Ariel 3525

I lördags var det på tok för varmt för att orka göra nåt vettigt, men på kvällen testade jag iaf ifall kavajen fortfarande gick att rida i. Den var lite tight när jag tog på den, så en viss befogad oro fanns. Blev ett superkort barbackapass i hagen (jaha? tyckte Ariel) i skritt och lite trav, bara för att känna efter. Väl uppe på Ariels rygg glömde jag helt bort kavajen och bara njöt. Så vi får överleva med den på tävlingen. :-) Ariel var snäll och gjorde som jag ville, även om Storm försökte förstöra genom att ställa sig ivägen hela tiden. ;-)

 

I söndags var det något svalare, så jag tog in Ariel för ett hoppass. Egentligen skulle vi rida programridning, men jag var så hoppsugen (var en månad sedan sist) och det gäller att passa på när underlaget är ok. Så på med grejerna och ut på banan. Skrittade fram tio minuter innan vi red igenom LC:1 som uppvärmning (Ha! Kompromiss kallas det!), dvs jag red lätt i traven. 

 

Ett av mina delmål är att Ariel ska genomföra LC:1 med bjudning på hemmaplan och det klarade vi av med råge nu... Hon är ju inte dum den här hästen, hoppsadel brukar betyda antingen rejsa eller hoppa, alltså var hon taggad och tog sig igenom programmet på rekordfart (hon undrar om man kan vinna nåt slags pris för snabbast genomfört program?). Hörnpasseringarna var ju lite sisådär och vi har en del att fila på när det kommer till galoppvolterna. Men programmet kändes ändå enkelt och ffa så kom jag ihåg hela (även om jag var ruskigt sen med sista övergången trav-skritt-trav på båge), så med lite fler genomridningar kommer det bli jättebra. :-) 

 

Sen fick hon trava lite cavaletti (något överilad första gången, hrm) innan vi skrittade och jag planerade hur vi skulle hoppa. Bestämde mig för att börja med ett koppelräck på rakt spår. Tänkte inte ens på att vi tog det mot utgången. Jösses så Ariel drog på i galoppen. :-O Hon hoppade hindret (60 cm) som om det var en gigantisk oxer och sen blev hon så till sig över att hon hade fått hoppa, så hon drog i full fart efteråt, blandat med flera bocksprång. Jag följde med enkelt (älskar verkligen hoppsadeln!) men var lite lätt chockad över hennes beteende. Min lugna, snälla märr...

 

Lyckades iaf få stopp på henne innan vi var ute från ridbanan och vände henne för att hoppa det andra koppelräcket istället. Kortare ansats och bort från utgången, men det gjorde ingen skillnad. Tjoho! så roligt tyckte Ariel och rejsade glatt vidare efter hindret. Styrningen var också ur funktion tydligen... :-P

 

Skritt lyckades jag få ned henne i, så vi hämtade andan bägge två medan jag klurade. Hoppa på böjt spår brukar alltid dämpa henne och jag har en övning förberedd med trestuds på ena delen av volten och ett cavaletti på andra delen (så man kan välja om man vill hoppa det eller inte, men ändå ha nån slags markering för volten). Där skulle hon få någonting att bita i!

 

Fattade galopp precis när vi passerat studsserien, så hon fick galoppera en halv volt, hoppa cavalettin, galoppera en halv volt och därefter hoppa studsen. Tjo vad det gick undan! Vi flög runt den där volten som ingenting... Studsen var roliga tyckte Ariel, men kanske lite väl låga (30 cm). Vad fasiken, tänkte jag och bytte varv. Höger är säkert svårare än vänster... 

 

Nix, höger var tom enklare än vänster, så hon gick mer böjd i sidan och hoppade med ännu bättre flyt genom serien. Så det var bara att inse sig besegrad, hon har blivit så mycket starkare av allt galopperande, så tom galopp på böjt spår är enkelt. Vilket egentligen är en underbar känsla, men lite snopen blev jag allt.

 

Eftersom det var varmt och ganska stumt i backen trots allt, så nöjde vi oss där (Ariel var inte nöjd, hon ville mer), joggade av och skrittade sedan ut en kort sväng. Idag ska jag försöka galoppera av henne lite, det kan bli eh... spännande.

 

Bilden är dock från i fjol... 

 

Eftersom jag besiktade bil och släp i fredags, så kände jag mig tvungen att åka iväg med Ariel på lördagen. Hon tyckte det var en riktigt dum idé och gick iväg från mig i hagen. Note to self: Vila ett tag för Ariel nu...

 

Men jag framhärdade, dvs hämtade henne där hon ställt sig och sov. Hon gick snällt på släpet direkt, så alltför svårövertalad kan jag ändå inte säga att hon var. Framme i Hesselby var det ett annat ekipage i ridhuset, men ryttaren var ok med att jag tog fram hinder.

