Ariel 3525

Igår var det dressyrträning för P. Vi skrittade fram några minuter på ridbanan, sedan gjorde jag den underbara voltövningen (fyra 10-metersvolter kring en 20-metersvolt) i skritt och fick med mig Ariel helt och hållet. När P kom joggade vi lite i trav och tog ett par galopper innan vi satte igång med själva träningen.

 

Vi jobbade nästan hela passet med samma övning. Först i skritt och sedan i trav. Skänkelvikning på diagonalerna och när det gick bra efter ett par gånger, så skulle varje skänkelvikning påbörjas och avslutas med en 10-metersvolt i hörnet. Dvs volt, diagonal, volt, rida genom kortsidan, volt, diagonal etc.

 

Ariel blev grymt fin efter några varv. Dansade fram avspänt och plötsligt var det lätt att reglera, vad jag nu ville reglera. Ibland blev hon lite förböjd i halsen, ibland kom bakdelen före eller efter, men det var så lätt att bara krama lite i tygeln, leda lite eller använda skänkeln. Underbart! P tyckte vi kunde göra övningen en gång i veckan, så det skall vi försöka göra. Det är en övning jag känner att jag kan göra utan hennes överinseende, då jag känner när Ariel går rätt eller inte.

 

Vi avslutade med att galoppera på stora mittvolten. I vänster varv gick det hyfsat, även om P tyckte det gick lite för fort och när jag försökte minska tempot så blev det trav. I höger varv var hon däremot på gränsen att sakta av hela tiden, så hon fick en fyrtaktig galopp. Det var dock bättre, tyckte P, än att hon rusar. På så vis kan hon stärka galoppen och så småningom faktiskt hålla en bra tretaktig galopp.

 

Det kändes riktigt bra efter träningen, jag var nöjd och Ariel verkade också nöjd. :-) Hon fick gå ut i hage ytterligare en timme, medan jag fixade i stallet. När jag fyllde på thermobaren i hagen kunde jag inte låta bli att mysa lite med henne. Hon är en riktig mysfia just nu, vill kramas länge. <3

 

När jag sedan skulle ta in henne fick jag hjärnsläpp (var rätt slut mentalt redan innan träningen) och glömde grimma och grimskaft. Men jag litar på Ariel och hon litar på mig, så hon fick gå lös bredvid mig in i stallet.

I tisdags red jag ett dressyrpass på ridbanan. Jag tänker inte gå in särskilt mycket djupare på det, mer än att jag inte var mentalt i nuet vilket gjorde att Ariel var överallt utom med mig och att jag var alldeles för fokuserad på att vi måste galoppera. Gör om, gör rätt!

 

Vi jobbade i skritt med framdelsvändningar, halter, serpentiner, volter och skänkelvikning på volt. I trav blev det mest fokus på att hon inte fick springa iväg och där skulle jag ha återgått till skrittjobbet. Istället galopperade jag och hon blev bara ännu mer spänd.

 

Nä, det var ett dåligt pass och jag lärde mig återigen hur viktigt det är att jag är mentalt lösgjord, för att hon skall kunna bli det. Vi har ingen som helst brådska med någonting, så jag måste sluta att känna att vi måste galoppera varje pass. Punkt!

Idag fick Ariel massage av U. Berättade om mina bekymmer med bröst- och bukmuskulaturen, men U verkar inte massera sådant (?) så det blev inget åtgärdat där. Istället fick Ariel massage på hals, bogar, rygg och bakdel. Hon var mycket bättre i ryggen jämfört med sist, så U trodde att mitt masserande hade hjälpt fast jag inte märkt något själv. 

 

Däremot var hon stel i framförallt höger armbåge, med massage, laser och stretchning blev det bättre. Det knakade till lite i knäet när U stretchade, så hon kan även haft en liten låsning där. Hon hade samma stelhet på vänster sida, fast mindre, så jag fick order om att massera och stretcha efter att hon ridits. 

