Pigg, piggare, piggast

Igår var det dags för årets långritt i Nyland. Det blev senare än beräknat, då vi alla haft så fullt upp med annat att långritten liksom glömts bort. När vi väl insåg det, så skyndade vi oss att boka in ett datum, men bestämde att vi bara skulle rida två timmar, eftersom det hinner bli mörkt redan vid nio på kvällarna nu. 
 
Ariel var väldigt uppe i varv när vi var framme i Nyland, hon hade inte åkt transport på två veckor och tydligen är hennes resvana en färskvara... Hon klev ur transporten innan jag ens hunnit säga okej, så det var bara att skicka in henne igen och se till att hon stod kvar tills jag sade åt henne att komma. Det gäller att vara konsekvent så hon inte börjar med ovanan att kliva ut när hon själv känner för det...
 
Sedan på med grejerna och upp i sadeln. Fick hoppa av och justerade padden lite innan jag kunde sitta upp igen och rida iväg med de andra (M på Putte, M på Matilda och A på Z). Ariel var rätt så loj och ointresserad av alltihop, trots att hon fick ta täten. 
 
Vi skrittade en ganska lång stund, sedan travade vi kanske 5-10 minuter. Ariel var fortsatt loj, men det var de andra hästarna också. Vi skämtade lite om det, att det måste vara det varma vädret. :-P Vi red på grusvägen till vänster om stallet, men tog in på avtagsvägen precis innan bron. Efter lite skritt och trav gick vi över en större träbro (inga bekymmer alls) innan vi kom till en riktigt trevlig galoppsträcka (gräsunderlag). Eftersom Ariel var så loj så fick hon vara sist, så hon inte bromsade upp alla andra. 
 
Det var visst lite feltänk från min sida... Så fort de andra började galoppera vaknade Ariel till liv! Jag hann inte med att göra några egentliga hjälper, utan bara upp i lätt sits och tänka galopp så var det fullt rejs som gällde. :-P Fick bromsa henne så gott det gick (red med sidepull) så vi inte red förbi de andra. Ariel ville bara fort, fort vidare... Så galoppen blev snart till trav, så taggad var hon...
 
När vi travat en stund bröt de andra av till trav också och vi kunde konstatera att alla hästarna var rejält taggade nu. ;-) Vi bytte platser, så Ariel fick vara näst först istället och så galopperade vi igen. Nu kunde hon hålla ett nästan normalt tempo, ännu bättre blev det när Putte tittade till på någonting och hon kunde gå om honom! :-D
 
Riktigt glada och pigga hästar kunde vi sedan skrittade på långa tyglar i mer normalt tempo. Framme vid vattnet skulle jag gå i med Ariel först, när hon tvekade förklarade de andra att deras hästar inte heller skulle gå i nu, eftersom Ariel visat dem att det var farligt. :-P Men jag känner som tur var mitt sto, hon kan ibland behöva lite övertalning... ;-) Framförallt när det är väldigt stenigt och vattnet rör sig. Så efter en liten diskussion klev hon ut i vattnet, men förstod inte riktigt att hon skulle gå igenom. Så jag fick lirka henne steg för steg tills hon var över, då blev hon så stolt över sig själv att hon tom glömde att äta gräs när hon fick chansen. ;-)
 
Skrittade mestadels på hemväg, men några lite längre travsträckor blev det, med fyra riktigt taggade och pigga hästar. Sedan skulle Ariel förstås gå fortast i skritten hem också, ända tills hon kom på efterkälke, då tappar hon som vanligt lusten att komma först. :-P
 
Vi var ute i ganska precis två timmar, sedan fikade vi och då fick Ariel vila i en hage. Fotade henne för att ha bildbevis på hur mycket smuts som kryper fram med svetten. Hon har alltså inte rullat sig på bilden...
 
 
Efter fikat blev det lastning i mörker, jag hade missat att jag har en lampa i transporten (nä, aldrig lastat i mörker förut), så jag tänkte inte ens på att slå på bilens ljus för att få det ljusare i transporten... Men Ariel skötte sig perfekt och klev raka vägen in, fast det var mörkt. Duktiga tjejen! Hemma igen så gick hon lika lugnt ur också, väldigt skönt. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0