Ariel 3525

Igår blev jag "medlurad" av S att rida. Vi hade dålig ork bägge två, men S var superridsugen. Så det fick bli en sväng barbacka på lägdan bredvid hagen. Inga som helst krav, utan jag och Ariel skulle mest vara kon (haha). 

 

Ariel var superpigg och glad när vi gav oss iväg, hon verkar älska att bli riden barbacka... Vi stod mest och hade det soft, men jag kunde förstås inte hålla mig från att galoppera några långsidor. Äntligen lyckades jag slappna av i låren och då blir det så himla, himla härligt! Bara att flyta med i rytmen sas. 

 

S missade att kolla när vi galopperade, så det fick bli en till galopp så hon skulle få se skillnaden. Kände då hur Ariel gick lite väl långsamt i galoppen, så jag drev på litegrann och fick till svar en ännu rundare rygg och ett otroligt driv från bakdelen. Herrejösses vad hon kan galoppera när jag tillåter henne! Helt klart har jag bromsat henne med låren (säkert omedvetet med hela kroppen faktiskt) och nu när hon fick utrymme för att röra sig visade hon upp en riktigt bra galopp och dessutom i form! Heja oss! :-D

 

Jag var helt tagen efter den galoppen och även om vi gjorde en del andra roliga saker (halter, skänkelvikning, framdelsvändning och uppridning i trav med halt på medellinjen) så var det de där sprången som fastnade. 

 

Vi lekte även med lite balansövningar, både sparka ihop benen över hästhalsen och kaptensvändning. Nån som minns den? ;-) Provade även att stå på knä på Ariel, det tyckte hon inte om (förmodligen blir punkttrycket för hårt helt enkelt), men däremot var det ok att jag satt på hennes rumpa, så länge jag inte belastade korset, då blev hon riktigt sur. Haha. :-P

 

Avslutade med att trava lite på volt runt S och visa hur jag fick lära mig "rida hästen i form" när jag hade Habina. På den tiden (1998?) skulle man dra växelvis med innertygeln mot inner och ytter höft. Dvs sågning i sin allra värsta form... Ariel blev helt förtvivlad över den otrevliga hjälpgivningen, men försökte ändå tappert gå bakom hand (som är resultatet av metoden). Efter ett halvt varv började jag rida vettigt igen och det var en MYCKET lättad häst kan jag säga... Hua, tur att jag lärt om sedan dess och ffa lärt mig att lyssna på vad hästen säger åt mig. <3

I söndags hade jag noll ork att rida, men lyckades övertala mig själv att åtminstone genomföra en kort sväng i skritt. S skulle skritta ut på Gina, så jag hakade på. Orkade inte joxa med nån sadel, älskar att jag kan rida barbacka på Ariel. <3

 

Vi skrittade iväg till tjurhagen för att se om grinden fortfarande var stängd. Det var den. Jag är nyfiken på vilka djur som går där... Måste nog ta en promenad endera dagen och kika. :-)

 

När vi hade sagt hejdå till S så kunde jag inte hålla mig, utan galopperade lite på lägdan. :-D Jag är så lycklig över att jag blivit så pass trygg att jag kan galoppera barbacka. Mycket har det hjälpt att Ariel är mer balanserad i galoppen också. Däremot behöver vi jobba på övergångarna ned till trav, hon travar alldeles för mycket genom ryggen för att jag ska kunna hänga med. ;-)

I lördags var tanken att jag och Ariel skulle känna av hur det kändes med nystoppad sadel. Men eftersom jag kombinerade det hela med något brunstig häst (förvisso i sluttampen av brunsten), annorlunda infästning av stiglädren (ville testa att ha på ovansidan av kåpan), fel ridbyxor (helskodda istället för oskodda) och glömde mina handskar hemma (rider alltid med handskar annars...), så vet i sjutton vad som berodde på vad under passet. ;-)

 

Men vi jobbade iaf med de olika linjerna i LC:1. Först skrittade vi fram genom att rida rätt upp, vända höger, vända över ridbanan och så börja om igen. Hon kändes rak och fin, men jag tycker det är svårare att rida helt rakt när hon skrittar än när hon travar. Sedan red vi en massa serpentiner (tre bågar/långsida) i både skritt och trav. Jag har fortfarande svårt med var någonstans bågarna ska vara, så vi får nöta vidare helt enkelt. Några diagonaler fick vi in också, innan vi avslutade passet med att rida på stora mittvolten i alla gångarter samt göra den där halvvolten som avslutar programmet. 

