Men matte, den här vägen då?

Idag var det fortfarande snöklampsväder, så jag hade planerat en lugn och lite kortare uteritt. Ariel ville dock annorlunda. ;-) Hade pulsmätaren på, men den ville inte fungera. Tror jag får klippa bort lite lurvig päls någon dag framöver.
 
Red längs skoterleden. Efter igångskrittningen kunde vi jogga på lång tygel, så himla skönt. Red på sidepull och det gick utmärkt. Tog ett par kortare galopper också, hon väljer numera alltid vänster galopp själv, så jag fick korrigera ett par fattningar för att få henne att galoppera höger galopp istället. Sedan var vi framme vid  grusvägarna. Valde den högra, så det blev lagom tuff klättring. Travade lite precis när det planade ut och uppe på grusvägens slut började jag tänka på hemfärd, när Ariel fick syn på den i ordninggjorda skoterleden (som varit igenvuxen tidigare). 
 
Men matte, den här vägen då? frågade Ariel och ville vidare. Först var jag lite tveksam, vi skulle ju ta det lugnt... Men sedan kunde jag inte motstå hennes gåvilja, så vi red vidare på skoterleden. Ganska snart gick det nedför igen, men Ariel tuffade på både då och på det ojämna stenunderlaget som följde. 
 
Jag visste ju var vägen slutade, men inte Ariel. Hon tyckte det var så himla roligt att upptäcka något nytt. När skoterleden väl tog slut så mynnade den ut i korsningen som till vänster leder till Nyland, rakt fram leder till Helgum och höger leder tillbaka till första skoterleden. Ariel ville gärna till vänster. ;-) Men jag förklarade för henne att det hinner vi inte, utan det fick bli höger och hemåt istället. 
 
Först via en grusväg förbi några hus. Där var vi tvungna att passera en livsfarlig Tyrannosaurus Rex (ja, det såg faktiskt ut som en sådan på håll, men det var en gripklo till en grävmaskin) som Ariel efter flera halter och mycket funderingar till sist gick fram och nosade på. Den var visst inte så farlig ändå... Sedan kunde vi trava ganska så lugnt fram till asfalten, skritta på den och sedan trava uppför grusvägen fram till skoterleden igen. Ariel kände dock inte igen sig först, så det blev lugn skrittpaus tills vägen började gå lite uppför, då blev det busgalopp (vänster), smackade på Ariel där det planade ut (dvs där vi brukar gå ned i trav), skutt över ett litet dike och vips hade hon gjort ett byte över diket och galopperade vidare i höger galopp. :-D
 
Travade av henne några meter och sedan blev det skritt hela vägen hem. En mycket nöjd Ariel, äntligen börjar det vara lite fart på matte igen. ;-)
 
Hemma igen konstaterade jag att vi ridit 5,76 km på en timme. Det ger en snitthastighet på 5,9 km/h. Riktigt bra med tanke på kuperad och besvärlig terräng. Dock var Ariel rätt så svettig, så jag funderar på om jag kanske skall klippa henne ändå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0