Hästarna

Skriver om mina hästar och våra äventyr tillsammans.

Mer vild än tam

Kategori: Ricky

Ricky och jag har bråkat en hel del genom åren. Han är en oerhört tuff häst, som kräver fasta ramar. Nu har han börjat landa i att det trots allt är jag som bestämmer, även om han gärna kommer med egna förslag då och då. ;-)
 
Däremot blir han ganska våldsam när han blir glad. Då ska han nafsa eller buffa om han står stilla. Är han i rörelse så är det mycket studs, bock och brall. Han blir tex väldigt glad av att göra saker och att få beröm. 
 
Poletten har äntligen trillat ned i tömkörningen, han förstår nu att han ska lyda fast jag går bredvid/bakom. Men det gör också att han blir förbaskat GLAD över att göra matte nöjd och när han blir glad, ja då smäller det...
 
Han menar ingenting illa med sina brallar och sparkar. Likaså kan han dra iväg efter en brall för det är så roligt. Han är GLAD och nöjd, men resultatet är inte vad jag vill ha eller egentligen känner att jag klarar av. Ikväll blev det droppen, då kände jag att det lika gärna hade kunnat sluta med att jag blev sparkad (även om jag försöker vara noga med säkerhetsavstånd) eller att han hade kommit lös, fått panik, trasslat in sig eller kanske sprungit ut på vägen och blivit påkörd. Ja, det är lite "värsta scenariot" av de tankarna, men det skulle faktiskt kunna hända. 
 
Så jag har beslutat mig för att lägga inkörningen av Ricky på hyllan. Det är en helt annan sak för mig att hantera de där glädjeutbrotten när jag sitter på hans rygg och redan till sommaren kommer jag ju göra det. Förhoppningsvis kommer han dämpa sin glädje lite de kommande åren, så inkörning kan bli aktuellt igen. Men tills vidare får han vara nöjd med vanliga promenader (då har jag longerlina och går vid bogen) och att vara lös när jag rider Ariel. Då kan han busa bäst han vill. ;-)
 
 

Glad att ha försäkring

Kategori: Allmänt

Den 9 november kom Ricky haltandes till lunchfodringen. Han hade varit frisk vid frukosten, så någon gång däremellan hade han skurit sönder sitt vänstra framben, precis mellan kota och carpus. Såret var både stort och djupt, hela vägen in till skelettet. Det var dessutom så svullet att det inte gick att bedöma hur allvarligt skadad han var. 
 
Jag ringde veterinären och var övertygad om att det enda som gick att göra var att ta bort Ricky. Veterinären kom efter en dryg timme och var ungefär lika optimistisk som jag. Men vi beslöt oss för att bandagera och ställa honom på boxvila, det fanns en liten chans att kroppen skulle kunna läka ihop. Eftersom jag kunde tänka mig att ha Ricky som hagprydnad, så var det värt att prova även om senor, ligament eller skelett var skadat. 
 
Ricky stod på boxvila i 38 dagar, han tog det hela med jämnmod och tyckte att livet var rätt okej ändå. Bandaget byttes ut var 3-7 dag, han fick smärtstillande i 6 dagar och penicillin i 9 dagar. Den 17 december fick han återvända ut i lösdriften igen, dock med bandage på fortfarande. Efter 74 dagar slapp han äntligen bandaget, en liten sårskorpa återstod då och även om han kliade upp lite på den (vi pratar knappnålsstort) så höll den sig fin och täcktes snart av päls. 
 
Veterinären kom och kontrollerade såret regelbundet, totalt blev det 8 besök till en kostnad av 20 135 kr. Av detta tog mitt försäkringsbolag 15 228 kr, Ricky är försäkrad i Agria med 80 000 kr i veterinärvård. 
 
