoppa på styrka och inte fart (som hon gör nu). Dock får hon vila ett tag nu, då jag är bortrest ganska mycket.
Tänkbara tävlingar 2015
Det har redan börjat komma ut en del tävlingar för nästa år och jag har kikat lite på dessa. Utan att kolla hur de eventuellt krockar med andra saker, så ser listan än så länge ut så här:
26 april. LC:2 och LB:1. Övik.
10 maj. LB:2. Näset.
23 maj. LB:0 och LB:2. Övik.
29 maj. LB:2. Timrå.
9 juni. LB:2. Sundsvall.
12 juli. LC:1 och LB:1. Sundsvall.
9 augusti. LC:1 och LB:1. Sundsvall.
12 september. LB:2 Kramfors.
Dock finns det inga tävlingar från Östjämten med ännu och de går först för mig. Trevlig tävlingsplats och nära att köra. <3
Vecka 38
Eftersom det är Vetlanda-vecka så blir det inte mycket ridning för Ariels del. Men så har vi ju börjat varva ned inför vintern också. ;-)
M.
Ti.
O. Dressyrträning.
To.
F.
L.
S.
Turboskritt i trevligt sällskap
I lördags var vi ett gäng som gav oss ut på långtur. Förutom jag och Ariel var det M på Matilda, M på Putte och G på Sickan. Eftersom det var älgjakt så gav vi oss iväg runt sjön.
Ariel gick i tätet, pigg som en spigg och skulle ha koll på allt. ;-) När vi var nästan framme vid bron (vi red åt vänster från stallet sett) föreslog G att vi skulle ta in på en stig som var rolig att klättra. Sagt och gjort, vi tog oss uppför och det var rätt brant klättring. När det sedan planade ut och hästarna fick pusta lite, insåg vi att vi ju skulle ta oss nedför samma väg igen. :-S Jag litar helt och hållet på Ariel i nedförsbackar nu, men hade det varit för ett par år sedan vet jag inte hur jag skulle gjort. Hästarna fick verkligen jobba med bakbenen under sig, men alla kom helskinnat tillbaka ned på grusvägen igen.
Det måste vi förstås fira med en galopp efter att vi passerade bron. :-P Ariel bjöd på riktigt bra i galoppen, även om jag har svårt att komma ned i sadeln när vi rider ut. Jag blandade rätt friskt mellan fältsits och att försöka komma ned i sadeln.
Resten av ridturen skrittade vi mest, även om det blev lite trav och någon till galopp. Ariel fick träna på att gå bakom de andra, vilket helt klart var en dum idé enligt henne. När hon sedan fick avsluta med att gå först, så var det turboskritt för hela slanten. Vi fick göra halt flera gånger och invänta de andra (på stora hästar...) för Ariel hade så bråttom hem. ;-)
Hemma igen hade vi ridit 11 km på 125 minuter, en riktigt härlig ridtur! Ariel var totalt genomsvettig, men det berodde mest på att hon har så mycket päls och det var nästan 25 grader varmt. Så hon fick sig en dusch igen och när hon insåg att det var varmt vatten så stod och bara och njöt. :-)
Måste snart bestämma mig om jag skall sluta rida henne tufft eller klippa. :-S
Styrketräning
I onsdags var det träning för P igen. Eftersom vi inte skall tävla mer dressyr i år, så sade jag till henne när jag bokade att jag lika gärna kan rida hopplektion som dressyr. När man rider dressyr är det en halvtimme enskilt, medan hoppningen är i grupp och fyrtiofem minuter långt. Det är lite olika från gång till gång om det är fler som vill hoppa, så jag var ganska så inställd på dressyr. Men hoppning blev det!
