Ariel 3525

I onsdags red vi ut för att kolla lite "nya" vägar som jag spanat in på min karta. Det är egentligen inte nya vägar på något vis, men jag har inte ridit där så mycket och ena avtagsvägen har jag aldrig ridit med någon annan häst än Habina. 

 

Vi började med att rida på skoterleden. Bara skritt den här dagen, så Ariel verkligen fick jobba igenom kroppen och stärka sig. När skoterleden sedan tog slut fortsatte vi ned till stora vägen (till Ariels förtjusning, hon vill alltid gå ditåt) och skrittade kansket tio meter på stora vägen. Sedan fortsatte vi längs en grusväg som till min glädje var skottad. Så småningom kom vi sedan till en fyrvägskorsning. Vänster skulle ta oss tillbaka på skoterleden (det är den vägen som så att säga skoterleden egentligen fortsätter på), höger skulle ta oss till hembygdsgården och rakt fram skulle (så småningom) ta oss till Nyland. Vägen rakt fram kallas för pilgrimsleden. 

 

Vi mötte ett par som var ute och promenerade, de undrade om Ariel verkligen kunde gå på skaren, för det lyckades inte de med. Jag förklarade att hon tyvärr också skulle sjunka ned (fram till korsningen var det skottat), men att jag ville testa att rida där för att se om hon sjönk ned lite eller mycket. De önskade mig lycka till och så fortsatte vi rakt fram. 

 

Tyvärr blev jag ganska snabbt fåniga matte och tyckte att Ariel sjönk ned för mycket. Det är ju svårt det där, vet jag att det bara är en kort bit med snö, så gör det ju inget att hon får pulsa lite. Men här visste jag inte hur länge hon skulle få pulsa. När jag kollade på kartan efteråt så var det kortare väg till den "nya" avtagsvägen än vad skoterleden är, så kanske hade vi kunnat pulsa oss vidare och så hade den "nya" avtagsvägen varit skottad. Jaja, det visste jag ju inte nu (och jag vet fortfarande inte om avtagsvägen är skottad, bara att sista biten av den är det, för det rekade jag med bilen igår) så det blev till att vända hemåt istället. Ariel var motvillig till att vända, hon älskar verkligen den där pilgrimsleden (måste, måste rida där oftare i sommar!). 

 

Samma väg tillbaka och då kom vi ikapp det promenerande paret. De gick i bredd, men så fort de hörde oss skyndade de sig att ställa sig i vägkanten. Jag sa lite skrattande att Ariel inte brukade rida över folk, men då svarade de (till min förvåning) att de ju inte ville skrämma henne. Tänk om bilister kunde tänka så... Tackade så mycket och så red vi förbi i rätt så överilad skritt. :-P

 

Hemma igen kunde jag konstatera att vi ridit 5,88 km på 70 minuter. En riktigt mysig skrittur! Ariel fick gå med sidepull och även BoT-ländtäcke. Planen är nog att försöka rida på sidepull även på tävlingen, så hon får möjlighet att äta smidigt i pauserna. 

 

Lekte lite i paint... Här ser man (röda strecket) hur vi ridit och det är korsningen vid ringen vi skulle till. Hade vi sedan följt den vägen hade vi haft grusväg hela vägen till Nyland och med de underbara ridmöjligheterna som då öppnar sig. Men vi får se... Nu har det kommit mer snö så jag får kanske avvakta.