Ariel 3525

Idag provade vi tränset igen. Red på storgatan och jobbade i alla gångarter. Jag tyckte att hon var fortsatt liksom tung i handen, men samtidigt var hon helt klart stadigare i formen. Fy vad svårt!

 

De avverkade i skogen bredvid vägen och vid ett tillfälle brakade det rätt så högt, samtidigt som vi gjorde en övergång från trav till galopp. Ingen som helst reaktion från Ariel, utan hon galopperade på i lugn takt framåt. <3 Finaste flickan. Jag känner mig verkligen trygg med henne nu.

 

Men samtidigt känner jag hennes frustration när jag rider henne på det här tränset. Jag blir kluven, ska jag ge det fler chanser eller inte?

 

Hon var iaf fin i alla gångarter, vi red en stund på volten på bortre vändplanen i trav och jag tyckte jag kunde forma henne hyfsat. Men mina skänklar lever sitt egna liv ibland... ;-)

 

På hemväg skulle jag jogga av på sista plana delen av vägen, men då fick Ariel syn på en bil (!) som hon passerade på bortaväg utan att reagera. En parkerad bil är livsfarligt, så det var bara att vända om och jogga av henne bortåt istället. Sjukt fin blev hon i traven då. Vilket hon inte borde bli om hon inte trivdes med tränset. Fasiken, jag vet verkligen inte... :-/

Ibland blir det inte riktigt som jag tänkt mig... Målet med dagens pass var att lösgöra Ariel och fokusera på mjuka, fina övergångar. 

 

Ariel var väldigt ofokuserad och ointresserad av mina mjuka, mysiga planer... Redan halt-skritt blev halvtaskiga. Först ville hon inte stanna för lätta hjälper och sedan lyssnade hon inte på skänkeln, så jag fick använda spöet och vips var hon superspänd och skulle absolut inte lyssna. Suck...

 

Lyckades ändå få en hyfsat fokuserad och mjuk häst, främst genom att jogga henne i traven. Sedan bad jag om galopp varvid hon fattade och skulle gena, började att bryta av för det blev för jobbigt att hålla galoppen, jag fick ingen respons på skänkeln, så jag använde spöet igen och pang så låg jag på backen... En rejäl bockning var allt Ariel behövde för att få av mig. Så går det när man är lite (milt sagt) ringrostig i sadeln. :-P

 

Fick parkera henne i ett snöfyllt dike för att komma upp i sadeln igen, men hon är ju stensäker när det kommer till uppsittningar, så det var inga problem. Sedan raka vägen in på vändplanen igen för att jobba galoppen. Väldigt spänd häst som förstås kände av min irritation över att hon inte gjort som jag bett om från början. 

 

Men jag lät det inte gå ut över ridningen (heja mig!), utan gjorde övergångar skritt-halt tills hon slappnade av och sedan skritt-trav tills de kändes mjuka och fokuserade, sedan blev det galopp igen. Den här gången hölll vi oss på en stor volt och baske mig om jag inte kunde sitta i sadeln och faktiskt använda innerskänkeln! Heja mig! Hon ville fortfarande gå utåtställd, så vi filar vidare på det. Men bara att jag hittat min innerskänkel gör enorm skillnad i galoppen. 

 

Sedan fick hon pusta lite innan vi jobbade med vänster galopp. Där är hon lättare att ställa (fortfarande liten tendens till att skjuta ut bogen, så det är klart att hon är lättare även att ställa då) men i gengäld har jag noll och ingen innerskänkel, så volten blir successivt mindre hela tiden. Jaja, bara att träna vidare. 

 

Hon kändes grymt mycket bättre i galoppen än vad jag trodde och vi har verkligen utvecklats massor där under fjolåret, även om jag kanske inte riktigt hängde med i hur mycket vi utvecklades... Det ska bli så skoj att fortsätta träningen i år och se om vi kanske kan få till lite mer LB-nivå även på galoppen och inte bara på traven... :-P

 

Joggade av en fin, men stundtals lite ofokuserad tjej och sedan skrittade vi nöjda hemåt igen. Jag är nog mest nöjd med att jag inte tog med irritationen över avramlingen in i ridningen och att galoppen gick så bra. Ariel är nog mest nöjd att hon fick jobba på vändplanen, hon tycker det är bland det roligaste vi kan göra. :-)

 

Efteråt fick hon prova nya tränset, inte med bett ännu, men visst ser det bra ut!