 

Ariel var nöjd med massagen, även om hon inte slappnade av på samma sätt som när S masserade. Tror nästan jag skall lura upp S på ett helgbesök här så hon får massera igenom alla hästarna. :-P

I onsdags var det dags för träning, som jag längtat! Var i stallet i god tid, men Ariel var längst bort i hagen och vägrade komma när jag ropade... Så det blev ganska tight med tid i slutändan ändå, hann bara skritta fram fem minuter på lång tygel innan P kom. 

 

Vi red på stora mittvolten, som var upptrampad i den djupa snön. Vi fick liksom "vallar" på sidorna om volten, vilket gjorde att Ariel höll sig på volten mycket bättre än vanligt. Smidigt! ;-)

 

Vi jobbade med böjning och takten på volten i skritt och trav. Gjorde mindre volter inuti stora volten, först i skritt och när det fungerade även i trav. Det är svårt med bra volter... Ibland glömmer jag en hjälp eller så blir Ariel ofokuserad. Men några bra blev det på slutet i alla fall. :-)

 

Galoppen var helt otrolig! I och med att Ariel "tvingades" hålla sig på spåret, så kunde jag i vänstergaloppen både tänka på böjningen och reglera galoppen lite. Inte så mycket, men ändå så jag kände skillnad. Hurra! I högergaloppen tror jag hon var lite trött, där lyckades hon ramla ur volten ett par gånger trots att hon då hamnade i djupsnön. Men roligt var det!

 

Mest glad är jag att vi inte tappat lika mycket som jag trodde under vilan. Nu är det full fart framåt som gäller! :-D

Idag är det sju år sedan jag träffade på den söta, busiga lilla ettåringen Ariel. Jag var sugen på henne redan när jag såg härstamningen på papperet, men när vi träffades så blev jag kär på riktigt. Hon är allt jag någonsin velat ha i hästväg och flera drömmar har gått i uppfyllelse med henne. Hon blev det diplomsto som jag hoppades på redan första gången jag såg henne och hon blev, efter många omvägar, AB-premierad och för alltid införd i stamboken.

 

Igår blev det ett sent dressyrpass tillsammans med Ariel. Jag hade intaget och först hade jag inte tänkt rida. Men så slog ridsuget till ändå, så jag gjorde i ordning henne och gick ut till ridbanan.

 

Vi började med en voltövning i skritt. Man rider på stora mittvolten. På de öppna sidorna på volten, där det finns ytterligare tio eller tjugo meters yta, gör man en tiometersvolt åt "fel" håll. På de stängda sidorna på volten, gör man en tiometersvolt inuti stora mittvolten. Så när man ridit ett varv på stora mittvolten, har man samtidigt fått in två tiometersvolter i vänster varv och två i höger. Oavsett vilket varv man rider på stora mittvolten.

 

Ariel blev så mjuk och lyhörd av den övningen. När jag kände att hon var lite ofokuserad, så gjorde jag bara halt och bad henne gå framåt igen. Det blev inte många halter, men några stycken när hon hörde ljud som verkade intressantare än matte. ;-)

 

När hon kändes helt fokuserad på mig, så smög jag in övergångar till trav på voltspåret. Först bara några meter, sedan skritt och lugn häst igen. Sedan längre och längre stunder, tills vi kunde trava ett par varv på stora mittvolten. Jag skippade de små volterna då, känns lite överkurs just nu. Det viktiga är ju att hon håller sig lugn och bibehåller takten.

 

När helst jag tyckte att hon blev för ivrig i traven, så gick jag ned till skritt, gjorde skrittvolter, halter eller skänkelvikning på volten. Så hon hela tiden hade någon ny uppgift att fokusera på. Varvade även med mikropauser på lång tygel i skritt, så hon fick belöning i form av vila när hon var duktig.

 

Vi gjorde sedan en riktigt rolig övning, som helt kort består av tempoväxlingar i skritt. Men jag bad Ariel göra dem enbart med sitsen och det fungerade så bra! Att få henne att korta skritten enormt mycket eller älga iväg i jättekliv, bara med hur jag rörde mig med bäckenet. Så coolt!

