Repetition är kunskapens moder
På't igen bara! Idag kom Ariel självmant fram till mig i hagen, fast jag bara lockade henne med "vi ska rida barbacka". Som belöning när hon klätt på sig grimman fick hon förvisso en brödbit, men den senaste tiden har hon vänt och gått iväg redan när hon sett grimman, så det är helt klart ett framsteg. :-) När Ariel går iväg betyder det att hon behöver vila och det har hon fått ganska mycket senaste tiden. ;-)
Borstade bort ett par lass med lös päls, kratsade hovarna och tränsade med micklem-tränset. En bra gång är ingen gång, eller hur? :-P
Skrittade iväg på en glad häst som för ovanlighetens skull inte ville svänga vänster till vändplanen. Nåja, jag framhärdade och vi kom till vändplanen ändå.
Började med att skritta på volten och hitta rundningen. Tycker att jag kan känna efter bättre när jag rider barbacka. Likaså när vi gjorde skänkelvikning på volten, jag var mer medveten om VAD jag gjorde och vad det fick för effekt. Ariel jobbade på så himla bra i skänkelvikningen, det är verkligen en av hennes favoritövningar. <3
Efter att vi gjort bra skänkelvikningar i bägge varven (med små pauser på lång tygel) gav vi oss i kast med att rida liten volt följt av tagen bakdel. Det är skitsvårt (!) att känna om Ariel har bakdelen innanför, men jag tror vi fick till det några steg. Vred jag på huvudet tyckte jag det såg ut som så, men då störde jag förstås Ariels balans. :-P
Efter ytterligare skrittpaus avslutade vi med att sätta ihop alltihop (förutom traven, ingen trav alls idag). Det gick bättre än väntat, men det är verkligen ursvårt att ändra och joxa åt olika håll. Jag känner verkligen hur Ariel suckar inombords "Men BESTÄM dig var jag ska ha rumpan!"... ;-)
Skrittade hem nöjda bägge två och micklembettet är helt klart värt att fortsätta rida på. Även om hon kliar sig när hon haft det på sig, till skillnad från sitt vanliga träns. Men jag tror det är nosgrimman som spökar, normalt har hon ju inte nosgrimma...
Rivstartar med dressyrträning
Sedan sist har hästarna varit i sommarhagen några dagar pga avverkning, följt av att jag åkte till Göteborg Horse Show i fem dagar och blev tokförkyld på kuppen. Fortfarande inte pigg, men vi hade en dressyrträning inbokad, så jag messade P och varnade att jag orkade noll och ingenting.
Missbedömde tiden totalt, så när jag gjort i ordning Ariel och suttit upp hade vi en halvtimme på oss för uppvärmning. :-P Skrittade omkring lite sådär ofokuserat en bra stund, bort till Leif och även ned till Åströms sommarhus. Ariel var rätt så seg, det märktes att hon kände av mitt energiläge och tog efter...
Vände och skrittade till vändplanen. Jobbade faktiskt lite mer målinriktat på vägen dit, med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. På vändplanen blev det fortsatt haltjobb följt av volter, testade att göra en stor volt åt ena hållet och en mindre åt andra (typ åttvolt fast olika stora), det var en rätt så stel häst jag satt på... :-P Märks att vi tappat en hel del.
Sedan kom P och vi fick skritta på volten och jobba med att få henne rundad i innersidan. Därefter blev det skänkelvikning på volt i skritt och när det fungerade även korta sekvenser med skänkelvikning i trav. Provade att rida lätt (för att förenkla för mig), men jag kan verkligen inte göra skänkelvikning när jag rider lätt. Suck liksom!
Sedan återvände vi till skritten och testade en ny övning, att rida med tagen bakdel. Så sjukt svårt, för jag känner inte när Ariel gör det, utan först när hon flyttar in bakdelen flera dm, vilket förstås är superjobbigt för henne och inget hon orkar. Så när P berömde att vi gjorde rätt kände jag ingenting. Mycket frustrerande!