 

Jag har varit rätt låg ett tag och inte velat rida. Ariel har därför fått vila, det är bara dumt att jobba henne när jag inte mår bra, då blir det sällan någon bra känsla. Men ikväll blev jag faktiskt ridsugen, så jag gav mig ut. Gjorde det så enkelt som möjligt för mig (så jag inte skulle uppleva det som jobbigt), så det blev barbackadressyr. :-)

 

Skrittade på lång tygel längs hela gamlandsvägen. Ariel reagerade på ett par ställen, men jag satt bara lugnt och pratade med henne samt djupandades, så slappnade hon av och frustade. <3

 

När vägen var slut kortade jag tyglarna, vände Ariel hemåt och började jobba henne i skritt. Först lite skänkelvikning och sedan tempoväxlingar för sitsen. Hon var superfin redan från början, vi var i vår bubbla och då blir hon så lätt att rida! :-)

 

Skrittade till vändplanen med diverse tempoväxlingar längs vägen och Ariel fick gå i en lite djupare form och verkligen stretcha ut sig. Fantastisk känsla när hon ändå har stödet kvar i handen. 

 

På vändplanen blev det först lite tempoväxlingar följt av halter, som hon gjorde superbra. Sedan smög vi in lite övergångar till trav och tillbaka till skritt. Fortsatt fokus på min balans, en mjuk hand och att både jag och Ariel skulle vara följsamma. Stödet kvar i handen men med en gummibandsliknande känsla. Helt, helt underbart var det!

 

Jag blev så lycklig av den där stunden tillsammans! Skrittade hem på lång tygel och halvvägs hem satt jag av och gick bredvid Ariel. Då sökte hon kontakt med mig några gånger, för att se så jag fortfarande gick där bredvid henne. Älskade, underbara häst, det är sådana här stunder jag lever för. <3

I tisdags red jag till vändplanen för att repetera lite av det vi gjorde i söndags. Eftersom jag varit så dålig på att träna på tempoväxlingar i trav, så är det verkligen dags att jag tar mig i kragen och börjar jobba med dem. För det gör stor skillnad på Ariel...

 

Jobbade först med övergångar halt-skritt, tills jag kände att Ariel verkligen var fokuserad på mig och helt med mig. Visst skiftar hennes fokus ibland, men jag kan alltid gå tillbaka till övergångarna och hitta henne igen. 

 

Sedan jobbade vi med tempoväxlingar i trav. Jag har lite svårt att känna när hon kortar upp traven, men märker att hon faktiskt gjort det när hon får öka på framåt igen. :-) Jag red barbacka, så det var en del balansjobb för mig. Hon blev så sjukt fin av jobbet!

 

Eftersom vi fick bra resultat så fort, så blev det snabbt klapp och beröm och skritt hem igen. Fina tjejen!

Igår red vi till vändplanen för att kolla av hur bra det går att rida dressyrjobb där och även hur min fot klarar av det. Ariel var pigg och glad på väg dit och ännu gladare när hon insåg att vi skulle jobba på vändplanen. Den hästen älskar verkligen att jobba. :-D

 

Vi red mest i skritt och trav, jobbade med tempoväxlingar i skritt och övergångar skritt-trav. Ställa lite i nacken och böja på "kortsidorna". Hon kändes fantastiskt fin! :-) Jag sitter helt okej utan stigbyglar, även om det blir lite jobbigare för magmusklerna. Nyttig sitsträning!

 

Testade lite galopp i vänster varv, men hon fattar så "stort" nu och galopperar genom ryggen, så jag har lite svårt att behålla balansen. Dvs mer träning för mig... ;-)

 

Vi var så nöjda bägge två när vi skrittade hemåt. Blev ett lite kortare pass dels för att vi (eh jag...) inte är så igång och dels för att det ändå var några dm snö att jobba i. 

I tisdags tog ridsuget över igen, så jag ignorerade förkylningen och red till vändplanen. Ariel kändes väldigt på tårna när vi började, men jag beslöt mig för att tänka på det P sagt på senaste träningen, att omvandla den där energin till arbete istället. 