 

Eftersom hon var så fokuserad och med mig, så beslöt jag mig för att testa galoppen också. Eftersom det är en "stor" grej för oss fortfarande, så har jag bestämt mig för att bara galoppera om det känns som det kan göra någon nytta. Dvs är hon fladdrig och stressad, är det ingen idé att ens försöka galoppera. Hon måste vara lugn och med mig först. Men igår testade vi att hitta ett lugn i traven, fatta galopp (jag i lätt sits), rulla på några språng och sedan tillbaka i trav och åter hitta lugnet. Gjorde det en 3-4 gånger och Ariel frustade förnöjt när hon märkte att det inte krävdes några enorma saker av henne. Bara lyssna på matte och dansa med. <3

 

Ja, igår var hon verkligen magisk och jag ser fram emot fler sådana stunder tillsammans, nu när jag börjar lära mig HUR jag egentligen rider den här hoppetossan. :-)

Ikväll blev det en stund på ridbanan igen. Har dressyrträning imorgon och kände att jag ville provrida i dressyrsadeln innan dess.

 

Det hade kommit ganska mycket snö, så Ariel fick pulsa i kanske en decimeter på vissa ställen. Perfekt när man är lite överpigg. :-) Jobbade med framdelsvändningar i bägge varven tills jag kände att hon var helt med mig. Sedan blev det övergångar skritt-trav-skritt i massor och när även det fungerade bra och hon verkligen var i vår egna lilla bubbla, så fattade jag höger galopp.

 

Varvid Ariel sparkade bakut och drog mot utgången. För den andra hästen som varit på ridbanan, hennes hagkompis Miranda, hade precis gått ut därifrån... Jag som varit i vår bubbla hade inte märkt något, men det hade förstås Ariel.

 

Lyckades halvt om halvt dämpa henne, hon skrittade väldigt stressat och spanade efter farliga saker. Kände först att jag blev irriterad, varför skulle hon reagera sådär när vi äntligen var på samma våglängd? Men sedan beslöt jag mig för att strunta i min stissiga häst och följa min plan ändå.

 

Gjorde massor med övergångar skritt-trav-skritt och skritt-halt-skritt. Lade in några framdelsvändningar där jag tyckte det passade och red även några varv här och där på 20-metersvolt. Gradvis började Ariel komma tillbaka till mig, så jag vågade mig på att prova en galopp i vänster varv. Var dock noga med att fatta från utgången. ;-) Ariel galopperade mjukt på i galoppen (efter en riktigt fin fattning) och kom sedan relativt snabbt tillbaka i fin trav. Som hon frustade sedan! Längde ut halsen och var riktigt nöjd med sig själv.

 

Jag kände då att det räckte för ikväll, hon hade verkligen varit fantastiskt duktig som återvände till vår bubbla, så hon fick skritta några meter och sedan red vi ut från ridbanan.

 

Skall bli spännande att höra vad P säger imorgon, två månader sedan vi tränade sist...

Igår red jag Ariel på ridbanan. Hade egentligen inte tänkt rida då det blåste rätt mycket och hon var taggad pga det. Men samtidigt var jag sugen på att rida, så jag bestämde mig för att lägga ribban lågt och bara se det som lite mysig samvaro.

 

Började med att skritta fram på långa tyglar, vilket mest gjorde henne mer spänd. Matte fanns ju inte där som ett stöd. Gjorde sedan en del vändningar, halter och framdelsvändningar och då började hon slappna av. Hon blir himla fin av det jobbet!

 

Sedan gick vi in på stora mittvolten för övergångar skritt-trav. Hon lyssnade precis lika bra framåt som sist, däremot tog hon inte förhållande hjälper lika bra. Återigen, blåsten... Jag lyckades inte helt få henne att fokusera på mig, ibland var hon tvungen att spana, frysa fast för något eller kasta sig åt sidan ifall det var monster vid staketet. Hm...

 

Testade att rulla in i galopp från trav, vilket också var rätt okej. Men ju snabbare gångart desto mer häst att försöka lugna och dämpa sedan. Så det är lite av en balansgång det där. Galoppen kändes bättre än jag trodde och när hon var helt uppvärmd testade jag att galoppera flera varv på volten och det var inga problem. Heja oss! Trodde verkligen hon skulle ha tappat mer under vilan.