 

Det blev en cavaletti på kortsidan och ett koppelräck (60 cm) på långsidan. Värmde upp i alla gångarter, eftersom vi var två i ridhuset blev det både trav och galopp på 20-metersvolt, vilket med Hesselbys suveräna underlag inte alls var nåt bekymmer. Kunde tom göra tempoväxlingar på volten i galopp. :-D

 

Hoppade cavalettit två gånger från trav. Första gången var hon helt klart inte särskilt igång, då fick jag trycka på lite efteråt så hon galopperade. Men andra gången var hon med på noterna, hoppade ordentligt över cavalettit och fortsatte i galopp. :-)

 

Sen tog vi koppelräcket två gånger, först i vänster varv (där hon fick lång rak galoppsträcka efteråt) och sedan i höger varv (där kortsidan kom ganska direkt). Första språnget blev superfint, andra kom hon lite nära. Men det kändes så pass bra att jag satt av och höjde till 70 cm. Lagom till att vi hade hoppat det en gång (åååh, den känslan!) i vänster varv, så gick det andra ekipaget ut.

 

Ariel blev lite, lite ofokuserad. Förmodligen så det inte ens syntes, men tillräckligt för att jag skulle känna det. Lovade henne därför att vi skulle hoppa hindret en gång till åt vardera håll och sen fick det räcka. Så först ett supersprång i vänster varv och sedan ett ännu bättre i höger varv, följt av galopp genom kortsidan och sen kunde vi inte hålla oss... Tom ridhus = vi fortsatte några varv i höger galopp, med rejäla tempoväxlingar. Full fart på långsidorna och fånga upp så vi kunde ta oss i balans genom kortsidorna. Så sjukt roligt! Precis när vi var nöjda och jag tog ned henne i trav, upptäckte jag att det var ett nytt ekipage på väg in. Haha, snacka om att ingen av oss fokuserat på nåt annat än att galoppera fort. ;-)

 

Joggade av en oerhört mjuk och fin Ariel, som första minuten hade lite svårt att tagga ned och inse att det var dags att avrunda, inte hoppa mer, men sedan blev så härlig att jogga! Lång och låg i bägge varven, men ändå med tryck i bakkärran. <3

 

Skrittade av avsuttet medan vi byggde bort hindren. Sen tog jag av grejerna ute vid transporten och Ariel gick med spetsade öron rakt in. Kan man annat än älska en sån häst!

 

Nu får hon vara ledig tills hon har lust att ridas igen, förhoppningsvis blir nästa pass ett dressyrpass, då jag mätt upp 20x40 meter med mina dressyrbokstäver på "ridbanan" som är 30x72 meter. Den är äntligen torr nog för ridning. :-)

Herregud så mycket jag längtat efter att få hoppa. :-D Ariel också...

 

Vi inledde igår med att rida runt tjurhagen. Skrittade fram en ganska vårtrött Ariel (hon stod i solen och sov när jag hämtade henne) som tände till när hon fick trava över åkern och sedan galoppera in i tjurhagen. Blev lite blandning av skritt, trav och diverse taktande innan vi var ute på grusvägen och kunde trava och galoppera fram till ridbanan.

 

Väl där inledde Ariel med att gå ned på frambenen pga halt gräs (jag trodde att broddarna skulle ta bättre, men kanske var hon bara ouppmärksam, hon har ju en förkärlek för att snubbla), så jag blev orolig att hon gjort sig illa. Men hon var lika pigg och glad för det. ;-)

 

Värmde upp med att skritta och trava över bommar och cavaletti. Sen styrde jag på krysset (60 cm) två gånger och det kändes superbra. Hoppade därefter grinden (70 cm) två gånger, där jag andra gången svängde höger och tog krysset igen. Tyvärr var underlaget inte särskilt bra, så det fick bli trav i svängen och därmed hann Ariel inte riktigt få nån bra galopp, missbedömde avsprångspunkten på krysset och kom för nära. En bom ned (haha, det är så ovanligt att hon river så jag måste notera det) och som tröst fick hon hoppa grinden en tredje gång.

 

Det är så sjukt roligt att hoppa den hästen! :-D Hon har ett sånt sug mot hindret, sen har hon ett rejält avstamp och så hoppar hon högt över hindret så det killar i magen. :-) Eftersom underlaget var sisådär, så avslutade vi och skrittade av på grusvägen. Nöjda bägge två, även om det märks på flåset att vi inte hoppat på ett bra tag.

 

Dubbel lycka! Att både få hoppa och ha en lerig gjord (= våren är på väg!) det gör mig glad. :-D

 

 

I onsdags skrittade vi ut en sväng (förbi ridbanan, längs asfalten och hammarvägen, tillbaka via stigen) innan vi red in på ridbanan. Joggade fram över några bommar jag lagt ut och galopperade även över en cavaletti. Den sistnämnda syntes knappt pga allt gräs, så nu är det dags att hästarna går till ridbanan och betar igen...

 

Ariel kändes pigg och fokuserad, så vi styrde sedan in på serien jag byggt upp (koppelräck, 6 m, kryss, 3 m, kryss, 6 m, koppelräck) men det blev helt fel. Kändes redan när hon kom emot första krysset att det var för långt med 6 m emellan, hon klarade dock studsen helt ok men rev sista koppelräcket då hon la in ett halvt galoppsprång precis innan. Blir så less när avstånden inte stämmer, fast jag kollat och dubbelkollat. Suck! Nu blir det banhoppning i fortsättningen, vi behöver ändå nöta det lite mer. 