 

Så vi började i skritt att hitta voltspåret och hålla en taktmässig skritt. Jag vill ju pusha på henne så hon blir överilad i skritten, så mest att sitta och följa med med handen och forma med innerskänkeln. Tyckte det gick hyfsat, men jag märkte att hon gärna låter bli att stödja på höger tygel i vänster varv. Då hjälper det förstås inte att jag blir hängande i vänster tygel heller. ;-)

 

I traven lät jag henne ha en lite "rejälare" trav än jag brukar, så hon verkligen skulle komma igång i kroppen. Gjorde en del övergångar till skritt, men vi kan göra mycket mer sådant arbete egentligen. Framförallt lite snabbare förändringar, så det inte hinner gå en halv volt innan nästa övergång kommer (vilket beror på mig och mina långsamma synapser...). 

 

Provade sedan att galoppera. Först i höger varv, det gick sådär men jag stod i lätt sits och lät henne rulla på över hela vändplanen. Sedan i vänster galopp, det kändes lite bättre även om fokus mest var att hålla galoppen. 

 

Skrittpaus, innan jag testade att sitta ned i traven. Tänka att jag ändå skall skumpa en del och inte bara fastna i sadeln. Kändes bra! :-D 

 

Testade sedan att sitta i sadeln när jag galopperade, samt ha kvar henne på den mindre (15 meter?) volten även i galopp. Det var TUFFT hävdade Ariel, men när hon gjort det ett varv var det plötsligt inte jobbigt längre. ;-) Eller, hon pustade och frustade en hel del, men det märktes att hon gillade jobbet. 

 

Bytte varv och höger varv är ju svårare. Men det gick ändå hyfsat, om man bortser från att vi tappade fästet ett par gånger. Det är ju inte mycket att göra åt, vi får rida på så gott det går. Men tidigare blev jag frustrerad av det, nu är det mer en axelryckning och så rider vi vidare. 

 

Hon blev fantastiskt fin i traven när jag joggade av sedan. Ett toppenbra pass för oss bägge. :-D

Igår hade jag noll ork att rida. Men Ariel stod i stallet förväntansfull och ivrig. Tänkte först ignorera hennes pockande på uppmärksamhet, men beslöt mig sedan för att rida, men lägga ribban extremt lågt.

 

Så det blev en barbackatur i mörker och blåst längs storgatan. Efter igångskrittning försökte jag rida lätt i trav, men det tyckte Ariel var dumt. Hon saktade av till skritt varje gång jag försökte. ;-) Så det fick bli nedsittning trav istället och som hon travade! Jag kunde följa med utan några problem, men det var ryggen upp och rejält med tryck i bakkärran. Underbart!

 

Gjorde lite övergångar skritt-trav och även lite tempoväxlingar både i skritt och trav. Hon svarade med så stora nyansskillnader efter några gånger, att jag inte kunde göra annat än berömma massor, ge lång tygel och skritta hem. Fina underbara häst som ger mig energi när jag egentligen inte orkar någonting alls.

I fredags blåste det rätt kraftigt, men jag var ridsugen, så vi gav oss iväg till U:s lägda för lite dressyrjobb. Främst var det fokusering det handlade om, att få Ariel att fokusera på mig och inte allt annat (mörkt, blåst, stor lägda, 90-väg i närheten). Började med en del övergångar skritt-halt och försökte rida med så små hjälper som möjligt. Dvs avsaktning genom att bli stilla i sitsen och igångsättning med att bara "andas" med vaderna. När Ariel var fokuserad på mig blev det verkligen fantastiska övergångar. <3 Men som vanligt är det inte alltid hon är i min bubbla (speciellt i början), så vi fick repetera en del innan jag gick över till skritt-trav istället. 

 

Försökte bara hitta takten i traven och få till mjuka övergångar. Fick henne mer med mig med hjälp av skänkelvikningar, inte helt perfekta (bakdelen någåot efter ibland), men hon blev mer med mig och det var huvudsaken. 

 

Gick sedan in på en lite större volt, men då lägdan lutar lite, så fick det bli enbart skritt på volten. Gjorde lite skänkelvikningar på volten, en av Ariels favoritövningar, och hon var helt med på noterna. Roligt, roligt, så pass att jag fick akta så hon inte överjobbade och flyttade sig för mycket. Men riktigt skoj att direkt hitta en övning som jag får berömma henne i så hon känner sig duktig. :-)

 

Sedan blev det lite tempoväxlingar i trav, skitsvårt rent ut sagt! Inte egentligen tempoväxlingarna, men för mig att känna nyanserna när Ariel är lite taggad (nosen hemåt).

