Ariel 3525

Åh, jag är så grymt taggad inför det här tävlingsåret. Vi har fortfarande som fokus att ha roligt och få rutin på att tävla, så några resultat bryr jag mig inte om. 

 

Jag har precis anmält oss till årets första tävling, det blir den 26 april som vi rider två (!) klasser. En LC:1 och en LB:1. Egentligen vill jag bara rida en klass/tävling än så länge, men det är så sällan det är LC-klasser här uppe, så jag måste passa på och rida dem. Vill ju gärna få prestationsmedalj brons någon gång. :-)

 

Eftersom tävlingen är så tidig, så kan det hända att jag stryker oss om väglaget är dåligt. Jag riskerar inte min prinsessas liv för att åka till en tävling. Men jag hoppas verkligen att det skall vara barmark och tryggt att åka. 

I fredags red vi ut och konditionstränade. Ariel var väldigt på tårna och studsade en del, men inte värre än att jag kunde rida igenom det. Vi travade non stop 25 min och jag fick en härlig distanskänsla på henne. Så pass härlig att jag funderar på att växla upp träningen och starta en Clear round i maj. Fyra mil, med rätten att bryta igen om hon reagerar som förra tävlingen. Kanske ändå...

I onsdags var det träning igen. Jag var ute i god tid och kunde rida fram i tjugo minuter innan P kom. Då det låg bommar på rad på medellinjen blev det jobb över dem. Först gick vi i små snäva serpentiner över varje bom i skritt. Därefter blev det trav, över varannan bom och just över bommarna blev det skritt, för att efterlikna LC:2 en aning.

 

Så kom P och vi fick gå in på en liten fyrkant för att vid varje hörn flytta bogarnà inåt dvs få med yttersidan. Det var ganska svårt att få till känslan, Ariel hade lättare för höger varv som vanligt. Efter att det fungerade hyfsat i skritt gick vi över i trav. Det var sjukt svårt! Hörnen kom liksom hela tiden, så jag hann inte alltid med mig. Ariel jobbade dock bättre i trav tyckte jag.

 

Sedan fick vi successivt tänka volt men ändå få med yttersidan. Vi jobbade med att minska och öka volten, så jobbigt men nyttigt! Ariel tyckte att det var rätt kämpigt på den lilla volten, men försökte så gott hon kunde. <3

 

Joggade av en fin häst och skrittade sedan av. Hon var rätt flåsig också, det tar på krafterna att jobba. :-)

Idag är G snäll och tar in Ariel, så jag kunde passa på att rida i dagsljus. Ariel ville inte alls komma när jag ropade på henne i hagen, fick muta med havreskrammel så kom hon skyndandes. ;-)

 

Red iväg bort mot Långsele, dvs över de två broarna. Hon var väldigt tittig och på tårna förbi husen, men det släppte successivt när vi kom ifrån bebyggelsen. Travade tio minuter bortåt, hon var helt perfekt i traven, kanske något överilad ibland. 

 

Vände hemåt vid "mellanvägen" och travade fem minuter hemåt. Då blev hon taggad igen och skulle öka traven hela tiden. Blev en del halvhalter där... Men det gick ändå att dämpa henne och jag kände inte att jag förlorade kontrollen. Men lite för snabb trav ibland.

 

Skrittade sedan hem, bitvis på lång tygel. När vi kom till ställen där hon hetsade upp sig, så kortade jag tygeln och såg till att hon jobbade i form. Då fokuserade hon faktiskt bättre på mig och att försöka gå korrekt. Sötnosen! Ibland får man lura henne förbi farligheter. ;-)

 

Hemma igen blev det massage och stretch av frambenen i hagen, sedan gick hon iväg till sina kompisar igen. 

Igår var det träning igen. Började med att skritta fram några minuter, sedan gjorde jag framdelsvändningar i bägge varven tills jag kände att jag hade Ariel med mig. Hann även med några övergångar skritt-trav innan träningen började.