 

Istället för att försöka med serien fler gånger, så tog jag helt sonika och travhoppade grinden (70 cm) som stod vid x. Var ett tag sedan vi travhoppade och det blir en ganska kort anridning + tvär sväng efter landningen, men det var hur lätt som helst tyckte Ariel. Direkt rätt galopp bägge gångerna vi hoppade (första gången tog vi till höger och andra gången till vänster) och inte alls de där tvära vändningarna hon gjort tidigare, utan nu fortsatte vi rakt fram några språng innan vi vände när jag ville. Dvs, jag RED hela tiden efter hindret. Hurra så bra vi är! :-D

 

Då jag ville ha kvar den positiva känslan nöjde jag mig där och joggade av henne över bommarna innan vi skrittade hem. Ett kort pass på 30 min, men ett pass som blev bra utifrån de förutsättningar vi hade. :-)

Igår var det dags att hoppa igen, som jag längtat! Planen var att rida igenom samma serie som sist, men höja upp oxern rejält på slutet. Samt även hoppa en annan serie med travbommar och kryss. 

 

Ariel kändes lugn när vi skrittade till ridbanan, men så fort vi var inne på den växlade hon upp. Som hon älskar att hoppa. :-D Vi jobbade med halter och skänkelvikning i skritten, främst fokus på att bjuda framåt även när vi går i sidled. Hon svarar upp så himla bra nu när jag inte bromsar henne för att få det "snyggt". 

 

Bytte till trav, men med samma jobb, skänkelvikning och övergångar till skritt. Hon flöt verkligen fram i traven! <3 Provade att trava över bommarna, för att övningen skulle vara lätt att bygga om för mig, så hade jag fått justera bredden till 1 meter mellan bommarna. Men det fungerade inte bra på Ariel, det blev för kort när hon hade driv i traven. Så efter några försök fick det vara med travbommar. 

 

Galopperade två långsidor och en kortsida i lätt sits i vardera varv. Galopperar medvetet inte genom den kortare kortsidan (15 meter) under uppvärmningen, det är bara dumt att göra det för svårt och sätta spänningar i henne. Istället fick hon vara duktig och känna att hon klarade galoppen galant. Hon fick även hoppa den lilla studsserien med plank jag satt upp (tre st 35 cm höga) och det var roligt. 

 

Sedan provade vi bomserien igen, men med ett kryss på slutet. Då bommarna bromsade upp henne (pga kort avstånd) så tappade hon bjudning även mot krysset, klev över det och fortsatte i trav. :-P Så den övningen fungerade inte alls och därför beslöt jag mig för att inte ta den igen. 

 

Istället tog jag serien med tre cavaletti med ett galoppsprång emellan följt av en kryssoxer på 6,5 meters avstånd. Hade flyttat serien så vi slapp så tvära svängar efteråt och även måttat lite noggrannare med måttband. Det resulterade i en glad Ariel som bjöd och hoppade cavalettina och sedan inte fick till det på kryssoxern. Det blev ett och ett halvt galoppsprång. Första gången var jag inte alls beredd och flög fram på halsen. Andra gången var jag mer beredd, men det blev lika orymtiskt. 

 

Satt av och flyttade kryssoxern ett par dm, sedan gick det bättre att ta sig genom serien, men eftersom det inte kändes helt hundra, utan bara hyfsat ok, så fick höjningen vara till en annan dag. För att verkligen få en härlig känsla avslutade vi istället med att hoppa studsserien en gång till. Roligt tyckte Ariel!

 

Joggade av en superfin tjej som verkligen stretchade överlinjen. <3 Sedan skrittade vi hem eller snarare taktade... Hon är så pigg och glad nu och de övningar vi gör är inte jobbigt (enligt henne) utan bara roligt och då tar liksom inte energin slut. Men det är bra, jag vill att hon ska ha en lite lugnare period nu, när allt känns bra, för sedan händer det grejer... Mer om det senare. ;-)

 

Ariel blev så glad av hoppningen, så hon busade i hagen efteråt. Här bockar hon. <3

 

Idag skrittade jag iväg på en lätt loj Ariel till ridbanan. Jag hade förberett en övning jag trodde skulle passa oss bra. På träningar blir det ofta att vi rider olika linjer som sedan kombineras i en bana. Vilket jag tycker är utmärkt, då vi behöver träna på att rida bana (det är ju hela poängen med hoppning). Men på min lite sämre ridbana vill jag inte rida svåra svängar, utan hellre flera hinder rakt fram i serier. Så det var dagens övning, en serie jag byggde upp successivt så den till sist bestod av tre cavaletti på högsta (36 cm) med 6 meter (ett galoppsprång) emellan varje och därefter 6,5 meter till en kryssoxer. Tanken är att hästen ska få bra språng genom serien så att man kan höja upp oxern till maxhöjd. 

 

Skrittade fram runt fyrkanten, gjorde lite halter och sedan skänkelvikning med fokus att hon skulle bjuda framåt. Ariel var dock redan lite taggad (lojheten var visst bara en förklädnad!) och bjöd upp i trav ett par gånger redan i skritten. 

