Årets sista tävling

I lördags åkte Ariel och jag iväg på dressyrtävling igen, en LB:2. Med oss hade vi M från stallet, som var en riktig klippa. :-) Ariel var lite tveksam till att kliva in i transporten, men efter lite muta och en tillsägelse från mig gick hon ändå in. Sedan började hon skaka... Så när vi åkte till Wången var hon inte kall efter badningen, utan det var också nervositet. Bra att veta att hon blir så orolig av att åka, då behöver vi definitivt åka mer.
 
Hon stod lugnt under hela resan i alla fall och framme i Kramfors fick hon gå in i boxen medan vi lastade ur bil + transport. De skulle stå på ett helt annat ställe än stallet, så alla grejer fick vara utanför boxen. Jag är inte så van vid det, vilket förstås gjorde att putsboxen med alla ryktgrejer blev kvar i bilen. :-P
 
M promenerade omkring med Ariel medan jag parkerade bilen och transporten. Sedan gjorde jag iordning henne och satt upp. Skrittade fram en stund ute och sedan räknade vi ut att jag fick gå in i ridhuset för framridning. Tyvärr var underlaget alldeles för djupt, så efter någon minut gick jag ut igen. Det är ingen mening att ge henne massor med mjölksyra istället för att värma upp. Däremot tror jag inte det är någon risk för senorna, när det är en så kort stund de går på djupt underlag.
 
Ariel och jag joggade fram på de härliga stigarna som fanns runt anläggningen, tyvärr blev det bara skritt och trav då, men ganska snart fick vi rida fram i collecting ring, som hade bättre underlag, och där blev det lite galopp också. Hon kändes så himla fin de minuterna!
 
Så fick vi komma in på banan och rida runt någon minut. Ariel tyckte domarens bil var superläskig, så den ville hon inte gå förbi. Sedan fick hon syn på hamnen (ridbanan ligger precis vid vattnet) och tyckte att vi kunde stå och titta på alla båtar. ;-) Jag kunde inte sluta le, precis som förra tävlingen. Det är så underbart att vara ute med Ariel och känna precis vad hon tänker. Tror jag har en stor fördel i att inte bli nervös, jag kan lotsa henne runt på ett helt annat sätt.
 
Vi fick startsignal och jag var noga med att vända henne åt höger vid uppridningen, då vi har lättare för det. Tyckte att linjen blev lite sned, men halten ok. Sedan skulle vi passera domarens bil och det var läskigt, så vi missade fyrkantsspåret lite. ;-) Gjorde travprogrammet helt godkänt (enligt mig, poängen är ju inte viktigast ännu) även om vi inte riktigt fick till travökningen.
 
Tyckte hon skrittade bra också och så var det dags för galoppen! Först vänster galopp, hon fattade helt rätt men volten blev extremt liten. Hon lyssnar helt enkelt inte på innerskänkeln ännu, det blir för mycket för lilla fjordinghjärnan. I och med att volten blev så liten, blev det väldigt jobbigt för henne att hålla galoppen. Kände hur hon stampade till med bakbenen ett par gånger. Även avbrottet innan hörnet blev för tidigt, men det tar jag på mig. Jag tänker bromsa när jag borde tänka öka, så det är klart hon saktar av då. ;-)
 
Höger galoppvolt blev bättre, även om ökningen inte heller var så bra. Halten gjorde hon så himla bra och hon är ju proffs på att stå stilla, så där kunde jag känna mig stolt. Uppridningen kändes ok och det var en nöjd Ariel som pustade ut när vi var klara. :-)
 
Hon fick jogga lite på grusvägen efteråt, sedan skrittade M av henne för hand medan jag bytte om. Ariel hade inte varit särskilt förtjust i att skritta, utan tyckte att hon kunde få sova istället. ;-) Sedan spolade vi av henne (hon var genomsvettig, delvis då hon stressat upp sig och delvis för att hon fått så mycket päls). Efter avspolningen fick hon stå en stund i boxen och äta medan jag hämtade protokollet. 
 
Vi fick 53,33 % och hamnade på plats 14 av 20. Jag blev överraskad över den positiva kritiken, det måste se ännu bättre ut än det känns. ;-) Vi hade inte fått någon 3:a denna gång och belönats med vår första 7:a, på inridningen. Roligt! Det vi skall jobba på är det jag redan vet om, styrkan för att få till formen och elastisiteten för att kunna göra ökningar. Men det är ingen brådska, det viktigaste är att träna på att tävla. Jag behöver bli helt trygg i mina rutiner och Ariel behöver lära sig att man inte behöver stressa upp sig när man tävlar. 
 
Två tävlingar blir facit detta år och det har varit två riktigt roliga tävlingar, med bra domare som gett mycket givande kritik. Nu tränar vi vidare! :-D
 
Efter att ha sett min kompis J rida sin fina Kandar så packade vi in alla grejer och lastade Ariel. Hon stod lugnt hela vägen hem, men var mycket nöjd med att få gå ut till sina kompisar i hagen igen. Hon skall få vara ledig ett par dagar nu, det har hon verkligen förtjänat. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0