Manputs och hovputs

Igår ringde snälla C vid tvåtiden och berättade att allt var bra med Hampus. Hans haggrannar hade försvunnit så han var lite gnäggig av sig men höll sig ändå lugn i hagen.

När jag kom ut på eftermiddagen kom han skyndande med ett hummande läte. 



Sedan blev det visitering av matte, han nosade flera gånger från topp till tå och gjorde stora ögon. Var det verkligen gammelmatte? Nöjt knaprade han sedan i sig moroten jag hade med mig. Jag försökte få honom att ställa sig lite hyfsat för fotografering, men jag har glömt hur mycket han älskar att vara nära, nära. Några bilder på Extreme Horse Makeover blev det i alla fall.



Lite tydligare svank när han står i nedförslut:



Inte så farligt stor om baken ändå:



Sötaste pojken:



Sedan blev det promenad in i stallet, han tyckte det var så roligt att få se någonting nytt. Borstade av honom lite lerfläckar (inget lermonster än i alla fall...) och bytte ut grimman mot Ariels lädergrimma. Hans nya grimma har ju inte kommit än.

Så tog jag fram en hink och snabbklippte manen. När alla långa testar var i hinken (halva hinken full) blev det lite snyggare snaggning. Jag försökte få till det så det var jämnt överallt, men lyckades inte helt. Resultatet blev dock ganska läckert, i och med att han har så bred man (och mycket svart) så ser han ut som en maffig sportponny.



Jag hann även tvätta den nedbajsade bakdelen innan hovslagaren kom. Vi diskuterade lite kring hans hovar, de var ju inte alls så långa om jag trodde, så det blev barfota runt om istället för bara bak. Hampus stod som ett ljus hela tiden och verkade vara nöjd med att få vara i centrum. Hovis var väldigt nöjd med Hampus hovar, han hade haft en bra hovslagare innan (tack ridskolan!) och det märktes på strålen att han fått gå barfota under uppväxten (tack mig själv)

Sedan kom C tillbaka och hade med sig en present till Hampus. Det var en klarblå rotviska! Hon hade letat efter en grimma, men de enda som fanns i klarblått var fölgrimmor. Men det gör ju inget, han har ju en blå grimma på väg. Tänk vad snabbt man kan uppfostra sina stallkamrater i färgmatchning. 

T kom förbi och kollade så sadeln satt okej. Det gör den (skönt!), men just nu är han så rund att ingenting egentligen sitter som det skall. T tyckte det var säkrare att rida barbacka, så det lär bli premiärtur barbacka idag. Hampus gjorde även sitt klassiska trick, där han tar stöd med tungan i ens hand för att kunna gäspa. Tänk, det hade jag alldeles glömt bort att han gör.

Trackback
RSS 2.0