Halvkasst men härligt

I fredags red jag ett kort pass med nya dressyrsadeln. 
 
 
Det var verkligen en ovan känsla och jag tror Ariel upplevde det också. Hon var dessutom superbrunstig och väldigt ofokuserad. Vi red på vändplanen som förstås inte heller är så optimal för ridning, dels med all trafik som dundrar förbi och dels för att den är ganska ojämn och lutar här och där. 
 
I skritt och trav kändes det verkligen sådär, Ariel var oriden och trulig. Jag började tänka att det kanske inte var en passande sadel. Tills jag fattade galopp... Alltså det går inte att beskriva känslan när jag verkligen kan SITTA i sadeln och inverka. Det är helt, helt underbart! Ariel kunde tom gå rättställd i vänster galopp och i höger galopp kom jag åt henne när hon tyckte det blev jobbigt, så pass att hon blev sur på mig. :-P Åh så jag längtar att få rida i den på bra underlag och ett riktigt dressyrpass! 
 
Skrittade hem efter en kvart, vi var rätt nöjda bägge två. :-) Men sedan tog Ariel av sig en framsko, så vår första terrängträning i söndags blev inställd. Idag kommer hovis och slår på skon. Känner mig lite stressad då mitt andra sto snart ska föla, vilket innebär att jag och Ariel får rida hemmavid tills fölet kommit. Bara två veckor kvar att åka på träningar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0