 

I traven fick hon sedan gå över en bomserie (som ska bli en annan rolig övning så småningom) bestående av tolv (!) bommar. Den älskade hon! Hon gick i perfekt rytm genom hela den långa bomserien, oavsett hur taggad hon var innan och oavsett om vi red till eller från utgången. Jag vet ju att hon gillar bommar, men att hon tycker om dem så mycket hade jag inte insett. Jag hade en meter mellan bommarna och det var perfekt avstånd. Hon fick även göra lite skänkelvikning i trav, vilket hon gjorde med glädje. Om hon gillar bommar, så älskar hon skänkelvikning. :-)

 

Vi gick sedan över i galopp, jag lät henne galoppera bägge långsidorna, men endast den kortsida som är 23 meter, för jag ville inte göra det alldeles på tok för svårt för henne. Vi skulle ju ha kul idag (och det hade vi!). Jag älskar verkligen att ställa mig upp i hoppsadeln och bara följa med i galoppen. Om min nya dressyrsadel är härlig för den hjälper mig i galoppen, så är hoppsadeln ännu bättre, för den hjälper mig både i galoppen i lätt sits och när jag hoppar. Värdet av bra, utprovade sadlar (som passar både häst och ryttare) kan verkligen inte underskattas!

 

Jag lät henne galoppera några gånger över tre låga plank (15 cm) som stod med tre meters mellanrum. Galoppen känns så mycket mer reglerbar nu, så jag får lust att göra en övning där jag kan variera galoppsprången mellan två koppelräck. Men det får bli en framtida övning. :-P

 

Vi pustade lite i skritt innan vi började hoppa. Först fick hon hoppa bara det sista krysset två gånger i trav. Inte så mycket tryck i traven (hindret var då 25 cm), så jag fick fatta galopp efter hindret. Då insåg jag mitt misstag... Sista hindret var placerat alldeles för nära kortsidan, så det blev 3-4 galoppsprång innan vi var tvungna att svänga. Dessutom var det den kortsida som är 15 meter dvs själva vändningen Ariel gjorde blev som en halv volt på 8 meter i diameter... En 8 metersvolt i samlad galopp dyker fö upp först i msv B. Ariel kämpade sig runt, jag berömde och så provade vi igen. Samma resultat, om möjligt vände Ariel ännu tidigare, så vi fick knappt landa innan vi svängde. 

 

Satt av och la upp bakre bommen på oxern, så hindret blev 50 cm. Provade sedan att hoppa i galopp, Ariel bjöd på ett riktigt härligt språng, men det blev lite knepig känsla eftersom vi då fick ännu mindre yta att galoppera på innan vi måste vända. Så där och då beslöt jag mig för att inte höja upp oxern, utan nöja mig när vi hoppat hela serien. 

 

Så vi hoppade tre gånger till, med en till cavaletti för varje gång. Ariel hoppade verkligen super genom serien och vändningen gick bättre och bättre. Hon blev rätt stolt över sig själv varje gång hon höll igång galoppen och jag berömde rejält varje gång också. Så duktig tjej! När jag skulle sitta upp efter att ha lagt upp sista cavalettin, kom Ariel plötsligt på att hon var HELT ENSAM på ridbanan. Dvs hennes älskade Ricky var inte där. Så hon blev spänd och gnäggade ljudligt ut över byn. Inget svar (förstås) så hon blev rejält på tårna av att vara ensam. Jag blev mest full i skratt, hur kan en häst komma på efter sisådär 30 minuter att hon är ensam? :-P

 

Hon hoppade iaf även sista gången bra (dvs första gången med tre cavaletti och kryssoxern), sedan var Ariel så mallig över att ha klarat svängen hela sex gånger, så hon var svår att få att varva ned. Även ensamhetskänslan ställde förstås till det med avslappningen. Jag travade tom över bommarna några gånger åt vardera håll och det gjorde hon bra, men slappna av och bli lång och låg ville hon inte. Så jag nöjde mig när hon iaf dämpade sig lite i traven och så skrittade vi hem. Med diverse taktinslag. ;-)

 

Väl hemma kunde hon konstatera att Ricky överlevt utan henne, men det var knappt, eftersom han fått stå ut med Sunnys sällskap. :-P

Igår åkte vi till Nyland igen. Ariel skötte sig återigen prickfritt, så jag kan nog utgå ifrån att hon kommer göra det framöver också. ;-)

 

Gick till ridbanan avsuttet, då jag var osäker på om det fanns pall där eller inte, så jag tog med mig min pall. Men givetvis fanns det en stol som var helt ok, så jag släpade pallen i onödan. :-P

 

Skrittade fram först på lång tygel och sedan med halter och igångsättningar. Försökte fokusera på att jobba på raka spår i uppvärmningen, då vi skulle hoppa på volt sedan. Gick över i trav med övergångar till skritt och när det fungerade prickfritt blev det tempoväxlingar i trav. Vet inte vad det är med hoppsadeln, men ridningen blir på något vis enklare och mindre "kravfylld". 

 

Upp i galopp, med tempoväxlingar även där. Så skoj! Jag kände mig riktigt välbalanserad i lätt sits, däremot blir jag sjukt flåsig. Tur att även Ariel behöver skrittpauser mellan varven. 

 

Uppvärmda och ganska så pigga bägge två så tog vi oss an dagens uppgift. Två låga hinder (30 cm) på volt. Det fanns fyra stycken på det stora voltspåret, men jag valde att bara hoppa två stycken, det kändes ändå som en rätt så tuff uppgift för oss. 