Vi testade att förenkla lite genom att vi fick göra en liten volt i volten och när vi kom i slutet på volten bara försöka fortsätta i samma form några steg i stora volten. Skitsvårt, men jag tror iaf Ariel förstod lite bättre vad P var ute efter. Hon kämpade på bra. <3
Sedan satte P ihop det (sadist tror jag hon är, min hjärna hängde inte alls med och därmed inte Ariels heller), så vi fick rida på voltspåret, göra skänkelvikning några steg, följt av en liten volt, följt av tagen bakdel, följt av några travsteg (för att få upp energinivån). Ny skänkelvikning och så vidare. Jag förstår ju tanken med övningen, att stretcha och mjuka upp Ariels bakben, men det var sjukt svårt när det skulle komma ändringar så tätt inpå varandra. Min hjärna är liksom inte gjord för sådant... :-P
P var nöjd och Ariel joggade av riktigt fint, så jag försökte att också vara nöjd. Men jag blir frustrerad över att min kropp inte gör som jag vill och att min hjärna lever sitt egna liv. Så det är någonting jag får fortsätta jobba med, att vara NÖJD även när det inte blir perfekt (hört det förut?). Skrittade av en småtittig Ariel, vilket betyder att hon egentligen inte jobbat sig tillräckligt trött. Men jag var helt slut iaf...
Red fö på micklemtränset igen och det kändes bättre den här gången. Förmodligen för att Ariel vants sig mer vid det och för att jag hade så fullt upp med alla olika övningar att jag glömde att bli hängande i handen. :-P
En liten cavaletti...
I onsdags hade jag bestämt mig för att det fick vara nog, nu skulle vi hoppa! Så jag kånkade den enda cavaletti jag har (som inte är fastfrusen) till den enda grusfläck som finns på min egna grusväg. Där åker ju bara jag med bil, så det var ingen risk att jag störde någon trafik. Pga underlaget fick den vara på mellanläget, dvs 24 cm hög.
Gjorde i ordning Ariel och skrittade ned till gambyggaren och upp igen som uppvärmning. Det var spännande, just nu avverkas det på gården och det hade hänt mycket längs "hennes" väg som hon behövde spana på. Var lite extra pigg i uppförsbacken och försökte sig på några steg trav. ;-)
Skrittade sedan över cavalettit två gånger innan det blev trav. Travade med bra tryck och Ariel tog ett rejält språng, genom ryggen och galopp efteråt. Som jag skrattade! Att hoppa Ariel är som en enda stor lyckokick! Vi hoppade 5-6 gånger, varav en gång hade hon lite sämre tryck i traven, så hon travade över istället, vilket visade hur lågt hindret egentligen var. :-P Men alla gånger hon hoppade blev det galopp efter och skratt från ryttaren. Kände verkligen hur glädjen från Ariel smittade av sig på mig, eller var det kanske tvärt om? Fruktansvärt roligt hade vi, fast det "bara" var en liten cavaletti...
Mer sådant här! :-D Skrittade av två varv runt gården och sedan var vi nöjda bägge två. Hade rejält med träningsvärk dagen efter (förmodligen delvis från jogginturen i tisdags också), så det är nog bra att vi börjar lite enkelt och lågt tills jag kommit i form...
Nu har hästarna flyttat till sommarhagen då det avverkas i vinterhagen, så jag får snällt låta Ariel vila (vill inte ha de andra hästarna ensamma i sommarhagen då det är elstaket) tills avverkningen är klar. Är nog lika bra ändå, det blåser kraftigt nu och hon verkar extra taggad av avverkning + hagbyte... :-P
Film från januari
Ja, jag vet att jag är lååångt efter. Men jag har helt enkelt inte haft tid att ladda upp filmerna och knappt ens tittat på dem. Men här kommer ett lagom långt klipp från när vi jobbar på volten.
Mysjogga ute
I tisdags red jag äntligen i hoppsadeln igen. Det är som att komma hem... <3 Foten gjorde lite ont, men inte värre än att jag kunde stå ut. Det är framförallt att sänka hälen som känns, dvs någonting med hälsenan som inte är helt bra. Men det kommer ju bli bra med tiden, bara jag tar det lugnt och känner efter sådär lagom.
