Ariel 3525

Jag vet att det inte är så säkert, men samtidigt kommer vi aldrig att kunna köra framöver om jag inte vågar mig på att köra själv. Jag har tänkt att försöka köra Ariel två pass/vecka och det går inte om jag hela tiden behöver ha med mig någon. Så ikväll höll pappa henne medan jag spände för. Gick bra förutom att hon märkte att jag var nervös. ;-)

 

Gick några meter först innan jag klev upp i vagnen. Hon har börjat att backa istället för att stå stilla när det tar i draglinorna, så vi fick repetera ett par gånger innan jag kunde sätta mig i vagn. Sedan gick hon glatt iväg längs gamla landsvägen. Vi gjorde en del halter och jobbade med att hon skall förstå vad jag menar med pisken (dvs snärten nuddar vänster sida = gå åt höger, snärten snuddar höger sida = gå åt vänster). Hon var grymt duktig! Vid ett tillfälle tog hon pisken som framåtdrivande istället, då gjorde jag halt lite väl bryskt samtidigt som jag nuddade henne med pisken (= totalt fel av mig), frustrerad gick Ariel sidleds men utan att gå ett steg framåt. Underbara, duktiga häst!

 

Hon gick en hel del i form, vilket gör att jag tror körningen kommer hjälpa till massor längre fram när vi behöver bygga mer ryggmuskler på ett skonsamt sätt. Vändningen i slutet på vägen gick galant och sedan var hon rätt trött på hemväg. Inte så att hon inte går framåt, men så jag märker att hon är mentalt lite borta. 

 

Hon fick stå lös medan jag spände från och hon står helt stilla. Men hon försökte sig på att tugga på min arm när vi var klara, vilket är ett extremt tydligt tecken på att hon är mentalt slut... Fascinerande hur en kvarts körning kan göra henne så trött i huvudet. 

 

Men eftersom det gick så bra att köra själv, så törs jag lägga in mer körning framöver. Riktigt roligt! Snart kanske vi vågar oss iväg till stubbåkern för att köra lite dressyr! :-D