Bråttom någonstans

Jag är återigen förkyld (fjärde gången i år...) men igår trotsade jag förkylningen och red i alla fall. Ariel var helt hysterisk av glädje, kunde inte stå still när jag gjorde i ordning henne, försökte knyta upp knuten på grimskaftet och när jag skulle sitta upp så började hon gå iväg utan mig. :-O Det är inte precis likt henne... Men hon var så hysteriskt lycklig över att vi gjorde någonting igen. Äntligen matte!
 
Red iväg längs gamla landsvägen i värsta turboskritten. Ariel var så ivrig, dels för att vi äntligen gjorde någonting och dels tror jag för att det var plant och bra underlag efter allt knöggel i hagen. Hade tänkt vända efter tio minuter, men Ariel låtsades inte om mina försiktiga förslag om att vända, utan tuffade vidare i ännu snabbare tempo. ;-)  
 
Så jag hade inte hjärta att avbryta hennes glädje, utan vi fortsatte längs Hammarvägen, genom skogen och ut på storgatan. Där var det avverkning på gång, vilket triggade igång Ariel lite extra, så jag fick korta tyglarna en stund. Överpigg var bara förnamnet...
 
Det var för övrigt kvällen innan fullmåne och fantastiskt ljust längs vägen. <3 Behövde knappt använda pannlampan något alls.
 
Hemma igen efter fyrtio minuter, en mycket nöjd häst och en väldigt lycklig ryttare. Fy vad jag saknat ridningen! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0