Ariel 3525

Hemma dagtid en fredag! Så det blev en tur längs Storgatan för att se om den var bättre än Hammarvägen. Vi skrittade på rätt ivrigt uppför backarna, vägen var skottad ända fram till första vändplanen. Härligt!

 

Testade sedan att fortsätta till andra vändplanen, där var det inte skottat men kört med skoter så Ariel bara sjönk ned till kronranden i snön. Jag tycker dock det blir ett rätt tungt underlag (jämför om det varit sand i ett ridhus...) så Ariel fick skritta hela den vägen. Innan dess hade vi travat några korta snuttar i uppförsbackarna. 

 

Ariel var mycket nöjd med turen, jag var ganska okej med den också, även om det blir enformigt att bara skritta hela tiden. Vi träffade på en granne på skidor, så vi pratade en stund med honom också. Totalt blev det därför 45 min ridning och vi kom 3,4 km. Inte så mycket, men så får det bli framöver tills snön försvunnit om ett par månader. Längtar!

I onsdags red jag ut för att testa lite mer lågpulsjobb, så vi kan jobba på lite mer mot tävlingen. Kan ju säga att jag tappade motivationen ganska rejält...

 

Red på Hammarvägen och den bestod av lagom med snö, ungefär så Ariel sjunker ned till precis nedanför kotan. Men det är skare... Jag vill verkligen inte att hon skär sönder sig själv bara för att jag vill rida. :-(

 

Skrittade på lång tygel hela tiden och tog det lugnt. Vi var ute i 35 min och kom 2,7 km. Men det kändes bara så himla, himla trist! Jag vill jobba vidare ju... :-(

I tisdags red jag till vändplanen för att repetera lite av det vi gjorde i söndags. Eftersom jag varit så dålig på att träna på tempoväxlingar i trav, så är det verkligen dags att jag tar mig i kragen och börjar jobba med dem. För det gör stor skillnad på Ariel...

 

Jobbade först med övergångar halt-skritt, tills jag kände att Ariel verkligen var fokuserad på mig och helt med mig. Visst skiftar hennes fokus ibland, men jag kan alltid gå tillbaka till övergångarna och hitta henne igen. 

 

Sedan jobbade vi med tempoväxlingar i trav. Jag har lite svårt att känna när hon kortar upp traven, men märker att hon faktiskt gjort det när hon får öka på framåt igen. :-) Jag red barbacka, så det var en del balansjobb för mig. Hon blev så sjukt fin av jobbet!

 

Eftersom vi fick bra resultat så fort, så blev det snabbt klapp och beröm och skritt hem igen. Fina tjejen!

Årets första dressyrträning! Minus femton grader men med thermobyxor och vinterjacka på mig så kände jag inte det. :-P Bästa kompisen S var med och filmade lite, men det är inga filmer för publicering precis. ;-)

 

Vi gjorde i princip exakt samma sak som förra träningen, för en dryg månad sedan. Först jobb på volten i skritt och trav, där jag fick tänka på låååånga ben (red utan stigbyglar) och att sitta mitt över hästen. Lite komiskt att jag, när P säger åt mig att ha näsan mitt över manen, justerar hela min kropp istället, så jag håller på att vingla av... Jaja, vi tränar på det. :-D

 

Ok, en film då... ;-) https://youtu.be/hCWte0_KuYA

 

Sedan blev det tempoväxlingar i trav, det gör vi helt okej nu, men vi behöver fila på det ännu mer och bli bättre. Så jag skall försöka göra det litegrann varje gång jag rider. P tyckte det såg bra ut, trots att vi inte tränat på det sedan sist hon bad oss göra det (mitten av augusti...), så tänk hur bra det kommer bli när vi tränar på det! 

