Vilse i skogarna
Igår stod Hampus och tryckte mulen mot gallret när jag kom in i stallet. Sötnosen! Tog ut honom för lite enklare lydnadsträning och efter ett par påminnelser kom han ihåg att man skall stanna när matte gör det, rygga när hon ber om det och under inga omständigheter råka kliva över henne... Vi avslutade med att trava och det gjorde han riktigt bra.
Sedan blev det avborstning och påklädnad av utrustning. Det fungerar inte så bra att rida honom i hackamore, så istället blir det rakt bett med fasta ringar och ingen nosgrimma. Det blir förhoppningsvis tillräcklig variation från ridskolans tredelade bett och hannoveranska nosgrimma.
Vi gav oss iväg längs galoppvägen, för i slutet på den skulle det finnas bra skogsstigar. Vi klafsade först längs en lerig stig, men hittade sedan en trevlig skogsstig som hade lite stockar utlagda att kliva över. Toppen! Tyvärr tog stigen slut alldeles för tidigt och vi hamnade på en asfaltsväg istället. Klurade lite på hur vi skulle gå, så det blev en ganska lång sväng på asfalt. Bra som komplement till ridhusunderlaget!
Jag hade tänkt ge upp och skritta tillbaka, men så bakom en krök dök det upp en stig längs en äng. Toppen! Det såg ut som den gick in i skogen också, så vi följde den glatt. Hittade en äng inne i skogen med upptrampat spår runt, så där kunde vi äntligen träna på våra galoppfattningar. I början gick det sådär, men allt eftersom som Hampus vaknade till och jag blev noggrannare med hjälpgivningen så blev det riktigt fina fattningar. Han har lättare för att fatta höger än vänster.
Vi fortsatte till stigens slut, kom ut på en ny äng med asfaltsväg bredvid. Hm... Jag trodde jag visste var jag var, så när jag såg en ny stig (bred!) en bit bort på ängen kunde jag inte låta bli att ta in på den. Det blev massor med galoppfattningar på den stigen, många gånger var det bra sikt flera meter. Men det roliga med stigen var att det längs med den stod trädgårdstomtar i alla dess former och färger. Säkert ett fyrtiotal totalt.
När vi kom ut från stigen var vi i ett villaområde, jag kände mig helt vilse, så det blev att vi vände tillbaka. Åter vid asfaltsvägen kunde jag konstatera att det inte var den väg jag trodde (senare när jag tittade på kartan så var det visst den vägen, men mycket längre ned än vad jag räknat med), så jag vågade ingenting annat än att rida tillbaka hela vägen hem. Hampus tyckte det var superskoj, han hade fått upp ångan ordentligt med galoppfattningarna. Det blev till och med en hel drös väl undersatta fattningar från skritt till höger galopp.
Lång skrittväg tillbaka alltså, men så småningom var vi åter på galoppvägen och där blev det träning av halter. Hampus är verkligen hopplöst på det. Får han inga som helst direktiv efter fyra sekunder så börjar han gå. Vi tränade många gånger på det, men det är som om han tror att han kan gå i alla fall. Det blir något vi får nöta varje gång helt enkelt.
Tillbaka i stallet var Hampus svettig, men inte så mycket som jag förväntat mig. Förmodligen hade den långa skritten torkat honom en hel del. Vi var ute i totalt en timme och tjugofem minuter. Men det som fascinerar mig är att Hampus inte var trött. Visst var det mest skritt vi ägnat oss åt, men ändå! Lite trött får man faktiskt vara, men han tuffar på och orkar uppenbarligen mycket mer än jag tror. Det kommer bli riktigt roligt att distansträna honom till våren!
Pysslade om honom ordentligt och klippte även manen. Den blir bättre och bättre, men det är mycket kvar innan den är så fin som jag är van att se den. För att inte tala om den gräsliga pannluggen... Nåja, med tid och tålamod blir nog det mesta bra. Träffade på L som nu har blivit ansvarig för Hampus. Det innebär att hon skall rida honom några gånger i veckan, roligt! Det kan vara bra för Hampus att få lite riktig ridning även emellan de gånger jag rider honom. Sedan är ju jag en ganska dålig dressyrryttare, så Hampus blir nog nöjd med någon som rider ordentligt.
L berättade att de löshoppar ridskolehästarna en gång i månaden, Hampus var med senast och han hade ett lite lustigt beteende. Först hoppade han hindret, sedan sprang han fram till L, fick några pellets och rusade sedan vidare samtidigt som han tuggade. Lagom till att han tuggat klart var han framme vid hindret igen och hoppade. Jag blev alldeles varm när jag hörde det här. Tänk att Hampus fortfarande kommer ihåg hur vi brukade löshoppa! När han var unghäst fick han hoppa ett hinder i hagen utan några som helst infångare eller någon korridor. Efter varje språng kom han travandes fram till mig för att få beröm och bli kliad. Jag använde aldrig något godis, utan det var berömmet han ville åt. Sedan fortsatte han mot hindret igen, såvida jag inte sade åt honom att stanna medan jag byggde om hindret.
