Långtur för sista gången

I torsdags kväll red jag ut ihop med S på Gina för att försöka hitta till en sjö. Vi hade ett hum om var den kunde vara, men inte så exakt. Eftersom det verkligen är stenhårt i marken nu, så fick det bli skritt mestadels av vägen. Då Gina går fortare än Ariel fick hon dock trava ikapp en del. Det märktes att det tog på hennes krafter.
 
Som "vanligt" tröttnar hon efter en mil. Jag försökte sitta så stilla jag kunde och bara uppmuntra varje steg hon tog, men lovade både henne och mig själv att inte rida på långtur fler gånger. Hon tycker det är mycket roligare med hoppning, dressyr, körning, galoppjobb och kortare uteritter, så vi ska hålla oss till det i fortsättningen. Det ska ju vara roligt med häst!
 
Totalt blev det 15 km på tre timmar, ser jag på kartan så har vi ungefär en km kvar innan vi var framme vid sjön. Hopplöst...
 
Sedan dess har det varit på tok för varmt för att rida, så less på den här värmen nu! :-(
 
 

Skritt för hållbarhet

I söndags var det oerhört varmt, så jag strejkade ridmässigt. S ville ändå iväg ut, så vi kompromissade med att skritta ut längs lägdorna och så hem via grusvägen. På så vis fick hästarna lite lagom belastning av benen, grusvägarna är hårdare än asfalt nu... :-/
 
Ariel var oerhört glad och pigg (men fortfarande väldigt, väldigt brunstig), så länge jag inte nuddade med benen för då stannade hon och kissade. :-P
 
Det var en mysig runda på runt en timme, men nu får Ariel faktiskt vara ledig några dagar så får hon brunsta klart ifred. 
 
 

Flumma barbacka

I lördags var jag rätt mör i kroppen efter att ha ridit Ricky innan, men S ville ha sällskap, så det fick bli en sväng barbacka. Vi skrittade till ridbanan och väl där var vi mest ett pausinslag kan man säga. ;-)
 
Vi provade att trava över cavaletti, herrejösses så jag studsade. :-D Ariel suckade lite inombords över att hon måste stå ut med mig, men jag skrattade så högt att jag inte kunde bromsa. Såhär ska ridning vara!
 
Blev några långsidor i galopp också, samt trav på 20-metersvolt. Men mest skritta runt och njuta av att inte göra något vettigt. 
 
Ariel var dessutom rejält brunstig, så oftast när jag försökte driva med benen svarade hon med att ställa upp sig. ;-) Så varken hon eller jag var sådär seriösa som man "ska" vara. :-P
 
S filmade oss när vi galopperade på långsidan, jag ville kolla hur det egentligen såg ut. Mycket bättre än jag trodde och även mitt studsande i trav var väldigt moderat. Jag besparar er filmen med alla ljudeffekter, men två suddiga bilder blev det iaf! :-) Galoppen är mycket, mycket bättre när jag kan driva henne, då rundar hon över ryggen och blir lika fin som på travbilden. Men driva funkar inte ihop med brunst. ;-)
 
 
 

Så stolt!

Igår tröt orken igen, så först hade jag inte tänkt rida. Men så lovade jag mig själv att det enda jag behövde göra var att rida en kort tur barbacka. När jag sedan väl var i hagen, så beslöt jag mig för att skritta till ridbanan och rida igenom LC:1. 
 
Ariel var väldigt pigg redan första steget efter uppsittning. Hon kunde nästan inte skritta, utan studsade som fram. Det dämpades något när hon inte fick vika av till vänster bredvid hagen, där vi brukar rida barbacka. Men sen återfick hon farten ganska snart. ;-)
 
Hon var ok med att gå in på ridbanan och efter några meter gick vi över i trav och red sedan igenom LC:1. Det var lite vingligt ffa när vi skulle göra vändningar över ridbanan eller genom hörnen, men vi kunde! Det blev avbrott i första galoppen då jag blev obalanserad, men däremot höll vi andra galoppen hela volten. :-D Första gången vi galopperat på böjt spår!
 
Skrittade nöjda tillbaka till sommarhagen och det var först efteråt, när jag pratade med S, som insikten kom. Inte nog med att vi red igenom LC:1 barbacka, det fanns inte ett enda ögonblick där jag kände mig irriterad eller frustrerad för att vi inte kunde, utan fokus var hela tiden att testa och ha roligt. 
 
Hoppas nu att det här känslan håller i sig hela vägen fram till tävlingen!
 
 

Lugn galopp

Då jag jobbade hemifrån idag hann jag med en kort ridtur på lunchen. Lyxigt värre! 
 
Det var ganska kvavt ute, men jag beslöt mig ändå för att prova fler galoppintervaller. Sist vi galopperade kändes det ju som att vi kunde hålla på hur länge som helst. Den här gången var det mer dämpat från Ariels håll... Efter en ganska lugn framskrittning (nåja, hon skrittar ändå 5-6 km/h numera) galopperade vi 6x1 min med 1 min skrittpaus emellan varje intervall.
 
Ariel höll galoppen bra, men ville helst galoppera vänster galopp. Hon hade inte alls samma tryck i bakkärran som när vi galopperade sist, men ffa så märktes det att värmen tog på henne mer än jag trodde. Hon flåsade rejält redan efter fjärde intervallen och det enda som egentligen höll igång henne var min uppmuntran och att vi var på hemväg istället för bortaväg. På bortaväg galopperade hon ungefär 13 km/h och på hemväg upp till 23 km/h.
 
