Ariel 3525

Idag var det programridning vi ägnade oss åt på ridbanan. Det var rätt så utmanande, Ariel var däst efter att ha ätit massor med gott gräs, vi har inte ridit in oss i sadeln ordentligt, det stod hinder i vägen lite varstans och ridbanan är ju inte optimal då underlaget är ojämnt, det sluttar på vissa ställen och så är ju måttena fel. 

 

Men någonting har hänt med mig, jag ser bara det positiva i vad vi gör och har roligt istället för att bli ledsen eller irriterad. Känns så enormt skönt att prestationsångesten har släppt. :-) Sedan får vi se om den hälsar på igen när vi närmar oss tävlingen (17 juli). 

 

Började med att jobba med halter i skritt, gick sedan över i trav och övade uppridningen på medellinjen. Inte det lättaste tyckte Ariel, men det fungerade ändå okej. Däremot hörnpasseringen efter att vi vänt till höger... Den var helt omöjlig hävdade hon. Vi gjorde om den massor av gånger. Så länge vi gjorde den i skritt var det inga problem, men i trav så föll hon inåt eller så sladdade hon med bakdelen. Så vi höll på rätt så länge med att få till hörnet. 

 

Sedan hade jag glömt programmet. :-P Tycker det är fascinerande hur jag kan kunna programmet (LC:1) som ett rinnande vatten ända tills jag börjar rida det. Men jag vet att det kommer bara vi får rida igenom det ordentligt flera gånger. Så det blev en del pauser när jag kollade i mobilen hur vi skulle rida. 

 

Vändningen över ridbanan gick hyfsat, när vi väl bestämt oss vart vi skulle rida pga bommar som låg på fel ställe. När man vill hoppa på samma bana som man rider dressyr får man kompromissa lite med vägen, så länge känslan blir rätt. 

 

Efter varje moment fick Ariel skritta på lång tygel medan jag kollade vad sjutton vi skulle göra härnäst. :-P

 

Serpentinerna, ja herregud... Så fort det kändes någorlunda okej, så envisades det med att stå ett hinder i vägen, eller så snubblade Ariel på någon grästuva. Men jag vet ju att vi kan göra de bra, bara jag rider ordentligt. 

 

Diagonalen med skrittövergång sex steg blev en riktig utmaning, för strax innan medellinjen stod det ett upphöjd plank... ;-) Så Ariel fick trava över planket och sedan försöka göra en snygg övergång. Som vanligt måste jag RIDA varje steg för att få till övergångarna bra. Men vi tränar glatt vidare. :-D

 

Övergången till mellanskritt blev sedan ganska abrupt, jag måste bli bättre på att driva henne in i skritten. Som sagt, vi är rejält ringrostiga... Den fria skritten var okej, men det var svårt att hålla sig på rätt linje, då bokstaven M var övervuxen med gräs (hahaha). Ta tyglarna fungerade bra och även övergången till trav. Fattningen var helt suvären, herregud vad jag älskar sadeln! <3

 

Sedan blev det totalt tilt i min hjärna. För VAR skulle jag få plats med en volt när det stod hinder överallt? Vi gjorde en helt vansinnig volt på kanske 12 meter i diameter, sedan bröt jag av till skritt och skrittade runt i ett försök att begripa var volten skulle vara. Plötsligt ville jag liksom ned till kortsidan med volten. Nä, det blev verkligen HELT FEL i huvudet. Så till nästa gång ska jag placera ut ett par koner, så jag får känsla för var volten ska vara. Alternativt plocka undan hindret tillfälligt. ;-)

 

Lessnade på att snurra runt, så jag tog helt enkelt en härlig galopp längs långsidan i höger varv. Åh så härlig galopp hon har nu! Visst kändes den bra på träningen sist, men nu när hon fick galoppera på rakt spår kände jag verkligen hur hon satte under sig och blev lätt i fronten. <3

 

Gjorde ett nytt försök med galoppvolten i vänster varv och fick till den hjälpligt runt ett par hinder. Sedan larmade klockan (vill inte rida för länge i nya sadeln), så jag joggade av henne några minuter innan vi skrittade hem.

 

Inte nöjd egentligen, men samtidigt supernöjd med hur jag kunde upprepa momenten utan att bli irriterad och hur jag kunde se det komiska i de sämre förutsättningarna. Det viktiga är ju egentligen att vi har roligt och det hade vi verkligen idag! Även om Ariel tyckte att vi kunde hoppa lite mer. ;-)

 

Hemma igen blev hon avduschade, fick bada fotbad och så började jag tvätta svansen. Skriver börjar, för den är så skitig så det behövs många omgångar... Blev bara längst ned som jag tvålade in och sköljde ur några gånger. Ariel var inte särskilt nöjd utan hade gärna sluppit fotbad och svansbad...