 

Red två varv i vänster galopp och ett varv i höger galopp. Ariel jobbade på så himla bra! Jag var dock lite ovan, så jag försökte mig på att stå i lätt sits runt, när jag egentligen behövde sitta ned för att stötta Ariel. Men det var helt ok genomfört, klapp och skrittpaus. Satt av och höjde upp hindren. Det ena på 50 cm och det andra på 60 cm. Upp i sadeln och på det igen!

 

Den här gången taggade Ariel till lite väl mycket, vilket förstås gjorde att svängarna blev lite yvigare och vi fick småbekymmer med vägarna. Men framförallt fick jag inte till det i hoppen, antingen var jag före med sitsen eller så kom jag efter. Kände mig så sjukt ringrostig! Men vi höll ihop hyfsat, galopperna fungerade över förväntan och vi tog oss faktiskt genom övningen. Efter två varv i vänster galopp och ett varv i höger galopp tyckte jag att det räckte. 

 

Joggade av en superfin Ariel som verkligen stretchade ut överlinjen. Älskar när hon blir sådär mjuk! Jag måste bara passa så hon inte tappar tempo utan behåller sina fina bakben också. 

 

Skrittade av och åkte sedan hem. 

Idag gjorde vi precis samma sak som för exakt ett år sedan. ;-) Vi hoppade ett hinder på gamlandsvägen eftersom det är enda stället det går att hoppa på just nu. Men i år var vi modigare på höjden. :-D

 

Skrittade fram längs hammarvägen, vände och travade tillbaka. Superfin häst i traven, tills hon insåg att hon var på hemväg, då blev det lite för taggat och glatt. :-P Galopperade en kort bit fram till grannens gård, normalt skrittar vi ju bara där, så Ariel blev ännu mer taggad och tyckte att matte var den bästa matten i världen. ;-)

 

Sedan hoppade vi! Gjorde så att jag hoppade en gång hemåt och sedan en gång bortåt, innan hindret höjdes. Totalt blev det sex språng. Det näst sista tittade mamma och min brorsdotter när vi hoppade och mamma sa att Ariel var högt, högt över. Jotack, det kändes... :-P Vi travhoppade hela tiden, men det var verkligen stooora språng över och diverse glada bockningar efteråt. Men aldrig så jag blev rädd, utan bara roligt, roligt. :-) Var premiär för oss att hoppa grinden, den skulle vara 60 cm, men när den är rivningsbar så blir den 65 cm. Så det var det högsta vi hoppade idag (även om jag skulle tippa mer på 90-100 cm över hindret...). 

 

Hon var lite mer sansad när vi hoppade bortåt, men då har hon ju inte stallet som drar. Så nöjd med henne (och med mig), det är så ruskigt roligt att hoppa. :-D Skrittade av till ridbanan och tillbaka. 

 

I onsdags hade jag bestämt mig för att det fick vara nog, nu skulle vi hoppa! Så jag kånkade den enda cavaletti jag har (som inte är fastfrusen) till den enda grusfläck som finns på min egna grusväg. Där åker ju bara jag med bil, så det var ingen risk att jag störde någon trafik. Pga underlaget fick den vara på mellanläget, dvs 24 cm hög. 

 

I onsdags var det återigen blötsnö, men vi gjorde ett försök att hoppa i alla fall. Började med att värma upp, först övergångar skritt-halt och sedan övergångar skritt-trav. Bromsen fungerar fortfarande lite halvtaskigt när hon är på så glatt humör, men jag väljer att inte lägga alltför stort fokus på det. Hon gör det hon skall, om än med lite fördröjning. ;-) 

 

Kände på underlaget genom att galoppera en långsida och det kändes okej. Det var egentligen bara när hon skrittade som snön fastnade under hovarna.

 

Hoppade först två gånger i vänster varv på volt över planket. Det tyckte hon var skoj, däremot skar hon av vägen lite väl mycket när vi bytte till höger varv. Då blir det hemåt precis i landningen och en mindre rund volt. Får nöta mer på det.

 

Sedan hoppade vi oxern två gånger, precis lika roligt som tidigare, men jag kände mig ändå lite osäker på underlaget, så bröt av galoppen efteråt rätt så snabbt.

 

Avslutade sedan med att hoppa på volt två gånger i vardera varv igen. Dvs öka på lite successivt med kraven. Märktes att det tog lite mer de sista varven, då bjöd hon inte självmant upp i galopp efteråt (hoppar alltså i trav just nu).

 

Joggade av en sprallig fröken och så skrittade vi hemåt avsuttet. Blev så taggad och inspirerad att jag beställde hem ytterligare två hinderstöd, fem bommar och en grind, så vi kan hoppa lite fler hinder. <3

 

Givetvis blev jag sedan sämre i min förkylning, så nu är det vila igen. Frustrerande! :-( 

Idag gick jag till ridbanan för att bygga lite nya övningar. Kunde dock snabbt konstatera att hinderstöden nu är fastfrusna, så jag får snällt ha kvar de hinder jag redan har... Lägger in en påminnelse till mig själv att jag skall skissa upp en bra bana för vinterträning och bygga den redan i november, så jag inte hamnar i det här läget. :-P Nu är det inte någon katastrof ändå, har fem cavaletti med bra avstånd, en oxer på rakt spår och ett plank på åttvolt.

