Ariel 3525

Igår åkte vi till Nyland för dressyrtävling. :-) Ariel blev väldigt upprörd vid urlastningen, hon kände inte igen sig och HOPPADE sista halvmetern nedåt. Visste inte att hon kunde hoppa baklänges så bra. ;-) Tog några meter innan hon insåg att vi visst var "hemma", men vi var på lägdan nedanför husen istället för gräsplätten vid ridbanan där vi brukar stå. :-P

 

Hon fick gå i hage medan jag hjälpte till med lite inför tävlingen. Gjorde sedan i ordning henne och red fram. Det var lite svårt att beräkna tiden, jag kände mig stressad över att inte veta hur lång tid jag skulle ha på mig innan det var min tid. Hade en plan, men jag höll mig inte till den. Tyvärr, för den verkade ändå stämt rätt så bra. 

 

Framridningen var nere på lägdan, så man hade ingen koll på vilket ekipage som var inne. Därför skrittade jag fram på grusvägen, joggade sedan fram på lägdan och tog några galopper innan jag checkade av hur det såg ut på banan. En annan miss i planeringen var att jag inte hade koll på startlistan, så jag fick kolla och dubbelkolla vem som var på banan och hur många som sedan var före mig. Där hade det varit bra med en medhjälpare som haft koll, men den lyxen kan jag ju inte räkna med på varenda tävling. ;-)

 

Jobbade lite med hörnpasseringar och volter i traven nere på den platta delen av lägdan (där stallägare G klippt gräset kort i 20x60-bana). Ariel kändes lite trutig i munnen och inte helt framme. Jag kände att jag inte riktigt lärt mig hur jag rider med sporrar, så det var med en sådär-känsla som jag red upp igen. Sista kvarten innan start red jag runt, runt utanför ridbanan, inte heller någon bra uppladdning eftersom Ariel bara blir ännu segare och med längre ledningar när ridningen blir så inkonsekvent. :-/

 

Så fick vi rida in på banan. Ariel ville INTE. :-( Fick ändå igång henne hyfsat, passade på att rida förbi domarbordet och rida lite böjda spår i trav. När vi fick startsignal kändes det verkligen sådär, men jag beslöt mig för att det viktiga var att peppa Ariel till att tycka det var kul. Hon gjorde verkligen allt helt okej, successivt under programmet tyckte jag att hon började vakna till, galoppvolterna gjorde hon bitvis korrekt ställd (heja) och hon är lättsam när det gäller övergångar och halter. Fria skritten blev lite vinglig, men för henne är fri skritt verkligen "ledig", så det är svårt att ha kvar fokuset då. 

 

Kände mig nöjd när vi red ut från banan, det hade var mycket mer intresse från Ariels sida och driv i henne, jämfört med när vi red i Sundsvall. Så besvikelsen blev stor när jag fick veta att vi bara fått 52 %. Mycket sämre än i Sundsvall, fast känslan var så bra. Suckade lite över bedömningssport och såg fram emot att få protokollet. Men så visade det sig att alla slutsummor blivit dividerade med 300 istället för 270, så det var därför det var så lågt. Vi slutade istället på 58,5 % vilket kändes helt rätt! :-D Återigen blev vi fyra och fick vår tredje röda rosett från Nylands tävlingar. :-P

 

Ariel fick sedan gå på promenad med sin "pojkvän" Leo medan jag hjälpte till att bygga om banan. Red sedan fram nere på lägdan igen, testade lite tempoväxlingar i trav, att verkligen ha kvar henne i ramen när vi gjorde volter samt galoppvolt - mellangalopp på diagonalen och sedan fortsätta i galopp genom kortsidan. Det sistnämnda pratade P om på programridningen i måndags, så man inte riskerar att hästen bryter av för tidigt från galoppen. Ariel gjorde superfina fattningar, helt okej volter, bra mellangalopper och helt okej kortsidor i förvänd galopp. Heja! Skämtade om att vi helt klart vann framridningen. ;-) Red sedan upp till banan och konstaterade att det var många före oss, så skrittade ut på grusvägen en kvart. 

 

När jag var tillbaka så var det strax vår tur, hann göra lite framdelsvändningar och försökte mig på lite övergångar trav-halt-trav, men Ariel blev bara mer och mer trulig. Okänslig i munnen och ofokuserad. Blä vad jag kände mig värdelös när jag red in på banan!

 

Bestämde mig för att det viktiga var att ha igång Ariel mer. Dvs fokus energi framför form. Så jag red runt banan i lättridning, verkligen matade på med energi och bara tänkte fram, fram, fram. Tog en galopp mot utgången också, så hon skulle vakna till lite mer. Sedan fick vi startsignal. 

 

Hon var med mig nu! :-D Vi gjorde ett helt okej travprogram, även om jag förstås vet att det finns mycket att fila på. Det blev en temposkillnad i traven (även om domaren nog tyckte det var snigeltrav-arbetstrav istället för arbetstrav-mellantrav...) och hon gick även fram okej i skritten. Jag vet ju att vi kan enormt mycket bättre på träning, men för att vara på tävling så var det såna enorma framsteg! 

 

Sedan strulade hon i galoppen, fattade först höger galopp och när jag saktade av och fattade till vänster istället så blev volten förbaskat liten. Ökningen kändes bra dock och vi höll igång galoppen tills jag ville sakta av (enormt framsteg jämfört med Sundsvall!). Sedan blev det samma i höger varv, hon fattade vänster galopp och volten blev därför inte den bästa när jag korrigerade galoppen. Ökningen blev okej, men jag kom på mig själv med att tänka "uh, orkar inte" varvid Ariel förstås bröt av till trav lite för tidigt. Känslig dam ibland. ;-)

 

Halten är hon ju klockren i, så där behövde jag inte vara bekymrad. Domaren var också rätt nöjd med oss, men ville ha mer tempo (jaja, det kommer om några tävlingar till... ;-)) och att hon inte var så öppen i formen. Men som sagt, det känns som vi är på rätt väg nu och att tempot måste få gå före formen tills hon kan prestera både ock (vilket hon ju kan på träning). 

 

Vi fick 54,3 % vilket är en procentenhet mer sedan vi red programmet ifjol. Men det känns enormt mycket bättre än sist, så det är härligt att det går framåt. I den här klassen slutade vi som femma, så vår röd-rosett-svit är nu bruten. :-D