Ariel 3525

Det har varit snö och slask i några dagar, så man ser inte var någonstans blankisen är längre. Ariel har halkat på väg in från hagen, så ridningen har fått utebli. Men idag var det dags att träna för P, så då var det bara att bita ihop och försöka.

 

Skrittade iväg längs grusvägen och det gick hyfsat så länge vi skrittade. Försökte trava, men taggad Ariel kombinerat med dåligt fäste var inte så bra. :-(

 

Framme vid vändplanen kunde jag snabbt konstatera att den var totalt livsfarlig att rida på. Så gott som hela bestod av blankis med ett tunt lager slask ovanpå, så Ariel fick styltor och broddarna därmed inte fick något fäste i isen. Blä!

 

Red runt lite bland tallarna ovanför vändplanen, där var det barmark och rätt okej att styra omkring. Men ojämnt och kuperat, så det gick inte att rida träning där. När P kom fram diskuterade vi lite hur vi skulle göra och testade även att rida lite på grusvägen. Men det fungerade inte, så besviken och less fick jag skritta hem på Ariel. :-(

 

Jag är så sjukt less på det här vädret! Jag vill rida, träna och utvecklas! Känner bara för att gräva ned mig och inte komma fram förrän det är maj och riktigt härligt ridväder.

 

Istället gör jag så att jag lägger ned de närmaste planerna. Ariel får vila tills det inte är förenat med livsfara att ta sig ut ur hagen. Sedan struntar jag i dressyrtävlingen i april och rider bara två mil på distansritten i maj. Det känns inte juste att utsätta Ariel för uppgifter som hon inte hunnit träna på. Likväl som att jag gärna vill rida igenom programmet åtminstone någon gång innan jag tävlar det. Även om vi bara tävlar för att träna oss på tävlingsmiljön. 

 

Nä, så får det bli. Förvänta er en tyst blogg ett tag framöver. I alla fall en vecka. :-(

Igår hade jag fullspäckat schema, så det blev ett kort körpass med Ariel. Vi tömkörde från skötselplatsen till stallet, där jag förberett ett däck. Draglinor på hela tiden, hon brydde sig inte ett dyft i att de trasslade in sig om bakbenen hela tiden. <3

 

Knöt fast däcket och bad henne dra. Såg direkt att hon blev fundersam på tyngden och ljudet. Jag pratade lugnande med henne och då fortsatte hon att dra. Vände efter ca 30 meter, då tryckte linorna rejält längs yttersidan, men Ariel brydde sig inte utan fortsatte bara dra. Duktiga häst!

 

Åter vid stallet kopplade jag av däcket och så tömkörde jag tillbaka till skötselplatsen. Så stolt!

 

Planen nu är att dra däcket några gånger och sedan testa att sätta fast skaklarna jag hittat. Idag snöar det dock, med blankis gömd under snön, så vi får avvakta med fortsatt körning tills underlaget är bättre.

 

Dressyrträning igen, nu duggar de tätt några dagar. :-)

 

Red fram längs gamla landsvägen, Ariel var väldigt på och taggad. Hann skritta ett varv på vändplanen innan P kom, så vi körde igång direkt. Först försöka hitta en bra volt utan en massa is, det gjorde vi i skritt med fokus på böjningen. Sedan övergång till trav och göra en mindre travvolt i den större. Tempot var lite överilat när nosen pekade hemåt, likaså var fokuset lite svajigt idag. Men jag förstår henne, hon vill ju vara hemma i hagen med sin son och känna sig trygg. Vi har ingen brådska att klara några speciella mål i år, utan vi utvecklas i den takt som behövs.

 

När voltjobbet kändes okej, så gick vi över i skänkelvikning på volten. Började i skritt, där hon var sådär i höger varv men klockren i vänster. Hon har lättare för vänster varv, men dessutom blev det lite nedförsbacke på en del av den högra volten + att det var hemåt, så den delen var det inte mycket att göra åt. ;-)

 

När vi sedan gick över i trav så var hon helt okej i vänster varv och plötsligt outstanding i höger varv. <3 Jag behöver bli bättre i min hjälpgivning och inte låta henne rinna iväg efter skänkelvikningen, när hon tycker att det blir lätt att springa igen. Hon gick bitvis i riktigt bra form och med fokus på mig.

