Ariel 3525

Igår kom M för att vara mitt stöd när jag körde Ariel. Gjorde i ordning och selade på, sedan var Ariel lite ointresserad av att backa rätt mellan skaklarna. Första gången hon betett sig så... Men efter lite korrigering stod hon rätt och sedan sov hon hela tiden medan jag spände för. 

 

Gick fram några steg bara för att checka av att hon inte blev rädd som sist, men hon var stencool. Justerade draglinorna lite mer, innan jag satte mig på kuskbocken. Gick några meter innan M klev upp på kuskbocken också, sedan åkte vi ett varv runt gården. Ariel bra fokuserad hela tiden, kanske lite för ivrig i skritten ibland. ;-)

 

Eftersom det gick så bra, så provade vi att köra längs hela gamlandsvägen. Dvs förbi min ridbana och sedan vända hem igen innan stora vägen. Ariel ville vingla lite när vi körde, så jag fick korrigera med pisken. Försöker lära henne att en dutt i sidan betyder att hon skall flytta sig, men än så länge har hon inte helt förstått det. Antingen tar hon det som drivning eller så flyttar hon sig en hel meter i sidled. ;-) Men det kommer förstås ju mer vi kör framöver. 

 

Hon gjorde en helt suverän vändning till vänster, M var imponerad av hur hon vände med tanke på att det var tredje gången i vagn, hon går verkligen runt, runt med sidvärtsrörelse hela tiden. <3

 

Hemåt igen gick precis lika fort som bortåt, så hon verkar tycka det är roligt att ge sig ut på äventyr. Sista biten hem var hon dock lite joxig med bettet, så jag anade att hon var trött. När vi sedan ställde upp oss och spände ifrån, var hon helt slut! Inte fysiskt, även om det förstås är andra muskler, utan mentalt. Öronen rakt ut, hängande underläpp och lite dimmiga ögon. 

 

Hade pratat under körturen med M om hur viktigt det är att ta korta turer och öka successivt, eftersom det är andra muskler som arbetar och hästen kan bli tröttare än vanligt. Så även om det gick bra och jag var sugen på att köra lite längre, så lät jag bli. Kändes lite fånigt att bara köra 1 km när jag har medhjälpare med, men med facit i hand var det helt rätt beslut. Rent fysiskt tror jag säkert Ariel orkar mer, men mentalt blev det fullt tillräckligt den här gången. Detta trots att vi körde på en mycket välkänd väg där ingenting särskilt hände, förutom just att hon hade vagn istället för att bli riden...

 

Selade av henne och fick sedan låååångsamt gå in i stallet. ;-) Hon fick stå och sova i stallet en halvtimme, vilket hon verkade tycka vara skönt, innan det blev bete på ridbanan ett par timmar.