Ridläger dag 2, pass 2

Gårdagen fortsatte med terränghoppning. Vi red allihop iväg till hagarna där hindren finns. Tolv ekipage, helt olika erfarenheter och kunskaper, men det gick alldeles utmärkt att variera uppgifterna.
 
Vi fick värma upp i trav och galopp fritt. Ariel blev väldigt till sig, tror hon tyckte det var spännande med så stort fält och alla hästar överallt. Hon blev lite för taggad för min smak, men höll sig ändå hyfsat kontrollerad.
 
Vi hoppade fram på en liten stock i trav, jag och Ariel fick ta den en gång åt vardera håll, sedan var tränaren nöjd. Nästa hinder var en lite större stock i uppförsbacke. Tränaren hade påpekat innan vikten av att hästen lyssnar fast den blir lite taggad, att den inte får bestämma sjäv bara för att man är på terrängbanan. Så när Ariel bjöd upp i galopp mot stocken tog jag ned henne till trav igen, vilket gjorde att vi fick bara ett par språng på oss innan stocken. Men Ariel bara flög över. :-) 
 
Sedan vände vi tillbaka, hoppade stocken i nedförsbacke istället. Det gick jättebra, men Ariel blev så till sig av att få galoppera nedför, så hon bockade flera gånger så jag hamnade på halsen... Men jag kom tillbaka i sadeln och fick stopp på henne. :-D
 
Vi fick hoppa fram och tillbaka några gånger, uppåt kändes det riktigt bra, medan jag fick kämpa med balansen en hel del nedåt. Det behöver vi träna på!
 
Sedan var vi kvar i samma backe, men hoppade istället genom en dunge, där det var ett halmhus att hoppa över. Ariel tittade till rejält första gången och funderade på att stanna, men jag höll om med benen och då hoppade hon ändå. Duktig tjej! Halmhuset nedför tog vi i trav, men det blev ändå en livad uppvisning i galopp efteråt. ;-)
 
Vi fortsatte sedan till ett dike med en stock över. Jag tyckte det hindret såg lite för högt och läskigt ut för min smak, så jag började tvivla på min och Ariels förmåga. När tränaren sänkte det 1 dm kändes det fånigt nog enklare, vilket gjorde att vi lätt flög över det två gånger...
 
Därefter blev det nedhopp, vilket vi tog i trav. Ariel gjorde det klockrent, så redan andra gången fick vi fortsätta efteråt och hoppa ett björkhinder i sväng. Där började Ariel verkligen komma in i hoppningen och "leta" hinder att hoppa. Det var en så härlig känsla!
 
Sedan tillbringade vi en lång tid i vattnet. Först gå igenom i skritt och sedan i trav. Ariel var skeptisk, kanske för att det rann en bäck på slutet eller för att det var ganska mörkt. Men hon gick ändå igenom. Bästa hästen!
 
Vi fick även prova ned- och upphopp i vattnet, där var Ariel mer skeptisk så vi tog det i skritt. 
 
Avslutningsvis hoppade vi en bana. Tränaren räknade upp de som inte skulle svänga till höger och ta det svarta stockhindret, men hon nämnde inte mig. Därför hoppade jag över en vit låda, nedhoppet, rakt genom vattnet i trav och så uppför backe och över stockhindret. Ariel hoppade allt bra, men mot stocken frågade hon mig om vi VERKLIGEN skulle hoppa det där stora. Jag tyckte också det såg massivt ut, men tränaren verkade ju tro att vi kunde... Så jag lade om benen och vi flög över! 
 
Skrittade fram till tränaren sedan, som var supernöjd med oss, men sade att hon helt missat att säga till mig att vi skulle svängt vänster och ta vita lådan (som var 70 cm) igen, så vi hade av misstag tagit stocken på 90 cm! Men det hade ju gått hur bra som helst...
 
Jag hamnade lite i chock då... Vilken helt grym, fantastisk häst jag har! Ariel verkade mäkta nöjd med sig själv när vi skrittade hem också... Jag kände verkligen hur vår tillit till varandra ökade under det här passet. Det var så sjukt roligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0