Redan bättre

I söndags åkte vi iväg för träning för S igen, första gången vi rider bägge dagarna, men helt klart värt både pengarna och tiden. Det tar en dryg timme att åka till Dannero, men Ariel står ju som ett ljus (även om hon frågade om vi VERKLIGEN skulle åka igen när jag lastade henne på morgonen) och det är bra väg hela vägen. 
 
Med tanke på sadeln hade jag garderat med en svanskappa. Förvisso satt den inte åt så mycket, men lite hjälper den ffa i galoppen så sadeln inte åker fram. 
 
Den här gången var jag stenhård redan i uppvärmningen. Ariel blev rejält frustrerad, uppvärmningen ska ju vara en stund med mjukhet och flum... ;-) Varierade gångarterna och fokuserade mest på att hon skulle ta innerskänkeln. Ibland gick det inte i trav, så då fick jag gå ned till skritt för att påminna. Sedan kunde det faktiskt fungera både i trav och galopp, men det var svårt när jag samtidigt skulle hålla koll på ekipaget som redan red träning och ekipaget som skrittade fram. Ariel blir inte riktigt styrbar när hon blir frustrerad...
 
S tyckte att det redan såg enormt mycket bättre ut, poletten hade definitivt trillat ned för både mig och Ariel under natten. Vi höll oss i skritt och trav, framförallt att göra övergångar däremellan med bibehållen böjning. Nöta med att forma (eftergiven insida) runt innerskänkeln. S menade att det är precis samma jobb i övergången skritt-trav som i trav-galopp och tills det sitter bra i skritt-trav är det ingen mening att försöka med trav-galopp. 
 
Fick även göra serpentiner i trav och där fick jag till varvbytena riktigt bra! :-) Känns som serpentiner är vår melodi, trodde jag aldrig att jag skulle skriva. :-P
 
I höger varv ska jag vara superpetig med att hon inte får falla in i volten, det är Ariels lösning på att inte behöva jobba just nu. 
 
Sedan fick jag en riktig aha-upplevelse. Har gått hos sjukgymnast i perioder, som påpekat att jag har extrem kroppsmedvetenhet och kroppskontroll. Dvs jag känner av om jag flyttar någon kroppsdel en mm, medan många människor inte ens är medvetna om att det flyttar på kroppsdelen. Har funderat en del kring varför jag inte tar med mig känslan upp i sadeln. Men det gör jag. :-P
 
Gnällde till S att jag kände mig som en tvål i en tvålkopp när jag travade runt, men hon svarade att jag satt perfekt. Dvs min kroppsmedvetenhet gör att jag känner de här förflyttningarna jag gör i sadeln, men de är så minimala (säkert bara någon mm hit och dit), så de syns inte för blotta ögat. Men i och med min medvetenhet så TROR jag att jag flyttar mig flera dm (för det är så det känns). Haha, härligt att komma till insikt! Nu ska jag bara ta med mig det här vidare i ridningen, så kommer det underlätta massor!
 
Ariel var trött efter träningen och förstås ännu tröttare när vi var hemma igen. Hon hade dessutom en liten, liten utfyllnad i haserna, så hon fick vila några dagar tills haserna blivit torra igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0