Vi skrittade fram ute, tillsammans med J på Dixon som också skulle hoppa. Sedan fick vi börja med att värma upp med en bomövning. Vi skulle trava över tre bommar, göra en liten volt, trava över tre bommar, en till liten volt och så tre bommar igen. Spåret vi rörde oss på var ungefär halva ridbanan, så den "långsida" som det inte var bommar på fick vi göra vad vi ville på. Jag växlade mellan att göra övergång till skritt och till halt.
Ariel var sådär över bommarna, hon hade en lite för kort trav flertalet gånger, så hon slog i eller snubblade över bommarna. Det blev lite överkurs, hon behövde ha ganska kort trav för att klara av de små volterna, men en längre trav för att klara bommarna. Vi fick till det ibland och ibland blev det bara pannkaka, men vi jobbade på i alla fall. :-)
Sedan gjordes bommarna om till hinder, så det blev tre stycken på "fyrkantsspåret" vi red på. Vi fick göra en uppvärmningsövning i galopp, där vi gjorde en stor volt runt första hindret, red över andra hindret och sedan gjorde en volt runt tredje hindret. Höjden på hindret vi hoppade var så lågt att hästarna bara skulle ta ett större galoppsprång, men Ariel hoppade förstås. ;-)
Det var ursvårt med volterna. Vi kämpade på så gott det gick, men jag kände mig helt hopplöst dålig. Återigen hamnade jag i känslan av att allt måste sitta (och direkt, inte efter några gånger), annars kan man lika gärna ge upp. Jag måste lära mig att vi behöver TRÄNA på att galoppera för att kunna bli bättre. Plus att vi faktiskt är mycket bättre nu än för några månader sedan, det var trots allt galoppvolter vi jobbade med hela passet...
Ariel kämpade på i alla fall och ibland fick vi till det riktigt bra. Några meter i alla fall. ;-)
Sedan var det dags för passets egentliga övning. P avslöjade efteråt att hon noterat att hästarna var trötta redan efter uppvärmningen, men det var tur hon inte nämnde det för oss. Då vet jag inte om jag hade pushat Ariel så mycket. :-P Vi fick nämligen hoppa hindren på volt i galopp. Tre hinder på böjt spår på en trött häst som har svårt för att orka i galopp på volt. Ni kan ju tänka er. ;-)
Vi galopperade igenom något hinder här och där, så P fick bygga upp igen, men jag måste erkänna att Ariel verkligen jobbade på så himla duktigt! Hindren gör ju att man får något att navigera lite bättre emot och Ariel får dessutom mer bjudning än när det är dressyrjobb. Det gjorde att jag kunde fokusera mer på att styra och stötta, än att hålla igång galoppen. Ibland blev det avbrott till trav, men det var ok för P eftersom galoppen ofta blir bättre efter ett avbrott, än att man fortsätter i samma galopp hela tiden (som ofta blir sämre och sämre).
Just där och då kändes passet ganska blä, men när vi hade samling efteråt och P påpekade vilken otroligt bra styrketräning det blivit för Ariel, började jag förstå att det inte var så tokigt ändå. Ariel var så trött, men jag kunde i alla fall jogga av henne lång och låg ganska hyfsat. Sedan fick hon skritta av ordentligt tillsammans med Dixon, så all mjölksyra var borta ur kroppen. Trött liten tjej blev sedan avduschad då hon var helt genomblöt i svett.
Korta tår
Igår var det dags för omskoning. Jag upplever att Ariel knackar ganska mycket sko, så M kortade tån så mycket hon kunde. Söta små fötter blev det. :-D Ariel var lite småstökig vid skoningen, vilket M tyckte var knepigt då hon hade stått så lugnt när hon skodde henne ensam förra gången.
Så jag började städa ur stallskåpet istället för att prata med M och då slutade Ariel att larva sig. Hehe, hon är så van att vara själv med hovis så hon börjar busa när hon ser mig. ;-) Det var i och för sig bra, då fick jag ordning i skåpet inför hösten också. Täckena är på plats på täckeshängaren och allt skräp som man lätt samlar på sig är slängt. Så skönt!
