Ariel 3525

Igår red Ariel och jag ut längs skoterleden för att se hur pass mycket snö som är kvar. Ariel var låååångsam och ville helst stanna eller vända. Jag blir så less på det beteendet. :-( Men jag höll mig iaf fokuserad och såg till att hon fortsatte framåt. 

 

Vid den breda bäcken (ca 40 cm) stannade hon och hävdade att hon INTE kunde gå över där. Det var alldeles för brett. Suckade över min märriga märr och sa åt henne att hon visst kunde gå. Så då klev hon över... 

 

Red i alla gångarter, men jag är så sjukt obalanserad så jag nästan gråter. Det kommer ta enormt mycket tid att komma tillbaka till där jag var i höstas. Så onödigt och sådan bortkastad tid. :-( Inte mycket att göra åt nu, mer än att försöka ha roligt och rida på. Lättare sagt än gjort när man är ute med Ariel dock. 

 

Vände hemåt och då tände hon till rejält. Taktade några steg och hade ett enormt driv i skritten. Över den breda bäcken blev det stillastående hopp (för nu kunde hon plötsligt inte alls kliva över) och full galopp efteråt. 

 

Jag lät henne fortsätta på grusvägen en bit istället för att gå hem, för att försöka få henne att slappna av och jobba i traven fast nosen pekar hemåt. Men det är som förgjort. Jag funderar på att helt lägga ned uteritterna, för jag blir bara besviken och istället bara rida henne på ridbana sommarhalvåret + förstås köra henne på grusvägarna samt galoppträna på elljusspåret där hon hela tiden tänker framåt. Samtidigt borde jag kunna rida min häst på en väg och vända när jag känner för det, utan att få den här personlighetsförändringen. Vi får se vad det slutar i. 

Igår åkte vi till Nyland igen. Ariel skötte sig återigen prickfritt, så jag kan nog utgå ifrån att hon kommer göra det framöver också. ;-)

 

Gick till ridbanan avsuttet, då jag var osäker på om det fanns pall där eller inte, så jag tog med mig min pall. Men givetvis fanns det en stol som var helt ok, så jag släpade pallen i onödan. :-P

 

Skrittade fram först på lång tygel och sedan med halter och igångsättningar. Försökte fokusera på att jobba på raka spår i uppvärmningen, då vi skulle hoppa på volt sedan. Gick över i trav med övergångar till skritt och när det fungerade prickfritt blev det tempoväxlingar i trav. Vet inte vad det är med hoppsadeln, men ridningen blir på något vis enklare och mindre "kravfylld". 

 

Upp i galopp, med tempoväxlingar även där. Så skoj! Jag kände mig riktigt välbalanserad i lätt sits, däremot blir jag sjukt flåsig. Tur att även Ariel behöver skrittpauser mellan varven. 

 

Uppvärmda och ganska så pigga bägge två så tog vi oss an dagens uppgift. Två låga hinder (30 cm) på volt. Det fanns fyra stycken på det stora voltspåret, men jag valde att bara hoppa två stycken, det kändes ändå som en rätt så tuff uppgift för oss. 

 

Red två varv i vänster galopp och ett varv i höger galopp. Ariel jobbade på så himla bra! Jag var dock lite ovan, så jag försökte mig på att stå i lätt sits runt, när jag egentligen behövde sitta ned för att stötta Ariel. Men det var helt ok genomfört, klapp och skrittpaus. Satt av och höjde upp hindren. Det ena på 50 cm och det andra på 60 cm. Upp i sadeln och på det igen!

 

Den här gången taggade Ariel till lite väl mycket, vilket förstås gjorde att svängarna blev lite yvigare och vi fick småbekymmer med vägarna. Men framförallt fick jag inte till det i hoppen, antingen var jag före med sitsen eller så kom jag efter. Kände mig så sjukt ringrostig! Men vi höll ihop hyfsat, galopperna fungerade över förväntan och vi tog oss faktiskt genom övningen. Efter två varv i vänster galopp och ett varv i höger galopp tyckte jag att det räckte. 

 

Joggade av en superfin Ariel som verkligen stretchade ut överlinjen. Älskar när hon blir sådär mjuk! Jag måste bara passa så hon inte tappar tempo utan behåller sina fina bakben också. 

 

Skrittade av och åkte sedan hem. 

Igår åkte vi till Nyland igen. Man kan säga att det var ungefär samma upplägg som sist, men med ett helt annat resultat. Framförallt så ville jag åka, jag hade tid och kände mig glad. 

