Som vi längtat!
Igår satt jag äntligen i sadeln igen, efter tre veckors ridförbud. Ariel kändes som vanligt, lite ivrig i skritten men hon lyssnade bra på mig.
Vi skrittade längs grusvägen och jobbade med lite enkla dressyrövningar. Öka och minska steglängden, flytta i sidled samt halter. När hon var fokuserad på mig var hon verkligen som en dröm att rida! <3 Lyhörd och känslig, så pass att hon gick upp i trav ett par gånger när jag bad om mer skritt. Fina, underbara tjejen! Som jag längtat efter att få rida henne igen.
När jag bad henne vända efter en kvart, så försökte hon på alla sätt att inte "förstå". Hon ville inte gå hem igen och det är inte likt henne. Jobbade lika fint på hemväg, men ignorerade min skänkelhjälp för att vända in på stigen hem, så vi fick ta en liten omväg på asfalten. Hon protesterade ännu mer då, inte ville hon gå hem heller! ;-)
Så även Ariel verkar vara lycklig över att vi är igång igen. Knäet kändes bra, så jag skall testa att trava lite mer nästa pass. Dock hade jag mina sviktande stigbyglar, så eventuellt kan det bli sämre när jag rider i hoppsadeln med de mer stumma stigbyglarna.
Kommentarer
Trackback
