Ofokuserad och lite träningstankar
Idag var det bomarbete som gällde för Hampus. Vi skrittade fram ute i tio minuter, sedan blev det galopp på ridbanan. Jag lät honom sakta av till trav längs kortsidorna om han kände att han inte orkade hålla galoppen. Däremot fick han långa tyglar, något han inte var alltför glad över. Balansen blev sämre och han hamnade mer i framvikt. Men nu har jag testat i alla fall.
Sedan fick han trava över fyra bommar på böjt spår. Det gick ganska bra i bägge varven, även om bommarna var lite för nära varandra för att han skulle få till en bra trav. Så jag satt av och justerade lite samt lade upp ytterkanten på bommarna på mina träningsklossar. Upp igen och prova övningen igen. Då blev det jobbigt, sade Hampus! Han rev en kloss i taget tills alla bommarna var i markhöjd igen. Jag satt av, lade upp klossarna igen och bytte varv. Samma sak där, pust och stånk och usch vad jobbigt!
Bara att inse att det blir alldeles för jobbigt för honom när det både är böjt spår och upphöjda bommar. Så vi avslutade med några gånger i varje varv med bara bommar. De sista gångerna fick jag en härlig känsla med sug i bettet och lite mer ryggverksamhet.
Det skall tilläggas att Hampus överlag var väldigt ofokuserad och ville mest kolla på allt annat som hände i närheten av ridbanan. Jag var inte heller perfekt i min hjälpgivning, men när vi skrittade ut med L och Krutow efter passet så kunde jag i alla fall vara lite analytisk.
Som läget är nu, har Hampus blivit mycket mer framåt och det finns både mer ork och muskler. Kraven måste då öka, men inte för mycket, utan bara så att det blir mer utmanande men ändå roligt. Dagens övning var definitivt inte rolig för Hampus, hade vi hållit oss till bommar på böjt spår hade han varit nöjd och glad, nu blev det för tufft och han blev olycklig då han inte kan göra det jag ber honom om.
Sedan har jag insett att vi inte behöver vara på ridbanan tre dagar i veckan. Det räcker gott med en dag där vi jobbar med bommar, resten av tiden är det ut som gäller! Han mår mycket bättre i kroppen av att vara ute och röra på sig, samtidigt som han mentalt blir gladare. Det jag behöver bli bättre på ute är att ta med dressyrtänket fast vi inte är inne på ridbanan.
Så istället för att "bara" rida ut en sväng, så kan vi rida ut och träna galoppfattningar, eller skänkelvikningar eller tempoväxlingar i trav. Det viktiga för Hampus är att han får jobba med hela kroppen, inte var någonstans vi arbetar.
Dessutom behöver jag tillåta både mig själv och Hampus att vara lediga från ridningen. I och med att han går så intensivt när han rids (alltså intensivt för honom!) så behöver han dagar där han antingen bara mysrids i skritt eller är helt ledig. Detta utan att jag får dåligt samvete för att jag inte "gör" någonting. Så nu blir det lite tydligare veckoplaneringar framöver!
Efter avskrittning spolade jag av Hampus, han var inte särskilt svettig, men däremot var han lerig på ben och mage. Efter allt regnande är ridbanan lite sörjigare än vanligt. ;-)
Sedan fick han gå ut i hagen och få kraftfoder, innan dagens mest spännande ögonblick väntade. Ihopsläpp med Krutow!
Det gick fullständigt odramatiskt, bägge grabbarna verkade mest vara intresserade av att äta. ;-) Eftersom Ariel blir borta minst 45 dagar till, vilket innebär att hon kommer hem absolut tidigast 15 augusti, så är det snällare mot Hampus att han får en annan hagkompis, än att han skall gå ensam och längta efter sin tjej. Krutow och han är lika både kroppsligt och mentalt, även om Krutow är fem år äldre. Jag hoppas att de får många sköna stunder ihop!
Pust och stön
Igår fick Hampus stå ut med lite skrittklättring efter täckesprovandet. Vi klättrade två varv uppför klätterbacken och sedan runt hela backen, sedan avslutade vi med att gå uppför en gång till, men sedan vända tillbaka och gå samma väg nedåt igen. Jag tycker egentligen det är lite för tufft, går man runt blir det inte lika brant nedförsbacke och hästen hinner dessutom pusta innan det är dags att klättra igen. Men sista gången får Hampus allt orka med en lite tuffare variant, det gäller att börja öka kraven på honom.