 

Ariel gick raka vägen in i transporten och stod som vanligt helt lugnt. Hon var nyfiken men avspänd vid urlastningen och när jag band fast henne vid transporten ställde hon sig och vilade ett bakben... Verkligen enorm skillnad jämfört med sist. Jag var också avspänd, vilket förstås var det som smittade av sig på henne. 

 

Gjorde i ordning och sedan fick vi repetera uppsittningen tre gånger. Hon är så enormt ivrig att komma iväg, så hon glömmer bort att man måste stå helt stilla tills jag skänklar... Jag har inte tagit tag i det tidigare, så det har blivit lite av en ovana. Men nu tänker jag göra det. Så efter tredje uppsittningen kunde jag kolla sadelgjorden, ställa mobilen och ta på handskarna utan att hon gick framåt något steg. :-)

 

Red direkt in på ridbanan och skrittade fram där. Först på lång tygel, sedan kortade jag upp tygeln något. Jobbade med halter och volter. Tyckte ändå att hon hade ganska bra fokus på mig, även om hon tappade det ibland när hon skulle kolla på något annat. Jag kunde dock bara fortsätta med mitt, så var hon strax tillbaka med mig igen. <3

 

Gick över till trav och utnyttjade cavalettin (20 cm) som stod uppställd på voltspåret. Perfekt att trava över för att få lite mer energi i traven. Vid ett tillfälle blev det sånt tryck i traven så Ariel började galoppera efter, men jag bara berömde och så var vi tillbaka i en härlig trav igen. :-)

 

Pustade lite i skritt innan vi galopperade. Använde mig av cavalettin även här, vilket gjorde att vi kunde ta oss genom kortsidan utan att göra för stor grej av det, men ändå bibehålla galoppen. Stod i lätt sits och kunde verkligen njuta av lite mer tryck i galoppen. :-D

 

Skrittpaus medan jag funderade på om vi skulle nöja oss (så glad över vårt jobb såhär långt, mjukt och harmoniskt rakt igenom) eller jobba på något specifikt. Beslöt mig för att fortsätta en stund till ändå. 

 

Red i trav nedsittning på volten, kände verkligen hur enormt obalanserad och otränad jag blivit. Suck! Kunde ändå hitta en ok volt med Ariel och hon travade på hyfsat. Förmodligen skulle hon behöva lite mer bakben, men det jobbet sparar vi tills P är med oss. ;-) Fattade galopp (först vänster varv) och det var helt vansinnigt så bra galoppen blivit. Jag hade fullt upp med annat i somras/höstas för att inse hur mycket vi utvecklat. Första vettiga voltarbetet på över ett halvår, Ariel går på volten i lugn, välbalanserad, kort galopp. Håller galoppen och följer voltspåret. Visst vill hon ibland falla lite inåt i volten, men bara jag är noga med innerskänkeln så är det inga problem. Heja oss!!!

 

Blev så himla stolt över henne, så vi pustade lite i skritt innan vi gjorde en riktigt rolig övning. Tränade på uppridningen i trav, följt av skänkelvikning på låååång diagonal där drivet är viktigare än tvärningen (inspirerad av artikel i equipage). Eftersom jag var så enormt nöjd med Ariel (och har lite bekymmer att sitta ned i traven), så blev det bara en gång åt vardera håll, men det var så sjukt roligt att bara fokusera på framåt och verkligen få berömma Ariel när hon försökte. Mer sådant!

 

Joggade av en enormt fin häst, som var helt avspänd och verkligen kunde sträcka ut överlinjen. Lycka! Skrittade sedan av på ridbanan med fokus att hålla igång skritten ordentligt fast hon hade lång tygel. Det tar sig! Nöjda återvände vi till transporten. Ariel fick stå och äta hösilage medan jag tog av henne grejerna och packade in allt i bilen. Sedan klev hon raka vägen in i transporten och stod som ett ljus hela vägen hem. Älskade, underbara häst! <3

I lördags åkte jag med Ariel till Nyland. Jag hade noll lust och med facit i hand skulle jag lyssnat på mig själv. Kanske jag lär mig någon gång? 