 

Dock upplevde jag att ju mer jag red (dvs ändrade gångarter till snabbare ibland) desto mer taggad blev hon. Så jag gav upp efter en halvtimme, ingen idé att bli irriterad på henne när hon är sådär spänd, bättre att bara låta det vara. Jag skall lägga in longerlinan, tömkörningsgjorden, inspänningstyglarna och longerpisken i bilen, så jag har möjlighet att longera henne om jag vill istället för att rida. Tror det egentligen hade varit bättre igår. Men några steg då och då var hon faktiskt väldigt fin. <3

Igår red vi dressyr på ridbanan. Jag höll mig till min plan hela tiden, vilket var att försöka få Ariel lösgjord både fysiskt och psykiskt. Hon spänner sig lätt, speciellt när hon är överpigg pga att hon står på box nattetid.

 

Vi började med att skritta ett par varv på lång tygel. Sedan gjorde vi framdelsvändningar på mindre fyrkant. Jag brydde mig inte i någonting annat än att hon gjorde halt, flyttade för skänkeln och sedan bjöd framåt (hon har en tendens att börja tänka bakåt när hon gör framdelsvändningar). Vi gjorde dem om och om igen, med massor av beröm när hon gjorde rätt och ingen egentlig reaktion om hon gjorde fel.

 

Ariel blev så fin! Hon fokuserade helt på mig, i vår egna lilla bubbla. Sedan fortsatte jag med att göra övergångar mellan skritt och trav, där hjälperna skulle vara så små som möjligt. Det var helt otroligt hur känslig hon är! Jag fick henne att börja trava bara genom tanken och sedan sakta av enbart genom att jag spände korsryggen. Wow!

 

Jag provade en galoppfattning också, men det var att gå för fort fram. Hon blev lite väl studsig efter att ha galopperat en långsida, så vi återgick en stund till framdelsvändningarna samt rena halter här och där, sedan slappnade hon av tillräckligt för att vi skulle kunna fortsätta med övergångarna skritt-trav.

 

Fina, fina flickan! Eftersom vi kändes så samspelta bestämde jag mig för att testa att göra skänkelvikning på volt. Vi har ju gjort det en del för P, men det har sällan blivit bra. Jag blandar ihop hjälperna och Ariel gör lite vad hon tror att jag vill. Men igår var jag noga med hjälpgivningen, tog det lugnt och hon bara flöt längs volten i skänkelvikning. <3 Så pass att jag fick parera lite då hon tvärade lite väl mycket. Vi behöver ju inte göra det översvårt. ;-)

 

Efter skänkelvikningen nöjde jag mig för kvällen, Ariel kändes så lugn och harmonisk, det var helt fantastiskt. Vi var bägge väldigt lyckliga när vi gick in till stallet igen. <3

Idag trotsade vi blåst och ishalka, det känns så skönt att vara igång igen! Vi skrittade på grusvägen bort mot Hammar, Ariel var lite nervig eftersom det blåste så mycket så hon skulle stanna och kolla på farliga saker ibland. Men i övrigt höll hon en bra, vägvinnande skritt ända tills vi kom in i skogen och hon insåg att vi var på hemväg.

 

Hon blir verkligen överpigg när hon vet att det är hemväg. Men jag upplevde att det gick lättare att dämpa henne idag, hon lyssnade på förhållningar och rösthjälper, även om hon efter några meter återigen var lite för ivrig i skritten.

 

Vi tog oss sakta förbi farliga huset, där ville hon stanna några gånger och kolla. Så det fick hon, hellre det än att hon rusar hemåt. Sista biten hem var hon så grymt fin, jobbade i form och var helt fokuserad på mig. Även om det bara var de sista tjugo meterna. ;-)

Igår kunde jag inte hålla mig längre, så jag red Ariel på ridbanan. Bara ett kort pass, med fokus att få henne uppvärmd och avslappnad.