Han var lite trött efteråt, men inte värre än att vi kunde traska på i glatt tempo på slingerstigen. När vi kommit halvvägs på den vände vi hemåt, så det blev en kort men ganska intensiv skrittur.
Hampus gick och stönade nästan i varje steg, då vet man att han tycker det är jobbigt och att han kommer igång med kroppen. Flera gånger kände jag hur han höjde ryggen, det har jag inte upplevt tidigare. Härligt!
Tillbaka i stallet kollade T på honom och höll med om att det hänt grejer. Han har inte lika stor mage längre och överlinjen har blivit lite högre. Heja, heja! Det skall bli himla spännande att höra vad massösen tycker på onsdag, hon har ju inte sett honom på en hel månad.
Övergångstäcke
Igår hämtade jag in Hampus från hagen och borstade av honom. Sedan fick han prova det nya övergångstäcket. Snyggt va!
Om han inte visar sig vara mycket mer frusen än vad han är sommartid, så kommer han att få ha regntäcket vid nederbörd och övergånstäcket vid minusgrader och nederbörd. Blir det sedan mer än tio minusgrader, då åker nog vintertäcket på. Skall prova det imorgon och se hur tjockt det är...
Ändrad foderstat
Hampus har ju fått äta 2 hg Krafft Muskel och 60 g Krafft Miner Grön sedan han kom tillbaka till mig. Men det där med foder är lite lurigt... Hans huvudsakliga foderintag består ju av gräs (eftersom han går på bete dygnet runt) och efter midsommar går näringsinnehållet ned i gräset.
Ofta märker man inte av det förrän efter några veckor, då hästen som tidigare var rund börjar smalna av. Men eftersom Hampus inte är rund, utan på gränsen till tunn, så har vi inga marginaler att spela med. Så istället ökar jag redan nu på kraftfodret till 3 hg Krafft Muskel. Eftersom han därigenom även får mer mineraler via kraftfodret, kan jag minska mineralerna till 10 g Krafft Miner Grön per dag.
1 hg kan tyckas som en liten ökning, men Krafft Muskel innehåller så pass mycket protein att det faktiskt blir en ökning med 37 g smb. rp.
Deppig kille
Igår var Hampus väldigt olycklig när jag hämtade honom från hagen. Ariel hade försvunnit och hur mycket han än ropade så svarade hon inte... Han blev glad när jag kom, men fortsatte ändå att gnägga ungefär varannan minut. ;-)
Tog in honom i stallet och provade nya regntäcket. Det satt superbra, även om Hampus tyckte att det var larvigt att ha på sig täcke. Han är en tuff kille som inte behöver täcke, påstår han... Vi får väl se hur det blir till hösten när det både är kallt och regnar. ;-)
Efter lite kraftfoder fick han gå ut igen och började förstås gnägga oroligt direkt. Men när jag var klar i stallet och var på väg därifrån, så såg jag att han hade vandrat längre in i hagen och verkade lugnare. Jag misstänker att han bara gnäggar när han märker att någon hör på. ;-)
Längre tur än planerat...
I söndags skulle jag och Hampus iväg till L för att klättra lite i sandtaget. Det finns två vägar dit, varav den kortare och som inte går på asfalt ofta är stängd då kor betar där. Men nu var den öppen så då gäller det ju att passa på!
Tog in en blöt Hampus, regnet verkligen öste ned. Deprimerande! Sms:ade lite med L och vi bestämde oss för att köra på ändå. Lite regn har ingen dött av. ;-) Så på med grejerna på Hampus och regnjacka på mig. Skrittade iväg genom farliga villaområdet och sedan genom Bälinge. Då tittade plötsligt solen fram och sedan var det sol hela ridturen. :-)
Jag fick rida den längre turen till L, då den bästa turen också innehöll kohagar såhär i sommartid. Men istället kunde vi galoppera längs ängskanten och det var inte dumt heller. Hampus var lite halvtrött, han hade inte riktigt kommit igång.
En bit in på asfaltsvägen mötte jag L, som red på Piaster. Sedan skrittade vi hela vägen hem till henne, det var nästan bara asfalt. Men Hampus var lika glad för det. ;-) Som vanligt fick han stå inne i stallet och vila medan L bytte häst till Rembo, med Filou som handhäst.
