Avkopplande skrittur
Igår spände jag för Ariel för vagnen igen. Helt själv. :-) Hon vet exakt vad hon skall göra (dvs stå stilla), så nu börjar jag äntligen känna mig lugn vid det momentet. Vi klarar oss helt okej själva.
Körde iväg längs gamla landsvägen och upp längs grusvägen. Fortsatte längre än vi kört tidigare, men var därmed noga med att endast köra i skritt. Öka sträckan först, sedan hastigheten... Det var några rejälare backar innan vi var framme vid T-korsningen, men hon jobbar helt rätt i dem. Duktig tjej! Däremot blir jag rätt så slut i handen jag håller pisken i, så jag stoppade undan pisken efter 1/3 av turen. Likaså får jag ont i ryggen av att sitta så rakt som jag gör på kuskbocken, men det är förhoppningsvis bara en vanesak...
Det var inga problem att vända, men givetvis var hon lite ivrigare hemåt. Totalt var vi ute i 35 min och hon var inte alls lika mentalt trött som tidigare. Så himla härligt att kunna motionera henne framför vagn ibland. :-)
Kommentarer
Trackback
