Ariel 3525

Idag är det sju år sedan jag träffade på den söta, busiga lilla ettåringen Ariel. Jag var sugen på henne redan när jag såg härstamningen på papperet, men när vi träffades så blev jag kär på riktigt. Hon är allt jag någonsin velat ha i hästväg och flera drömmar har gått i uppfyllelse med henne. Hon blev det diplomsto som jag hoppades på redan första gången jag såg henne och hon blev, efter många omvägar, AB-premierad och för alltid införd i stamboken.

 

I fredags fick Ariel gå i täten för stallets luciatåg. N sju år gammal hade önskat att få rida henne och visst ställer vi upp då! :-D

 

Ariel var väldigt spänd och nervös, men stod stilla bredvid mig ändå. Så länge jag är lugn, så försöker hon hålla nerverna i styr. N skötte sig så bra också, hon sjöng hela tiden och verkade tycka att det var en högtidlig stund.

 

Några bilder blev det också, visst är de fina!

 

Sedan tömkörningen i onsdags har jag lagt märke till att Ariel ömmar i bröstmuskulaturen. Precis i sadelgjordsstaden. Hon har reagerat några gånger när jag spänt sadelgjorden/bukgjorden och hon gjorde det i onsdags både när jag selade på och av.

 

Klämde till lite hårdare med handen och då högg hon efter mig. Hm... Pratade med G som berättade att hon gjort samma sak ett par gånger när hon knäppte den bakre kryssgjorden på täcket. När jag sedan kände efter på Ariel så ömmade hon även strax framför juvret i muskulaturen där.

 

Så just nu vet jag inte... Jag hoppas att det bara är träningsvärk, som går att massera bort. Jag har beställt fårskinn för att testa om det dämpar på sadelgjorden. Men jag är egentligen mest bekymrad över musklerna framför juvret. Kan det egentligen vara urinblåsan som spökar igen? Jag har ringt till Ultuna och den veterinär som behandlade Ariel sommaren 2013 skall höra av sig så fort hon har tid.

 

Fy vad jobbigt det är när de inte kan prata. :-( Vill ju inte att Ariel skall ha ont, men om det är träningsvärk så hjälper det ju inte att låta henne vila, då är det bättre att hon rör på sig ordentligt. Men tills jag vet så får hon vara ledig och så masserar jag och stretchar så gott det går.

Det har redan börjat komma ut en del tävlingar för nästa år och jag har kikat lite på dessa. Utan att kolla hur de eventuellt krockar med andra saker, så ser listan än så länge ut så här:

 

26 april. LC:2 och LB:1. Övik.

10 maj. LB:2. Näset.

23 maj. LB:0 och LB:2. Övik.

29 maj. LB:2. Timrå.

9 juni. LB:2. Sundsvall.

12 juli. LC:1 och LB:1. Sundsvall.

9 augusti. LC:1 och LB:1. Sundsvall.

12 september. LB:2 Kramfors.

 

Dock finns det inga tävlingar från Östjämten med ännu och de går först för mig. Trevlig tävlingsplats och nära att köra. <3

J fotade även på sin egen mobilkamera när vi tävlade och igår fick jag en exteriörbild av Ariel skickat till mig. Lite rund om magen är hon allt, men inte så illa som hon kan vara. I höst när hon är installad igen blir det bantning...

 

Titta vilken fin bild som en fotograf på tävlingen tog på Ariel! Hon har verkligen ett så vackert huvud. <3

 

 

Visst är de söta ihop!

 

Snart kommer det hända riktigt roliga saker i mitt och Ariels gemensamma liv!

 

1 maj kommer hovslagaren, då kommer vi få veta om vi är på rätt väg i igångssättningen.

7-11 maj finns en bruksridningsbana uppställd i paddocken, så då kommer vi kunna träna på diverse hinder vid varje ridpass. Jag har tänkt kanske 5 minuter per pass i paddocken och sedan uteritt efteråt, så det blir korta men roliga stunder.

1 juni är det bruksridningstävling i stallet, då skall Ariel och jag vara med. Vi kommer inte att hoppa någonting, utan acceptera att det blir ett U i protokollet just vid hindren. Såvida de inte är så låga att man kan gå över förstås.

5-6 juli är det ridläger i stallet, då kommer vi rida två pass/dag för tränare. Grymt roligt! Jag hoppas på några små skutt över hinder, men vi får se hur mycket igång vi är då. Jag har ingen brådska. :-)

10 augusti förhoppningsvis tävlingsdebut på dressyrbanan, då en klubb i närheten har LB:1 för stor häst som vi kan vara med på.

Igår åkte jag ut mitt i dagen och kollade till Ariel. Hon var rejält lerig, så jag borstade rent henne medan vinterpälsen yrde omkring oss. ;-) Hon hade inte ätit så mycket ur näten i boxen, så de fick vara kvar där de var. Däremot hade hon stökat omkring ganska mycket i boxen, så hon har inte riktigt hittat rätt.