 

Galopp på volt var fasiken hopplöst... Till sist var jag tvungen att släppa stigbyglarna, för jag hamnade så himla mycket på hennes yttersida hela tiden. Hon kämpar på så bra och jag bara försvårar för henne. Med fullt fokus på att sitta mitt över hästen och rida längs ett förutbestämt spår (typ rida en kvarts volt i taget), fick vi till det riktigt, riktigt bra. Men jag behöver träna massor mer i galopp (Ariel not so much). 

 

Joggade av en sååå nöjd häst (hon älskar verkligen att arbeta!) på åttvolter innan vi avslutade med att skritta igenom hela LC:1. Det kändes bra, nu har vi förhoppningsvis fyra pass på oss med programridning innan det är tävling. :-)

 

Jo just ja... Sadeln. Ariel var precis som vanligt, men jag upplevde faktiskt att jag kom upp mer över henne, alltså att stoppningen nu är mer jämn än den varit tidigare. :-)

I söndags gav vi oss iväg för att rida rundan V visade oss i vintras. Det var lite för mkt flygfän för min smak, men det lugnade sig när vi kom ut på grusvägen iaf. Däremot är ju grusvägarna stenhårda nu = endast skritt funkar. Hann en bit innan V och hennes mamma kom ridandes. V förklarade att det nu var stängslat så jag inte kunde rida rundan längre, istället skulle hon visa mig en annan väg. Så vi skrittade och travade ihop en stund längs åkerkanterna. Sen pekade V lite ungefärligt och förklarade vart jag skulla ta vägen, innan de försvann iväg bortåt. 

 

Tur att jag satt på trygga Ariel som är tränad att bli lämnad när man är ute och rider... Vi följde de osäkra anvisningarna men hittade inte alls någon väg vid jakttornet som var en bra bit bort (genom väldigt snårig och krånglig skog). Bara att frustrerat rida tillbaka och rida samma väg hem igen. I ren desperation galopperade vi sista stumpen av lägdan innan vi var hemma, bara för att få galoppera lite iaf...

 

Ariel hade lättare att släppa sin frustration (eftersom hon till sist ändå fick galoppera), så hon var mycket nöjd efter dusch och lite extra bete. Jag var däremot fortfarande frustrerad, i fortsättningen ska jag rida de rundor jag vet är bra och som jag känner väl istället. Vi var iaf ute en timme och Ariel var som sagt nöjd.

 

I lördags var jag inte riktigt klok, det blev motion av alla tre hästarna... Eftersom jag dessutom klämde in fyra (!) fotbollsmatcher från VM att kolla på, så blev det ganska sent som jag red Ariel.

 

Jag hade bestämt mig för att testa att rida längs skogskanten på lägdorna som går hela vägen bort till 272:an. Det var ganska nyligen jag fick veta att det gick att rida där, dvs att de djupa krondiken som fanns hade övergångar man kunde rida över. Härligt!

 

Just nu är det så torrt i markerna, så grusvägarna är hårdare än asfalten. Jag törs knappt trava där, fast jag har en ordentligt grundutbildad häst. Det gör att galoppjobben fått stå tillbaka en tid. Men inte längre, för oh så roligt det var att galoppera på lägdorna!

 

Vi gick ut ganska lugnt med 4 x 1 min galopp, med 1 min skritt emellan varje. Jag har fått för mig att Ariel inte har så bra kondition, men det visade sig att intervallerna var alldeles för enkla för henne. ;-) Ariel var supertaggad redan innan vi började galoppera och hon var både snabb och stark i själva galopperna. Faktiskt så pass stark att jag inte behövde driva på en enda gång, hon har ett så härligt tryck i galoppen nu. <3 Inte kände jag nån skillnad på vänster eller höger heller, hon känns ovanligt liksidig. Hon fick som sagt rulla på i det tempo hon själv valde, det enda jag gjorde var att sakta av efter varje minut och skritta, samt sedan fatta ny galopp när minuten var över. :-) Första och tredje intervallen blev snabbast, där låg hon på 21,5 km/h respektive 23,3 km/h. Ändå kändes det inte som att det gick fort, bara att hon var stark i bakdelen. 

 

Jag önskar så att jag kunde återvända till när jag kämpade med Ariels galopp 2011, när vi galopperade fram och tillbaka på grusvägar och jag peppade henne allt jag kunde för att komma upp i 15 km/h. Hur jag grät över att hon inte hade nåt driv öht i galoppen (inte ens med sällskap) och det kändes hopplöst att någonsin få en bra galopp. Om jag bara kunnat återvända dit och berätta att det löser sig. Hon behöver bara tid att bli starkare i sin galopp, hon är bara bebis nu, se till att ha roligt istället! 

