Ariel 3525

Idag var det äntligen kördags igen. Ariel fick återigen stå lös medan jag spände för, det var inga som helst problem, utan hon stod helt stilla hela tiden. <3

 

Körde iväg ut från min gård och längs asfalten en liten bit. Travade några meter, sedan kom det mötande bilar så vi fick skritta istället. Svängde in på gamla landsvägen och förbi grannens gård. Ariel ville gärna gå hem då, men lyssnade i alla fall på mina hjälper. ;-)

 

Skrittade på bra längs gamla landsvägen, sedan tog vi en snutt av asfalterade vägen igen, men trav den här gången. Okej driv i henne, men hon har helt klart samma grundtempo som hon har i ridningen (dvs långsammare bortåt, snabbare hemåt). Vände in på grusvägen, men istället för att vända via skoterleden hem igen, så fortsatte vi uppför den branta backen. Där tyckte Ariel att det blev lite jobbigt, så jag tjoade och uppmuntrade henne, varvid hon svarade med att trava. Haha, härligt att hon tar framåtdrivande rösthjälper i alla fall. :-P

 

När vägen planade ut försökte jag mig på att vända hemåt, men det ville inte Ariel. Hamnade i en knepig vinkel, som Ariel löste genom att lugnt rygga några steg och sedan fortsätta bortåt igen... Bli så full i skratt, att hon ändå tycker det är så roligt att bli körd att hon vill fortsätta lite till. ;-)

 

Så vi fortsatte kanske tjugo meter till, innan nästa mötesplats/vändmöjlighet fanns. Den här gången var jag lite tydligare mot henne att ja, vi MÅSTE vända. Så då trixade hon lite och vände sedan galant runt med hjälp av några steg skänkelvikning. Hon är verkligen fenomenal på att vända, men bara när det är på hennes villkor... ;-)

 

När vi kom tillbaka till branta backen gjorde jag halt och klev ur vagnen. Vill inte riskera för mycket i början, hon behöver träna mer på att bromsa sig nedför, så då vill jag gärna underlätta genom att gå bredvid så här i början. Det var inga bekymmer alls för henne när jag gick bredvid, men när vi kommit nästan hela vägen ned, så möttes vi av en bil (bärplockare). Haha, det är lite ovanligt att möta bilar på grusvägen, men ibland händer det. 

 

Bilen var dock snäll och backade till en mötesplats och stängde sedan av motorn. Så Ariel hade mycket plats att passera och var inte ett dugg bekymrad över bilen. Jag klev upp på kuskbocken medan bilen backade, så vi travade ända fram till mötesplatsen. Tackade så mycket för de var snälla och underlättade för oss, det är verkligen skönt. :-)

 

Tillbaka på asfalten fick hon trava hela vägen till gamla landsvägen. Det var en superpigg tjej som travade riktigt flott, som sagt, på hemväg är det lite annat tempo. ;-) Inga bekymmer att växla ned till skritt och vända in på gamla landsvägen ändå, vilket känns skönt. Även om hon är pigg, så är hon lätt att dämpa. :-)

 

Sista biten hem gick i glad skritt, vi stannade och pratade lite med grannen och då står hon lugnt och väntar. Väl hemma igen blev det frånspänning lös igen, fortsatt lugn och fin häst. Hon verkade inte trött, trots att vi kört längre och med mer trav än vi gjort tidigare. Tror vi gott kan fortsätta öka sträckorna framöver. Så himla roligt. :-)