För den som är nyfiken, så har jag gjort ett album med läkningen av Rickys sår. Alla blider är inte av bra kvalité, men man får iaf ett hum om hur såret ändrat sig under tiden. Eftersom jag inte vill att någon av misstag ska se bilderna (ja, de är rätt otäcka) så har jag lösenordsskyddat albumet. Lösenordet är Ricky. Här hittar du albumet: http://s1024.photobucket.com/user/Habina82/library/
 
På den här bilden är såret läkt, men man kan ändå ana hur stort det är. 
 
 
 

Mina hästar

Kategori: Presentation

Jag är i dagsläget uppe i sju egna hästar, vilket inte är mycket om man tänker att jag haft häst i 24 år. Jag är hopplöst dålig på att sälja häst, har endast gjort det två gånger, varav en gång har jag köpt tillbaka hästen efter sju år. ;-)
 
Habina
Fjordsto som jag köpte som treåring, hon lärde mig massor om att ha häst. Vi red till tävlingarna, vilket gjorde att vi tävlade max en gång om året (närmaste ridklubben var en timmes ridning bort, de hade oftast bara en tävling om året). Vi red ofta på långritter, även om det blev en del hoppning och dressyr också. Habina var inkörd när hon kom till mig och ibland körde vi en sväng. Hon älskade att bli körd. Hon lånades ut några år och blev tyvärr sjuk hos fodervärden. Vid fjorton års ålder fick jag ta bort henne pga upprepade fånganfall. 
 
 
Hampus
Habinas son, som jag red in och grundutbildade innan han såldes som sexåring. Sålde honom enbart för att jag inte kunde ha häst som student, men lovade honom att köpa tillbaka honom så fort jag kunde. Det blev verklighet när han var tretton år, då blev han min igen! Hampus är den häst som gett mig den mest fantastiska ridkänsla, han hade en enorm ridbarhet och ville alltid göra rätt. Saknar honom varje dag och jag tror aldrig att jag kommer få en lika fantastisk ridhäst igen. Han hade en rätt rolig exteriör, så han lärde mig att man inte ska döma hästen efter utseendet. ;-) Körde in honom när han var femton år, den första häst jag kört in och riktigt rolig att köra. Han var arton år när jag fick ta bort honom pga fång. 
 
 
Ariel
Fjordsto som jag köpte som föl, henne har jag både ridit in och kört in. Vi har tävlat klubbtävlingar i hoppning, dressyr och bruksridning, sedan har vi varit på några riktiga tävlingar i distansritt och dressyr. Förhoppningsvis blir det debut i hoppning i år. Ariel är min själsfrände och hon kan läsa av mig direkt, precis som jag bara behöver ge henne ett ögonkast för att veta hur hon mår. 
 
 
Ricky
Ariels son, en stor personlighet som brukar charma de flesta, fast han gärna försöker provsmaka diverse kroppsdelar. ;-) Är egentligen väldigt lätthanterlig och okomplicerad, men har en tendens att dölja det under sina yviga gester...
 
 
Grålle
Fjordhingst som jag köpte som föl för att Ricky skulle få en jämnårig lekkompis. Han var av den lite mer flegmatiska typen, men fyllde sitt syfte som lekkompis alldeles utmärkt. När jag insåg att jag inte skulle orka med att ha tre vuxna fjordhästar som krävde motion, så sålde jag honom. Ångrar mig lite nu och då, men vet att han har det bra hos nya ägaren. 
 
 
 
Sunny
Welsh mountainsto som jag köpte som fyraåring. Tanken var att hon skulle bli mitt avelssto, men så blev jag alldeles för kär i henne, så nu är hon en söt hagprydnad. Kanske blir det körponny av henne, kanske fortsätter hon vara hagprydnad. 
 
 
Storm
Sunnys dotter, en tuff brud i liten förpackning... ;-) Har en fantastisk personlighet, jag blev kär i henne direkt och har högtflygande planer kring hennes framtid. Jag gjorde några tappra försök att sälja henne, men det går helt enkelt inte. Hon är min drömponny!