 

Det regnade och var lerigt överallt, men bil och transport var ju både nybesiktade och färdigpackade. Bara att lasta och åka... Ariel klev upp på rampen och vände sedan huvudet mot mig och frågade om jag VERKLIGEN var i form att åka. Skulle ha lyssnat på henne. Jaja, till nästa gång lär jag göra det. Jag smackade och Ariel klev lydigt in i transporten. Stod som ett ljus hela resan. 

 

Halvvägs till Nyland (körde 30 km/h pga dålig grusväg) lossnar avgassystemet... Inte skoj! Satt i en resonanslåda resten av färden och var arg och irriterad när jag lastade ur Ariel. Det smittade av sig på henne, som istället för att bli lite på tårna över att vara i Nyland, blev helt hysterisk...

 

Här skulle jag (återigen) ha lyssnat på mig själv. För jag tänkte "äh, jag släpper henne lös på ridbanan och så får hon löshoppa lite". Men eftersom jag inte hade någon pisk med (som om Ariel behöver det...) och bilen var packad med grejerna, så ignorerade jag återigen mig själv och gjorde i ordning Ariel för ridning. Fick sitta upp och sitta av en gång då Ariel inte ville stå stilla. Rent trams som hon har börjat med och jag måste verkligen bli mer petig med uppsittningarna. 

 

Sedan skrittade vi iväg på grusvägen och gräsvägen mot Hammar. Ariel var rejält på tårna, skyggade flera gånger på några meter, bland annat för brevlådorna som hon passerat massor med gånger. Tyvärr var jag fortfarande arg och irriterad, så jag lotsade henne inte lugnande förbi utan blev arg på henne. Likaså när hon några meter senare inte ville gå förbi en vit presenning. Vi kom förbi, men jag önskar att jag hade varit en lugn och trygg ryttare. Eller ännu hellre, suttit av...

 

Ariel hade handbromsen i hela tiden vi skrittade, så jag provade att trava och då släppte det mesta. Jag blir bara mer irriterad av att hon vill hålla på och vända, så det var faktiskt ett bra beslut. Successivt började min irritation att släppa och jag kunde fokusera på Ariel istället. 

 

När vi ridit förbi gamla huset och längs de slingriga stigarna kom vi ned vid vita presenningen igen. Den här gången var jag mer mig själv och kunde lugnt lotsa Ariel förbi. Hon var fortfarande spänd när vi gick förbi den, men det märktes att hon blev lugnare av att jag var lugn (logiskt...).

 

Väl inne i paddocken bestämde jag mig för att inte göra någon stor grej där inne. Vi hade redan haft ett tufft pass egentligen, så åtminstone avslutet kunde få bli lite bättre. Mycket nöjd med mig själv för att jag tog det beslutet. 

 

Travade runt Ariel ett par varv (med snett igenom som varvbyte över ett par bommar) och fick henne att slappna av lite mer och bli något mer fokuserad på mig. Skrittpaus och sedan vänster galopp. Kunde stå i lätt sits och bara låta henne rulla på (så sjukt skönt med bra underlag!), vi tog oss igenom två kortsidor utan några problem, heja oss! Skrittpaus igen och sedan höger galopp. Den är lite trixigare, men kändes också mycket lättare än tidigare, så visst har det hänt saker som jag inte märkte av i fjol för jag var så inne i min prestationsångest. 

 

Skrittpaus igen innan vi travhoppade en cavaletti på 50 cm två gånger. Bra språng, galopp efteråt och fin häst i traven också. Joggade några meter så hon fick bli lite lång och låg, avsaktning och beröm. Skrittade av i paddocken för att slippa nytt bråk ute. 

 

Ariel fick stå och äta hösilage medan jag packade in i bilen och mockade transporten. Sedan gick hon raka vägen in igen och stod som ett ljus hela vägen hem. Jag var så besviken på mig själv, men lyckades ändå se några positiva saker. Bland annat att vi faktiskt gjorde ett ok jobb i paddocken. Nu ska bara bilen fixas så vi kan åka iväg igen. 

I torsdags körde vi en sväng med vagnen igen. Mötte hela fyra bilar, men Ariel är coola bruden och traskar bara på. Hann precis svänga in på Hammarvägen innan en långtradare kom bakom oss. Så skönt att slippa ha den i rumpan. ;-)

 

Den här gången fortsatte vi uppför den första branta backen på Hammarvägen och vände vid första mötesplatsen (innan bäcken). Trodde det skulle vara för smalt för Ariel att vända, men hon är verkligen proffset på vändningar. Jag måste bara göra några halvhalter så hon inte kastar sig runt, just att gå hem är ju något hon verkligen älskar. :-)

 

Så nöjd med henne idag, hon börjar bli stabil i vagnen, oavsett om det är plant, går uppför eller nedför. 

