Koncentration och precision

Igår var det dressyrträning igen. Pga det knepiga vädret så var det blankis, men tack och lov ok fäste för Ariel med fyra broddar i varje sko. Skrittade fram på gamlandsvägen och försökte återgå till vårt framridningssystem vi hade i somras/höstas. Dvs skritt på lång tygel 5 min och sedan övergångar skritt-halt och skänkelvikning i skritt var det vi gjorde igår (även framdelsvändning och ställa i nacken kan fungera). Framme vid vändplanen använde jag mig av hela vändplanen för att jogga igång i trav. 
 
Som vanligt blir jag lite mer osäker på uppvärmningen i trav. ;-) Först fick hon jogga fram rätt så fritt, jag såg till att vara i balans, mjuk i handen och att hon höll sig på rätt spår, är hon då fokuserad på mig så går hon superfint i trav, men hittar hon något annat att lägga märke till så ser hon mer ut som en stjärnkikare. :-P
 
Gjorde sedan övergångar skritt-trav där vissa sekvenser blev fantastiskt bra. Sedan kom P och svängde in med bilen och då kunde Ariel INTE koncentrera sig alls. Haha, såg nog helt vidrigt ut med häst som studsade omkring och ryttare som försökte återfå kontrollen. Tur att P är härdad... ;-)
 
Vi fick börja med att gå på volten (ca 15 meter) i trav, hitta ställning, böjning och rätt takt. Jag tyckte att jag skumpade lite väl friskt, men P hävdade att om man har en häst med fem växlar vill man väl rida alla fem. Jag är mer inne på att treans växel är rätt bekväm och trevlig. ;-)
 
Sedan fick vi göra en övning med koner. Vi skulle trava längs med vändplanen och sakta av till skritt innan första konen, vända runt den och sedan göra skänkelvikning till andra konen, göra en volt till vänster och sedan göra skänkelvikning till tredje konen. 
 
Vi fick göra övningen ganska många gånger i först vänster varv och sedan höger varv (så volten blev till höger, skänkelvikningen blev ju både åt vänster och höger oavsett varv). Jag tyckte egentligen att det kändes som det gick sämre och sämre. Framförallt var min position i sadeln bedrövlig, men Ariel älskar ju skänkelvikningar så hon kämpade på. 
 
Sedan fick vi order om att göra det i trav istället, vilket jag inte begrep hur jag skulle hinna med, men det gick faktiskt bättre än i skritt! Ariel var superfin i både flyttningar och volter. <3 P förklarade att det berodde på att jag inte hann tänka så mycket när allt skedde så fort. :-P
 
Avslutade med att jogga av en fin tjej på volten, fick henne bitvis att verkligen stretcha ut i ryggen utan att hon tappade sina bakben. Heja oss! Ariel har tack och lov inte tappat så mycket av vår paus, även om jag helt klart har det. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0