 

Vi började med framdelsvändning på mindre fyrkant, Ariel fladdrade åt alla möjliga håll, så vi fick jobba ganska länge med att vara lugna, här och nu, fokuserade och lyssna på varandra. Men då och då blev det helt rätt.

 

Sedan red vi på stora mittvolten och gjorde övergångar mellan skritt och trav. Takten var viktigast här, samt att jag skulle försöka ge så små hjälper som möjligt. Det gick återigen ibland, fröken ofokuserad är duktig på att även få mig att bli ofokuserad.

 

Vi tog också en galopp i varje varv, bara för att känna att vi fortfarande kan. ;-) Återigen fattade jag utan att riktigt veta vad jag gör för hjälper, men Ariel satte bakbenen väl under sig och gjorde fina fattningar. Det blev inte många meter galopp dock, då ridbanan mer påminner om en skridskobana för tillfället. :-S

 

Ariel blev ganska taggad av galoppen, så jag gjorde lite framdelsvändningar igen för att få henne att tagga ned. Gick sådär och sedan var tiden ute (red bara 25 min), så då fick vi nöja oss med en halvdan känsla.

 

Men det är lite så här jag vill jobba henne nu framöver, kortare pass där vi slutar när hon blivit avslappnad. Sedan kommer jag successivt kunna kräva mer igen, men det är ingen brådska. Vi har ingen brådska överhuvudtaget i år. :-) Inga avancerade mål att uppfylla heller, utan jag är nöjd om vi rider tre pass per vecka.

• Tävla för att få mer tävlingsrutin.
• Träna för tränare regelbundet.
• Vara med på roliga läger och träningshelger. 

Genomföra bruksprovet och bli stamboksförd. Det gick alldeles utmärkt. Ariel uppförde sig perfekt vid bruksprovet, även om jag förstås kunde ridit bättre. Hon blev AB-premierad och stamboksförd med 41 poäng. Hennes stamboksnummer är 3525.

Komma igång med träningar. Det kan man verkligen säga att vi gjort! Sjutton dressyrträningar, sju hoppträningar och ett ridläger har vi hunnit med under året. Då var vi dessutom inte redo för träningar förrän i mitten på juni.

Debutera på tävlingsbanan. Även detta mål klarade vi av. Räknar jag med stallets tävlingar så blev det totalt fem tävlingar i år. En i bruksridning, två i hoppning och så två "riktiga" tävlingar i dressyr. Mycket nyttigt för oss bägge och mycket roligare än jag trodde innan.

Igår skrittade Ariel och jag iväg längs grusvägen. Hon var oerhört spänd och nervös, som hon alltid blir när hon inte ridits ut på ett tag. Hon skulle kolla på allt samtidigt och försökte studsa på stället några gånger. Vi lyckades ändå ta oss förbi läskiga huset, vilket verkligen får ses som en seger.

 

Vände in i skogen och då taggade hon upp ännu mer. För hon visste ju att vi var på HEMVÄG! Uppför gick det alldeles för fort, så jag fick göra halt några gånger och påminna henne om att det var skritt som gällde, inte någon blandning mellan taktning och trav. När vi sedan svängde in på stigen från hem, då kom hon av sig en stund. Kunde äntligen sitta med långa tyglar och faktiskt skritta, men lagom till att vägen började slutta nedåt kom hon på var hon var någonstans och att den här vägen faktiskt också ledde hemåt... :-S

 

Så nästan hela vägen hem (hammarsvägen) så taktade hon och hade bråttom i skritten. Trots att det var kuperat och flera dm tung blötsnö, inget verkar stoppa den hästen när hon bestämt sig för att gå vidare... Hemma igen var hon mycket nöjd med att ha överlevt, medan jag mest suckade inombords.

 

Nåja, en halvtimmes skritt blev det i alla fall och hon är därmed officiellt igång igen. Kommer att rida tre dagar i veckan framöver, i början skall jag försöka rida på dagtid så vi kan skritta ut, men sedan får det bli lite ridbanejobb också när det är mörkt på kvällen. Tror i och för sig att hon skulle uppskatta det mer... ;-)