 

Galopperade sedan rakt fram på lägdan med nosen bortåt, hon fattade rätt galopp bägge gångerna. Flyttade henne lite i högergaloppen (åt vänster) men det var lite överkurs tyckte Ariel. ;-)

 

Joggade sedan av innan vi skrittade hem, mycket nöjd med första riktiga trimpasset på väldigt länge. Känns mycket bättre än väntat! 

Igår tröttnade jag på min dumma förkylning och låtsades att jag var frisk. Red samma väg som jag red i måndags, fast åt andra hållet. Dvs vi skrittade fram på storgatan, joggade lite där det var plant och sedan fick hon skritta genom skogen där det var ojämnt. 

 

Ute på hammarvägen fick jag lite mer tryck i henne, så först joggade vi en lite längre sträcka där hon gick hur fint som helst i form. <3 Jag var noga med att vara mjuk i handen och bara hitta takten, så skötte hon resten själv. Underbar känsla! Provade några skänkelvikningar, men det är svårt när jag rider lätt, jag tycker inte jag kan ge hjälperna på rätt sätt. Hon gjorde helt ok skänkelvikningar, men med bakdelen lite efter. Då jag red på något för långa tyglar (medvetet pga längning av formen) blev det lite svårt att stämma av med yttertygeln som vi brukar göra. 

 

När det sedan började slutta nedför blev det skrittjobb, först flytta bakdel utåt (konstigt, tyckte Ariel och ville göra skänkelvikning) och sedan lite bogen in. Roligt även om det också här blev lite småsvårt när tyglarna var lite långa. 

 

Någar halter när vägen blev brantare nedåt (jobbigt ju! tyckte Ariel) och sedan en glad galopp uppför (återigen krånglade jag till det i fattningen = mer träning för mig!) följt av en helt otrolig trav på plan mark där hon gick lång och låg. 

 

Sedan skrittade vi av på lång tygel hela vägen hem. Ariel gick och hummade lite för sig själv, ett tydligt tecken på att hon är nöjd. <3 Jag var också nöjd och eftersom förkylningen inte blev värre av det hela, så tänker jag fortsätta rida på som vanligt. :-D

Jag är alldeles för förkyld för att göra något seriöst, så jag beslöt mig för att rida barbacka idag. Red längs storgatan, med någon slags förhoppning om att den skulle blivit i ordninggjord av lastbilen som åkte med grus häromdagen (det hade den inte, bara en kort bit i uppförsbacken + bortre vändplanen hade fått nytt grus, men väldigt ojämnt och tjockt lagt). 

 

När vi skrittat fram så kunde jag inte låta bli att trava. Red lätt för att träna mig själv, men tydligen var det ändå jobbigt enligt Ariel. Hon pustade och frustade en del. :-P När vägen planade ut efter första vändplanen testade jag galopp också och till min förvåning kunde jag följa med riktigt bra i galoppen. Lycka! :-D Jag tror jag behöver en hel del barbackaträning framöver för att förbättra min sits och balans.

 

Provade lite skänkelvikning, vilket råkade bli bakdelsvändningar då Ariel var lite för lydig för mina vikthjälper. Med viss hjälp från det faktum att hon gärna ville gå hemåt. ;-) Men med lite förtydliganden från min sida så blev det trevliga skänkelvikningar i skritt. 

 

Galopperade lite till innan det var dags att vända, då blev det halter och skänkelvikning tills vägen var plan igen, sedan lite trav nedsittning (härlig trav!) och mer galopp. Hon blev lite mer exalterad på hemväg, men jag kunde följa med utan att bromsa, för så fort jag tänker "lugn" så saktar hon av. <3 Hon är verkligen extremt känslig för mina hjälper, även de jag gör omedvetet. 

 

Skrittade hem på en nöjd häst, kunde dock konstatera att jag var lite öm i baken, så aningens mer ryggmuskler behöver hon, även om det blivit mycket bättre sedan hon flyttade till vinterhagen. 

 

I fredags var jag så ridsugen så jag beslöt mig för att rida i mörker. ;-) Vi red till ridbanan och jobbade där. Främst var det övergångar halt-skritt som gällde. Ariel var väldigt ofokuserad, svaret på mina frågor berodde helt på var på ridbanan vi befann oss. 

 

Dvs bad jag om halt med sitsen på bortaväg, så stannade hon direkt. Bad jag om halt på hemväg så blev det en rejäl förhållning innan hon reagerade och sedan gick hon framåt igen utan att få någon framåtdrivande hjälp...