De galoppjobb vi gör nu handlar egentligen itnte om att få upp flåset (då skulle jag rida med pulsmätare och förmodligen pusha henne mer, inkl ha spö med mig) utan om att fortsätta stärka galoppen och bjudningen. Därigenom är det viktigare ATT hon galopperar, än hur fort hon galopperar. 
 
Ariel var mycket nöjd med att få skritta av efter totalt 6 min galopp och ännu nöjdare blev hon när hon fick en dusch (som sedan förstås följdes av en rejäl rullning), jag är däremot lite fundersam över själva upplägget. Är det bättre att värma upp mer (enligt "schemat" vi följer ska vi bara skritta fram 10 min och sedan börja galoppera, eftersom galoppen egentligen är lika mycket uppvärmning) och därmed ha ett längre pass totalt, men då också snabbare galopp än vi rider nu? Eller är det lagom med att vi hinner hela sträckan bort och hem en enda gång, så Ariel tycker att det är roligt fortfarande?
 
Lite att klura på framöver. :-)
 
När man rullar efter dusch ser man ofta ut såhär:
 
 

Racerponny

I lördags var det på tok för varmt för att orka göra nåt vettigt, men på kvällen testade jag iaf ifall kavajen fortfarande gick att rida i. Den var lite tight när jag tog på den, så en viss befogad oro fanns. Blev ett superkort barbackapass i hagen (jaha? tyckte Ariel) i skritt och lite trav, bara för att känna efter. Väl uppe på Ariels rygg glömde jag helt bort kavajen och bara njöt. Så vi får överleva med den på tävlingen. :-) Ariel var snäll och gjorde som jag ville, även om Storm försökte förstöra genom att ställa sig ivägen hela tiden. ;-)
 
I söndags var det något svalare, så jag tog in Ariel för ett hoppass. Egentligen skulle vi rida programridning, men jag var så hoppsugen (var en månad sedan sist) och det gäller att passa på när underlaget är ok. Så på med grejerna och ut på banan. Skrittade fram tio minuter innan vi red igenom LC:1 som uppvärmning (Ha! Kompromiss kallas det!), dvs jag red lätt i traven. 
 
Ett av mina delmål är att Ariel ska genomföra LC:1 med bjudning på hemmaplan och det klarade vi av med råge nu... Hon är ju inte dum den här hästen, hoppsadel brukar betyda antingen rejsa eller hoppa, alltså var hon taggad och tog sig igenom programmet på rekordfart (hon undrar om man kan vinna nåt slags pris för snabbast genomfört program?). Hörnpasseringarna var ju lite sisådär och vi har en del att fila på när det kommer till galoppvolterna. Men programmet kändes ändå enkelt och ffa så kom jag ihåg hela (även om jag var ruskigt sen med sista övergången trav-skritt-trav på båge), så med lite fler genomridningar kommer det bli jättebra. :-) 
 
Sen fick hon trava lite cavaletti (något överilad första gången, hrm) innan vi skrittade och jag planerade hur vi skulle hoppa. Bestämde mig för att börja med ett koppelräck på rakt spår. Tänkte inte ens på att vi tog det mot utgången. Jösses så Ariel drog på i galoppen. :-O Hon hoppade hindret (60 cm) som om det var en gigantisk oxer och sen blev hon så till sig över att hon hade fått hoppa, så hon drog i full fart efteråt, blandat med flera bocksprång. Jag följde med enkelt (älskar verkligen hoppsadeln!) men var lite lätt chockad över hennes beteende. Min lugna, snälla märr...
 
Lyckades iaf få stopp på henne innan vi var ute från ridbanan och vände henne för att hoppa det andra koppelräcket istället. Kortare ansats och bort från utgången, men det gjorde ingen skillnad. Tjoho! så roligt tyckte Ariel och rejsade glatt vidare efter hindret. Styrningen var också ur funktion tydligen... :-P
 
Skritt lyckades jag få ned henne i, så vi hämtade andan bägge två medan jag klurade. Hoppa på böjt spår brukar alltid dämpa henne och jag har en övning förberedd med trestuds på ena delen av volten och ett cavaletti på andra delen (så man kan välja om man vill hoppa det eller inte, men ändå ha nån slags markering för volten). Där skulle hon få någonting att bita i!
 
Fattade galopp precis när vi passerat studsserien, så hon fick galoppera en halv volt, hoppa cavalettin, galoppera en halv volt och därefter hoppa studsen. Tjo vad det gick undan! Vi flög runt den där volten som ingenting... Studsen var roliga tyckte Ariel, men kanske lite väl låga (30 cm). Vad fasiken, tänkte jag och bytte varv. Höger är säkert svårare än vänster... 
 
Nix, höger var tom enklare än vänster, så hon gick mer böjd i sidan och hoppade med ännu bättre flyt genom serien. Så det var bara att inse sig besegrad, hon har blivit så mycket starkare av allt galopperande, så tom galopp på böjt spår är enkelt. Vilket egentligen är en underbar känsla, men lite snopen blev jag allt.
 
Eftersom det var varmt och ganska stumt i backen trots allt, så nöjde vi oss där (Ariel var inte nöjd, hon ville mer), joggade av och skrittade sedan ut en kort sväng. Idag ska jag försöka galoppera av henne lite, det kan bli eh... spännande.
 
Bilden är dock från i fjol... 
 
 

RSS 2.0