 

Nåja, man lär sig av sina misstag och Ricky ska iaf bara få ha roligt hela tiden. :-D

 

Ariel tyckte att vi avslutade passet på tok för tidigt, hon ville galoppera mera! Men jag lovade henne en längre uteritt dagen därpå och med massor av galopp där istället. 

Jodå, ridning i måndags orkade jag med. :) Blev ett till barbackapass, den här gången gick vi igenom alla övergångar som är i LC:1 och det kändes riktigt bra! Galoppen behöver förbättras, men just barbacka är jag nöjd att jag galopperar, inte hur det blir tekniskt sett. Dressyrsadeln är på omstoppning, men när jag hämtat den (på söndag!) så ska jag nöta mer galopp. 

 

Vi hade roligt den lilla stund vi red och jag tror jag behöver fler såna här pass, där det inte är så blodigt allvar hela tiden, utan vi kan tramsa och leka lite. :-) Sista biten tillbaka till hagen (red på en lägda precis bredvid) red vi superfina övergångar trav-halt-trav, så härligt när hon är med mig 100 %. :-D

 

Nu blir det lite mer sporadisk ridning fram till midsommar, då jag fokuserar på att sätta igång Ricky så Ariel får ridas de tillfällen som blir över sas. Sen från midsommar och en månad framåt blir det tävlingsförberedelser! Bör hinna rida igenom programmet iaf tre gånger tycker jag. :-)

Igår var jag rätt slut som artist, att visa tre hästar inom loppet av tre dagar, med allt vad det innebär i förberedelser, tvätta hästar, packa grejer, köra transport (11 mil enkel väg i onsdags, 9 mil enkel väg i lördags), visa tre hästar, gå på ring i all oändlighet (även om det är roligt, har aldrig gjort det tidigare) och förstås den mentala anspänningen när man vill visa välhanterade och putsade hästar, det tar på reserverna. När det dessutom varit en ganska fullspäckad vecka på jobbet också, så ville jag mest ligga i sängen och stirra i taket...

 

Men så ramlade jag in på en av mina favoritbloggar (uppdateras inte längre, men finns i länklistan som "Karolina Bodestig") och fick sånt enormt ridsug. Det gäller att passa på när det inträffar, så jag tog mig ut och cyklade med tränset runt halsen till sommarhagen. :-D

 

Ariel stod och sov, men till min förvåning högg hon tag i bettet och var MYCKET nöjd med att matte skulle hitta på något skoj med henne. Vi gick ut från sommarhagen och så satt jag upp från en sten bredvid grusvägen. Barbackaridning är nyttigt för balansen... ;-)

 

Vi red iväg mot tjurhagen, Ariel hade bra tryck, men ffa så kändes hon så himla glad! Var ett tag sedan jag kände den där genuina glädjen hos henne. Eller så smittades hon bara av min glädje (mycket troligt). Oavsett så satt jag och log för mig själv. Växlade lite mellan skritt och trav på lägdan innan tjurhagen. Härlig känsla i övergångarna, även om jag måste bli mer noga med direkt reaktion och inte efter en sekund. ;-)

 

Tjurhagen var till min förvåning igenstängd med två trådar, så det måste gå djur där nu. Bara att vända och busa lite i galopp på tillbakavägen. Jag fuskade med mantag, men känner ändå en sån glädje över att jag vågar galoppera barbacka. :-D

 

Jobbade lite med skänkelvikning i skritt, där jag försökte att störa så lite som möjligt och bara "tänka" sidflytt. Ariel älskar ju sidvärts, så hon jobbade på så glatt. :)  Sedan svängde vi in på en liten avstickare på prov, men den var för kort. Lite övergångar skritt-trav med blandade resultat, bara att nöta vidare (...) innan vi var framme vid bortre grinden till sommarhagen. Ariel hade öht inte brytt sig när Ricky och Storm skrek på henne, älskar när hennes fokus är helt med mig. <3

 

Ja, en toppentur helt enkelt! Hoppas att jag har ork att rida idag med! :-)

Jag har alltid velat visa Ariel för Morgan Johnsson, så när SUFF skulle ha utställning med honom som domare i Knivsta, så var jag snabb att anmäla. Ricky fick hänga med också, det blev en stor apparat att få med två hästar då jag inte får köra bägge själv. Men kompis J kom med sin monsterbil och sitt monstersläp, då var det inga problem ;-) Sen var kompis S också med, mest som moraliskt stöd, men även som hästhållare då Ariel och Ricky gick i ring direkt efter varandra. 