 

På samma sätt behövde jag nästan bara tänka för att hon skulle gå framåt efter halten på hemväg, medan hon på bortaväg inte reagerade öht på sitsen utan jag var tvungen att använda skänklarna. Frustrerande, men jag lät det inte påverka vårt jobb utan fortsatte som om inget hänt bara. 

 

Travade även några varv, med enda fokus takt och ställning i nacken (inåt-utåt). Några sekvenser var helt magiska, vilken känsla jag kan få med henne! <3

 

Red med pannlampan och det fungerade helt okej för dressyrjobb iaf. 

Äntligen är jag ridsugen igen! Därför blev det en morgontur i solskenet innan jag åkte och jobbade. :-D Var lite lat och red barbacka, det är nyttigt för mig och vi skulle ändå bara skritta. 

 

Ariel var superspänd, såg monster överallt och var förstås även väldigt, väldigt pigg efter att ha vilat i två veckor. Samtidigt var hon så glad över att vi gjorde någonting, så hon försökte lite för mycket när jag bad om något. Varken gas, broms eller sidflytt fungerade särskilt bra, det var rejält långa ledningar. Tex när hon väl stannade, så blev det tvärnit. :-P Men jag blev bara så himla glad över hennes glädje och över att få sitta på henne igen. Så det kändes bara så himla roligt att rida igen. 

 

Vi red till vändplanen och red runt där en stund. Tränade dels på övergångar skritt-halt och dels på att flytta ett specifikt ben. Ingen aning vad man skulle kunna kalla det vi gjorde (skänkelvikning? Framdelsvändning?) men roligt hade vi och det var huvudsaken. :-)

I fredags beslöt jag mig för att rida en sväng på Ariel. Vi skulle träna både lördag och söndag för S, så det kändes som jag behövde checka läget lite innan. ;-)

 

Lat som jag ofta är nu, så blev det en barbackatur. Skrittade till ridbanan och jobbade en kort sväng på den. Jobbade med halter och att få reaktioner för små hjälper. När jag fick till en övergång från halt till skritt genom att bara tänka, red vi hem igen som beröm. 

 

Testade att trava några meter och jag får mycket bättre rörelse i sitsen när jag rider barbacka. Så det får nog bli lite mer barbackaridning framöver. Ariel var bekvämare också, så snart är ryggmusklerna helt på plats igen. :-)

 

Frågan är hur många som skulle komma på idén att rida barbacka i mörkret på en häst som inte ridits på en vecka. :-P Men Ariel är fantastisk som vanligt. <3

I fredags var det äntligen dags för ridning igen. Jag har varit superförkyld och hållit mig i sängen, medan det varit strålande höstväder... Men nu är jag friskare och då passade regnet på att komma. ;-)

 

Red ut längs Hammarvägen på en pigg och bitvis lite ofokuserad Ariel. Hon är dock förlåten, inte riden på åtta dagar... Efter energisk skritt på lång tygel blev det lite halter, skänkelvikning och ställning av nacken i skritt. Kändes superfin!

 

Travade sedan med lite ställning i nacken och något mer böjning i sidan, för att försöka skapa en innersida även om grusvägen var rak. Även i traven var hon riktigt fin och fokuserad. 

 

Gick sedan över i galopp, där jag testade en riktigt rolig övning. Placerade henne på höger sida av vägen, fattade sedan höger galopp och flyttade henne över vägen till vänster sida av vägen. Bröt av till trav, fattade vänster galopp, flyttade henne över vägen till höger sida. Sådär höll vi på, kanske tre gånger i vardera galopp. Hon förstod direkt vad det var jag ville och flyttade så enkelt och mjukt fast vi galopperade. Framsteg! :-D

 

Sedan skrittade vi sista biten innan vändplanen, där passade jag på att galoppera uppför den lite brantare backen så hon fick lite högre puls, innan vi skrittade nedför backen och hemåt igen. 

 

På hemväg försökte jag jobba med att skumpa med i traven, men det gick sådär. Ariel var rätt så glad över att det var hemväg. ;-) Fick göra lite övergångar skritt/trav istället och det fungerade rätt så bra. 

