Löshoppning!
Jag har varit på ridläger med min andra häst Ariel ( http://habina.blogg.se/ariel/ ), men under söndagens teoripass fick vi löshoppa några hästar och Hampus var en utav de lyckliga. Egentligen var det inte tänkt att han skulle vara med, men ridlärare E blev så nyfiken på om han kom ihåg det jag lärt honom som unghäst, så jag fick gå och hämta honom.
Hampus var lite trött och när jag öppnade boxdörren och han såg att det var matte, så lade han sig ned helt och sov vidare... Jag borstade av honom så gott det gick och kratsade alla hovarna (!) innan jag sade åt honom att han faktiskt var tvungen att kliva upp.
Väl uppe borstade jag av andra sidan av honom och redde även ut svansen. Sedan åkte tränset på och vi begav oss till ridhuset. Vi började med att trava över bommar, men eftersom Hampus aldrig löshoppats i trav, blev det givetvis galopp över bommarna. Något han klarade med lätthet. ;-)
Vi byggde om till två låga studshinder och så fick Hampus rulla på några gånger. Första gången hade han lite svårt att förstå vem det var han skulle komma till efteråt, men ganska snabbt hade han lokaliserat matte och kom till mig hela tiden.
Jag har nämligen lärt Hampus att så fort han har hoppat, så skall han springa fram till mig och få beröm. Inte godis, det får han aldrig, utan glada ord och lite kli i pannan eller bakom öronen. Sedan står han där, med mig eller själv, tills jag säger de magiska orden: "Ja, då kör vi igen!" När han hör detta kastar han sig glatt iväg i full galopp och satsar på hindren igen. Det behövs ytterst sällan någon pådrivning utan han sköter sin uppgift och jag sköter min (dvs bygga hinder).
Jag tror att de andra ridlägerdeltagarna tyckte det var skoj att se vad Hampus kunde. Han fick inte hoppa högt, det är han för tung för just nu, utan runt 60 cm blev lagom för att han skulle hoppa lite utan att behöva ta i. Skall han hoppa högre, som han gjorde i sin ungdom, vill jag inte att han skall vara så överviktig som han är nu, då tar knäna stryk. Jag vill ju att han skall hålla många år till...
Mycket nöjd med sig själv fick Hampus följa med mig medan vi byggde bort hindren och sedan fick han återvända till boxen och sova en liten stund.
Hampus var lite trött och när jag öppnade boxdörren och han såg att det var matte, så lade han sig ned helt och sov vidare... Jag borstade av honom så gott det gick och kratsade alla hovarna (!) innan jag sade åt honom att han faktiskt var tvungen att kliva upp.
Väl uppe borstade jag av andra sidan av honom och redde även ut svansen. Sedan åkte tränset på och vi begav oss till ridhuset. Vi började med att trava över bommar, men eftersom Hampus aldrig löshoppats i trav, blev det givetvis galopp över bommarna. Något han klarade med lätthet. ;-)
Vi byggde om till två låga studshinder och så fick Hampus rulla på några gånger. Första gången hade han lite svårt att förstå vem det var han skulle komma till efteråt, men ganska snabbt hade han lokaliserat matte och kom till mig hela tiden.
Jag har nämligen lärt Hampus att så fort han har hoppat, så skall han springa fram till mig och få beröm. Inte godis, det får han aldrig, utan glada ord och lite kli i pannan eller bakom öronen. Sedan står han där, med mig eller själv, tills jag säger de magiska orden: "Ja, då kör vi igen!" När han hör detta kastar han sig glatt iväg i full galopp och satsar på hindren igen. Det behövs ytterst sällan någon pådrivning utan han sköter sin uppgift och jag sköter min (dvs bygga hinder).
Jag tror att de andra ridlägerdeltagarna tyckte det var skoj att se vad Hampus kunde. Han fick inte hoppa högt, det är han för tung för just nu, utan runt 60 cm blev lagom för att han skulle hoppa lite utan att behöva ta i. Skall han hoppa högre, som han gjorde i sin ungdom, vill jag inte att han skall vara så överviktig som han är nu, då tar knäna stryk. Jag vill ju att han skall hålla många år till...
Mycket nöjd med sig själv fick Hampus följa med mig medan vi byggde bort hindren och sedan fick han återvända till boxen och sova en liten stund.
Kommentarer
Trackback