 

Under avjoggningen var hon däremot väldigt springig och ofokuserad, där märktes det att hon egentligen inte jobbat tillräckligt hårt, utan skulle behöva tuffare jobb. Men med det dåliga underlaget kan man inte göra så mycket annat.

 

Skrittade hem på en superspänd och överpigg häst, också ett tecken på att hon inte fått utlopp för all energi. Tror vi får klättra i lite backar någon dag...

I förrgår försökte jag mig på lite markarbete. Vi red fram på Storgatan först, Ariel hade handbromsen i lite, så det blev både trav och galopp. Längtar till det är bra galoppunderlag...

 

Tillbaka på gården hade jag förberett tre cavaletti för travjobb. Men redan efter första försöket blev det besvärligt. När Ariel slog i en cavaletti, så gled den på isen och avståndet ändrade sig. Suck! Försökte några gånger, men sedan fick jag sitta av och ta bort två cavaletti. Höjde upp det sista på högsta och bad om travhoppning. Ariel tyckte (till skillnad från mig) att det inte var så högt, så hon klev över varje gång. ;-) Men hon var fokuserad på uppgiften och det kändes viktigast.

 

Skrittade av bort mot B och träffade hans hund. Inga bekymmer för coola Ariel. Älskar henne så! <3

Idag var jag medveten om att det blåste, så jag sänkte kraven utifrån det. Vi red till vändplanen och jobbade lite dressyr. Började med att vända på fyrkant och försöka få med yttersidan. Gjorde en del halter sedan, innan jag bad om att variera ställningen inåt, rakt fram och utåt. Inga bekymmer alls. :-)

 

Red sedan några varv med fokus på följsam hand, innan jag bad om trav. Mjuk och fin i traven, så jag testade att korta tygeln något och sitta ned. Känslan av mjuk, följsam ja nästan böljande häst under mig var fantastisk! <3 Vi dansade tillsammans och jag satt med i traven istället för mot. Lycka!

 

Eftersom det kändes så bra, så nöjde jag mig där och skrittade hem. Att hon var helt fokuserad på mig fast det blåste, det var ett riktigt stort framsteg. Tror dock mycket sitter i mitt huvud. Är jag fokuserad, så är hon det. :-)

Jag missade helt att det blåste när jag gjorde i ordning Ariel. Tog på sidepull, det var länge sedan, men om det går vill jag gärna tävla med det...

 

Det var först när vi skrittade iväg längs skoterleden som jag insåg varför hon var så på tårna. När det blåser är Ariel alltid lite mer stissig, jag har tänkt testa med luva och se om det dämpar, men missade som sagt blåsten idag. Hoppades att det skulle fungera ändå och så fick hon trava igång sig lite.

 

Rätt vad det var saktade hon in och stannade. Spanade bort genom skogen och frågade med hela sitt väsen "farligt eller ofarligt matte?". En bit bort gick en älgko förbi, utan att ens upptäcka oss. Jag svarade att det inte var något farligt och så travade vi vidare. <3 Det är nog dags att jag börjar lära mig lita på henne...

 

När skoterleden var slut testade jag att fortsätta nedför backen, rida några meter på vägen och sedan ta in på en annan grusväg. Den skall enligt kartan leda till vägarna vi red i Nyland, så jag ville reka lite inför långturerna framöver. Vi red tills det blev för djup snö, sedan vände vi och red hela vägen hem igen. Hon var lite piggare på hemväg, men jag upplevde faktiskt att hon var lättare att bromsa med sidepull. Så det fortsätter vi med! :-)

 

Totalt var vi ute i 50 min och kom 5,31 km. 

Idag fick Ariel stå vid nya uppbindningsstället för första gången. Jag har gjort i ordning en plats bredvid friggeboden som jag har som sadelkammare. Tanken är att det skall grusas upp där så jag även kan använda den som spolplats, men än så länge är det bara skötselplats. 

 

Hon tog det rätt lugnt, kollade sig omkring och var lite smånervös. Helt ok med tanke på att hon inte landat efter flytten ännu. Gjorde i ordning henne och satt sedan upp med hjälp av en stubbe. Den var lite för låg, så kanske blir det att jag köper en pall att ha utanför sadelkammaren. 

 

Skrittade iväg mot Storgatan. Tänkte vi skulle passa på att rida fram där, så jag fick se hur underlaget var. Det visade sig vara helt okej! Fortfarande lite snö, men bara tunn skare och ingen djupsnö. Underbart! Travade hela vägen till första vändplanen. Vände tillbaka och travade ända tills det började bli för brant. Ariel kändes på hugget, hon verkade tycka det var roligt att få röra på sig lite mer. 