Hovis hade inget att anmärka på när det kom till Ariels hovar, de var lika fina som vanligt.
Vecka 37
Nu är alla måsten för 2014 avklarade, så nu skall vi bara njuta av ridningen och träna så mycket för P som möjligt.
M. Omskoning.
Ti.
O. Markarbete.
To.
F. Dressyr.
L. Uteritt.
S. Uteritt.
Årets sista tävling
I lördags åkte Ariel och jag iväg på dressyrtävling igen, en LB:2. Med oss hade vi M från stallet, som var en riktig klippa. :-) Ariel var lite tveksam till att kliva in i transporten, men efter lite muta och en tillsägelse från mig gick hon ändå in. Sedan började hon skaka... Så när vi åkte till Wången var hon inte kall efter badningen, utan det var också nervositet. Bra att veta att hon blir så orolig av att åka, då behöver vi definitivt åka mer.
Hon stod lugnt under hela resan i alla fall och framme i Kramfors fick hon gå in i boxen medan vi lastade ur bil + transport. De skulle stå på ett helt annat ställe än stallet, så alla grejer fick vara utanför boxen. Jag är inte så van vid det, vilket förstås gjorde att putsboxen med alla ryktgrejer blev kvar i bilen. :-P
M promenerade omkring med Ariel medan jag parkerade bilen och transporten. Sedan gjorde jag iordning henne och satt upp. Skrittade fram en stund ute och sedan räknade vi ut att jag fick gå in i ridhuset för framridning. Tyvärr var underlaget alldeles för djupt, så efter någon minut gick jag ut igen. Det är ingen mening att ge henne massor med mjölksyra istället för att värma upp. Däremot tror jag inte det är någon risk för senorna, när det är en så kort stund de går på djupt underlag.
Ariel och jag joggade fram på de härliga stigarna som fanns runt anläggningen, tyvärr blev det bara skritt och trav då, men ganska snart fick vi rida fram i collecting ring, som hade bättre underlag, och där blev det lite galopp också. Hon kändes så himla fin de minuterna!
Så fick vi komma in på banan och rida runt någon minut. Ariel tyckte domarens bil var superläskig, så den ville hon inte gå förbi. Sedan fick hon syn på hamnen (ridbanan ligger precis vid vattnet) och tyckte att vi kunde stå och titta på alla båtar. ;-) Jag kunde inte sluta le, precis som förra tävlingen. Det är så underbart att vara ute med Ariel och känna precis vad hon tänker. Tror jag har en stor fördel i att inte bli nervös, jag kan lotsa henne runt på ett helt annat sätt.
Vi fick startsignal och jag var noga med att vända henne åt höger vid uppridningen, då vi har lättare för det. Tyckte att linjen blev lite sned, men halten ok. Sedan skulle vi passera domarens bil och det var läskigt, så vi missade fyrkantsspåret lite. ;-) Gjorde travprogrammet helt godkänt (enligt mig, poängen är ju inte viktigast ännu) även om vi inte riktigt fick till travökningen.
Tyckte hon skrittade bra också och så var det dags för galoppen! Först vänster galopp, hon fattade helt rätt men volten blev extremt liten. Hon lyssnar helt enkelt inte på innerskänkeln ännu, det blir för mycket för lilla fjordinghjärnan. I och med att volten blev så liten, blev det väldigt jobbigt för henne att hålla galoppen. Kände hur hon stampade till med bakbenen ett par gånger. Även avbrottet innan hörnet blev för tidigt, men det tar jag på mig. Jag tänker bromsa när jag borde tänka öka, så det är klart hon saktar av då. ;-)
Höger galoppvolt blev bättre, även om ökningen inte heller var så bra. Halten gjorde hon så himla bra och hon är ju proffs på att stå stilla, så där kunde jag känna mig stolt. Uppridningen kändes ok och det var en nöjd Ariel som pustade ut när vi var klara. :-)
Hon fick jogga lite på grusvägen efteråt, sedan skrittade M av henne för hand medan jag bytte om. Ariel hade inte varit särskilt förtjust i att skritta, utan tyckte att hon kunde få sova istället. ;-) Sedan spolade vi av henne (hon var genomsvettig, delvis då hon stressat upp sig och delvis för att hon fått så mycket päls). Efter avspolningen fick hon stå en stund i boxen och äta medan jag hämtade protokollet.