Vi red längs storgatan, joggade en del och rullade lite i lugn galopp. Så himla härligt att kunna stå i fältsits och bara följa med, så roligt! Ariel var rätt seg bortåt, men som vanligt taggar hon till hemåt... Vi hade en mysig tur på en halvtimme. Förut skulle jag blivit uppgiven över att vi inte ridit mer, men nu spelar det ju ingen roll, vi ska bara ha roligt. :-)
Skrittade nöjda hemåt, jag tror att Ariel tyckte det var perfekt med en lugn mystur efter ett tufft dressyrpass.
Tänja gränsen lite mer
I måndags var det dressyrträning igen. Ariel hade haft en jobbig dag, då det börjat avverkas på gården, dvs hela miljön skiftade utseende... Därför blev det vanliga tränset även det här passet, så hon inte behövde ha enbart nyheter hela tiden. :-P
Skrittade fram längs gamlandsvägen och jobbade sedan lite övergångar och tempoväxlingar i trav innan P kom. Ariel var hyfsat fokuserad, kändes som hon tyckte det skulle bli kul med dressyr iaf, men kanske lite överilad i takten.
Vi fick börja med att jobba på volten med att hitta takten i traven. Sedan gick vi över till skritt och skänkelvikning på öppna delen av volten. Svårt! Ariel älskar ju skänkelvikning, men jag har lite bekymmer med hjälpgivningen. Ännu värre blev det när vi bytte varv och det blev tvärtom jag skulle göra. Haha, mitt hjärnkontor hänger inte alltid med...
Övergick till trav, där jag fick svårt att hinna med och Ariel några gånger blev lite för snabb. Men med halvhalter (på yttertygeln...) blev det successivt bättre, så pass att jag vid ett tillfälle tom själv kände att det var bra och berömde (stort framsteg för mig!).
Vi gjorde sedan tempoväxlingar i trav och när de kändes bra, så skulle jag korta upp traven ordentligt och fatta galopp ur det. Blev bra fattningar och jag kunde tom ha henne rundad för innerskänkeln. Heja oss! :-D Vänster varv är (som vanligt numera) bättre än höger, men även höger visade på framsteg. Kom även här på mig själv med en bra känsla och berömde. Jag brukar ju annars komma på när jag summerar träningen vad som varit bra...
Joggade av en fin häst, P var nöjd även om hon tyckte att Ariel var stadigare i formen på micklem, så vi testar det nästa träning. Däremot var galopperna bättre än sist, så där händer det grejer. :-) Vi ska fortsätta fila på fattningar och runda för skänkeln, hoppas på bra väder framöver så underlaget håller sig okej.
Skrittade hem en mycket nöjd tjej, hon var lite trött (snubblade på en snökant bland annat), men sådär nöjdtrött som jag vill att hon ska vara. Själv satt jag mest och var euforisk över vilken härlig häst jag har och hur roligt det är att rida just nu. :-D
Galopp på volt
Ariel har varit totalt ointresserad av mig några dagar... En tydlig signal för mig att hon inte vill göra någonting och då brukar jag låta henne vila. Men idag lyckades jag med Sunnys hjälp lura med mig henne ut. :-P Jag gjorde helt enkelt så att jag ropade på Ariel och när då Sunny kom fram till mig istället, så fick hon en godis. Vilket Ariel förstår hörde och genast kom och krävde sin godis också. ;-)
Jag har bestämt att våren är här, så mina underbara sviktande stigbyglar är bortplockade från sadeln och nu är det de vanliga i metall som gäller. Dock var de lite långa, så jag måste korta ett hål till innan jag rider nästa gång. Skönt att det börjar gå mot tävlingstider! :-D
Vi skrittade fram på gamlandsvägen och när den tog slut vände vi tillbaka och jag kortade tyglarna. Gjorde några halter och det blev samma reaktioner som när vi red sist på micklem, dvs hon har inte ro att vänta i halten. Frågan är om det är ett stycke vårpigg häst egentligen och att tränset inte alls är boven...?