 

Först fick jag skritta på volten och försöka hitta en lugn takt hos Ariel. Hon var överilad, men även när jag tyckte hon gick bra, så gick hon för fort. Segt som kola skulle jag visst tänka. ;-) När skritten fungerade fick vi övergå till trav, även där kämpade jag en del med takten. Sedan var hon väldigt ofokuserad och spanade på saker utanför ridbanan. 

 

Vi fortsatte med skänkelvikning i skritt på volten, det är en så rolig övning! Ariel började äntligen fokusera på mig och vi fick till riktigt bra förflyttningar. I trav blev det lite svårare, men hon kämpade på och jag försökte att inte störa för mycket samt förstås stötta henne så hon orkade. Det är ett jobb som passar henne riktigt bra, hon var så fin sedan!

 

Gjorde sedan tempoväxlingar i trav, vis av erfarenhet efter att ha tränat Hampus med det, så försökte jag inte släppa iväg stödet när vi ökade till arbetstrav, utan ha kvar handen i samma läge. Det blev enorm skillnad på Ariel och några steg i både samlad trav och arbetstrav var hon helt grym. Hon kom upp lite mer i fronten och det kändes att hon satte under sig mer i bak. Så häftig känsla! Smög över i lättridning i traven och lät henne bli lite djupare i formen. När hon joggat där i bägge varven så fick hon skritta av ordentligt. 

 

Roligt med en träning där hon först verkligen inte kändes fokuserad, till att bli bästa träningen hittills. :-)

Idag gav vi oss ut i blåsten igen. Men den här gången red jag själv och kunde därmed göra halt när jag tyckte att hon stressade iväg för mycket. Vi skrittade längs vägen och uppför klätterbacken. Fram till klätterbacken var det skottat, så det var rätt smidigt att rida där. Längs klätterbacken var det ett upptrampat spår i snön, som Ariel följde, men det blev förstås tyngre med snöpuls och backe samtidigt. Mycket nyttig träning för henne!

 

Vi skrittade hela klätterbacken, sedan vände vi hemåt igen. Ariel var rätt sansad när det gick nedför, men när det planade ut skulle hon rusa i traven. Så vi gjorde lite lydnadsövningar fram och tillbaka på samma plana bit av vägen, tror vi vände fram och tillbaka minst tio gånger. Ariel var redigt less på mig, men först när hon faktiskt lyssnade för både framåtdrivande och förhållande hjälper bra, oavsett om nosen var hemåt eller bortåt, så fick hon skritta hem igen. 

 

Sista biten hem var hon oerhört fin och jag kunde leka lite med formen i skritt, varvat med långa tyglar. Hon var inte helt med mig idag, men mycket bättre än sist i blåsten, så förhoppningsvis går det att få henne mer hanterbar i blåsten. Fast då måste jag rida oftare än tre dagar i veckan. :-P

Igår blev det ett pass på ridbanan. När jag skrittade fram på långa tyglar var Ariel överilad och skulle spana på alla farligheter. Men så fort jag tog tyglarna var det som hon sade "okej då, vi jobbar väl ikväll". Hon var med mig från första ögonblicket och det var så härligt! Kändes som hon brukar göra när hon går ute dygnet runt, dvs när hon är pigg och framåt men utan att bli hysterisk, spänd eller tittig. 

 

Vi jobbade först med volterna i volten, dvs fyra 10-metersvolter i och utanpå en 20-metersvolt. Jobbade i skritt och hon var så mjuk och fin hela tiden. <3

 

Sedan fick hon göra övergångar mellan skritt och trav längs fyrkantsspåret. Jag är så ovan vid att hon är lugn i traven, så det kändes som om hon inte hade någon bjudning, fast hon egentligen gick precis perfekt i tempo. Tog några galopper både runt fyrkanten och på volten, då taggade hon till lite mer, men inte värre än att jag kunde rida henne igenom piggheten. 

 

Sedan avslutade vi med att göra volter i hörnen och skänkelvikning på diagonalerna. Först ett par gånger i skritt och seda några gånger i trav. Hon blev så sjukt fin! <3 Jag bara satt och njöt över henne, vilken häst jag har! M som red Miranda samtidigt kommenterade också hur fin hon var, så roligt att någon annan red samtidigt och såg. Annars brukar hon ju bara gå sådär fint när jag är ensam. ;-)

 

Skrittade av en mycket nöjd tjej, jag hoppas att det här lugnet och fokuseringen beror på att jag rider mer nu än tidigare, så att det inte var en engångsföreteelse. 

