Ariel 3525

Idag fick Ariel stå vid nya uppbindningsstället för första gången. Jag har gjort i ordning en plats bredvid friggeboden som jag har som sadelkammare. Tanken är att det skall grusas upp där så jag även kan använda den som spolplats, men än så länge är det bara skötselplats. 

 

Hon tog det rätt lugnt, kollade sig omkring och var lite smånervös. Helt ok med tanke på att hon inte landat efter flytten ännu. Gjorde i ordning henne och satt sedan upp med hjälp av en stubbe. Den var lite för låg, så kanske blir det att jag köper en pall att ha utanför sadelkammaren. 

 

Skrittade iväg mot Storgatan. Tänkte vi skulle passa på att rida fram där, så jag fick se hur underlaget var. Det visade sig vara helt okej! Fortfarande lite snö, men bara tunn skare och ingen djupsnö. Underbart! Travade hela vägen till första vändplanen. Vände tillbaka och travade ända tills det började bli för brant. Ariel kändes på hugget, hon verkade tycka det var roligt att få röra på sig lite mer. 

 

Skrittade sista biten tillbaka till mitt hus. I trädgården hade jag placerat ett lågt cavaletti, så vi jobbade över den. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. ;-) Första övningen var att göra halt, komma fram i skritt, skritta lugnt över bommen, göra halt, komma fram i skritt igen. Ren lydnadsövning alltså. Ariels fokus var överallt utom där den skulle vara, det fanns ju massor att titta på! Jag framhärdade dock och lät henne göra övningen ända tills hon började slappna av och faktiskt ha lite fokus på mig. 

 

Sedan fick hon trava lugnt över bommen några gånger. Jag gjorde ingen stor affär av det, men när hon kändes avslappnad, så nöjde vi oss och skrittade av bort mot grannen och tillbaka. Just nu handlar det ju mycket om att hon skall vara med mig, fast allt är nytt och konstigt. Jag tycker det gick bättre idag än tidigare dagar, så visst går det framåt. Längtar dock tills hon landat helt och ridbanan tinat fram, så jag kan hoppa på riktigt...