 

Sedan skulle jag försöka jogga av henne lång och låg, men hon ville inte slappna av. Blev många vändor fram och tillbaka då den platta delen av grusvägen innan avskrittningsdelen var rätt kort. Jag envisades med att hon skulle slappna av och Ariel blev mer och mer spänd eftersom hon ville hem. Suck och dubbelsuck! Några bra travsteg blev det till sist, så vi kunde sakta av och skritta hem, men det kändes så onödigt när vi haft en så fin tur innan. :-( Jag blir irriterad på mig själv som "måste" vinna och på Ariel som alltid skall vara så fixerad på att gå hemåt. 

Igår skrittade vi iväg till vändplanen för att se om den kanske fungerar att rida på. Min "ridbana" är övervuxen...

 

Började med att försöka hitta känslan i skritt. Direkt jag kortar tyglarna (men fortfarande längre än tidigare) söker Ariel stöd och säger "här är det skönt att vara matte". Känns fantastiskt att vi hittat detta läge, nu är det bara att fortsätta det arbetet.

 

Red lätt i traven och försökte bara hålla det mjukt och balanserat. Gjorde en del övergångar, först till skritt och därefter till galopp. Brydde mig bara om bra fattningar och bröt av till trav igen efter några språng. Jobbigt enligt Ariel. ;-)

 

Joggade av en superfin, mjuk häst. Hela tiden lång och låg, med ryggen uppe. <3

Eftersom älgjakten startat åkte jag med Ariel till Nyland för att inte vara i vägen. ;-) Skrittade fram på lång tygel på lägdan, sedan gick vi in på ridbanan och jobbade skritten på kort tygel. Först med övergångar skritt-halt, det blev hon väldigt lyhörd av. Sedan gjorde vi tiometersvolter vid varje bokstav och jag försökte att verkligen vända med sitsen först, därefter lägga till skänkelhjälper och slutligen lite tygelhjälp. Ariel blev fantastiskt fin och framförallt fokuserad på mig! <3

 

Övergick till trav och red lätt. Stora volter nu, med lite övergångar till skritt, men mest jobba med formen. Hon kom upp med ryggen och blev så fin, men jag måste vara supernoga med att vara lätt i handen och ge henne tillräckligt med tygel för att "få plats". 

 

Efter skrittpaus blev det nedsittning trav och träna på att skumpa. Då blir det ju mer fokus på mig än Ariel, men när jag skumpar rätt går hon förbaskat fint! :-D Testade att skumpa upp i galopp, men det får jag inte riktigt till ännu. Galoppen kändes därför lite hejsan hoppsan, men efter att ha testat i bägge varven kortade jag upp tygeln lite och satte ordentlig galopp i henne. Hon tycker ju INTE att det är skoj när jag kortar upp tygeln, men hon får faktiskt lättare att gå rättställd i galoppen då. Jag var dock noga med att så fort vi gick ned till trav, länga ut tygeln och jobba henne i en lägre form. När hon sedan var nöjd och avslappnad där, då kortade jag upp och galopperade igen. Bra att kunna växla arbetsformen så!

 

När jag sedan joggade av henne var hon så förbaskat fin, så jag ville inte sluta rida... Snacka om att jobba med ryggen! <3 Skrittade av henne på lägdan och var noga med att hon fortsatte ha en aktiv skritt. Kände mig så nöjd med dagens pass, fortsätter vi så här så kommer ryggmusklerna att bli kanonbra. :-)

Igår skulle jag åka och tanka dragbilen inför lördagens långresa, så jag tog med mig Ariel i transporten och åkte förbi ridbanan i Nyland. Det var länge sedan vi dressyrade för oss själva på bra underlag...

 

Skrittade fram på lång tygel först, sedan kortade jag upp tygeln, gjorde halter och ställde i nacken. Gick sedan in på stora mittvolten och gjorde min favoritövning med två små volter i den stora volten och två små volter utanför den stora volten. Ariel kändes lite småstel, hon blev lite riktigt lika fin i kroppen som jag vet att hon kan bli i övningen. Dock gjorde vi den bara i skritt och hon brukar bli finast i trav. 

 

När jag gick över till trav blev det främst övergångar till skritt och längs fyrkantsspåret, även om jag provade några serpentiner också. Såhär i efterhand kan jag känna att uppvärmningen inte blev lika noga som dagen innan, men så blir det ju ibland. 

