Barbackatur med farliga vovvar

Idag bar det äntligen iväg till Hampus. Har inte sett honom på över två veckor och inte ridit på tre. Han stod inne i lilla stallet, han har fått flytta dit med tre småponnyer då det stallet har lägre takhöjd. Inte mig emot, då får han en lite lugnare miljö än det stora stallet.

Hampus var glad att se mig, översocial som han är. Borstade av honom och kratsade hovarna, sedan åkte hackamoret på och vi gav oss iväg barbacka. Provade en grusväg som gick utmärkt att skritta på nu när Hampus har skor. Vi kom nästan ända fram till ett villaområde när Hampus fick spel. Han hörde ett par hundar skälla och blev panikslagen. Det var bara mitt lugn och det faktum att han alltid tidigare kunnat lita på matte som gjorde att vi inte skenade hem till stallet. Sedan tillbringade vi tio minuter med att ta ett steg fram och två bakåt. Matte påstod att hundarna var helt ofarliga och Hampus visste att de var livsfarliga!

Till sist kom vi ändå förbi, men det var en spänd lite kille de närmaste meterna efteråt. Sedan pustade han ut, varvid jag vände hemåt och förbi hundarna igen. Den här gången gick det lite bättre, även om det blev lite taktinslag i skritten.

Jag vet inte varifrån han fått hundrädslan, men det var så uppenbart att han var livrädd och inte tramsig, så det är något vi får jobba ordentligt med framöver. På hemvägen ökade vi skritten lite och tränade att stå stilla med eftergift på tygeln. Gick sisådär. Hampus förstod inte alls från början och det blev ganska många upprepningar innan han började förstå. Det får också bli ett träningsområde!

Tillbaka i stallet gnäggade Hampus glatt åt de andra hästarna, glad över att de inte försvunnit medan han varit borta... Jag skötte om honom och sedan kom E.T. åkandes.
Trackback
RSS 2.0