 

Men hoppa skulle vi göra oavsett idag! Gjorde i ordning en väldigt pigg dam, hon taggade upp sig när hon förstod att det skulle bli hoppning (hoppsadeln...). Skrittade iväg med energiska steg och styrde självmant mot ridbanan istället för vidare på grusvägen. <3

 

Inne på ridbanan var hon övertaggad till tusen. Jobbade med övergångar skritt-halt ett par varv och det gick hyfsat, men hon hade mer koll på vad som hände på andra sidan vägen (byggarbete hos grannen) än vad jag ville. När jag sedan bytte till trav var den väldigt överilad och hon försökte tom bocka (!) i traven. Fick jobba en del med halvhalter och övergångar till skritt, men det var först när jag satte henne i arbete genom att göra skänkelvikning på volten i skritt och trav, som hon fick göra av med lite av sin energi.

 

Travade sedan över cavaletti med nosen bortåt och gjorde halt efter serien. Fick göra det några gånger innan hon lugnade sig och faktiskt lyssnade på att hon skulle ha en kort, energisk trav. Provade sedan några gånger med nosen hemåt också, det gick över förväntan och hon kunde stå stilla i halten. Velade lite kring om jag skulle hoppa eller inte, men samtidigt kändes hon lite lugnare, så jag beslöt mig för att testa på åttvolten i alla fall. Då skulle ju voltspåret automatiskt bromsa henne.

 

Men så fort hon såg hindret lugnade hon sig, fokuserade på uppgiften och hoppade fantastiskt bra! Vi kom i trav emot och tog omväxlande vänster och höger varv. Självmant fattade hon (rätt) galopp direkt i landningen och hon hade ett så bra driv i sig hela tiden. Galopperade ungefär en halv volt innan jag bröt av till trav (inga problem med bromsen då!) och red an på hindret igen. Vi hoppade planket fyra gånger totalt.

 

Eftersom det hade gått så bra så beslöt jag mig för att testa oxern ändå. Den är byggd så vi hoppar med nosen hemåt och det kanske inte var så smart med en häst som är lite glad i hatten... Men jag vände ganska kort emot, så hon inte skulle hinna få upp farten. Korta tyglarna, upp i lätt sits och vara beredd med mantag. Inga bekymmer här heller, Ariel hoppade koncentrerat och avspänt med bra rygg. <3 Mycket stolt efteråt, så hon kråmade sig och gjorde lite tendens till bocksprång. Galopp direkt i landningen. Jag tog dock ned henne till trav ganska snabbt då jag var osäker på underlaget.

 

Hoppade oxern en gång till i trav, egentligen hade vi säkert kunnat galoppera, men jag vill stärka henne och då är travhoppningen bättre. Hon hoppade lika fint som första gången, men den här gången vågade jag rida vidare i galopp och faktiskt vända henne runt (tio meter i diameter blev vändningen, heja oss!) ridbanan i galopp innan jag direkt gick över i trav och joggade av henne. Hon var SUPERFIN i avjoggningen, lång och låg med bra driv i bakdelen och avslappnad i hela kroppen.

 

Jag älskar verkligen att hoppa den här hästen! <3 Ser fram emot att kunna hoppa mer framöver, förmodligen blir det inte högre (hoppade 60 cm idag), men fler språng, så hon verkligen får bygga muskler och så vi är redo för debuten på tävlingsbanorna nästa år. :-)

Igår kom det regn följt av blötsnö under förmiddagen, så jag lade ribban rätt lågt när jag satt upp och skrittade till ridbanan. Ariel fick styltor redan efter några meter... Inte skoj, men inte mycket att göra åt. 

 

Började med att rida en åttvolt över ett litet plank (20 cm). Det var väldigt jobbigt tyckte Ariel att lyfta på fötterna. :-P Efter några varv gick vi över i trav och då blev det så avancerat (haha), så hon rev planket. Men jag iddes inte sitta av och lägga upp det igen, utan hon fick fortsätta att kliva över ett halvt nedrivet plank. Det gick bra det också, det handlar ju mest om att få något att kliva över och få en mittpunkt i åttvolten. Underlaget kändes ändå ok, men inte så att jag vågade mig på att galoppera.

 

Bytte sedan övning till att trava över fem cavaletti på 24 cm där mellanrummen var på 90 cm, dvs ganska kort trav (vilket är medvetet, hon behöver jobba med att korta upp traven). Det var en hel del islag när vi travade över, men hon jobbade ändå på bra. Gjorde den fyra gånger, sedan fick hon skritta och pusta medan jag funderade över om jag skulle våga hoppa. 

 

Oxern låg på 50 cm med lång anridning och långt även efteråt. Jag hade medvetet placerat den på bästa underlaget, så den skall kunna stå där hela vintern. Beslöt mig för att testa att ta det i trav först för att känna av underlaget. 

 

Ariel tog tag i hindret på ett utmärkt sätt och hoppade genom ryggen på ett ännu bättre sätt än tidigare. En riktigt härlig känsla, det var ett härligt språng och kändes mycket högre än 50 cm. Underlaget fungerade bra, så vi red emot igen men i galopp. Det blev ett ännu härligare språng, sådär så glädjen bara skjuter igenom kroppen. :-D Ariel kände av det också, för hon gjorde ett mini-bocksprång efteråt och krängde med halsen som hon bara gör när hon är extra glad. 