 

Galopperade i lätt sits på stor volt, kändes ok men inte sådär wow som dagen innan. Sedan kortade jag tygeln och fokuserade på dagens övning. Någon hade lagt ut fyra bommar i "klockan" så det blev den vi jobbade med. Först i skritt, sedan trav och slutligen i galopp. Ariel var rätt upprörd över den kortare tygeln, men mjuknade ibland några steg och blev superfin då. Jag vet ju att det är en jobbig platå vi behöver ta oss över, med högre krav än tidigare. Jag vill ju att det skall fungera nu. ;-) Bommarna var svåra både i skritt och trav, hon snubblade över dem ibland. I galoppen fungerade det inte alls, utan störde bara vår rytm, så då red jag faktiskt utanför bommarna. Kom på medan vi höll på och galopperade hur fruktansvärt mycket bättre hon blivit på volt, nu galopperade vi varv efter varv medan jag kunde fokusera på vägen och att få henne böjd och ställd, hon höll galoppen helt av sig själv. <3 Sedan var det förstås inte perfekt, framförallt inte formen, men det är ändå enorma framsteg för oss! Nu kan jag inte längre säga att vi har problem med galoppen, utan den är en av tre gångarter som vi jobbar med. :-)

 

Hon fick pusta små korta skrittsekvenser då och då, sedan avslutade jag med att rida igenom LB:2. Det var ENORM skillnad. Främst märkte jag skillnad i min självsäkerhet ridmässigt, jag vet att vi kan egentligen och då är det bara att rida på. Sedan gör den kortare tygeln att Ariel verkligen är på plats i ramen och fladdrar inte omkring en massa. Jag skumpar enormt i mellantraven, så det får jag träna mer på... Vägarna i galoppen är plötsligt enkla, däremot blir Ariel lite glad i hatten efter första mellangaloppen, så jag måste bli bättre med halvhalterna. Samtidigt vet jag ju att hon inte blir sådan på tävling. ;-)

 

Summa summarum ett helt otroligt ridpass. :-D Joggade av Ariel på lite längre tygel och hon var så fin och mjuk i kroppen. Underbara, älskade häst så roligt det är att rida just nu! Skrittade sedan av en längre sväng ute, så hon inte var svettig längre när hon fick stå i transporten när jag tankade. 

 

Synd bara att jag har lite mycket på jobbet kommande vecka så hon kommer få vila hela veckan förutom söndag. Då är det å andra sidan träning för S igen, skall bli såååå roligt!

Red ut med Ariel längs Storgatan, det gäller att passa på innan älgjakten börjar... Skrittade fram på lång tygel först, därefter kort tygel med halter, ställa i nacken och göra skänkelvikningar. Hon blev fantastisk fin av det arbetet. Sedan jogga igång i trav med samma tänk, dvs övergångar till skritt, ställa i nacken och skänkelvikningar. Fortfarande något efter med bakdelen i skänkelvikningarna, men som uppvärmningsövning var de helt okej. Sedan var hon så himla, himla fin i traven. <3

 

Där någonstans öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Skoj... Då blev det också tydligt hur sönderkörd Storgatan blivit. Trist, det gör ju att jag inte kan rida där längre. Jag tyckte det var synd om Ariel när vi galopperade (jag stod i lätt sits) och hon då och då hamnade i något hjulspår och tappade balansen. Det bäddar ju inte precis för att få en balanserad och avslappnad häst precis. :-(

 

Jobbade sedan mest i skritt och trav, med att få snabba reaktioner på små hjälper. Mycket övergångar halt-skritt-trav, hon blev verkligen härligt lyhörd av arbetet. Jag kortade upp tygeln lite mer än vanligt och jag tror faktiskt det är något jag behöver göra oftare. En tydligare ram och rejält med driv i bakdelen gör underverk för hennes arbetsform. <3

 

Joggade av en mjuk, nöjd och avslappnad häst, innan vi skrittade på lång tygel sista kvarten hem. Så härlig runda och det kändes riktigt bra inför morgondagens träning. 

Igår red jag till grannens lägda med Ariel. Hon har aldrig varit där förut, och jag var lite orolig att hon skulle bli överexalterad över all yta. Men först var vi tvungen att passera tre läskiga/spännande maskiner, då de håller på att lägga om asfalten precis utanför oss och parkerat maskinerna utanför vinterhagen och i början av Storgatan. 

