Blandat men mest positivt

I fredags var det äntligen dags för ridning igen. Jag har varit superförkyld och hållit mig i sängen, medan det varit strålande höstväder... Men nu är jag friskare och då passade regnet på att komma. ;-)
 
Red ut längs Hammarvägen på en pigg och bitvis lite ofokuserad Ariel. Hon är dock förlåten, inte riden på åtta dagar... Efter energisk skritt på lång tygel blev det lite halter, skänkelvikning och ställning av nacken i skritt. Kändes superfin!
 
Travade sedan med lite ställning i nacken och något mer böjning i sidan, för att försöka skapa en innersida även om grusvägen var rak. Även i traven var hon riktigt fin och fokuserad. 
 
Gick sedan över i galopp, där jag testade en riktigt rolig övning. Placerade henne på höger sida av vägen, fattade sedan höger galopp och flyttade henne över vägen till vänster sida av vägen. Bröt av till trav, fattade vänster galopp, flyttade henne över vägen till höger sida. Sådär höll vi på, kanske tre gånger i vardera galopp. Hon förstod direkt vad det var jag ville och flyttade så enkelt och mjukt fast vi galopperade. Framsteg! :-D
 
Sedan skrittade vi sista biten innan vändplanen, där passade jag på att galoppera uppför den lite brantare backen så hon fick lite högre puls, innan vi skrittade nedför backen och hemåt igen. 
 
På hemväg försökte jag jobba med att skumpa med i traven, men det gick sådär. Ariel var rätt så glad över att det var hemväg. ;-) Fick göra lite övergångar skritt/trav istället och det fungerade rätt så bra. 
 
Sedan skulle jag försöka jogga av henne lång och låg, men hon ville inte slappna av. Blev många vändor fram och tillbaka då den platta delen av grusvägen innan avskrittningsdelen var rätt kort. Jag envisades med att hon skulle slappna av och Ariel blev mer och mer spänd eftersom hon ville hem. Suck och dubbelsuck! Några bra travsteg blev det till sist, så vi kunde sakta av och skritta hem, men det kändes så onödigt när vi haft en så fin tur innan. :-( Jag blir irriterad på mig själv som "måste" vinna och på Ariel som alltid skall vara så fixerad på att gå hemåt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0