I onsdags var det dags för träning igen. Sista gången på vändplanen fram till vintern. Hurra! :-D

 

Hann skritta fram och jobba Ariel lite i trav innan P kom. Ariel var på ett väldigt energiskt humör, så vi fick jobba rejält hela passet. Först voltjobb i trav, med att forma och därefter lägga in galoppfattningar och försöka behålla formen (även när vi gjorde avsaktningar till trav). Det går så sakteliga framåt, men det är lite svårt när jag knappt kan använda höger skänkel för foten gör så ont. :-/

 

Vidare blev det jobb på åttvolt, först i skritt och sedan i trav. Jag hade svårt att visualisera hur stor åttvolten skulle bli, det är ju lite lättare med dressyrstaket som ger något slags riktmärke. ;-) Sedan är jag väldigt sned pga jag belastar vänster sida mer då det gör mindre ont, så det finns en del att jobba på. 

 

Gick tillbaka till volten och gjorde tempoväxlingar i trav. De känns riktigt roliga nu, tycker det händer massor med Ariel, även om mina magmuskler knappt orkar. Jag har verkligen tappat massor under den långa "vilan". 

 

Avslutade sedan på åttvolten igen, där Ariel blev ännu finare i både form och tempo. Heja oss! Det kändes riktigt roligt att träna och jag tror Ariel var nöjd också. :-)

Igår körde vi igen. Lika bra att nöta medan vi kan. ;-) Ariel var mycket lugnare vid anspänningen, hon ryggade direkt perfekt på plats mellan skaklarna. Stod helt stilla medan jag grejade med alla remmar. 

 

Ledde henne återigen nedför min lilla backe, men snart kan jag nog åka hela vägen. Hon stod stilla medan jag klev upp i vagn, men så fort jag satt mig vill hon iväg. Så det får vi jobba vidare på. Man står stilla tills matte säger till... ;-)

 

Körde längs gamlandsvägen, men fortsatte i trav på asfalten och sedan upp på hammarvägen. Vi mötte en bil, så vi saktade av till skritt, men Ariel brydde sig inte alls. Tog en väldigt kort sväng på hammarvägen, dvs vi vände hemåt igen på gräsvägen direkt. Bra driv i Ariel utan att hon blev övertaggad på hemväg. Jag var mycket nöjd med henne!

 

Som vanligt vill hon inte svänga upp på min tomt, för det betyder att turen är slut. :-P Men upp kom vi iaf och hon stod återigen helt stilla medan jag spände från. Så himla skönt med en lugn häst. <3

 

Som belöning fick hon beta lite medan jag tog av selen, det har kommit några små fjantiga grässtrån som tydligen är väldigt goda. :-)

Idag fick Ariel bröstselen på sig och så gick vi för att spänna för vagnen. Pappa körde traktor och Ariel hävdade att hon omöjligt kunde koncentrera sig på att stå stilla eller flytta en enda hov en dm, utan det var en massa farande hit och dit... Vagnen är ju sådan att det fungerar smidigast att rygga in hästen mellan skaklarna, så jag fick ta ganska många djupa andetag, försöka lugna Ariel och få henne att ta ett litet steg istället för att flytta två meter i sidled...

 

Så småningom var hon mellan skaklarna, utan att jag blivit arg utan behållt mitt lugn. En seger för mig. :-) När jag sedan satte fast skaklarna var det som om Ariel äntligen förstod vad vi skulle göra, för då blev hon tvärlugn och stod helt stilla. Kunde i lugn och ro greja med draglinor och baksele. <3

 

Gick några meter på plan mark + nedför min lilla backe utan att Ariel reagerade för vagnen. Gjorde halt, samlade ihop tömmarna och satte mig i vagnen. Då kunde hon tydligen inte stå stilla längre... Eftersom jag helt sonika höll emot i tömmarna, så svarade Ariel med att rygga ett par steg och sedan sno runt 180 grader. Begriper inte hur hon kan vända så smidigt och snabbt, trodde hon fått panik, men hon ville bara inte stå stilla. :-P Så vi taktade iväg längs vägen som går runt gården. Ariel har väl aldrig tidigare taktat i vagn, men nu skulle hon absolut göra det...