 

Framme på lägdan jobbade jag mycket med att hon skulle vara mjuk, lyssna för framåtdrivande och förhållande hjälper. Jag tänkte enbart lösgörande arbete, så det blev lättridning i traven på stora linjer, galopp i lätt sits och många övergångar. Hon kändes fantastisk! Inte någon total wow-känsla, men en positiv och glad känsla, där jag kunde känna mig nöjd i jobbet vi gjorde. Jag var petnoga med galoppfattningarna och hon fattade rätt galopp varje gång, trots att alla var på helt rakt spår. Vet inte om det berodde på att jag blivit justerad i bäckenet (varit hos sjukgymnast) eller att jag var petig med hjälpgivningen, men jag är nöjd oavsett. :-)

 

Skrittade hemåt på kort tygel och kunde verkligen jobba skritten. Himla härligt att känna hur Ariel jobbar genom ryggen så fort jag sitter korrekt och inverkar enbart med sitsen. <3

Egentligen skulle vi varit på dressyrträning både idag och imorgon. Men tränaren blev tyvärr sjuk, så jag fick tänka om med mina planer. Åkte till Nyland idag istället, för lite programridning. 

 

Började med att skritta fram ute. Först på lång tygel, sedan med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Jag tyckte att jag fick enormt bra respons redan i början av skritten, hon var verkligen med mig idag! <3

 

Inne på ridbanan joggade vi igång oss i trav, först ett par varv runt fyrkantsspåret och sedan några serpentiner. Därefter gjorde jag den underbara voltövningen som jag inte gjort på länge. Man rider på stora mittvolten och där man går ut på spåret gör man en mindre volt i volten och på de öppna delarna av volten gör man en mindre volt utåt. Så på ett varv blir det två små volter åt vänster och två små volter åt höger, oavsett vilket varv man är i på stora volten. 

 

Jag har glömt hur grymt fin Ariel blir av den övningen. Nu red jag lätt, så jag fick hålla lite koll på sittbenen, men Ariel blev mjuk, smidig och fokuserad. Bättre när hon gick i stora vänstervolten än i stora högervolten, då tror jag det började bli lite jobbigt (kanske krävde jag mer form?) och hon protesterade lite smått. Inte några stora grejer, men så pass att jag önskade att jag hade P som kunde säga vad som hände. 

 

Skrittpaus sedan (ja, pausade lite även mellan varvbytena) innan vi gav oss på galoppen. Var lite nervös men det hade jag inte behövt vara. VI KAN JU! Nä, hon går inte i form. Bitvis går hon fortfarande lite utåtställd. Men vi håller voltspåret, hon håller galoppen och jag kan sitta i sadeln! :-D Känns så sjukt härligt och roligt! Jag är övertygad om att det andra kommer att komma med tiden också, bara vi fortsätter och nöter. Berömde massor och Ariel var mycket nöjd med sig själv.

 

Skrittpaus igen innan vi red igenom LC:1. Fokus var mest på att känna på vägarna igen och att peppa Ariel. Jag vet inte vad jag gör, men så fort det blir programridning tappar hon tempo och blir tung i handen. :-( Vi genomförde i alla fall programmet helt okej, MYCKET bättre än på tävlingen. Så det kändes skönt.

 

Sedan satt jag av och ändrade om bokstäver + bommar så det blev en 20x60-bana istället. Har ju inte ridit program på en sådan sedan förra hösten. Satt upp igen och red igenom LB:2. Vilken skillnad det blir med stor bana! Man ryms liksom lite bättre med allt. ;-) Hörnen tycker jag fortfarande kommer lite plötsligt i vissa moment, så där måste jag bli mycket, mycket snabbare med mina hjälper. 

 

Till min förvåning tände Ariel till vid ett moment, resten av programmet var hon ungefär lika intresserad som i LC:1. Men just mellangalopp på diagonalen var tydligen skitkul! :-D Jag tyckte också det var en härlig känsla att bara kunna lägga om benen och känna hur hon trycker till med bakdelen. Sedan om det verkligen är mellangalopp eller bara lite längre arbetsgalopp låter jag vara osagt. Vi var nöjda i alla fall. ;-)

 

Programmet gick över förväntan. Var nästan ett år sedan jag red det sist och det kändes mycket enklare. Nä, vi gör det säkert inte godkänt, men genomför hon det som idag på tävling har jag verkligen ingenting att klaga över. Superduktig häst!

 

Skrittade av avsuttet medan jag plockade undan bommar och flyttade tillbaka bokstäver. Det blev en hel del gäspningar från Ariel. ;-)