Vi fick 53,33 % och hamnade på plats 14 av 20. Jag blev överraskad över den positiva kritiken, det måste se ännu bättre ut än det känns. ;-) Vi hade inte fått någon 3:a denna gång och belönats med vår första 7:a, på inridningen. Roligt! Det vi skall jobba på är det jag redan vet om, styrkan för att få till formen och elastisiteten för att kunna göra ökningar. Men det är ingen brådska, det viktigaste är att träna på att tävla. Jag behöver bli helt trygg i mina rutiner och Ariel behöver lära sig att man inte behöver stressa upp sig när man tävlar.
Två tävlingar blir facit detta år och det har varit två riktigt roliga tävlingar, med bra domare som gett mycket givande kritik. Nu tränar vi vidare! :-D
Efter att ha sett min kompis J rida sin fina Kandar så packade vi in alla grejer och lastade Ariel. Hon stod lugnt hela vägen hem, men var mycket nöjd med att få gå ut till sina kompisar i hagen igen. Hon skall få vara ledig ett par dagar nu, det har hon verkligen förtjänat. <3
Träningsvärk
I onsdags var det äntligen dags för dressyrträning igen. Det var ju en månad sedan sist! Jag hoppas att det blir oftare framöver, men då gäller det förstås att fler i stallet vill träna. En gång i veckan tycker jag är optimalt, det ger så otroligt mycket varje träning!
Den här gången testade jag att rida fram ordentligt innan. Skrittade längs gräsvägen bort mot hammar och joggade sedan på lång tygel i både trav och galopp. Det är fantastiskt egentligen, att jag kan galoppera Ariel på lång tygel i terrängen. Hon är för underbar!
Klättrade genom skogen och tog sedan grusvägen hem, där jag gjorde massor med övergångar. Tyckte att Ariel blev riktigt fin av jobbet och jag upplevde att hon var mer "framme" när vi började träningen. Så jag kommer fortsätta försöka hinna med lite mer framridning innan träning.
Vi jobbade med trav på volten, fokus på ställning och böjning. Sedan gjorde vi mindre volter i volten, vilket var ursvårt. Jag fick verkligen inte till det i vänster varv. Suck! Därefter blev det tempoväxlingar i trav där jag skulle ha lite passage-tänk i traven. Inte så vi gick i passage, långt därifrån, men med det tänket kunde jag korta hennes trav väldigt mycket och sedan rida fram ur det.
När jag sedan fick göra om de små volterna i trav gick det mycket bättre, för att jag satt ned i traven istället för red lätt. :-P Måste få in i huvudet att Ariel inte längre är en unghäst utan klarar av att jag sitter ned på hennes rygg. ;-) Så från och med nu blir det nedsittning i traven under träningarna.
Sedan galopperade vi och P konstaterade att det verkligen hänt något med galoppen. Jag kunde sitta bättre även den här gången, hade händerna lågt och hittade återigen höfterna. Hurra! Vi jobbade sedan med små tempoväxlingar även i galoppen. Jag tycker att det är ursvårt, men det blir helt klart bättre allt eftersom.
Sedan var träningstiden slut och jag fick jogga av Ariel i lättridning trav innan jag skrittade av henne avsuttet. Hon var plaskvåt av svett, då hon satt så mycket vinterpäls redan. Tror det är dags att ta beslut om avtrappning av arbete eller klippning... Skall fundera lite till hur vi skall göra framöver. Hade ju tänkt vila henne, men samtidigt är det så roligt med ridningen just nu...
