Varierande dressyrjobb...

Idag kändes Ariel lite småloj när vi skrittade iväg längs grusvägen. Tog en sväng in på ridbanan för att kolla hur underlaget var, men även om en tredjedel är framtinad (långsidan längs asfaltsvägen) och en tredjedel har ganska tunn skare kvar, så är den sista tredjedelen ohjälpligt översnöad. Suck! 
 
Fortsatte längs grusvägen för att se hur underlaget var där. Efter lite trav kom Ariel igång bra och vi kunde till och med galoppera! :-) Hon fattade rätt galopp bägge gångerna, men så var jag noga med att flytta henne för innerskänkeln först, innan jag bad om galopp. Duktig tjej! Galopperna kändes ännu mäktigare på rakt spår än de gjort på vändplanen, men eftersom det var uppvärmning så stod jag upp och fick inte njuta lika mycket. ;-)
 
När det blev för mycket snö (en bit efter T-korsningen) vände vi och skrittade tillbaka. Jobbade med övergångar skritt-halt, det kändes inte precis som att Ariel var med mig, utan mer som att hon stannade för att hon måste, men kunde hon kanske få koncentrera sig på allt runt omkring istället? Vet att det inte är någon mening att bli irriterad när hon är så, bara att andas djupt och fortsätta be henne fokusera. 
 
När vi kom runt en sväng så man såg vägen ned till svackan vid första vägtrumman, stod plötsligt en älgko där och åt från sälgen. Vi hade passerat där för mindre än tio minuter sedan... Ariel tvärstannade och frågade vad vi skulle göra. Dvs, matte är det farligt? Eller är det ofarligt? Jag lugnade henne, medan jag konstaterade att älgkon inte ens märkt oss. Så jag ropade "Hej älgen!" så högt jag kunde. Hon tittade förvånat på oss och skyndade sig sedan iväg genom skogen. Vi var max 30 meter ifrån... Ariel slappnade av och vi kunde fortsätta vårt jobb med övergångar. Hehe...
 
Växlade mellan halt-skritt-trav längs hela vägen till vändplanen. Väl där jobbade vi med övningen vi fick av P sist, dvs trava och flytta för skänkeln, fatta galopp, galoppera, flytta för skänkeln, bryt av till trav och flytta för skänkeln. Det gick sådär. Främst blir jag vansinnig på underlaget, det är för blött nu, så Ariel sjunker ned alldeles för mycket. Det gör också att hon genar inåt ibland när hon inte vill gå där det är mest upptrampat. Förståeligt, men ändå inte okej. Galopperna kändes helt grymma, även om högergaloppen blev lite svår att sitta i. Det berodde främst på att vi började med vänstergaloppen, så vändplanen var mer sönderriden när vi skulle galoppera höger galopp.
 
Efter några okej galopper i höger varv fick hon belöning genom att vi jobbade med tempoväxlingar i trav. Det var också rätt jobbigt, men hon blev så himla fin av det! <3 Joggade av henne sådär halvdant och svor ännu mer över underlaget. 
 
Skrittade hem avsuttet, skönt att det äntligen är så bra underlag att jag kan göra det. Hon kändes mycket finare i munnen igen, bara i skritt hon är lite tung och säger jag ifrån då så är hon mjuk och fin igen. <3 Så jag tror det främst är en styrkegrej, att hon försöker komma undan att jobba genom att lägga sig i handen. 
 
Förhoppningsvis går min dragbil igenom besiktningen på fredag, så kan vi åka till Nyland framöver och rida på mycket bättre underlag. Jag vet ju att det gör enorm skillnad för Ariel. Sedan kommer det nog inte dröja många veckor nu förrän grusvägarna är helt bra, så jag kan rida dressyr ute också. Så underbart! :-D
 
Ariel var lite svettig när vi var hemma, men framförallt lerstänkt, så hon blev avspolad innan hon fick gå ut i ligghallen och rulla sig. Mycket nöjd tjej. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0