 

Skrittade sista biten tillbaka till mitt hus. I trädgården hade jag placerat ett lågt cavaletti, så vi jobbade över den. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. ;-) Första övningen var att göra halt, komma fram i skritt, skritta lugnt över bommen, göra halt, komma fram i skritt igen. Ren lydnadsövning alltså. Ariels fokus var överallt utom där den skulle vara, det fanns ju massor att titta på! Jag framhärdade dock och lät henne göra övningen ända tills hon började slappna av och faktiskt ha lite fokus på mig. 

 

Sedan fick hon trava lugnt över bommen några gånger. Jag gjorde ingen stor affär av det, men när hon kändes avslappnad, så nöjde vi oss och skrittade av bort mot grannen och tillbaka. Just nu handlar det ju mycket om att hon skall vara med mig, fast allt är nytt och konstigt. Jag tycker det gick bättre idag än tidigare dagar, så visst går det framåt. Längtar dock tills hon landat helt och ridbanan tinat fram, så jag kan hoppa på riktigt...

Ariel ville återigen inte komma i hagen, men följde med mig när jag tagit på henne grimman. Gjorde i ordning henne i boxen och skrittade sedan iväg längs gamla landsvägen. Hon var spänd och ofokuserad. Jobbade med halter för att få henne mer med mig, men det gick sådär.

 

Vände när vägen tog slut och red till vändplanen. Hann rida ett par varv i skritt innan P kom och vi började jobba. Först i skritt, tänka på att ställa och forma. Gjorde mindre volter i volten, gick hyfsat. Ariel kändes stretig i munnen och ville ofta vingla iväg mot stallet.

 

Gick över i trav med samma arbete, fast något större volter i volten. Fick till det bra några gånger, men jag måste verkligen rida i varje steg och passa både bogar, yttersidan och halsens böjning. Puh!

 

Jobbade sedan galoppen. Minns inte ens när vi galopperade sist på träning... Gjorde en övning där jag flyttade henne i sidled i trav, rätade upp ett steg och fattade. När jag lyckades koordinera alla hjälper resulterade det i en fin fattning som kändes mer uppåt än framåt. Häftigt! Vänster varv var faktiskt lättare än höger, i höger blev det några felfattningar. Vi behöver dock jobba massor med galoppen, jag kan inte ens sitta ordentligt i den. :-S Nu har det i och för sig inte varit galoppunderlag, men snart...

 

Fortsatte med travjobb, öka och minska tempot. Det är skitjobbigt, men hon blir grymt fin av det. Speciellt när hon samlat sig och får öka, fast jag behåller stödet i handen. <3

 

Avslutade med att jogga henne lång och låg i lättridning. Där var hon bitvis fin. Men något är det med munnen... Skall tjata på veterinären att komma ut och kolla henne. Var ju flera år sedan sist i och med att hon varit dräktig och haft föl.

 

Sedan lade hon tungan över bettet och fick inte tillbaka den, P fick hjälpa. Som första lösning skall jag testa att ha nosgrimma. Det är ändå dags att börja med det i och med att det snart är tävling. Hoppas det gör att hon blir lugnare i munnen också. Jag är dock noga med att inte spänna den hårt, för att dölja eventuella problem. 

Planen var att bara rida en kort sväng och kolla hur ridvägarna såg ut efter allt töande. Ariel var spänd och nervös, vilket inte är konstigt. Hon behöver få tid att landa på "nya" stället, men jag tror ändå på att rida henne utan för höga krav.

 

Vi skrittade bort längs gamla landsvägen och upp på grusvägen. Den var helt ok att rida på först, men ju längre bort vi kom, desto mer skare blev det. :-( Testade att trava och då sjönk hon ned. Så vi vände tillbaka och kollade upp skoterleden istället. Den kändes bättre, även om Ariel hade handbromen i. Vi var ju fortfarande inte på hemväg. ;-)

 

Galopperade en kort snutt, sedan vände vi och så fick hon skritta hela vägen hem. Hon var mycket nöjd när vi var hemma igen, lite svettig pga att hon spänt sig. Framförallt var hon nöjd att få gå ut i hagen igen, hon tycker verkligen inte om boxen...