 

Ariel var väldigt upprörd över att Ricky inte var bredvid henne när hon gick in i ringen, så hon var ganska ofokuserad i början. Men successivt lugnade hon sig och fokuserade på uppgiften. 

 

Ja, i måndags blev det faktiskt ridning. Jag är så taggad nu att allt jag kunde tänka på när jag åkte hem var att jag ÄNTLIGEN skulle få rida ordentligt. Dessutom var det svalare väder, så risken för seg häst kändes obefintlig. 

 

Vi red på "ridbanan", men då hyresvärden tagit bort staketet så hans hästar kan beta där, så blev det istället en jättelik ridbana vi kunde rida på (dvs hela hans sommarhage), vi höll oss på ca 70 x 250 meter... ;-)

 

Skrittade fram på långa tyglar i tio minuter först, Ariel var lite skeptisk till att vi kunde RIDA i hagen, hon har gått där och betat ett par gånger tidigare. Men ok då, tyckte hon efter ett tag. Sedan joggade vi igång i trav, med övergångar till skritt. Mysko känsla i traven, tills jag insåg att det var så pass hårt i marken att hon inte tog ut steget ordentligt. Eftersom hon skulle vila åtminstone till söndag sedan, så red jag ändå på, men med den hårda marken i åtanke. 

 

Galopperade lite i lätt sits också, innan vi började dagens arbete. Jag behöver (fortfarande) bli bättre på att ha en exakt plan för uppvärmningen, men den sparar vi till nån annan gång. Fokus för dagen var övergångarna som är i LC:1, men vi kom faktiskt inte längre än till första momentet. Övergång mellan arbetstrav-skritt 6 steg - arbetstrav. Med nosen från grinden lekte vi med helt fantastiska övergångar. Jag kunde spänna magen så saktade Ariel av. Sedan "andades" jag med vaderna och vips var vi uppe i en otroligt fin arbetstrav igen. Enda krånglet var att jag hade lite halvsvårt att sitta ned i traven, men det kändes ändå helt magiskt. <3

 

Sen efter 250 meter så vände vi nosen hemåt istället. Då kunde jag inte sitta i traven alls, för det var så enormt mycket rörelse. Dessutom slutade bromsen fungera... Jag satt och skrattade åt min ivriga häst, som bara hade fokus på att fort ta sig till grinden igen. ;-)

 

För några år sedan hade Ariel lite bekymmer med låst rygg, det berodde på att jag satt helt stilla i traven och därmed "sa åt henne" att låsa ryggen. Efter mycket stretchning och att jag varit noga med att röra mig i sadeln i trav (men ändå följa med) så har det blivit mycket bättre. Det här passet visade hon verkligen hur rörlig hon är och då gäller det "bara" för mig att bygga så pass mycket bålstyrka att jag orkar vara följsam i rörelsen. Puh!

 

Vi hade riktigt roligt även om jag inte hade nån broms hemåt, för vips var det dags att vända bortåt igen och så kunde jag njuta av fantastiska övergångar igen. Vi jobbade även lite på stora volter med övergångar där, men då blev det lite mycket för min hjärna att få ihop samtidigt, så rakt spår fungerade bättre (just nu). Avslutade med att rida lite galopp och träna på att sitta ned i galoppen också, men det behöver nötas mycket, mycket mer...

 

Skrittade av en nöjd häst, jag var också supernöjd. Vi har inte tappat så hiskeligt mycket (mest jag), men framförallt ska vi fortsätta att rida dressyr för att det är kul, inte för att vi ska tävla om knappt två månader. Är vi inte redo för tävlingen så stryker jag oss bara. :-)

Jaha, när det äntligen blev ok att rida efter vaccineringen, då kommer årets varmaste (?) helg... Orkade iaf skritta ut Ariel i lördags morgon, när det "bara" var 24 grader i skuggan... Hon var inte särskilt sugen på att ridas (Ha! Nu kommer hon inte undan längre!) men hade samtidigt lite svårt att springa ifrån mig. ;-)

 

 

Vi red vår vanliga grusvägsrunda, den är på 3,7 km med massor av spännande/läskiga saker att titta på. Men kombinationen harmonisk matte och trött häst gjorde att det blev en väldigt behaglig tur där det enda hon reagerade på var en grind. Den dyker upp lite hastigt mitt i en häck, men vi har ju passerat den hundra gånger redan. ;-) Däremot rörde hon inte en min när en bärgningsbil tuffade förbi släpandes på en gul buss. :-D