Vecka 36
Lite i skymundan kom den, dressyrtävlingen. Men vi åker bara dit för att få rutin.
M.
Ti. Uteritt.
O. Dressyrträning.
To.
F. Uteritt.
L. Dressyrtävling.
S. Skritt.
Men jag vill göra något!
Igår åkte jag till Ariel för att pussa lite på henne och se så allt var okej. Tempade henne och kliade juvret, sedan fick hon sig en avskedspuss och så gick jag därifrån. Men det var inte vad Ariel tänkt. ;-) Hon följde mig hela vägen genom hagen till grinden och såg helt förstörd ut när jag var på väg att stänga grinden. Hallå? Kan vi inte ha lite kul idag också? Joooo!
Så det var bara att ta på henne grimman och ta ut henne ur hagen. Då jag egentligen inte hade tid att rida, så fick det bli en snabborstning och på med grejerna. Sedan skrittade vi iväg längs klätterstigen fast åt "fel" håll, när vi passerat sommarstugan blev det i alla fall höger och så vi avslutade med grusvägen förbi läskiga huset.
Ariel var pigg och glad, kändes helt fräsch i kroppen trots 40 mils resa på ett dygn. Härliga tjejen!
Min vackra flicka!
I lördags klev jag upp tidigt och promenerade Ariel. Hon tycker inte om att stå på box egentligen och när hon är van vid att gå i hage dygnet runt vill jag gärna röra på henne så mycket jag hinner. Det var en magisk morgon med dimma över hela området. Ariel fick beta, så hon var väldigt nöjd.
Gjorde i ordning henne innan jag gick och åt frukost. Sedan tog jag på alla grejerna och så skrittade vi fram längs grusvägen. Ariel var lite på tårna, men ändå mycket lugnare än jag förberett mig på, speciellt med tanke på att hon stått på box hela natten.
Sedan bytte jag om med Ariel bredvid mig, Det är sådana gånger jag blir lite extra glad över min häst. Hon stod lugnt vid bilen och sov, medan jag drog av överdragskläderna, tog på ridskor, shortchaps och kavaj. Sedan gick jag med pallen i vänster hand och Ariel i höger in i ridhuset. Satte upp där inne och sedan red vi fram i alla gångarter. Det var helt underbart att rida i ridhus igen, skulle inte tacka nej till ett eget. ;-) Ariel fick förstås syn på den enormt vackra hästen i spegeln och skulle hälsa. Hehe...
När vi ridit fram en stund frågade funktionärerna om det var okej att de testade ljudet. Perfekt träningstillfälle! Ariel gick lugnt omkring i ridhuset medan det knäppte och smällde från högtalarna och så småningom började en person prata. Inga bekymmer för Ariel. ;-)
När vi ridit en stund i alla gångarter och Ariel bara blev finare och finare, så kom domaren fram och tyckte att vi kunde börja. Så jag fick sitta av och visa att jag kunde sitta upp igen. Domaren erbjöd sig att hålla Ariel medan jag satt upp, men är det någonting hon verkligen är stensäker på så är det att stå stilla vid uppsittning. :-D Sedan fick vi visa upp skritt och trav ett halvt varv i vardera varv och så galoppen ett varv i bägge varven. I höger galopp bröt hon av ett par gånger, men vänster galopp höll hon hela tiden. Dock red vi på en mindre del av ridhuset, skulle tippa på kanske 30 x 15 meter. När vi var klara fick jag lite tips från domaren, att jag skulle jobba med galoppen (nä, det har vi aldrig hört förut...) men att hon var fin i skritt och trav. Godkänt ridprov!