 

Juvret var rejält spänt, hon hade fyllt det mer än jag sett sedan hon fölade. Men hon hade inte feber och var inte irriterad när jag mjölkade ur lite.

 

Hon kommer få ta det lugnt en vecka för att komma in i rutinerna, sedan blir det ihopsläpp med närmaste grannarna Miranda och Spirit och igångskrittning igen.

 

Alla stallkompisar jag träffat tycker att hon är så söt. Jag är rätt så benägen att hålla med. ;-)

 

I lördags kväll åkte jag ut till Ariel för att ta in henne igen. Stallet jag flyttat henne till har riktigt bra rutiner. På morgonen tar stallägaren ut hästarna och de får hö i hagen. Sedan ger hon dem hö en gång till ute i hagen. På vardagskvällar är det sedan hästägarens ansvar att mocka, fixa foder och ta in sin häst. Det gör att jag själv kan styra själv när Ariel skall gå in.

 

På helgerna har man jour, så var åttonde helg tar jag in alla hästarna på kvällen och ger dem kvällsfoder. På så vis kan man vara ute kvällstid på vardagar men dagtid på helgen. Så smart! :-D

 

Den här första kvällen ville jag dock ta in Ariel, så jag såg hur hon mådde. Hon hade ganska spänt juver och var lerig, men ville förstås inte gå in trots att alla andra hästar var inne. ;-) Hon galopperade runt i hagen och ropade åt de andra att komma ut igen. :-P Men efter ett par vändor kom hon fram till mig så jag fick ta in henne i alla fall.

 

Hon får hösilage i nät inne och lite uppblött Krafft Pluss Protein bara för att få någonting i krubban när de andra får.

I lördags flyttade Ariel till ett inackorderingsstall. Eftersom hon fortfarande har broddar så fick hon transportskydd runt om. Hon blev lite nervös när de kom på, hon vet ju vad det betyder...

 

Gick på rampen utan problem, men ville inte in i transporten. När jag lade på tryck svarade hon med att kasta sig bakåt och rycka sönder grimskaftets hake. Suck... Hämtade longerlinan och satte fast den istället, virade ett varv runt bommen fram och sedan kunde jag gå på sidan av henne och dutta med spöet. Behövdes bara en dutt så gick hon raka vägen in, var så tydligt att hon förstod att hon inte skulle komma undan, utan lika bra att göra som matte ville. ;-)

 

Satte fast henne, låste fast bommen och stängde sedan rampen och övre luckan. Någon gång vill jag lära mig att skicka in henne i transporten, men det gick bättre än väntat att lasta själv.

 

Körde i snigelfart till nya stallet, vägen består av grus, lera och stora gropar, så det är en utmaning att inte skaka runt transporten. :-S Väl framme hade Ariel lite bråttom ut, men hon stod stilla tills jag lossat henne och sagt att det var ok att backa. Jag ogillar när hästar backar fort, men hon höll koll på benen så egentligen kan jag inte klaga. Hon fick gå upp på rampen igen och rygga långsamt ned igen.

 

Tog av henne transportskydden medan hon spanade på omgivningarna. Hon fick ta några tuggor fjolårsgräs innan vi gick över gårdsplanen och in i stallet. Medan jag fyllde hagen med hösilage så fick hon stå i sin nya box och spana på ena boxgrannen Miranda. Sedan släppte jag ut henne i hagen och hon galopperade runt en hel del och gnäggade. Hon var allmänt stressad, dels över att vara själv (hästar i hagarna bredvid), dels över att hon var på nytt ställe och dels för att hon inte hittade Ricky längre...

 

Allt eftersom lugnade hon ned sig och började äta. Sedan provrullade hon sig i leran och den verkade vara godkänd. ;-)

 

Jag fyllde på vatten i hennes kar och pussade henne hejdå.

Igår morse åkte jag till inackorderingsstallet dit jag tänkt flytta Ariel så Ricky kan vänjas av. Egentligen vill jag ha henne på lösdrift, men någon sådan finns tyvärr inte i närheten.

 

I stallet finns sedan tidigare sju andra hästar, utsläpp samt morgon- och lunchfodring ingår. Sedan tar man själv in sin häst när man kommer. Det finns ridbana 20x60 m med en hel del hindermaterial och det kommer tränare minst en gång i veckan. 

 

Ariel kommer att få en box som är omgjord från två ponnyboxar, så den är minst 12 kvm, men jag skulle gissa på 14-15 kvm. Måste mäta när hon flyttat in. ;-) Hon flyttar första helgen i april, längre vågar jag inte vänta i och med att Grålle snart är ett år gammal.