Sedan red vi iväg mot grustaget. Mest var det grusvägar vi red på, men vid ett tillfälle passerade vi en strid å, som var åtminstone åtta meter bred. Eldprovet för Hampus, som ju är rädd för vatten. Eller snarare, var rädd för vatten. Han följde glatt i svansen på Filou och kände noga efter var någonstans han satte sina fötter i åbädden. Bästa hästen! <3
Framme vid grustaget blev det bara ett varv klättring, tiden hade verkligen rusat iväg och jag var trött redan innan vi började klättra. ;-) Hampus hade däremot kommit igång, så han ville gärna skynda sig både här och där.
På tillbakavägen fick Hampus gå först genom vattnet och det var ingen som helst tvekan, bara rakt ut i vattnet. Finaste, finaste killen! :-) När vi var tillbaka hos L så sade vi hejdå och så red Hampus och jag ensamma hemåt igen. Det var ingen bra idé tyckte Hampus, som gnäggade gång på gång efter någon häst. Men ingen ville svara...
Efter att ha galopperat på ridskolans rakbana och längs ängskanten var det en ganska trött Hampus som skrittade sista biten hem. Totalt hade vi varit ute i 4 timmar och 20 minuter, mer än två och en halv mil blev det... Snacka om tuff häst som jobbar på i alla lägen! :-)
Hemma igen blev det dusch och sedan ut i hagen. När jag plockat undan alla grejer fick han kraftfoder och sedan smorde jag även in benen med kyllera. Det är inte säkert att det behövdes, men efter en så pass tuff ritt vill jag ändå ge honom bästa möjliga omvårdnad. Det är han värd!
Glad uteritt
Idag hade jag bokat riddate med L och Krutow, så vi begav oss tillsammans på äventyr. Vi red bort mot flygfältet, men tog sedan vänster istället för höger. Hampus var ganska fjantig på bortaväg, mycket fjantigare än när jag rider honom själv. Han lade in backen ett flertal gånger och ignorerade mina hjälper. Det var först när Krutow gick förbi som han gick med på att gå framåt... Ponnyfasoner!
Framme vid flygfältet resonerade vi oss fram till att hästarna (hehe, inte vi...) förtjänade en galopp, så vi galopperade hela gräsvägen. Det är så ljuvligt att sitta på Hampus och galoppera, han känns så stabil och säker, med mjuka härliga galoppsprång.
Sedan skrittade vi runt gårdarna och åter längs en grusväg. Som förstås också blev en galoppväg. ;-) Jag upplevde att Hampus inte orkade galoppera i kort galopp, men när jag släppte efter och lät honom öka så kändes det som exakt samma tempo som när jag försökt korta honom. Trots det lämnade vi Krutow en bit bakom oss och efter lite analyserande insåg jag att galoppen som Hampus presterade när jag lät honom gå fortare, helt enkelt var den dåliga galoppen då han galopperar på bogarna. Den kan mycket väl vara ganska snabb, men den känns absolut inte snabb när man sitter i sadeln. Det är hans galopp där han sätter bakbenen väl under sig som känns snabb...
Skritt hela vägen hem på en mycket nöjd Hampus, som sedan fick sig en dusch innan han återvände till sin älskade i hagen.
Dricker ur vattenkaret tillsammans...
Ville du något matte?
Stabil galopp
Ikväll fick Hampus ge sig iväg till rakbanan. Han skrittade på riktigt okej på grusvägen, så han är inte ömfotad längre. Skönt!
Framme vid rakbanan blev det lugn och trevlig vänstergalopp hela vägen. Han ville sakta av vid ett par tillfällen för att titta sig omkring, men lyssnade när jag bad honom fortsätta.
Vid rakbanans slut skrittade vi några varv samt ryggade, så det värsta flåsandet gick över. Sedan galopp tillbaka. Hampus ville bara galoppera vänster galopp, så det blev flera avsaktningar och nya fattningar innan han äntligen fattade höger galopp.
Ökade galoppen lite på slutet och han försökte så gott han kunde. Men när vi skrittade hemåt var det en väldigt flåsig kille, det behövs fler sådana här pass...
Hemma igen blev det avduschning då han var helt genomblöt i svett. Inte så konstigt när vi galopperat samtidigt som det var varmt ute. Han låtsades att han inte tyckte om duschen, men jag genomskådade honom. ;-)
När han sedan återvände till hagen gjorde han mig så himla glad, för han lade sig ned och rullade. Hurra! Först trodde jag att han bara skulle gnugga sig lite på sidan, men sedan rullade han upp på rygg, gnuggade ryggen och rullade över. Flera gånger. :-) Han var riktigt härligt lerig när han var klar, men det gör ingenting bara han rullar igen. :-)
Sedan fick han kraftfoder och en hejdåpuss.
