Hampus

Idag stod Hampus ute i hagen och mumsade gräs när jag kom. Bytte stigläder och stigbyglar på sadeln samt satte fast vattenflaskan innan det blev intag av söt pojke. Han var så snäll och kom fram till mig, så jag slapp gå i leran vid grinden. Däremot blev han lite besviken då jag för ovanlighetens skull inte hade något godis på mig. Vad är då vitsen med att komma på inkallning?

Inne i stallet blev det avborstning och även lite pyssel med svansen. Vi skulle rida med L och hennes Diana och jag var för en gångs skull ute i god tid, så jag kunde greja lite mer. Sedan åkte sadel och träns på och vi satt upp. Pratade lite distansritt med ett par ridskoleelever, det är skoj att de får se lite annan ridning än bara hoppning och dressyr. Sedan kom L ridandes på Diana och så var Pamilljah med på släp! :-)

Vi hade bestämt oss för att rida bort till Ariels stall, så L hittar dit i framtiden. Vi red mest i skritt då det var ganska varmt, men Hampus tuffade på mycket snabbare än vanligt. Det märks att han gillar de här uteturerna och tycker att det är skoj med sällskap.

Ett litet äventyr blev det när Hampus blev rädd för hundskall och backade ned i diket. Problemet var bara att i diket fanns det ett elstaket... Det blev ett snabbt hopp uppåt när Hampus fick sig en stöt. Nyttigt för honom, man skall inte backa när matte säger fram. :-P

Lite senare träffade vi på en skock med får, men då var han modig och gick framåt. Det är tydligen bara hundar som är farliga i Hampus värld. Framme vid Ariels stall red vi sedan samma väg tillbaka, med en liten avstickare till klätterbacken för att rida den ett varv. Jag saknar verkligen klättermöjligheter hos Hampus, men L sade att vi skulle rida till grustaget nästa gång jag red till henne och där går det tydligen att klättra på många ställen. Skoj!

På hemvägen blev det även en avstickare på Hampus äng, innan vi red förbi ridskolan och vidare mot Skuttunge. Hampus var lite tvär när vi skulle gå bortåt igen, men det gick snabbt över och så var han igång i full fart igen. Finaste killen! Vi galopperade några gånger under turen och han har verkligen en jämn galopp. Tror det faktiskt mest blir skritt och galopp på tävlingen, han känns starkast i de gångarterna.

Vid asfaltsvägen skiljdes vi åt, L tog till vänster och vi till höger tillbaka till ridskolan. Hampus reagerade inte ens på att de andra hästarna försvann, utan fortsatte ivrigt hemåt. Totalt red vi 13,7 km på 160 min, vilket ger en snittfart på 5,14 km/h. Lugnt och behagligt! :-)

Hemma igen blev det dusch av mycket svettig pojke, men han var så glad och nöjd så det gjorde ingenting. Jag hoppas han inte sätter för mycket päls innan tävlingen, han kommer ju svettas floder oavsett, men det är lite lättare att få honom torr om han inte har en massa päls...

Imorgon tävlar han för övrigt i klubbhoppning 40 cm, då kommer jag åka och heja på honom. Får se hur mycket ork han har med tanke på dagens äventyr...

Igår tog jag emot Hampus direkt efter hans lektion, bytte träns på honom till distanstränset, satt upp och red iväg. Vi skrittade bort mot grusvägen med vägbom, där vi skulle möta L på Diana och med Pamilljah som handhäst. Så fort det fanns tillfälle galopperade vi, så Hampus fick jobba igång kroppen lite. Han var ju redan igångskrittad i och med lektionen innan.

Efter en stund blev jag orolig att vi ridit förbi L utan att märka det, så jag ringde. Naturligtvis hade vi missuppfattat varandra och menat två olika grusvägar med vägbom. Typiskt! :-P Så Hampus och jag fick vända och galoppera nästan hela vägen tillbaka. Skoj tyckte Hampus, ganska lagom kort ridtur...

När jag sedan bad honom gå till höger efter vägbommen, istället för vänster som går mot ridskolan, blev han tvärarg. Tog nog en halv minut innan jag fick honom på rätt väg igen. Surgubbe. :-P Men strax därefter mötte vi L med hästarna och kunde rida iväg hem till henne. Pamilljah var inte förtjust i Hampus, så hon kickade en del efter honom, så vi höll lite avstånd. Blev skritt blandat med trav då Hampus har lite kortare ben än stora Diana.