 

Hoppade en gång till i galopp med samma fantastiska känsla och när jag även fick en bra galopp, övergång till en fin trav och höll igång traven igenom svängen, så kände jag att det räckte för den här gången. Så några meter med trav på en lösgjord och nöjd Ariel och sedan blev det avskrittning. 

 

Förbaskat roligt att få hoppa igen! Jag känner mig verkligen hemma i hoppsadeln. Hoppas det kommer gå att hoppa även under vintern. :-)

Igår åkte jag iväg till Nyland för att hinna hoppa lite på helgens hinder innan de plockades bort. Redan när jag kom åkandes såg jag att någon sänkt hindren från 70 cm till 50 cm. Perfekt! Då behövde jag inte justera någonting, utan kunde rida fram och hoppa fram först, innan jag eventuellt höjde. :-)

 

Det var väldigt länge sedan vi hoppade själva, mer än 2 ½ månad sedan, och innan dess ytterligare 1 ½ månad. Dvs jag är dålig på att hoppa själv, utan gör det mest på träningar. 

 

Började igår med att skritta fram på lång tygel, följt av lite enklare skrittövningar på kort tygel. Försökte att bara bestämma mig för att göra en sak (tex böja genom hörnet) och berömma när Ariel visade minsta lilla antydan till att göra rätt. Det gav en positiv känsla om än en ganska långsam (tror jag, har svårt med skritten) häst. 

 

Gjorde halter vid varje bokstav, hon svarade super på förhållande sits, men lite långsammare på framåtdrivande. Gick sedan över i trav, där travade vi mellan varannan bokstav och skrittade mellan varannan. Det kändes sådär. Hon kom liksom inte riktigt igång i traven när det blev avbrott hela tiden. Däremot fick hon mycket bra fokus på mig och det kändes okej. Fortsatte sedan med samma övning i galopp, men där märkte jag verkligen att hon blev irriterad över att bryta av hela tiden. ;-) Det var lite som att hon tyckte att jag borde ta och bestämma mig vilken gångart jag egentligen ville ha. :-P

 

Så känslan när vi började hoppa var sådär, hon var inte riktigt så taggad och framme som jag vill ha henne inför hoppning, men uppvärmningen var lite av ett experiment och skulle säkert passa bra när jag rider dressyr framöver. 

 

Hoppade först över ett koppelräck i trav mot utgången. Bra tryck i traven in, så hon galopperade självmant efter hindret. Hoppade ytterligare en gång med samma härliga känsla, innan jag vände på det så hon hoppade från utgången. Fortfarande samma tryck i traven, galopp efter och riktigt härlig känsla (ryggen upp). :-)

 

Sedan kan jag inte säga särskilt exakt hur vi hoppade, bara att vi lekte över 4-5 olika hinder (med skrittpauser emellan, mest för min skull pga förkylningen) samt hoppade några enklare linjer och allt bara flöt på. Ariel bjöd framåt hela tiden och hade så roligt!

 

Satt av och höjde upp några hinder, så de låg på ungefär 70 cm. Satt upp igen och så tog vi två koppelräck på ett böjt spår, med härlig bjudning om än lite halvdana språng. Hoppade sedan en linje på långsidan med koppelräck och oxer, så sjukt härlig känsla! :-D Gjorde en liten minibana på 3-4 språng och bara skrattade rakt ut efteråt. En sådan lycka och en sådan glädje!

 

Joggade av en superfin Ariel som gick lång och låg med ryggen uppe, precis som jag vill ha henne nu. Hon var lite taggad och ville gärna fortsätta hoppa. Just den känslan, att hon vill mer, är ju vad jag är ute efter. 

 

Den här gången var jag helt uppfylld av eufori på vägen hem, en sådan kontrast! :-D Nu vill jag bara ha sådana här pass framöver, även om jag förstås inte kan hoppa varje dag. ;-)

Idag var det supervarmt igen, men nu fanns det inga ursäkter kvar. Hindren var redan klara, bara att rida. ;-) Red fram ute, men med en mycket tydligare plan än tidigare. Började med att skritta på lång tygel, sedan kortade jag tygeln och krävde jobb. Tempoväxlingar, halter, skänkelvikning och ställa i nacken jobbade vi med. Ariel var duktig men lite ofokuserad.

 

När vi kom ut på grusvägen (red på stigen förbi sommarstugan) blev det även travjobb, tempoväxlingar samt övergångar till skritt, vi kunde tom fokusera förbi farliga huset. :-D

 

Framme på ridbanan galopperade jag ett varv i varje galopp, med skrittpaus emellan. Sedan började vi med första övningen. Galopp rakt fram innanför spåret, över en bom, två språng, över lågt cavaletti (20-30 cm), två språng, över en bom och först därefter svänga. 

 

Det var lite varierande resultat, ofta höll hon linjen riktigt bra, men ibland var det vingel. Sedan hade jag gjort det ovanligt svårt genom att lägga ut korta bommar, dvs före och efter cavalettit skulle hon pricka bommar som var 1,75 m istället för 3 m...

