Ariel 3525

Igår åkte jag iväg till Nyland för att hinna hoppa lite på helgens hinder innan de plockades bort. Redan när jag kom åkandes såg jag att någon sänkt hindren från 70 cm till 50 cm. Perfekt! Då behövde jag inte justera någonting, utan kunde rida fram och hoppa fram först, innan jag eventuellt höjde. :-)

 

Det var väldigt länge sedan vi hoppade själva, mer än 2 ½ månad sedan, och innan dess ytterligare 1 ½ månad. Dvs jag är dålig på att hoppa själv, utan gör det mest på träningar. 

 

Började igår med att skritta fram på lång tygel, följt av lite enklare skrittövningar på kort tygel. Försökte att bara bestämma mig för att göra en sak (tex böja genom hörnet) och berömma när Ariel visade minsta lilla antydan till att göra rätt. Det gav en positiv känsla om än en ganska långsam (tror jag, har svårt med skritten) häst. 

 

Gjorde halter vid varje bokstav, hon svarade super på förhållande sits, men lite långsammare på framåtdrivande. Gick sedan över i trav, där travade vi mellan varannan bokstav och skrittade mellan varannan. Det kändes sådär. Hon kom liksom inte riktigt igång i traven när det blev avbrott hela tiden. Däremot fick hon mycket bra fokus på mig och det kändes okej. Fortsatte sedan med samma övning i galopp, men där märkte jag verkligen att hon blev irriterad över att bryta av hela tiden. ;-) Det var lite som att hon tyckte att jag borde ta och bestämma mig vilken gångart jag egentligen ville ha. :-P

 

Så känslan när vi började hoppa var sådär, hon var inte riktigt så taggad och framme som jag vill ha henne inför hoppning, men uppvärmningen var lite av ett experiment och skulle säkert passa bra när jag rider dressyr framöver. 

 

Hoppade först över ett koppelräck i trav mot utgången. Bra tryck i traven in, så hon galopperade självmant efter hindret. Hoppade ytterligare en gång med samma härliga känsla, innan jag vände på det så hon hoppade från utgången. Fortfarande samma tryck i traven, galopp efter och riktigt härlig känsla (ryggen upp). :-)

 

Sedan kan jag inte säga särskilt exakt hur vi hoppade, bara att vi lekte över 4-5 olika hinder (med skrittpauser emellan, mest för min skull pga förkylningen) samt hoppade några enklare linjer och allt bara flöt på. Ariel bjöd framåt hela tiden och hade så roligt!

 

Satt av och höjde upp några hinder, så de låg på ungefär 70 cm. Satt upp igen och så tog vi två koppelräck på ett böjt spår, med härlig bjudning om än lite halvdana språng. Hoppade sedan en linje på långsidan med koppelräck och oxer, så sjukt härlig känsla! :-D Gjorde en liten minibana på 3-4 språng och bara skrattade rakt ut efteråt. En sådan lycka och en sådan glädje!

 

Joggade av en superfin Ariel som gick lång och låg med ryggen uppe, precis som jag vill ha henne nu. Hon var lite taggad och ville gärna fortsätta hoppa. Just den känslan, att hon vill mer, är ju vad jag är ute efter. 

 

Den här gången var jag helt uppfylld av eufori på vägen hem, en sådan kontrast! :-D Nu vill jag bara ha sådana här pass framöver, även om jag förstås inte kan hoppa varje dag. ;-)