 

Därefter gjorde vi skänkelvikningar, först i skritt och sedan i trav. Som vanligt tänker jag för mycket i skritt och det blir bättre i trav. Behöver dock tänka ännu mer på att hålla henne mer rak, jag fastnar lätt i innertygeln (...) istället för att fånga upp henne på ytter så hon är kvar i ramen och därmed inte heller tappar bakdelen. Det blev successivt bättre i alla fall.

 

Avslutade med att jogga av henne lite lång och låg, även om det kändes konstigt när jag satt ned i traven istället för att rida lätt. Ariel blev fin ändå och jag kände mig mycket nöjd med dagens träning. Längtar till nästa! ;-)

Ariel var rejält studsig när jag hämtade in henne från hagen. Hästarna hade stått vid ligghallen när jag kom, men eftersom jag vill ge Ricky och Sunny hösilage när jag tar ut Ariel därifrån (har bara lämnat dem ensamma ett par gångar i hagen hittills) så gick jag iväg till bortre grinden för att hämta hösilage. Givetvis galopperar hästarna genom hela hagen (min hage är ungefär som ett U, med ligghallen i högra hörnet och hösilagebalarna i vänstra hörnet) och möter mig vid hösilaget... Jag packar i en kasse och tar med till ligghallen, varvid hästarna förstås galopperar hela vägen tillbaka och är enormt på tårna när jag ger dem hösilage... 

 

Samtidigt var jag inte riktigt mentalt på plats, utan kände mig stressad över att hinna rida innan det blev mörkt. Så Ariel och jag var rätt ofokuserade bägge två när jag gjorde i ordning henne och jag fick säga ifrån på skarpen vid ett tillfälle när hon var på väg att gå på mig. Hon blir rätt så "avstängd" när hon är uppe i varv och glömmer att hon är mycket större än mig och vilka regler vi normalt har. Kände mig inte bra i allt det här och funderade faktiskt på att släppa ut henne i hagen igen. Men så tänkte jag att vi måste kunna hitta varandra ändå, så här blir det ju ibland och utmaningen är just att återigen bli ett. 

 

Så jag tog på utrustningen och satt upp. Ariel står som en staty medan jag fixar med allt och det gör att jag hinner landa mer mentalt, så när vi skrittar iväg och hon är tittig (massor med farligheter i skogen idag) kan jag vara en lugn och trygg ledare för henne och bara lotsa henne vidare. Kändes så sjukt bra att jag kunde ta mig igenom detta. :-D

 

Vi red längs Hammarvägen i alla gångarter. Det är lite uppkört där, så vi skrittade i spåren. Snön gick upp över kotorna på Ariel, men inte så mycket mer än så. Hon får ju ett lite större steg då och det var inte alltid lätt att följa med i trav och galopp. :-P Bomlösa sadeln ger ju inget stöd och jag har inga stigbyglar... ;-) Men v i hade riktigt roligt och Ariel ville absolut inte vända när vi skulle det. 

 

Totalt red vi 2,64 km på en halvtimme, vilket jag tycker är helt klart godkänt. :-) Men oh vad jag längtar till foten är bättre så jag kan kräva lite mer av Ariel. Det märks att det finns resurser i henne. <3

Igår red vi till vändplanen för att kolla av hur bra det går att rida dressyrjobb där och även hur min fot klarar av det. Ariel var pigg och glad på väg dit och ännu gladare när hon insåg att vi skulle jobba på vändplanen. Den hästen älskar verkligen att jobba. :-D

 

Vi red mest i skritt och trav, jobbade med tempoväxlingar i skritt och övergångar skritt-trav. Ställa lite i nacken och böja på "kortsidorna". Hon kändes fantastiskt fin! :-) Jag sitter helt okej utan stigbyglar, även om det blir lite jobbigare för magmusklerna. Nyttig sitsträning!

 

Testade lite galopp i vänster varv, men hon fattar så "stort" nu och galopperar genom ryggen, så jag har lite svårt att behålla balansen. Dvs mer träning för mig... ;-)

 

Vi var så nöjda bägge två när vi skrittade hemåt. Blev ett lite kortare pass dels för att vi (eh jag...) inte är så igång och dels för att det ändå var några dm snö att jobba i. 