Idag red jag, M på Miranda och M på Putte ut i den kraftiga blåsten. Jag var rätt skeptisk till att ge mig ut, men försökte intala mig själv att det var nyttig träning ifall vi skulle träna eller tävla i kraftig blåst någon gång framöver. Jag måste ju lära mig att hantera Ariel när hon blir hysterisk.

 

Vilket var precis vad hon blev idag. :-( Vi skrittade nästan hela tiden, längs grusvägen bort mot flygfältet och så genom skogen hem igen. Fick rida på korta tyglar hela tiden och göra halt regelbundet då hon hade ett högre tempo än de andra hästarna. Vid ett tillfälle ville de andra trava, så jag gjorde ett tappert försök. Ariel exploderade rakt upp och galopperade sedan på stället medan jag försökte lugna henne.

 

Blä vad dåligt det kändes! Frustrationen från Ariel var rätt påtaglig också. Men en sak skall jag ta med mig från passet. Jag skall faktiskt köpa en huva som hon kan ha när det blåser, kanske med bomull i, för att se om det dämpar henne något. Jag hoppas det...

Peppad av tanken på lägret, så gav vi oss ut i mörkret igår för lite konditionsträning. Vi har det ju så lyxigt att det är gatubelysning längs en väg i några kilometer, vanligtvis är det en grusväg men nu på vintern är underlaget ännu bättre, packad och sviktande snö. :-)

 

Ariel var rätt tveksam när vi skrittade iväg och jag insåg att det var evigheter sedan vi ridit ut, än mindre ridit ut i mörker. Skärpning på den fronten! Nog för att det är förbaskat kul att trimma på ridbanan, men hon behöver komma ut för att bli i bra form och förhoppningsvis även bli mindre tittig. 

 

Efter fem minuters skritt så travade vi tio minuter. Bitvis var hon tittig, ibland skulle hon sakta in, då och då försökte hon öka tempot och så hände det att hon gick fantastiskt fint några steg. <3

 

När vi travat tio minuter fick hon vända nosen hemåt igen och så skrittade vi hem på långa tyglar. Det var inte jobbigt för henne att trava och hon höll sig relativt lugn i skritten på hemväg. Förhoppningsvis fortsätter det lika bra framöver, vi har ju en del konditionsjobb kvar innan lägret. 

 

Hemma igen blev det stretch och massage av frambenen, sedan fick hon slabba med sitt betforvatten som jag börjat ge henne. Hon dricker lite bättre när hon får det. 

Weeeh! Nu är vi anmälda och om 135 dagar bär det av till Hofors. :-D

 

Ariel planering fram till dess har jag hämtat från Jan Jönssons bok Fälttävlan. Det är förstås ingen planering som är skriven i sten, mer tänkt som en ram kring hur vi skall jobba framöver. 

 

6-25 februari

Skritt och trav 30-60 min, på slutet av perioden trav totalt 30 min.

Dressyr 3 ggr/vecka.

Longera i slutet av perioden.

26 februari-25 mars

Travjobb ute 2-3 ggr/vecka i upp till 90 min.

Lösgaloppera 1-2 ggr/vecka med fem min galopp/varv.

Dressyrarbete 2 ggr/vecka, för Pernilla och själv.

Hoppa, gymnastikhoppning.

26 mars-3 maj

Dressyrarbete 2 ggr/vecka, för Pernilla/Sara och själv.

Hoppa 2 ggr/vecka, för Pernilla och själv.

Var fjärde dag konditionsträning: distanstrav, lösgalopp, klättra, galoppträna (från 24 april).

4 maj-6 juni

Tävla dressyr under perioden: 10 maj och 24 maj

Galoppträna var fjärde dag.

Dressyrträna 1 ggr/vecka, antingen för Pernilla/Sara eller själv.

