Tuffare matte...

Pratade med kompis J i torsdags och på ett lite diplomatiskt sätt fick hon mig att inse att jag nog är lite mesig med Ariel... ;-) Jag menar, hon är ändå grundtränad minutiöst som femåring och den grundträningen finns ju kvar. Jag måste våga vara lite tuffare och kräva jobb av henne. Även när vi distanstränar...
 
Så vi red iväg längs skoterleden och jag var mer på henne att hon verkligen skulle jobba på framåt i skritten. Något förvånad Ariel kan jag erkänna... :-P Ganska snart blev det trav, men då min fot gnällde lite, så provade jag galopp istället. Gick över förväntan att susa fram på skoterleden i snön (nysnö = lätt att forcera) och Ariel piggade på sig. Som jag misstänkt så tycker hon att vårt "långt och långsam" är trist... ;-)
 
När skoterleden var slut blev det klättring uppför Hedströms väg. Den här gången var jag på Ariel lite mer och då tog hon i och verkligen jobbade i skritten uppför. Heja mig! :-P När vi väl var högst uppe kollade jag andningen på Ariel och konstaterade att hon inte ens var andfådd. Va?! Helt klart har hon lurat mig att det är jobbigt...
 
Travade och framförallt galopperade lite fortsatt bortåt, innan jag tyckte det blåste alldeles för mycket (snöstorm de luxe) uppe på berget och vände hemåt igen. Ariel var då uppspeedad av det höjda tempot, så skritten i nedförsbacken blev väldigt ivrig. Jag försökte låta henne hitta sin balans själv och det har verkligen hänt grejer med hennes balans. :-)
 
Men eftersom hon var så pigg fick det bli en extrasväng uppför gamla grusvägen (fortsättningen på skoterleden) och uppför den backen var det galopp som gällde! Försökte hålla ett lite fräschare tempo men det märktes att Ariel inte hade varit beredd på att ge sig iväg bortåt igen... Nåja, vi höll i alla fall galoppen hela vägen upp och sedan blev det skritt hela vägen hem. Nu däremot var det flås från Ariel... Hon flåsade hela vägen hem (så klassiskt henne) och slutade inte förrän jag sadlat av. Det är något jag behöver komma ihåg på tävling, Ariel varvar inte ned förrän utrustningen är av och hon vet att passet är över. Innan dess flåsar hon alltid och håller en puls runt 80 spm. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0