Tickande bomb

Jag begriper inte... Efter två dagars intensivt träningsläger borde väl Ariel vara trött? 
 
Igår red jag hem Ariel (med Ricky som handhäst) från Nyland. Hon gick i rask skritt hela vägen (6,3 km), ju längre vi red desto ivrigare blev skritten. Trots oländlig terräng följt av sugande uppförsbackar. När det blev nedförsbacke började hon takta...
 
Fick dämpa henne hela tiden med halvhalter (på en hand och med sidepull...) och ändå kändes hon som hon skulle explodera när som helst.
 
Jag som tänkt att vi skulle vila några dagar... Hemma igen var det en nöjd Ariel som gick ut i hagen igen, även om jag tror hon saknade sina "pojkvänner". 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0