 

När hon lugnat sig hjälpligt vände vi runt på gården och fortsatte längs gamlandsvägen. Ariel enormt på tårna och allt var verkligen farligt. Tom de små hösilagebalarna som står bredvid skötselplatsen, dvs de hon sett för mindre än en kvart sedan... När vi kom skyndandes förbi grannens gård kom deras hund utrusande (vilket han gör lite nu och då) varvid Ariel skyggade (!) ett par meter i sidled. Jag var i chock, hon har aldrig gjort någonting liknande. Men sedan stod hon lugnt stilla medan jag pratade med grannen, som också blev förvånad. Vi har ridit förbi där så många gånger och hunden har tom sprungit bakom Ariel och skällt utan att hon reagerat. Men just idag var tydligen allting värt att bli rädd för. :-P

 

Vi skrittade vidare längs med gamlandsvägen ända fram till asfalten. Där gjorde Ariel en elegant vändning och gick sedan i lite mer normal skritt hela vägen hem igen. Hon ville dock inte vända upp vid min uppfart (det betyder ju slut på körturen!) men jag framhärdade. Själva körturen var bara en kvart, men det var länge sedan hon kördes så vi behöver köra korta turer i början tills musklerna utvecklats mer. 

 

Ariel stod helt stilla medan jag spände från, så pass att jag faktiskt kom på att fota innan jag lossade på skaklarna. Under körturen hade jag bokstavligt talat händerna fulla...

 

Idag gjorde vi precis samma sak som för exakt ett år sedan. ;-) Vi hoppade ett hinder på gamlandsvägen eftersom det är enda stället det går att hoppa på just nu. Men i år var vi modigare på höjden. :-D

 

Skrittade fram längs hammarvägen, vände och travade tillbaka. Superfin häst i traven, tills hon insåg att hon var på hemväg, då blev det lite för taggat och glatt. :-P Galopperade en kort bit fram till grannens gård, normalt skrittar vi ju bara där, så Ariel blev ännu mer taggad och tyckte att matte var den bästa matten i världen. ;-)

 

Sedan hoppade vi! Gjorde så att jag hoppade en gång hemåt och sedan en gång bortåt, innan hindret höjdes. Totalt blev det sex språng. Det näst sista tittade mamma och min brorsdotter när vi hoppade och mamma sa att Ariel var högt, högt över. Jotack, det kändes... :-P Vi travhoppade hela tiden, men det var verkligen stooora språng över och diverse glada bockningar efteråt. Men aldrig så jag blev rädd, utan bara roligt, roligt. :-) Var premiär för oss att hoppa grinden, den skulle vara 60 cm, men när den är rivningsbar så blir den 65 cm. Så det var det högsta vi hoppade idag (även om jag skulle tippa mer på 90-100 cm över hindret...). 

 

Hon var lite mer sansad när vi hoppade bortåt, men då har hon ju inte stallet som drar. Så nöjd med henne (och med mig), det är så ruskigt roligt att hoppa. :-D Skrittade av till ridbanan och tillbaka. 

 

Igår var planen att skritta ut ett lugnt pass och låta Ariel bara mjuka upp sig i kroppen. Haha, det blir aldrig som jag tänkt mig. ;-)

 

Vi skrittade ut längs skoterleden, den är fortfarande snötäckt, men bara några cm så Ariel hade inga problem att gå där. Hon var som vanligt seg, eftersom skoterleden är tråkig att gå på... Hon tycker inte det när vi galopperar på den, men just skritt är tydligen världens tristaste gångart. ;-)

 

När skoterleden tog slut fortsatte vi nedför grusvägen mot asfalten. Ariel tycker det är en spännande väg, eftersom man passerar ett hus. Igår var det extra spännande, för det stod en parkerad BIL på grusvägen. :-O Det brukar det aldrig göra. Så sega, trötta Ariel förvandlades snabbt till hysteriska, taktande Ariel, som var tvungen att gå i sidled förbi den livsfarliga bilen... Jag kunde inte annat än skratta åt henne. :-P

 

Nere på asfalten hade vi tur, det kom ingen bil utan vi kunde skritta lugnt de tio meterna till nästa grusväg. Där slappnade Ariel av lite bättre och vi kunde skritta mer normalt. Men när vi sedan tog in på pilgrimsleden så blev det segt igen... Fick gå på henne med skänklarna (och ångrade att jag inte tagit med mig spöet) och tjata om att hålla igång skritten. 

