Fri fart...
Ikväll gav vi oss ut på en mystur. Eller, det var min plan. Ariels plan däremot var att springa så fort som möjligt så länge som möjligt...
Vi skrittade fram på grusvägen och lägdan förbi S sommarhage. Sen blev det trav längs grusvägen ända bort till det sluttade nedåt på den stora lägdan. Efter att ha skrittat nedför och sedan försökt hålla nån slags trav på lägdan, så tröttnade jag och försökte lugna Ariel genom att rida volter. Men det gjorde henne bara ännnu piggare (eh?) och hon försökte gå över i galopp. Eftersom det är bra att hon galopperar på böjt spår, så gjorde jag en ordentlig fattning och så fick hon jobba i höger galopp. Till min förvåning gick hon tom böjd och ställd, det trodde jag inte att hon skulle göra efter en lång vinter med galopp enbart på rakt spår. Provade några varv i vänster också, med samma resultat. Kanske har jag underskattat hur mycket hon lärt sig senaste året ändå?
Fortsatte sedan genom tjurhagen i trav och lite galopp. Kunde äntligen få igenom en halvhalt lite hjälpligt. Sen tog vi en avstickare på grusvägen bortåt, ganska motvillig galopp då, men perfekt för mig att åka med i. Däremot när vi saktat av och vänt, för att sedan galoppera hemåt, det var mycket svårare. För då ville Ariel springa fort och då fick jag förstås inget stöd från bomlösa sadeln. Jaja, jag vet ju att det är så.
Kunde sedan skrittjobba en bit hem (förbi alla *farligheter*) innan vi skrittade sista biten på lång tygel. Mycket nöjd Ariel och en lite trött matte som resultat. ;-)
Kommentarer
Trackback