Vi skyndade oss tillbaka till stallet där jag tog av sadeln och hämtade passet. Sedan blev det inmätning där Ariel fick måtten 142,5-182-21. Ariel stod som ett ljus hela mätningen, duktig flicka! Sedan fick vi pusta lite i boxen, då vi inte skulle in på visning på ett tag. Jag passade på att byta om till visningskläderna och att spraya Ariel med glansspray samt frisera lite längs käklinjen. Måste ju framhäva hennes vackra huvud ännu mer. <3
Ariel blev dock ganska rastlös av att stå på box, det var tydligt att hon kände av att något mer skulle hända. Så ganska snart gick vi istället iväg och väntade utanför ridhuset, då var hon lugnare och kunde stå och sova. När treåringarna gick in för visning ställde vi oss precis utanför ingången, där det även stod en våg. Hm... Kunde förstås inte låta bli att ställa henne där och kunde konstatera att hon just nu väger 450 kg. I mina ögon är det 50 kg för mycket, så det är bra att veta att hennes matchvikt faktiskt är 400 kg. Ariel tyckte det var intressant med vågen, nästan som att gå upp på en bro.
Sedan var det då äntligen vår tur. Fy vad det pirrade i magen! Ställde upp Ariel som stod stilla, till skillnad från treårspremieringen hörde jag inte ett ljud av vad domaren sade. Fick skritta två långsidor och trava två långsidor. Tyckte att jag fick till det ganska bra, jag höll mig vid Ariels bog och det kändes mycket bättre än när vi tränat. Sedan ville domaren se en långsida skritt och en långsida trav igen, därefter var det dags för uppställning igen och kritik.
Godkänt ridprov hade vi ju, så jag visste att hon skulle få sitt AB. Men vilka poäng skulle det bli? Bättre eller sämre än treårspremieringen? Var lite nervös att jag skulle misslyckats med att förvalta min fina häst.
Men jag hade inte behövt oroa mig! Förvisso en åtta på typen istället för en nia, men istället fick hon en nia på skritten och en åtta på traven! Kritiken var också helt outstanding, som jag sade till P när hon läst kritiken, nu måste jag bara lära mig att rida hennes gångarter också. ;-)
Ariel verkade lättad att allt var över, hon fick stå i boxen medan jag packade klart allt i bilen och sedan på skötselplatsen medan jag mockade ur boxen. Sedan lastade jag en lite motvillig häst som tyckte att vi ju redan åkt så mycket transport. ;-) Men efter att hon stått på rampen några minuter gav hon upp och gick in.
Resan hem gick lite snabbare än dit, inte tidsmässigt, men mentalt. Underbara, fantastiska häst! Som jag drömt om det här, ända sedan hon var ett litet föl. I och med detta har vi dessutom klarat alla våra mål för 2014, så nu får jag fundera på om jag bara skall njuta eller om jag skall sätta upp något nytt mål.
Kollade till henne efter två timmar och då märktes det hur trött hon var. Kunde stoppa in en bit morot i munnen på henne utan att hon tuggade, för hon var för trött för att inse vad jag gjorde. ;-)
Hemma igen blev det avlastning och ut i hage direkt, eftersom hon varit så nervös och bajsat väldigt löst, så ville jag att hon skulle få i sig så mycket vatten som möjligt direkt. Därför fick hon gå några timmar i en obetad hage, så hon kunde äta ordentligt med gräs.
Åkte ut på kvällen och släppte in henne med sina kompisar igen, sedan tempade jag henne för att vara säker att allt var okej. Vilket det förstås var. Men nojjmatte blir lite extra nojjig när hennes fina häst varit så duktig.