 

Vi svängde sedan in på skoterleden hemåt, Ariel var supertaggad för hon älskar den vägen (som hon tror att hon hittade för några månader sedan, fast jag vetat om den i många år), men nu var det rejält med tung blötsnö där. Ariel sjönk ned till halva skenan ungefär och det var JOBBIGT förklarade hon. Självklart är det jobbigt med djupsnö och speciellt när den är så pass blöt som den här var, men sedan blir det ju inte lättare av att hästen har bråttom, kombinerat med rätt rejäla uppförsbackar... ;-)

 

Så när vi äntligen var högst uppe på berget (och skulle fortsätta ned till korsningen där vår vanliga skoterled tar vid) var Ariel helt slut. Hon flåsade och hade garanterat 170-180 spm i puls. Ångrade så att jag inte tagit på pulsmätaren! 

 

Men eftersom det sedan nästan enbart gick nedför så lugnade sig Ariels andning och hon blev piggare och piggare. Hemma igen hade hon säkert kunnat ta en runda till. ;-)

I fredags red vi på Ariels absoluta favoritväg (om vi nu måste rida ut och inte kan vara på vändplanen eller ridbanan), det är hammarvägen och via en traktorväg hem på storgatan. Jag tror hon gillar den därför att det är en runda, hon har alltid haft svårt för att rida fram och tillbaka på samma väg (som vi tyvärr nästan alltid måste göra). Den tar ganska precis fyrtio minuter och har både backar, plan mark och rejält utmanande terräng på traktorvägen. :-)

 

Vi skrittade fram på lång tygel tills vi kommit förbi backarna. Sedan joggade vi i trav och Ariel sökte sig direkt fram till bettet. Det var så tydligt hur nöjd hon var med att få ha vanliga tränset igen och det i kombination med hoppsadeln (som hon verkligen älskar!) gjorde att hon gick i form i princip hela passet. Tydligare än så kan det inte bli, så jag sparar micklemtränset till eventuella dressyrstarter. ;-)

 

När vi värmt upp i både trav och galopp (korta sekvenser, det är lite snö på marken fortfarande och hon har inte så bra flås) lekte vi med övergångar. En enda regel, det får max vara tio steg/språng i varje gångart, innan en övergång. Så roligt vi hade! :-D Målet är förstås att längre fram kunna minska ned antalet steg/språng, men nu var tio precis lagom. Vi gjorde inget avancerat, så det var alltid skritt-trav eller trav-galopp som gällde, skritt-galopp sparar vi till hon är starkare. 

 

Alldeles för snart var vi vid traktorvägen, så då blev det skritt på lång tygel hela vägen hem. Ariel var lite småflåsig, så det var ganska lagom jobb för henne ändå. 

Efter teorin gjorde vi i ordning hästarna för markarbetespasset. Ariel var rätt less på att stå uppbunden, så jag tog ut henne och satt upp ganska långt innan vi skulle rida. Hon är ju van att få röra på sig fritt i princip hela dygnet. 

 

När vi kom in i paddocken gick Ariel runt och kikade lite, men var fortfarande rätt så oberörd. Men jag känner henne väl, skritt är vilogångart för henne... ;-) Så när vi fick börja trava fram och värma upp genom att göra volter runt hindren, då taggade hon igång. :-D

 

Vi fick först rida över bommar på marken, för att checka av styrningen. När det gick bra blev det små hinder på ca 10-20 cm. Övningen var kort och gott att vända rätt upp över bommarna och sedan (efter tre bommar) vända vänster eller höger på en kort diagonal över en sista bom. 

 

Ariel skötte sig så bra, men blev rätt så taggad och glad. Jag blev också glad, så jag lät henne hållas. ;-) Vi fick agera draghäst åt en av de andra, som inte riktigt förstod vitsen med att ta sig över bommar. Ariel travade över någon bom, men nästan alltid blev det hopp. :-)

 

Vi fick avsluta med att hoppa enbart bommarna på medellinjen, där tränaren höjde upp sista hindret successivt. Ariel mycket glad, hon sprallade lite lagom efter varje gång. :-) Jag bara älskar känslan när jag ställer mig upp i lätt sits, kortar tyglarna och hon direkt svarar framåt i galopp. <3

 

Som vanligt kan vi galoppera genom kortsidan mycket lättare i hoppssadeln, så jag tänker fortsätta nöta galoppen i samband med hoppning. Sista gången vi hoppade var sista hindret (studs, ett galoppsprång oxer) 60 cm och det kändes så barnsligt lätt. :-)