 

 

Jag blir lite road när jag ser bilderna på Ariel. Sophia ville ha jämförelsebilder på Ariel i olika situationer, men jag vet inte om det märks någon egentlig skillnad...

 

 

 

Ja, nu blev ju allt hastigt och lustigt ändrade planer för mig och Ariel. Men det känns så grymt roligt att få sätta igång igen!

 

Tanken nu är att börja promenera och tömköra i åtta veckor tills hovslagaren kommer nästa gång. Jag skall ha stenkoll på hovarna, blir det puls och/eller värme har jag gått för fort fram med igångsättningen och får backa lite. Sedan måste jag givetvis börja successivt både med tiden vi är ute, tempo och vilket underlag vi jobbar på, men det är förnuftet som styr. :-) Vi kommer inte att jobba särskilt många dagar/vecka, speciellt inte nu när det är halt ute och hon är barfota. Utan det blir som det blir ett tag.

 

Om hovslagaren säger okej till uppsutten ridning nästa gång, så blir det två månader igångskrittning följt av två veckor av trav och två veckor uteritter i alla gångarter. Sedan är vi framme i april (va?!) och får börja rida träningar igen. Så grymt roligt! Jag kommer vänta med hoppning i några månader, tills jag ser att allt fungerar bra i dressyren. Men sedan... ;-)

Ariel mår mycket bättre nu. Det känns så skönt! Hon har ätit klart sin metacam-kur och allt fungerar bra. Hon var mycket förtjust i metacam, lyckades bita sönder två sprutor... ;-)

 

Efter att ha diskuterat Ariel med en ledande forskare inom fång, så har jag ändrat mitt beslut att inte avla på henne. Hon kommer att få fler föl, men först måste vi ut på tävlingsbanan i några år. Jag lovade henne att vi skulle tävla 1,00 hoppning bara hon såg till att bli bra från fånget...

 

Planen är fortfarande igångsättning i mars, om inte hovslagaren säger något annat. Jag längtar enormt mycket efter att få rida henne igen, men jag vet att det är värt väntan. Bara min prinsessa blir bra är jag nöjd.

 

Jag vill gärna försöka få prestationsmedaljer i hoppning och dressyr med henne, får se om jag vågar mig på LA dressyr och 1,00 hoppning för att få guldmedaljerna.

 

När vi sedan är klara med det, så har jag en lång lista på fina hingstar jag vill att hon skall få umgås med. Givetvis med Finslands Ringo som första kandidat, med förhoppning om ett stoföl att spara. Men då pratar vi tidigast 2017. ;-)

 

Förra söndagen (1/9) åkte Ariel med Hampus och Ricky i lastbil upp till sitt nya hem. Det är samma ställe som hon var på semester med mig för två år sedan, men nu blir det hennes hem för resten av hennes liv.

 

Hon ville inte gå in i lastbilen när hon skulle lastas på, men med lite tålamod så klev hon på efter några minuter. Det får bli lastträning när jag skaffat egen transport, så hon får tillbaka glädjen över att åka. Jag förstår att hon inte vill gå in i någon transport om det hela tiden slutar med att hon får åka till Ultuna och ha tråkigt.

 

Framme i nya hagen (som inte är samma som hon gick i för två år sedan) gick hon på upptäcktsfärd. Då Hampus gick i den hagen som fölunge för sexton år sedan visade han vägen och Ariel följde snällt med honom. Det märks dock att hon inte är så van vid kuperat underlag, hon tvekade många gånger innan hon vågade sig genom vissa partier där Hampus och Ricky travade fram.

 

Nu kommer hon att pysslas om och ha det riktigt skönt, men utan att hon arbetas någonting. Tyvärr kommer bloggen bli ganska tyst också, det är ju inte så mycket att skriva om när hon vilar.

 

Planen är att hon skall börja tömköras i slutet på mars och efter tre månader så smyger vi igång med uppsutten skritt, följt av trav och så småningom galopp. Sedan hoppas jag kunna börja med lite dressyr i slutet på september och sedan, sedan kanske vi kan rida för tränare igen. Längtar!

I lördags släppte jag Ariel och Ricky lösa på ridbanan. Ariel var överlycklig över att äntligen få "göra" något, så hon galopperade på glatt.

 

Ariel kommer få vara ledig från ridningen nu, då hon blivit så trött av sig att hon knappt orkar umgås med matte. ;-) Jag vet inte om det enbart beror på dräktigheten, för hon brukar bli lite vårtrött också, men det spelar inte så stor roll. Hon får vara hagprydnad och mysa med matte istället.

 

Det blåste halv storm, så jag hade redan innan beslutat mig för att låta Ariel vara ledig. Men lite action blev det i alla fall, då nya ponnyn Acrobat kom in i flocken.

 

Jag hade kameran med och fotade lite. Ariel är på dygn 218-225.