Det känns riktigt bra att Hampus får hoppa av sig lite en gång i månaden, och att L rider honom ibland och påminner honom om vad det är han egentligen skall kunna. Som att stå stilla med eftergift...
Sedan blev det avborstning och påklädnad av utrustning. Det fungerar inte så bra att rida honom i hackamore, så istället blir det rakt bett med fasta ringar och ingen nosgrimma. Det blir förhoppningsvis tillräcklig variation från ridskolans tredelade bett och hannoveranska nosgrimma.
Vi gav oss iväg längs galoppvägen, för i slutet på den skulle det finnas bra skogsstigar. Vi klafsade först längs en lerig stig, men hittade sedan en trevlig skogsstig som hade lite stockar utlagda att kliva över. Toppen! Tyvärr tog stigen slut alldeles för tidigt och vi hamnade på en asfaltsväg istället. Klurade lite på hur vi skulle gå, så det blev en ganska lång sväng på asfalt. Bra som komplement till ridhusunderlaget!
Jag hade tänkt ge upp och skritta tillbaka, men så bakom en krök dök det upp en stig längs en äng. Toppen! Det såg ut som den gick in i skogen också, så vi följde den glatt. Hittade en äng inne i skogen med upptrampat spår runt, så där kunde vi äntligen träna på våra galoppfattningar. I början gick det sådär, men allt eftersom som Hampus vaknade till och jag blev noggrannare med hjälpgivningen så blev det riktigt fina fattningar. Han har lättare för att fatta höger än vänster.
Vi fortsatte till stigens slut, kom ut på en ny äng med asfaltsväg bredvid. Hm... Jag trodde jag visste var jag var, så när jag såg en ny stig (bred!) en bit bort på ängen kunde jag inte låta bli att ta in på den. Det blev massor med galoppfattningar på den stigen, många gånger var det bra sikt flera meter. Men det roliga med stigen var att det längs med den stod trädgårdstomtar i alla dess former och färger. Säkert ett fyrtiotal totalt.
När vi kom ut från stigen var vi i ett villaområde, jag kände mig helt vilse, så det blev att vi vände tillbaka. Åter vid asfaltsvägen kunde jag konstatera att det inte var den väg jag trodde (senare när jag tittade på kartan så var det visst den vägen, men mycket längre ned än vad jag räknat med), så jag vågade ingenting annat än att rida tillbaka hela vägen hem. Hampus tyckte det var superskoj, han hade fått upp ångan ordentligt med galoppfattningarna. Det blev till och med en hel drös väl undersatta fattningar från skritt till höger galopp.
Lång skrittväg tillbaka alltså, men så småningom var vi åter på galoppvägen och där blev det träning av halter. Hampus är verkligen hopplöst på det. Får han inga som helst direktiv efter fyra sekunder så börjar han gå. Vi tränade många gånger på det, men det är som om han tror att han kan gå i alla fall. Det blir något vi får nöta varje gång helt enkelt.
Tillbaka i stallet var Hampus svettig, men inte så mycket som jag förväntat mig. Förmodligen hade den långa skritten torkat honom en hel del. Vi var ute i totalt en timme och tjugofem minuter. Men det som fascinerar mig är att Hampus inte var trött. Visst var det mest skritt vi ägnat oss åt, men ändå! Lite trött får man faktiskt vara, men han tuffar på och orkar uppenbarligen mycket mer än jag tror. Det kommer bli riktigt roligt att distansträna honom till våren!
Pysslade om honom ordentligt och klippte även manen. Den blir bättre och bättre, men det är mycket kvar innan den är så fin som jag är van att se den. För att inte tala om den gräsliga pannluggen... Nåja, med tid och tålamod blir nog det mesta bra. Träffade på L som nu har blivit ansvarig för Hampus. Det innebär att hon skall rida honom några gånger i veckan, roligt! Det kan vara bra för Hampus att få lite riktig ridning även emellan de gånger jag rider honom. Sedan är ju jag en ganska dålig dressyrryttare, så Hampus blir nog nöjd med någon som rider ordentligt.
L berättade att de löshoppar ridskolehästarna en gång i månaden, Hampus var med senast och han hade ett lite lustigt beteende. Först hoppade han hindret, sedan sprang han fram till L, fick några pellets och rusade sedan vidare samtidigt som han tuggade. Lagom till att han tuggat klart var han framme vid hindret igen och hoppade. Jag blev alldeles varm när jag hörde det här. Tänk att Hampus fortfarande kommer ihåg hur vi brukade löshoppa! När han var unghäst fick han hoppa ett hinder i hagen utan några som helst infångare eller någon korridor. Efter varje språng kom han travandes fram till mig för att få beröm och bli kliad. Jag använde aldrig något godis, utan det var berömmet han ville åt. Sedan fortsatte han mot hindret igen, såvida jag inte sade åt honom att stanna medan jag byggde om hindret.
Det känns riktigt bra att Hampus får hoppa av sig lite en gång i månaden, och att L rider honom ibland och påminner honom om vad det är han egentligen skall kunna. Som att stå stilla med eftergift...
Trackback