Täckesbeställning
Sådär, då har jag beställt täcken till Hampus så han klarar sig. :-) Företaget hade täckesrea, så jag sparade tusen kronor. Inte dumt!
Det blev ett regntäcke
Ett övergångstäcke
Och ett vintertäcke
Dansa tillsammans
Igår var det nästan lite slagsmål om vem som skulle in från hagen. ;-) M hade varit hos Ariel innan, men inte ridit, så Ariel tyckte att hon var lika berättigad att gå in...
Men Hampus fick på sig sin nya grimma (som passade perfekt) och följde mig in i stallet. Där blev det en snabb koll innan vi gick ut på ridbanan. Släppte lös honom, stängde grinden och såg till att den lilla grinden också var stängd.
Först fick han galoppera runt lite, han ville helst gå i vänster varv. När han sedan flåsade en del så kallade jag på honom och han kom genast springande med spetsade öron. <3 Sedan gick vi över bommar medan hans andhämtning återgick till det normala. Jag hade inget grimskaft utan Hampus följde mig som en hund längs hela ridbanan.
Sedan fick han galoppera runt en gång till tills han blev för andfådd igen, och så skrittade vi tillsammans i tio minuter tills han var lugn igen. Han följde mig återigen hela tiden, som att dansa med en glad fjording...
Finaste killen!
Sedan fick han gå in i stallet och äta kraftfoder innan han återvände till hagen. Ariel syntes inte till, men när jag släppt en ivrig Hampus så kom hon galopperandes för att möta honom. Härligt att de är riktiga vänner nu!
Men Hampus fick på sig sin nya grimma (som passade perfekt) och följde mig in i stallet. Där blev det en snabb koll innan vi gick ut på ridbanan. Släppte lös honom, stängde grinden och såg till att den lilla grinden också var stängd.
Först fick han galoppera runt lite, han ville helst gå i vänster varv. När han sedan flåsade en del så kallade jag på honom och han kom genast springande med spetsade öron. <3 Sedan gick vi över bommar medan hans andhämtning återgick till det normala. Jag hade inget grimskaft utan Hampus följde mig som en hund längs hela ridbanan.
Sedan fick han galoppera runt en gång till tills han blev för andfådd igen, och så skrittade vi tillsammans i tio minuter tills han var lugn igen. Han följde mig återigen hela tiden, som att dansa med en glad fjording...
Finaste killen!
Sedan fick han gå in i stallet och äta kraftfoder innan han återvände till hagen. Ariel syntes inte till, men när jag släppt en ivrig Hampus så kom hon galopperandes för att möta honom. Härligt att de är riktiga vänner nu!
Lätta bommar
Det hade regnat hela dagen, så Hampus var blöt när jag hämtade in honom. Drog av vattnet och tog på fleecetäcke så han skulle få torka lite. Sedan gick jag ut och förberedde i paddocken, ställde en pall på rätt ställe och tog med mig mina nya klossar till bomarbete.
Kratsade hovarna och tog på utrustningen. Sedan fick Hampus följa mig vid hand medan jag lade ut fyra bommar. Skrittade sedan fram, inklusive några gånger över bommarna. Därefter blev det trav över bommarna, varierade varv så vi vände upp från höger varannan gång och vänster varannan. Sedan blev det antingen galopp eller halt med ryggning efteråt, beroende på om han bjöd mycket på bommarna eller kändes lite långsam. Även efter bommarna blev det varannan höger och varannan vänster.
Efter några varv satt jag av och lade upp ena änden av bommarna på mina nya klossar. Sedan gjorde vi samma övningar igen några gånger, därefter satt jag av och lade även upp andra änden. Hampus jobbade på bra, men jag fick aldrig känslan av att det var jobbigt för honom. Hm...
Eller, arbetet efter bommarna var jobbigt, med galoppfattningar och snäva vändningar på bakdelen. Men inte själva bomarbetet. Så nästa gång testar vi på böjt spår istället, så han får stretcha ut yttersidan ordentligt.
