Hästarna

Skriver om mina hästar och våra äventyr tillsammans.

Tankar efter bruksprovet

Kategori: Reflektioner

Jag har följt halvblodshästarnas bruksprov från soffan. Mest blir jag bara beklämd, att man rider så tidigt på så unga hästar, dessutom kräver saker av dem som de egentligen inte är redo för. Inte konstigt att var och varannan häst verkar stå skadad. Tyvärr tar dessutom hobbyryttare efter och tror att man måste ha ridit in sin häst bara för att den fyllt två år. 
 
Jag gjorde så fel med Ariel, för jag visste inte bättre. Hon fick dock vila två år från ridningen när hon var dräktig och digivande, så förhoppningsvis har hon inte tagit så stor skada. Med Ricky tänker jag om och går min egna väg. Helst skulle jag vilja att han var välkörd innan jag började rida in honom, men jag får se hur det känns i sommar när han fyllt fyra och det är tänkt att vi ska sätta igång. 
 
Jag har dessutom insett att åtminstone just nu, så är tävling ingenting jag vill ägna mig åt. Det känns som fel väg att gå, när regler och bedömningar gör att det blir en tråkig upplevelse för Ariel istället för att vara någonting roligt. Så istället slår jag in på en ny väg, en väg där vi bara ska ha roligt, för ett gott skratt förlänger ju livet (även om Ricky ser måttligt road ut på bilden). 
 
 

Tävla?

Kategori: Reflektioner

Jag vacklar... Det är en tävling i närheten av oss, förutom vår egna klubbs tävling är det den närmaste tävlingen på hela året. Det tar drygt 20 min att köra till klubben och 30 min till den här tävlingen. Resterande tävlingar ligger oftast på två timmars körtid...
 
Tävlingen kommer dessutom att ha LC, vilket är väldigt ovanligt här uppe. I år är det totalt sju LC i distriktet, varav tre på vettigt avstånd (2,8-11,4 mil). Men tävlingen går redan i mitten på mars... Vilket betyder att jag dels måste låna dragbil (min är avställd vintertid), skotta fram transporten och byta till vinterdäck på den.
Dels betyder det att vi kommer åka på en tävling innan vi ens ridit på en riktig ridbana... Som upplagt för att gå dåligt.
 
Samtidigt skulle det vara bra för mig att få en tävling tidigt, för att checka av var vi är och ta tag i den där mentala träningen i att inte bli besviken efter tävling. För hur ska jag kunna bli bättre på att vara nöjd efter en tävlingsprestation, om jag inte får träna på att tävla?
 
Har inte bestämt mig än och det är ingen brådska heller.

Persedelvård

Kategori: Reflektioner

När jag växte upp hette det persedelvård, men för eventuella yngre läsare får jag kanske översätta det till rengöring av hästens utrustning. ;-)
 
Jag har väldigt svårt för persedelvård. Ska jag nämna någonting i mitt hästliv jag skulle behöva bli bättre på, så är det just persedelvård... Jag tror det hänger ihop med att jag inte har något vatten i stallet eller sadelkammaren, så det blir lite mer omständigt när jag ska rengöra saker. 
 
De senaste åren har allt förstås blivit rengjort till tävlingar, men nu när det kanske inte blir några fler tävlingar behövde jag hitta ett nytt system för att få rutin i persedelvården. 
 
Jag började med att rengöra all utrustning (nä, inte all förstås. Bara den jag använder. Jag har sjukt mycket utrustning). Hoppsadeln, dressyrsadeln, bomlösa sadeln. Puh! Sedan rengjorde jag även hopptränset och dressyrtränset samt la sidepullen i blöt (älska biothane!). När jag ändå var i farten så rengjorde jag även Ariels bröstsele. Det var behövligt...
 
När sedan allt var rent och fint, skrev jag upp sadlar och sele på en whiteboardtavla. Sedan gör jag så att varje gång jag ridit i en sadel, så sätter jag ett streck. När det är tjugo streck vid en sadel, så är det dags att rengöra den. Smart va? ;-) Så får vi se om jag håller den rutinen...
 
Träns och sadelgjord tar jag med in i huset för rengöring efter varje pass. Oftast räcker det att rengöra dem med vatten, ibland lite sadeltvål, så det går väldigt fort. Dessutom lossnar stöv och lera lättare om de inte får sitta i en vecka (eller två...).