Resan börjar
I fredags fick Ariel komma in från hagen och få sig ett bad. Stallägare G var snäll och kopplade om vattnet, så jag hade varmvatten i slangen också. Lyx! Hade jag varit smart hade jag hört mig för när jag bokade stallplatsen, för väl framme i Wången visade det sig att det fanns spolspilta i stallet. Men nu har jag lärt mig till nästa gång jag åker dit. ;-)
Eftersom jag var lite stressad och ville komma iväg (hade inga tider att passa öht), så blev det en schamponering av kroppen och två av man, svans och ben. Ariel tyckte det var sååå onödigt, speciellt när jag envisades med att tvätta öronen. Va? Kom igen liksom, vad är det nödvändigt för? Vilken domare kollar på öronen...? :-P
Hon fick på sig ett fleecetäcke och så gick vi iväg för att lasta. Provade först att skicka in henne i transporten, men det förstod hon inte alls. Hon gick hela vägen in och backade sedan hela vägen ut igen. Hm... Gick före som vi brukar göra istället och då följde hon med mig in och stod kvar. Tokfia... Satte fast henne och gick sedan runt och stängde dörren istället. Hon såg lite nervös ut men stod lugnt. När jag stängt luckorna där bak gick jag fram för att kolla henne innan vi åkte. Såg då att hon skakade i hela kroppen. Nerver eller kyla törs jag inte säga, men usch vad jag blev orolig. Pussade på henne och lovade att hon skulle bli lugn/varm ganska snart. Sedan kollade jag att allt var stängt och fastsatt innan vi rullade iväg mot Wången.
Det var en händelselös resa, Ariel stod lugnt hela tiden. Jag stannade efter två timmar och kollade till henne. Erbjöd vatten, men det var inte intressant. Däremot drack hon betforvatten och åt lite betfor samt några nävar hö. Jag är av den åsikten att hästen inte skall ha hö framför nosen när man kör, vill inte riskera transportsjukan.
Framme på Wången fick hon gå runt några minuter innan hon fick stå i boxen en stund med hönätet. Nöjd flicka!
Jag fyllde på ganska mycket spån i boxen, tror det blev fyra eller fem kärror. Men jag föredrar att ha mycket spån och slippa ha täcke på henne, speciellt som det var så varmt i stallet. Gissar att det låg runt 15 grader där inne.
När jag var klar med allt fixande tog vi oss en kvällspromenad för att bli av med stelheten. Vi gick ungefär i en timme och kollade på den fantastiska anläggningen, innan det började bli så mörkt att jag ville återvända till stallet.
Såg till att Ariel hade både vattenhink och betforhink innan jag pussade god natt.
Harmoni
I torsdags hade jag inte tänkt att göra någonting med Ariel, bara kolla att allt var bra. Men när jag myst en stund med henne i hagen så följde hon mig till grinden med spetsade öron. Svårt att säga nej... Kruxet var bara att jag redan packat utrustningen till premieringen, så hon fick stå ut med en kort sväng på ridbanan.
Satt upp när vi var framme, barbacka med grimma och grimskaft. :-P Skrittade sedan igenom LB:2 utan att ta i grimskaftet en enda gång. <3 Hon är inte särskilt bekväm barbacka, det behövs fortfarande mycket mer ryggmuskler. Men vi jobbar vidare på det. :-)
När vi ridit klart släppte jag henne lös. Förväntade mig värsta rejset runt i paddocken, som det brukar bli. Men Ariel ville vara nära matte hela tiden, så jag började gå omkring och göra diverse svängar. Hon följde med mig i alla turer fram och tillbaka, så då provade jag att trava från grinden. Trodde att hon skulle stanna kvar då, men hon var med mig och travade fint vid min sida, helt löst. Så samspelta har vi aldrig varit förut och jag förstod där och då att det skulle gå alldeles utmärkt att resa ensam tillsammans med Ariel. Vi är ett team och vi litar på varandra. <3
Travade tillsammans, sida vid sida, i lugn takt fram till grinden, där hon fick äta lite gräs medan jag öppnade upp och sedan kopplade jag på grimskaftet igen. Inte för att det behövs, men det är dumt att ha sin älskling lös bland en massa bilar. Det är ändå djur och de kan bli skrämda av någonting.
