Tungt, jobbigt och helt fantastiskt!

Äntligen dressyrträning igen! Jag känner mig rätt låg om det blir långt mellan träningarna, som nu. Jag behöver verkligen en spark i baken då och då, vilket jag får av P. Ändå var det bara två veckor sedan senaste träningen. Funderar lite över hur mycket mer framme vi skulle vara om jag tränat lika intensivt för F, men samtidigt såg livet lite annorlunda ut då.
 
Hursom, skrittade iväg på en supertaggad Ariel som såg spöken överallt. Börjar bli van vid den känslan, men jag längtar verkligen till hon landar och blir min härliga, trygga Ariel igen. Joggade fram lite, men så var det några ungar som började smälla smällare och då kändes det säkrast att bara skritta. 
 
Framme vid vändplanen var hon fortfarande alldeles för fokuserad på smällarna, så det blev bara ett varv i skritt innan vi stod stilla och spanade en stund. Sedan kom P och satte oss i arbete. 
 
Vi fick trava runt vändplanen, något mindre volt pga blöta partier, men ändå cirka 20 meter i diameter. I den stora volten gjorde vi sedan mindre volter. Det var inte det lättaste... Antingen tappade vi takten totalt, eller så skar Ariel av vägen alternativt upptäckte någonting spännande att kolla på så hon vinglade utåt. Suck! Jag kände att jag red som en kratta också, bålstabiliteten verkade försvunnit totalt, bara skumpade omkring i sadeln med fladdrande skänklar. BLÄ!
 
Bytte varv när P var nöjd med de små volterna och det var precis lika illa i höger varv. Värst var nog att Ariel började hänga i min hand också, blir så frustrerad över det! Jag trodde det berodde på att hon har något jox i munnen, så jag har ridit på sidepull senaste tiden. Träningen idag red jag också på sidepull, men det gjorde ingen skillnad. Eller snarare upplevde jag henne mer irriterad än på bett, hon skakade på huvudet några gånger och var klart missnöjd med min hand. Suck!
 
När vi gjort hyfsade volter i bägge varven var det dags för galopp. Vi har ju inte galopperat seriöst på träning på evigheter, men de få språng jag känt har varit helt annorlunda mot tidigare galopp. Så jag var väldigt nyfiken när jag bad om galopp i vänster varv. Ariel svarade med att bli överlycklig och bralla iväg lite. ;-) Fick ta ned henne i trav och börja om igen. Då blev det en bättre fattning och galoppen kändes verkligen helt enorm! Stor, luftig, balanserad och med rejält med kraft från bakdelen. <3
 
Jag fick jobba med att flytta henne för innerskänkeln i trav, fatta galopp när hon lyssnade på innerskänkeln, galoppera en bit och sedan sakta av till trav, även då samtidigt som hon flyttade för innerskänkeln. Det var skitjobbigt, men jag tyckte faktiskt det gick bättre och bättre. Framförallt orkar hon hålla galoppen på ett annat sätt på böjt spår, jag kommer ned i sadeln (hurra!) och kan äntligen börja inverka på henne. Inte så den var perfekt, långt därifrån, men vi är ett steg närmare än vi var i höstas. 
 
P tyckte också att det var stor skillnad. Vi har ju varit noga med galoppfattningarna hela tiden, men däremot inte brytt oss så mycket om avsaktningarna. Nu är det dags att jag börjar tänka på det, varje gång jag rider. Inte bara ramla ned i trav igen, utan behålla balansen i avbrottet, flytta för skänkeln och hitta takten igen direkt. 
 
Joggade av en nöjd Ariel, som verkade glad över att få galoppera igen. Det känns så roligt, galoppen som varit vår stora stöttesten och det jag oroat mig mest för inför fälttävlanslägret. 
 
Skrittade hem på en övertaggad Ariel, tror hon missförstod och trodde träningen var uppvärmning inför en galopptävling. ;-) Hon var genomsvettig, så jag invigde nya spolspiltan. Det är helt enkelt en vattenslang som jag drar från mitt badrum till skötselplatsen, så man får precs så varmt vatten som man vill ha. Lyx! Ariel var mycket nöjd med att bli duschad i varmt vatten, även om det var lite för varmt för henne egentligen. Tror att 20 grader blir mer lagom än 30. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0