En sådan lycka att få sitta i sadeln igen! Jag tror allvarligt att jag blir deprimerad av att inte rida... Tre veckor och tre dagar sedan sist. Foten gör fortfarande ont, men det fungerade att rida ändå. 

 

Gjorde bort mig när jag satt upp, blir ju lite osmidig i vinterkläderna, så jag drog sadeln lite mot mig. Reflexmässigt trampade jag därför ned högerfoten för att justera sadeln. Fy vad ont det gjorde i foten! :-( 

 

Ariel var superivrig att få ge sig iväg, men stod ändå lydigt stilla medan jag satt upp, grejade med sadelgjorden och sms:ade mamma att vi red iväg. Min pärla!

 

Hon var taggad hela ridturen... Först var det lite konstigt med en matte i lite obalans (dvs höger fot utan stigbygel), men hon vande sig ganska snabbt vid det. Vi skrittade längs gamlandsvägen och över vägen till skoterleden. Testade lite trav lättridning men det gjorde enormt ont i foten, så det fick bli nedsittning. Bra för mina magmuskler. ;-)

 

Tappade hövågen som jag glömt ta ur jackfickan, så det var ju bara att stanna, sitta av och hämta den. Fick sedan parkera världens bästa häst i ett dike vid en sten, för att lyckas kravla mig upp igen. <3 Ibland är hon lite extra underbar. 

 

Provade att galoppera och det gick faktiskt att stå i lätt sits, men Ariel blev väldigt taggad i galoppen och jag kände att bocksprången inte var långt borta. Det har jag inte riktigt styrka att klara av, så det fick bli glad trav istället. :-P

 

Sedan vände vi hemåt, Ariel MYCKET motvillig, men vi behöver ta korta turer i början, både för min fots skull och för hennes skull. Den eviga igångsättningen fortsätter... ;-) Jobbade lite i skritt på hemväg, med tempoväxlingar för sitsen och lite skänkelvikningar. Försökte att berömma mycket och Ariel fortsatte att var glad. Testade även (inspirerad av RGB) att jobba henne lite på längre tygel, men där tappade hon fokus lite för ofta för att jag skulle vara nöjd. Men det är absolut ett jobb jag tänker fortsätta med. 

 

Summa summarum en fantastisk ridtur som gav mig så mycket energi och glädje. :-D 

• Starta CR50 distansritt.
• Starta 0,80 hoppning. 
• Träna terränghoppning
• Starta på SRS km i körning

Tävla för att få mer tävlingsrutin. Totalt blev det fyra tävlingar, två tävlingar i Nyland (LC:1 och LB:2 dressyr, poänghoppning) och två riktiga dressyrtävlingar (LC:1, LB:1 och LB:2). Hon känns nu helt rutinerad på tävling när det gäller allt runtikring. Lastar sig själv, åker lugnt, är lugn på tävlingsplatsen, fungerar perfekt på framridning/framhoppning trots många andra ekipage. Det enda som saknas är energin på tävlingsbanan när vi tävlar dressyr, så det får bli ett framtida mål att uppnå. 

 

Träna för tränare regelbundet. Det har vi verkligen gjort! 36 träningar totalt, uppdelat på 23 dressyrträningar för tre olika tränare och 13 hoppträningar för P. Kanske blev det lite väl mycket träningar, men vi har helt klart utvecklats något enormt det här året. Jag trodde faktiskt att det var fler hoppträningar än dressyrträningar dock, då jag tyckt jag hoppat väldigt mycket i år. 

 

Vara med på roliga läger och träningshelger. Ja, även det här målet lyckades vi med, kanske lite vä bra till och med... Vi åkte på fälttävlansläger i Hofors, fem intensiva dagar som verkligen gav oss massor. Sedan var vi med på bägge helglägren i Nyland.