Hampus

Ja, fem månader har det hunnit bli med Hampus. Han är verkligen världens snällaste häst, ställer upp på allt man hittar på och tycker livet är allmänt roligt. Att han trivs på ridskolan är uppenbart och det är så skönt att de trivs även med honom.

Augusti

Blev gradvis igångsättning med mycket skritt och allt längre ridpass. Bälinge Ridskola ville ha honom som ridskolehäst vilket förenklade min tillvaro enormt mycket. Vi hann med en hoppträning där jag fick hoppa för första gången på fyra år, det var skoj!

September

Hampus var lite ömfotad i och med att vi tog av skorna på honom, men på stubbåkrarna levde han upp! Vi fick oss en dressyrträning för F, med övningar som kontrasterar till hans jobb som ridskolehäst. Tror vi inte har gjort de övningarna mer än någon gång efter det... E.T. gick igenom Hampus, han är öm muskulärt i vänster länd. Vi hann även med en till hoppträning innan Hampus flyttade till ridskolan.

Oktober

E.T.-besök igen, Hampus var bättre men det finns fortfarande en hel del att jobba med. Jag fick lite övningar att göra, framförallt ryggning och galopparbete. Resten av månaden blev det just galopparbete vi fokuserade på, blandat med skritt. Bortsett från avsaktningarna efter galoppen var det inte ett steg trav som togs. När jag red alltså, ridlektionerna innehöll förstås trav.

November
Red ut några gånger och longerade även en gång. E.T. kom på besök och Hampus hade gjort stora framsteg. Vi fick okej till att hoppa lite och även rida i trav även på mina uteritter. Så härligt!

December

Tiden flög iväg i december, så jag hann bara med en mysig barbackatur den här månaden. Hampus var glad och nöjd som alltid.

Igår när jag kom till ridskolan stod finaste Pussepojken ute i hagen och mumsade hö. För ovanlighetens skull hade jag kameran med, så han blev förevigad.

Så mycket smalare och med mycket mindre svank:

Här med sin älsklingsflicka Sunny, en renrasig haflinger:


Sedan fick han lämna sin älskling och gå in i stallet istället. Där blev det snabb avborstning innan tränset åkte på. Barbackaridning! Skall jag vara ärlig så kände jag inte för någon mer avancerad ridning. Jag har inte ridit honom på en månad och till nästa gång jag åker ut blir det tre veckor. Så då är det roligare att bara mysa sista turen 2010.

Vi skrittade iväg längs rakbanan, där var det ett par decimeter snö så Hampus fick kämpa på för att komma någon vart. Vi tog oss i alla fall genom skogen och en bit på vägen innan jag frös för mycket och vi vände hemåt. Jag var väldigt varm om baken och insidan av låren, men däremot inte utsidan. En lurvig fjording värmer väldigt bra.

Hampus var världens finaste (som alltid) även om han fick sina tjurryck ibland. Jag är övertygad om att det är något han gör för att han vet att han kan göra det med mig. Till exempel så snubblade han till vid ett tillfälle så jag höll på att kana av, då stannade han och stod stilla tills jag fått tillbaka balansen. När jag väl kände att jag hade bra balans, då gjorde han ett tjurryck. Hade han gjort det medan jag var i obalans skulle jag ju aldrig lyckats sitta kvar. 

Åter i stallet träffade jag på H som kommer att hoppträna oss nästa år. Hon berättade att Hampus var den bästa ridskolehäst hon träffat på, han var alltid gudasnäll att rida och eftersom han alltid fattar galopp så länge man kommer ihåg att skänkla (även om tyglarna glappar) så är han perfekt att använda när man vill att eleven skall få känna på lite galopp. Hon var så översvallande i sin glädje över Hampus, det värmde mattehjärtat. 

Det fick mig även att tänka om. Jag har planerat att, så snart ekonomin tillåter, ta tillbaka Hampus till mig. Men det är ju bara själviskt tänkande av mig. Skall jag se till Hampus situation, och vad han mår bäst av, så skall han ju vara kvar på ridskolan så länge han trivs och de har nytta av honom. Det är vad som är bäst för honom (även om jag gråter en skvätt).

• Fortsätta bygga upp buk-, rygg- och bakdelsmuskulaturen.
• Hoppträna så ofta det går.
• Träna för start i distansritt.
• Starta en startfälttävlan.
• Var med på klubbens träningar/tävlingar.