Hoppträna 1 ggr/vecka, antingen för Pernilla eller själv.

7 juni

Dressyrtävling LB:2

8 juni

Galoppjobb: 2 km på ca 4 ½ min.

9-20 juni

Lugnt arbete 60-90 min varje dag. Galoppträning som vanligt, men utan att hon blir trött.

21-25 juni

Fälttävlansläger!

I onsdags var det årsdebut för hoppträning. Vi började rätt så basic med mycket bommar, vilket var bra... Ariel var fin när jag skrittade fram, men när vi började jobba med första övningen, så var plötsligt allt utanför ridbanan farligt eller intressant. :-S

 

Vi skulle trava över fyra bommar på volt, ca 4 meters avstånd mellan varje och det skulle vara lika många travsteg mellan varje bom. Efter bomserien skulle vi sakta av till skritt, jobba hästarna i skritten och sedan komma fram i trav igen. Ariel fladdrade mest runt och ville inte lyssna till sidförande skänkel. Hon såg en del spöken men jag kunde hålla henne hyfsat i schack.

 

Sedan ändrade vi så vi galopperade över bommarna, med övergång till trav efteråt, flytta/jobba dem i traven och så fatta ny galopp. Nu blev Ariel helvild, skyggade för någonting i hörnet precis innan bomserien flera gånger, fattade galopp utan att jag gjorde några hjälper, rusade iväg när Dixon slog i en bom med hoven. Inte roligt! :-( Att sitta på en tidsinställd bomb är det värsta jag vet, så det blev mer skritt-trav för mig och Ariel än själva bomövningen. Hon betedde sig som om hon inte ens var inriden. :-( Det gick något bättre i höger varv, men jag hade verkligen noll kontroll över situationen. Jag vet ju egentligen att enda sättet att få bort det är att återvända till skritten och jobba henne där tills hon är fokuserad och först därefter gå vidare till trav och slutligen galopp. Men det går ju inte att göra när man rider för tränare, då får man försöka göra uppgifterna hjälpligt i alla fall. 

 

Vi red sedan över tre små hinder på medellinjen, det skulle vara fyra galoppsprång emellan dem. Jag lyckades bara få till tre varje gång, säger något om hur övertaggad hon var. :-S Måste bli bättre på hur jag egentligen bromsar henne mellan hindren, de få gånger jag fick igenom bromsen blev det trav, eller så blev jag kvar i handen så hon snubblade över hindret.

 

Vi avslutade hela passet med en "bana", först hoppade vi de tre hindren på medellinjen, sedan gjorde vi en volt och hoppade ett kryss som stod i nittio graders vinkel till sista hindret på medellinjen, därefter vände vi rätt upp och hoppade tillbaka över de tre hindren igen. Jag och Ariel fick göra om det några gånger, sista gången blev det faktiskt fyra språng mellan varje hinder. Jag kan även notera att hon har lättare för att vända rätt upp i vänster galopp än i höger. 

 

Joggade av henne och då började hon äntligen fokusera och slappna av... Lyssnade mer på mig och vi kunde göra små tempoväxlingar i traven innan hon fick skritta av för dagen. 

 

Jag tror jag får skrota min plan att rida tre pass/vecka så länge hon står uppstallad. :-( Jag vet ju att överpiggheten och spändheten beror på att hon rör sig för lite. Så nu skall jag försöka hinna rida henne mer än tidigare. 

Ett av mina mål med Ariel i år är ju att vara med på roliga läger och träningshelger. Såg nu att Hofors kommer ha ett fälttävlansläger i juni och jag blev sååå sugen att vara med...

 

Men det blir 36 mils resa, det känns väldigt långt för Ariel... Å andra sidan åker hon bra i transporten, så det kanske skulle vara genomförbart. Hm...

 

Jag skulle ju vilja ta fälttävlanskortet med Ariel, så vi i alla fall 1-2 gånger/år kan tävla fälttävlan tillsammans. Men frågan är om jag skall avvakta tills hoppningen på 90 cm känns enkel. I fälttävlan är det ju fasta hinder på den höjden.