Framme på vändplanen blev det joggtrav, men även här var hon väldigt överilad. Så jag funderar faktiskt på att testa micklem igen. Det verkar mest vara överskottsenergi överlag just nu... Gjorde några tempoväxlingar och övergångar till skritt. Successivt återkom min fina häst till mig och vilka tempoväxlingar hon presterade! Jag behövde knappt ens tänka, så kortade eller längde hon sig. Fina tjejen! <3
Några galoppfattningar gjorde vi också, men det är lite svårt när Ariel är överpigg och underlaget är sådär. Men på långsidorna av vändplanen kunde vi iaf galoppera lugnt, om än med lite stökig trav efteråt... :-P
Sedan var uppvärmningen klar, så det blev jobb på volten. Först skritt, sedan trav nedsittning. Varierade voltens storlek en del, så Ariel fick kämpa på. Först i vänster varv, som kändes sådär och sedan i höger varv som kändes mycket bättre. :-) Lade in lite galoppfattningar i höger varv, det var jobbigt men vi lyckades faktiskt få till bra fattningar och rätt så okej avsaktningar. Framförallt med tanke på att det var moddsnö som underlag.
Bytte sedan (efter skrittpaus) till vänster varv igen och då hade det lossnat i traven i det varvet också. :-) Galopperade tom ett helt varv i vänster, heja oss! Nyttigt för mig att verkligen få känna att jag RIDER även i galoppen, jag har lätt för att bli spänd av att vi faktiskt galopperar, så jag kommer inte ned i sadeln och rider, utan åker bara med.
Jogga sedan av lång och låg på åttvolt innan vi skrittade hem. Nöjda! :-)
Långtur med protester
Igår var det dags för generalrepetitionen inför tävlingen. Red iväg längs skoterleden, skaren höll bra, så vi kunde trava ganska så mycket. Foten gjorde dock ont. :-( Skrittade nedför grusvägen till Ariels lycka och fortsatte en kort bit på asfalten innan vi svängde in på nästa grusväg. Den var skottad, så vi travade på även där. Ariel var lite småfjantig när hon fick syn på en traktor modell större som körde på en gård ovanför grusvägen, men hon höll ändå traven bra.
När traktorn var bakom oss bad jag om galopp och till min förvåning stack hon iväg i full fart. :-O Reflexmässigt tog jag förstås en förhållning, varvid Ariel snällt sänkte tempot och galopperade lugnare. Hm... Måste lära mig att lita på henne, hon lyssnar mycket bättre på mig än jag ger henne cred för.
Kunde galoppera nästan uppför hela backen, sedan blev det trav förbi gårdarna innan vi fick nöja oss med skritt längs pilgrimsleden. Först var det en del skotrar som kört där, så det var bra skare som höll. Men efter ett tag var det pulsa i djupsnö som gällde. Då hade Ariel räknat ut att vi var på väg till Nyland, så det var med ivriga steg hon pulsade på genom snön. <3
Framme vid den skottade grusvägen så fick hon skritta väldigt ivrigt (ganska brant nedförsbacke) tills vi passerat alla läskiga hus. Sedan testade vi att jogga nedför. Det gick jättebra, men jag fick ännu ondare i foten när jag försökte stötta henne. Suck. Travade fram till bron och galopperade sedan uppför backen. Mycket tryck i Ariel... ;-) Skrittade sedan förbi ridbanan, Miranda var ute och busade lös och blev så förtjust i att se Ariel. :-) Ariel själv var pigg, pigg, pigg. :-D
Mötte upp M på Dollar och F på Wendy. Vi hann skritta kanske tio meter, innan Ariel hade totalt tröttnat på alltihop och sackade. Suck och dubbelsuck. De andra fick göra halt ibland så vi kom ikapp, men trots att de ibland försvann ur sikte brydde sig Ariel inte om dem. Förstår inte varför hon envisas med att bli sådär med sällskap... Vi red i alla fall uppför Klippen och tog sedan nya vägen hemåt. Blev nästan bara skritt, förutom när Ariel fick gå först och insåg att vi var på hemväg, då blev det lite trav.
Dvs hon var inte ett dugg trött, men tyckte inte att det var skoj... Jag har ju hoppats att det här beteendet ska försvinna, men jag får ge upp tankarna på distansritt på den här tjuriga hästen. :-P
Hemma igen var det en mycket nöjd Ariel som inte brydde sig alls när de andra försvann iväg igen (de red ju hem själva) utan var så glad av att vara färdig med ridningen. Totalt red vi 14 km på 150 min och en hel del snöpulsning. Därför får Ariel vila idag.
Nöjd häst som rullar sig i hagen.
Börjar slimma till sig i kroppen...