 

Imorgon blir det dressyrträning av lättare slaget, det är rätt isigt på vändplanen så någon galopp blir det inte. Men det kommer bli roligt oavsett. :-) Känns så skönt att ha Ariel hemma igen! <3

Efter hoppträningen fick Ariel gå ut i en tom hage och rulla sig i snön. Sedan lastade jag henne i P:s transport och så körde P hem henne till mig. Underbart!

 

Hon fick stå på box ett par timmar, sedan tog jag in Grålle och släppte ut Ariel i lösdriften med Ricky. Det blev en hel del pip från Ariels sida, medan Ricky mest ville kolla om han fortfarande fick dia. ;-)

 

Så förbaskat skönt att ha henne hemma igen! <3

 

Igår blev det årets första hoppträning! Red fram ute, först skritt och sedan lite joggtrav och ett par galopper. en galopp i uppförsbacke på hemväg, där hade jag en del i handen... Men hon lyssnade på mig och saktade in när jag bad henne.

 

På ridbanan inledde vi med lite bomövningar. På ena långsidan var det övergång trav-skritt-trav, sedan trav över tre bommar som var upphöjda i ena änden följt av ännu en övergång till skritt och så upp i trav igen. Ariel blev lite väl ivrig ibland i höger varv, eftersom nosen då pekade mot stallet. I vänster varv var hon däremot klockren, mycket fin både i övergångarna och över bommarna.

 

På andra långsidan var det tre bommar på rakt spår, sedan volt med tre bommar och så tre bommar på rakt spår igen. Volterna gick hyfsat, ibland blev innerskänkeln lite bortglömd. Det var en sådan där övning man skulle behöva göra varje dag i en månad... Mycket nyttig!

 

Sedan gjorde vi om övningen lite. På ena långsidan blev det tempoväxling i trav (korta upp - rida fram) innan och efter de upphöjda bommarna. Jag tycker det är svårt att känna tempot i hoppsadeln, men jag tror Ariel skötte sig bra. Fick inget skäll från P i alla fall. ;-)

 

På andra långsidan blev det istället galopp och de tre travserierna var omgjorda till bomhögar. Galopp är fortfarande något jag spänner mig inför, men jag beslöt att det fick gå hur som helst, vi skulle ha roligt! Ariel gjorde en del studs med bakdelen då och då, men inte så farligt. Jag är inte nöjd med hur jag fattar galopp, där behöver jag träna på att vara tydligare i min hjälpgivning.  Men vi gjorde övningen helt ok, vilket nu när jag tänker på det innebar volt i galopp på ca 12 meter. Heja oss!

 

Avslutningsvis blev det en "bana" med hinder på ena långsidan. Vi struntade i travbommarna, utan red helt enkelt ett kryss, volt över ett kryss och så ett koppelräck på samma långsida som tidigare. 3x3 gånger skulle vi ta det, men Ariels och min sista gång kom vi i obalans och travade en del, så vi fick ta det en gång till. Kändes så roligt att vara igång med hoppningen igen. Ariel skötte sig fantastiskt! <3

 

Skrittade av avsuttet på grusvägen efteråt. Finaste, bästa hästen!

Igår hamnade jag i ett knepigt läge med Ariel. Vi skulle ut och rida, men jag väntade på ett viktigt samtal, som jag trodde skulle ha kommit innan Ariel ens var intagen från hagen... Så vi red ut i strålande sol längs Ariels favoritväg, gräsvägen mot helgum och slingerstigarna. Hon hade handbromsen i lite från början, så jag fick trycka på henne lite. Men när vi kom till backen där det brukar vara galopp så kom hon igång bra (och fick galoppera...). Sedan blev det både trav och galopp på slingerstigarna, helt klart ett framsteg. :-)

 

När det började slutta utför blev det skritt och en mycket taggad Ariel som anade hemväg. Men då ringde det! Så för att inte behöva fokusera för mycket på Ariel, så vände jag henne och red samma väg tillbaka. Då tappade hon tempot lite. ;-) Ofokuserad matte hela vägen hem blev det. Mycket duktig Ariel som uppförde sig. <3

 

Jag vill tillägga att jag ALDRIG talar i telefon medan jag rider, tycker det är respektlöst mot hästen. Hade dåligt samvete att jag gjorde det, men jag var tvungen att ta samtalet. Tror att Ariel hade tyckt det varit ännu värre om hon fått vänta med sadeln på tills det ringt och jag pratat klart, vilket totalt blev 40 min... 

