Dressyr i bastuvärme

Igår blev det än en gång en lång promend i hagen. Hampus stod med de andra allra längst bort och softade, men kom faktiskt lunkande till mig när det var trettio meter kvar. Sötis! Jag hade med mig Ariels reservgrimma, så han fick finna sig i att vara rödklädd en stund.

Inne i stallet fick han stå uppbunden i spolspiltan, det är smidigt då jag har närmare till både bil och sadelkammare. Borstade av och kratsade hovar innan den nya sadeln åkte på. Han har ju gått en hoppträning och en uteritt med sadeln, men jag har aldrig suttit i den.

Vi höll oss på ridbanan då jag ville jobba lite fokuserat. Sadeln var helt okej att sitta i, men efter uppvärmningen åkte stigbyglarna i kors framför sadeln. Jag försöker skylla på att stigbyglarna är klumpiga att rida med och att jag var lat och hade tennisskor, men sanningen är att jag behöver massor med sitsträning.

Vi jobbade med övergångar skritt-trav och trav-galopp. Några halter och ryggningar blev det också. Jag upplevde att Hampus redan från start var mer alert än han var förra gången vi jobbade med övergångar, men att den där wow-känslan när allt flyter och han blir elektrisk inte infann sig. Kan ju bero på värmen förstås...

Vi red även lite mer galopp än tidigare, bland annat flera varv på stor volt och även F:s gamla övning där man galopperar genom kortsidan, vänder snett igenom, gör en övergång till trav mitt på ridbanan följt av ny galopp och galopp genom kortsidan, men det var riktigt jäkla jobbigt.

Sedan önskar jag att jag kunde säga att Hampus blev så trött så vi fick sluta efter 20 min intensivt jobb. Men sanningen är att det var jag som inte hade några skänklar längre... Tur att jag får rida min kompis M:s ponny Maggie ett tag framöver, så jag får ännu mer ridning och förhoppningsvis lite mer benmuskler...

När jag spolade av Hampus efteråt insåg jag att han inte alls är så svankig längre, utan det är jag som tittat så mycket på Ariel att jag glömt hur Hampus rygg faktiskt ser ut. Han är inte svankig nu, utan har en stark rygg. Däremot är han överbyggd och det gör att ryggen verkar slutta lite. Överbyggdheten kommer ju aldrig att kunna jobbas bort, men så länge man rider honom rätt är det inga problem. Visst hänger magen lite, men det känns som att den alltid kommer att göra det. Han har rejäla magmuskler nu, så frågan är om det är dags att gå vidare och jobba mer allsidigt. Det vore skoj...

Sedan kan jag inte låta bli att ha kvar min dröm om att rida distansritt på honom. Jag tänker börja träna upp honom så smått och så får vi se om det kan bli en start nästa år ändå. Kanske kan jag lura med någon annan ryttare om jag rider Ariel i samma klass...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0