 

Joggade av en superfin tjej som sedan fick skritta av sig en längre stund. Sedan blev det avduschning i spolspiltan (mycket leriga/grusiga ben...) innan vi fick vänta ett par timmar på lastning, då en av hästarna krånglade när den skulle gå in. Ariel gick raka vägen in och stod lugnt hela vägen hem. Fina, underbara häst! :-D

I söndags kom det en b-kortslastbil med påkopplad transport in på gården. Det var M, A och E som skulle på kurs i Strinne. Eftersom de hade en plats över i lastbilen, så kunde jag inte motstå att följa med. :-) Så Ariel fick kliva in i lastbilen bredvid en häst hon aldrig träffat tidigare. Men hon är ju cool och resvan, så det var inga bekymmer. <3

 

Framme i Strinne gjorde vi i ordning hästarna till dressyrpasset. Ariel tittade på allt möjligt men var lugn ändå. Jag bara älskar hur hon är 100 % trygg med mig och litar på att vi ska ha roligt även på nya ställen. Satt upp och skrittade runt lite innan vi gick in på ridbanan. 

 

Vi fick göra två övningar, med mycket skrittpaus emellan då vi gick igenom sitsen och hjälper. Den första övningen var på 20-metersvolt där vi skulle göra tempoväxlingar i trav. Ariel jobbade på riktigt bra och kände sig trygg i att hon gjort i princip samma övning dagen innan. Skillnaden här var att det var längre stunder i respektive tempo. Vi red bara i vänster varv, sedan var det skrittpaus innan vi bytte övning. 

 

Övning två var dogleg, dvs vi skulle runda en dunk som stod utställd och sedan rida innanför ett par utlagda bommar, för att sedan rida ut igen och runda nästa dunk. Hela tiden i arbetstrav. Jag fick inte riktigt till vägarna som jag ville (tyckte det kändes osymmetriskt på något vis), men Ariel jobbade som vanligt på bra, även om hon tappade koncentrationen ibland (förståeligt när vi inte varit iväg på ett halvår). Här jobbade vi bara i höger varv. 

 

Efter ytterligare skrittpaus fick vi avsluta med att galoppera runt fyrkantsspåret. Ariel höll galoppen bra genom kortsidorna och var tom lite ställd inåt i höger varv. Så himla härligt att vi inte tappat mer! :-D

 

Skrittade av en nöjd häst, som var lite svettig men framförallt lerig. ;-) Hon fick sedan hösilage medan jag skötte om henne, sedan fick hon stå på skötselplatsen medan vi hade teori. 

I lördags blev det träning igen. Jag ignorerade att jag var sjuk helt enkelt. ;-) Nädå, nu är det mest en förbaskat rethosta som håller mig vaken om nätterna, ingen feber eller halsont. 

 

Så Ariel och jag skrittade iväg längs gamlandsvägen. Återigen hade jag missbedömt tiden (fortfarande inte inne i mina träningsrutiner), så vi skrittade hela vägen upp till första vägbommen för att kolla in snöläget. Snart helt ok underlag där. :-)

 

Skrittade tillbaka och till vändplanen. Hann med att jobba med övergångar och tempoväxlingar i trav, ta en galopp i vardera varv (bara på rakt spår) samt snirkla runt träden som omger vändplanen innan P kom (hon var fö tidig...). Så vi behöver korta ned förberedelsetiden med minst femton minuter. :-P 

 

Fick rida på volten i trav hela passet. Fokuset låg på tempoväxlingar i traven. Vi jobbade förstås en del med mindre volter i volten också, men framförallt att verkligen göra skillnad på tempot i traven. Fick några steg där Ariel verkligen kändes så häftig i den korta traven, jag blev helt lyrisk. :-D Fast P påpekade att hon travat sådär tidigare med mig också, bara att jag glömt bort det. ;-)

 

Skrittade av en svettig men mycket nöjd häst. Däremot var hon inte så nöjd med Micklem-tränset. Alltså hon är ok att rida på det nu (för hon har nog vant sig), även om jag tycker att hon blir tyngre i handen. Men hon kliar sig på benet efter träning och det brukar hon inte göra normalt... Sedan tror jag hon är frustrerad över att inte kunna gäspa när hon blir mer lösgjord. 

 

Får se hur jag ska göra med det där tränset...