Hampus

I tisdags var jag ute en sväng och konstaterade snabbt att det blåste storm... Efter att ha gett Hampus kraftfoder skyndade jag mig hemåt igen. Var inte det lättaste att ta sig hem, då snön drivit på sina ställen, så jag lovade mig själv att bara åka ut i dagsljus framöver, även om det gör att jag får rida Hampus mindre. Jag vet ju att han har det bra i lösdriften, med sällskap, fri tillgång på foder och vatten samt daglig tillsyn.

 

Igår var det också snöstorm, men jag ville ändå testa hur Hampus skulle reagera på blåsten. Vi håller ju fortfarande på att lära känna varandra. Tog in honom från hagen och gjorde klar för ridning. Min tanke var att rida till klätterbacken och snirkla runt stigarna där, eftersom det förhoppningsvis var lä där.

 

Skrittade iväg utan problem, Hampus var en duktig kille och stannade vid ett par tillfällen när han blev rädd för något. Det tar sig! Men framme vid farliga villaområdet tog han det säkra före det osäkra och satte av i galopp istället för att kolla in en presenning som fladdrade i vinden. Som tur är så är han ju aldrig svår att få stopp på, tror han hann ungefär fyra galoppsprång innan han stod stilla igen. ;-)

 

Efter att vi tittat en stund på presenningen fick han trava en bit. Åh så härligt det var att få trava på honom igen! Han kändes så mjuk i kroppen och med ett härligt sug i munnen. <3 Kunde förstås inte låta bli att galoppera några meter också, snögalopper är det bästa som finns!

 

Sedan tyckte jag att Hampus varit tillräckligt duktig, han var helt klart nervös av blåsten, även där det var lä. Så han fick skritta hela vägen hem och belönas med kraftfoder inne i stallet. Sedan följde han nöjt med ut i hagen igen.