Vi red på en grusväg tills vi hittade en snitslad stig genom skogen. Där snirklade vi oss fram, träffade på ett gäng svampplockare och kom så småningom fram ute i Skuttunge. Lite asfalt blev det också, innan vi var framme hos L. Hon gick iväg med Diana och Pamilljah, medan jag satt av, erbjöd Hampus vatten och lättade på sadelgjorden. Hampus var inte intresserad av något vatten, däremot kissade han. Duktig kille! En snabb titt på klockan sade att vi varit ute i 65 min. Enligt kartan hade vi ridit 5,67 km, vilket ger en snitthastighet på 5,2 km/h. Lugnt och behagligt. :-D

Sedan återvände L med Femme Filou och vi gav oss iväg på en lite längre tur. Först en del asfalt, sedan grusväg och slingrande stig lite blandat. Femme Filou var lite rädd för saker här och där och Hampus hakade på direkt. Han hade oftast ingen aning om vad det var hon var rädd för, men han litade mer på henne än på vad matte sade. Här har vi en del att jobba på...

På ett par grusvägar blev det galopp och Hampus tuffade på bra. Jag älskar hans sadel, jag sitter så bra i den och kan verkligen jobba honom i galoppen. När tillfället gavs så tog vi oss ett par rejäla galopper i snabbare tempo. De två sista (innan vi återvände till slingerstigarna) var riktigt snabba, Hampus galopperade allt han kunde för att komma ikapp Femme Filou och jag gav honom full eftergift. Så himla roligt, men även lite läskigt. Jag behöver träna på att släppa kontrollen och lita på hästen...

Efter slingerstigarna var vi tillbaka på grusvägen med alla farligheter. Fast nu var de konstigt nog inte farliga, eftersom det var på hemväg... Efter asfalten var vi tillbaka hos L igen, hon gick iväg med Femme Filou, Hampus fick vatten igen (nej tack, matte) och lite slakare sadelgjord. Den här gången hade vi ridit 95 min. Sträckan blev 9,78 km, vilket ger en snitthastighet på 6,2 km/h så det gick lite fortare.

Så kom L tillbaka med Rembo, som ju Hampus ridit ihop med en gång tidigare. Han gnäggade högt och ljudligt, äntligen en kompis han kände igen! :-)

Nu blev det bara skritt hemåt, jag ville att Hampus skulle bli av med all mjölksyra och känna sig lugn när han var tillbaka hemma. Vi inledde med asfalt en stund, följt av slingerstig ända till grusvägen som Hampus och jag började dagens äventyr på (dvs den felaktiga grusvägen med vägbom). Där sade vi hejdå till varandra och L vände hemåt. Hampus och jag fortsatte i skritt hela vägen hem till ridskolan. Vi var nästan ända framme när han äntligen förstod att han var hemma. Då gnäggade han högt och lyssnade glatt när han fick svar. Sötnosen! Sista sträckan tog 35 min att skritta, den var 3,22 km lång vilket ger en snitthastighet på 5,52 km/h.

Det blev lite lunch i boxen medan jag tog av utrustningen och väntade på att duschspiltan skulle bli ledig. Sedan fick han sig en riktigt skön dusch (märktes att han också tyckte det!) innan han fick återvända till lunchen. En mycket nöjd Hampus fick en hejdå-puss innan jag åkte vidare till Ariel.

Totalt red vi 3 timmar och 15 minuter, 18,67 km och en snittid på 5,7 km/h. Under tävlingen får han inte gå snabbare än 10 km/h och inte långsammare än 5 km/h, så det klarar vi ju galant!

Igår åkte jag förbi Hampus en sväng. Jag har varit rejält förkyld och lät honom vara ledig från träningen även igår. Däremot så blev det klippning av man, örontofsar och skägg. Hampus var nöjd över uppmärksamheten men inte så förtjust i att jag bara klippte och inte gosade så mycket.

Han hade fullt med kardborrar i pannlugg och hovskägg, så det fick jag reda ut så gott det gick. Jag förstod inte först hur sjutton han kan få så mycket kardborrar överallt, men när jag gav honom en att mumsa på blev bilden klarare. Han kör förstås hela huvudet in i busken och mumsar. ;-)

Träffade även H och skrev på nya fodervärdsavtal. Så nu är Hampus ridskolehäst ett år till och jag kan andas lugnt både ekonomiskt och tidsmässigt. Det är så härligt att han trivs och att de trivs med honom. :-)