 

Bytte varv och var även noga med att låta henne pusta emellanåt. Sedan gick vi över till studsserien. Hoppade först endast ett av hindren, en gång i vardera varv. Höjd 50 cm. Jag var noga med att vi kom i en bra trav, med lite tryck i, så det blev galopp efteråt. Satt sedan av och höjde upp andra hindret. Kunde konstatera att Ariel var helt sjöblöt i svett... Fick lite dåligt samvete, men hon var superpigg när jag styrde mot serien igen. ;-)

 

Hoppade tvåstuds en gång åt vardera håll, innan jag satt av igen och gjorde om till trestuds. Även där blev det en gång åt vardera håll och sedan var jag så nöjd med oss att det fick räcka (heja, det tar sig!). Skrittade av en mjuk och fin Ariel, som belöning fick hon dessutom gå ned till sjön och plaska lite. Det var uppskattat, för första gången började hon slå med frambenen, först vänster och därefter höger. <3

 

Duschade av henne innan hon fick gå ut i hagen igen. Nöjd häst, nöjd ryttare. :-D

Igår blev det ändrade planer, så istället för terrängträning hoppade jag Ariel på ridbanan. Satte bara upp ett koppelräck på medellinjen, 50 cm högt. 

 

Red fram ute, skritt och trav bortåt med en lite motvillig Ariel. Sedan vände vi och växlade mellan trav och galopp på hemväg. Jag blir så lycklig när vi galopperar nu, att jag vågar trycka på henne så jag får ett stöd i handen. Jag tror att en hel del av våra galoppbekymmer beror på att jag oroar mig över att tappa kontrollen, så Ariel har hela tiden blivit mentalt "bromsad" i galoppen. Dvs hon har en väldigt långsam och försiktig galopp. Nu har det börjat släppa, så Ariel törs ta i mer och jag törs mana på henne. Underbart!

 

På ridbanan gjorde vi sedan en övning där vi fokuserade på just det vi verkligen behöver träna på. Trav över ridbanan mot hindret, hoppa i trav och landa i galopp. Vartannat varv vänster och vartannat varv höger. Hålla galoppen genom hela kortsidan, sedan avbrott till trav och ny anridning.

 

Den här övningen tränade dels Ariels bakbensstyrka (travhoppning) och dels att hålla igång galoppen på böjt spår (kortsidor i galopp). Men den tränade även mig i att titta dit jag skall samt att jag fortsätter att rida efter hindret. Det sistnämnda är jag rätt duktig på att inte göra, när jag hoppat ett hinder så pustar jag ut, Ariel känner av det, ramlar ned i trav och efter någon meter så skrittar hon som om hon var helt slut...

 

Läser jag igenom gamla träningar (både dressyr och hoppning) är det något tränarna påmint mig om flera gånger. Jag är medveten om det själv, men det var nyttigt med ett pass där jag verkligen fokuserade på att avbrotten kom när jag ville och utan att Ariel liksom dör i rörelsen. Dvs från en snärtig galopp går vi mjukt ned i en pigg trav och därefter (återigen när/om jag vill) i en energisk skritt. 

 

Vi hoppade totalt kanske 15 språng, men det var galoppen efteråt som gjorde Ariel mest trött. Vi varvade med lit skrittpauser ibland, när hon hade gjort det extra bra eller jag behövde pusta lite. Vi galopperade verkligen genom hörnen varje gång och ett par gånger när jag tyckte att hon förekom mig i avsaktningen så fortsatte vi på volten runt hindret så att säga. Det blev en bra mittpunkt att ha och därmed också tydligare hur liten volten oftast blev. 

 

Ett till ljus i mörkret var att Ariel äntligen började ta min innerskänkel i vänster varv (fortfarande svårt i höger). Förmodligen är det jag som börjar använda den på rätt sätt. :-P

 

Skrittade av avsuttet medan jag byggde bort hindret, sedan fick Ariel äta betfor medan jag skötte om henne. 

Det har blåst storm i några dagar nu, så Ariel har fått vara ledig. Men idag tröttnade jag på att inte rida, så jag gjorde ett försök i alla fall. :-P

 

Skrittade fram längs storgatan och joggade sedan tillbaka till gården. Galopperade två gånger uppför Haldos backe, sedan var Ariel uppvärmd. Hennes galopp känns annorlunda nu, det är mer kraft i den på något vis. Jag har inte suttit ned i sadeln när hon galopperat, så jag kan inte analysera den mer än så. Men förhoppningsvis har hon blivit starkare trots att vi inte kunnat galoppera så mycket än. 

 

Efter uppvärmningen travhoppade vi ett koppelräck. Eftersom ridbanan fortfarande är under ett tjockt lager med snö (blä!) så blev det till att hoppa på gamla landsvägen istället. De första sprången var hon rätt ofokuserad, hon hoppade okej, men med trav efteråt. Lite nonchalant känsla sådär. Men successivt, efter några fler språng började hon hoppa avslappnat och koncentrerat, med galopp efteråt. Härlig, kraftfull galopp. <3

 

Tror vi hoppade runt 6-8 språng totalt, när de tre sista sprången var bra, så nöjde jag mig där. Kan tillägga att samtidigt som stormen blåste så det smällde i träden, grejade grannen med en stege inom hör- men inte synhåll plus att grannens hund tokskällde hela tiden. Ariel är verkligen fantastisk trots stökiga miljöer...

 

Skrittade av på vägen rakt upp i skogen, vi fick dock vända innan jag tänkt mig då det blev för mycket snö där uppe. Är så less på snön nu. :-/