 

Det var i alla fall en härlig ridtur och jag kommer verkligen sakna ridvägarna i Nyland. <3

Igår red jag ut på Ariel längs grusvägen som har belysning, rätt så lyxigt att se bra fast det är mörkt. Vi skrittade igång först, hon stod emot en del som hon gör numera när vi rider ut. Hon tycker inte det är så stor mening, eftersom vi ändå skall vända sedan. :-/

 

Travlade i tio minuter. Stundtals en riktigt trevlig trav med bra driv utan att hon tappade takten. Stundtals var hon spänd, varvade mellan att stå emot och att bli överilad.

 

När vi närmade oss slutet på gatulyktorna så provade jag att galoppera. Bad om höger galopp och fick det. Hon galopperade lugnt och mjukt, det var lätt att följa med. :-) Saktade av och vände hemåt, travade en lite överilad trav, och bad om vänster galopp. Fick höger tre gånger, men bröt bara lugnt av till trav, hittade takten igen och bad om galopp igen. Förut brukade jag stressa upp mig när jag inte fick rätt galopp, men det har jag släppt nu, så skönt. När jag fick vänster galopp var det bara att inse att den var alldeles för snabb för att jag skulle kunna sitta ned i galoppen, så jag bröt av och så fick hon istället trava fram till skrittpunkten. Hon var mycket hetsigare i traven hemåt, men det kändes ändå ok. Jag får ta tag i henne lite mer, men det är ingen fara, jag har ändå kvar kontrollen. Skönt, kanske kan det bli galopp hemåt framöver också. :-)

 

Hemma igen var det en nöjd häst och nöjd ryttare. Totalt 4,78 km på 40 min. Enligt gps:en travade hon 10 km/h i snitt. :-)

 

Har förövrigt blivit lite övermodig och ändrat klass på Storsjöritten. Från PP20 till CR40. Testar ifall hon är mer förtjust i distansritt nu och annars är jag inställd på att bryta om hon känns motsträvig. Tror det kommer att bli ruskigt roligt! :-)

I onsdags blev det longering på ridbanan. Den är inte isig på övre delen längre, så vi höll oss där. Ariel var extremt övertaggad, lät henne värma upp som hon ville första fem minuterna och då blev det bara galopp... Tog sedan på inspänningstyglarna men det gjorde ingen skillnad. Hon försökte sig på att bestämma gångart när jag krävde lite av henne, så det blev ett pass där vi renodlade hjälperna och hon efter många om och men till sist lyssnade på mig. Hon förstod inte alls varför hon inte fick galoppera när jag ville att hon skulle trava. Vid några tillfällen surade hon ihop fullständigt, gjorde halt och hävdade att hon lika gärna kunde stå kvar där, när hon nu inte fick gå framåt.

 

Ston och vårkänslor... ;-) Sista minuterna var hon fin, men jag hade förstås gärna sett henne fin hela passet. Var dock rätt glad att jag inte satt på när hon gjorde de värsta skutten och bakutsparkarna...

Jag har gått och blivit dunderförkyld, så Ariel får vila. :-( Om allt går som planerat kommer hon flytta på söndag, som jag längtar! Sedan har våren kommit och vi kan åka på äventyr med transporten. 

 

Apropå äventyr, så är vi anmälda till årets andra tävling. Det blir En prova på-ritt på 20 km. Verkar hon trivas med det, så testar vi 40 km nästa år. Mycket roligt framöver!

igår red jag Ariel en stund på banan. Bommarna var kvar, så efter framskrtittning jobbade vi på volten över bommarna i skritt och trav. Tyckte att hon kom till bra arbete där och mjuknade i kroppen. Även om takten ibland blev för snabb.

 

Provade att galoppera några långsidor och det kändes bra, även om Ariel förstås taggar upp lite efter galopp. Red sedan vår skänkelvikningsövning några gånger i skritt och några gånger i trav. Hon blir så härlig i den övningen! Bara flyter fram och allt känns så lätt. <3

 

Tog något varv på volten i trav innan jag smög över i lättridning. Ariel längde formen och som belöning blev det avskrittning på grusvägen. Så härligt ridpass, fler sådana vill vi ha framöver! :-D

 

Igår var det dressyrträning igen. Red fram i skritt och trav, en del övergångar men även bomjobb. Det låg framme 4x3 bommar på volt, så de jobbade vi över en del. 

 

När det var vår träningstur fick vi först checka av formen på volten innan vi gjorde en lite mindre fyrkant än ridbanan (ca 20 x 35 m) och jobbade med början på öppna, dvs bogen in. Jag var inte helt med på hur jag skulle göra, men P tyckte inte det var så viktigt, bara följa min känsla så blev det oftast rätt. I skritt fick jag till det riktigt bra ibland, vilket frömsat märktes på hur fin Ariel blev på kortsidorna (där det var "paus"). Vi gick sedan över i trav, vilket gick lite för fort för min smak, men några steg här och där fick vi till. Ariel var lite förvirrad också, men älskar ju sidvärtsrörelser, så hon gjorde sitt bästa. 

 

Traven på volt efteråt var helt grym, det var en helt annan kvalité än vanligtvis, men det kändes att hon inte riktigt hade styrkan att gå där längre stunder. Vi avslutade passet med att jogga av innan Ariel fick skritta och pusta en stund. 

 

Kom på mig själv med att skratta vid ett par tillfällen under passet och det var verkligen befriande. Det skall ju vara roligt att träna! Bland annat skrattade jag när P tyckte att jag skulle peta på Ariel med spöet lite och Ariel svarade med att verkligen rusa i sidled. Känslig dam. ;-) Eller när P tyckte att hon skulle vara lite längre i formen, jag börjat lätta lite i handen och Ariel drar tyglarna helt ur händerna på mig. :-P

 

Förhoppningsvis flyttar Ariel nästa söndag, så vi hinner med två träningar (onsdag och söndag) innan det blir ett litet uppehåll. Här hemma kan vi bara träna när det är ljust, så vi får invänta sommartid innan vi kan träna igen. Men jag tror att lite vila i samband med flytten bara blir bra för Ariel.

I tisdags tömkörde jag Ariel på ridbanan. Checkade av att gas, broms och styrning fungerade innan jag kopplade på höger draglina. Gjorde vändningar, halter, ryggning utan någon reaktion. Hade gärna travat också, men hade inget fäste när jag gick. :-S

 

Bytte sedan så draglinan satt på vänster sida och när Ariel inte reagerade för den heller, så tömkörde jag med bägge påkopplade. Hon fick trassla in sig en del och vi gick även över cavaletti så det skulle låta lite extra, men min stjärnhäst reagerade inte alls. Så stolt!

 

Nästa steg blir att tömköra med draglinor ute, men då vill jag nog ha lite bättre underlag för mig... ;-)

 

Förrà fredagen red vi ut ihop med M och Putte. Först fick Putte gå bakom Ariel, för hon är ju så snäll. Men det var hon visst inte längre. ;-) Lättade i bak och markerade mot Putte att han inte fick komma för nära henne...

 

Vi red över broarna och travade en del. Ariel var taggad men ändå kontaktbar. För säkerhets skull blev det bara skritt på hemväg. Totalt var vi ute 55 min och kom 4,7 km. Skoj med sällskap!

i torsdags blev det en kort sväng tömkörning. Bara för att checka av att vi verkligen är redo att börja med draglinor. Ariel var en klippa, fast det blåste så var hon fokuserad på mig och stod stilla i halterna både på borta- och hemväg. Känns så bra, så nu skall jag bara få med mig draglinorna till stallet så testar vi med dem. :-)

I onsdags var det dressyrträning igen. Jag hade helt missbedömt tiden, så vi värmde upp i tjugofem minuter. :-P

 

Skrittade först fram, jobbade sedan med halter, vändningar och framdelsvändningar. Hon var hyfsat koncentrerad. När det fungerade bra lade jag även in övergångar till trav samt tempoväxlingar i skritt. Hon kändes riktigt fin när P ropade på oss och det var dags att sätta igång.

 

Vi red på stora mittvolten i trav. Satt ned i traven hela passet. Först skulle jag forma efter volten, sedan ställa henne utåt, ställa tillbaka inåt och så utåt igen. Svårt, men Ariel var duktig. Vänster varv var som vanligt svårare, men det fungerade bara jag red. Sedan fick jag lägga in två tiometersvolter i varje varv av stora volten, vi fick kämpa en del, men det blev bra volter på slutet. Heja oss! Vi avslutade med tempoväxlingar i trav som var så jobbigt, men där jag fick till en helt otrolig kort trav vissa steg. Underbart!

 

Joglade av en fin Ariel och skrittade sedan av några minuter. Det är så roligt att det går framåt hela tiden. :-)