Skrittade av honom och plockade sedan undan bommarna tillsammans med honom. Han var så söt och ville hjälpa till att knuffa bommar. ;-)
Sedan tog jag av honom all utrustning, stretchade sidor och rygg med morötter och släppte ut honom till Ariel igen. Efter att jag rengjort utrustningen och tagit undan den fick både han och Ariel kraftfoder i hagen. Hampus var som vanligt inte nöjd, så det blir definitivt något mer volumiöst foder till hösten. Som det är nu vill man ju inte stå och vänta i all evighet medan han äter. ;-)
Kratsade hovarna och tog på utrustningen. Sedan fick Hampus följa mig vid hand medan jag lade ut fyra bommar. Skrittade sedan fram, inklusive några gånger över bommarna. Därefter blev det trav över bommarna, varierade varv så vi vände upp från höger varannan gång och vänster varannan. Sedan blev det antingen galopp eller halt med ryggning efteråt, beroende på om han bjöd mycket på bommarna eller kändes lite långsam. Även efter bommarna blev det varannan höger och varannan vänster.
Efter några varv satt jag av och lade upp ena änden av bommarna på mina nya klossar. Sedan gjorde vi samma övningar igen några gånger, därefter satt jag av och lade även upp andra änden. Hampus jobbade på bra, men jag fick aldrig känslan av att det var jobbigt för honom. Hm...
Eller, arbetet efter bommarna var jobbigt, med galoppfattningar och snäva vändningar på bakdelen. Men inte själva bomarbetet. Så nästa gång testar vi på böjt spår istället, så han får stretcha ut yttersidan ordentligt.
Skrittade av honom och plockade sedan undan bommarna tillsammans med honom. Han var så söt och ville hjälpa till att knuffa bommar. ;-)
Sedan tog jag av honom all utrustning, stretchade sidor och rygg med morötter och släppte ut honom till Ariel igen. Efter att jag rengjort utrustningen och tagit undan den fick både han och Ariel kraftfoder i hagen. Hampus var som vanligt inte nöjd, så det blir definitivt något mer volumiöst foder till hösten. Som det är nu vill man ju inte stå och vänta i all evighet medan han äter. ;-)
Shoppat lite till...
Ja, idag var jag förbi Hööks och köpte åtta stycken klossar till bomarbete.
Sedan köpte jag även en ny hjälm till mig, känns som det behövs eftersom jag fick en bula i fallet. :-S Dessutom var jag ju tvungen att köpa en bättre grimma till Hampus, så även han har en lädergrimma med pistolhake.
Sedan köpte jag även en ny hjälm till mig, känns som det behövs eftersom jag fick en bula i fallet. :-S Dessutom var jag ju tvungen att köpa en bättre grimma till Hampus, så även han har en lädergrimma med pistolhake.
Samma väg som sist
Idag fick jag med mig M och Ariel som sällskap, så Hampus och jag vågade oss iväg längs samma väg som i förrgår. Hästarna var inte särskilt intresserade när vi hämtade dem i hagen, men stod sedan snällt när vi gjorde i ordning dem. Hampus var så söt, han såg inte Ariel där hon stod i duschspiltan, så varje gång hon rörde sig gnäggade han till henne. <3
Jag fick Hampus att trampa på riktigt bra i skritten och det var en händelselös ridtur. Men på slutet på hemvägen fick Ariel in sin speciella turboskritt och nu hade Hampus ingen chans längre. Tror M inte känt Ariels turboskritt tidigare, för hon skrattade väldigt när Ariel klev på.
Vi avslutade med att M fick provrida Hampus på ridbanan. Ariel åker till hingst om drygt en vecka och blir borta åtminstone en månad. M vill ju gärna fortsätta rida och jag tackar inte nej till mer ridning för Hampus. Han skötte sig hyfsat när M red, men provade sina klassiska testningar, dvs inte kunna gå på fyrkantsspåret, samt vara sååå seg och trött. Jag förklarade för M vad Hampus sysslade med och hon fick till en fin fattning med påföljande bra galopp. Då märker man skillnaden motför när han galopperar och sover samtidigt. ;-)
Sedan blev det avsvampning av Hampus samt stretch av sidor och rygg. Han fick även kraftfoder innan han återvände till hagen tillsammans med Ariel.
Imorgon åker jag till Hööks och köper några sådana här, så vi kommer igång med träningen ordentligt.
Jag fick Hampus att trampa på riktigt bra i skritten och det var en händelselös ridtur. Men på slutet på hemvägen fick Ariel in sin speciella turboskritt och nu hade Hampus ingen chans längre. Tror M inte känt Ariels turboskritt tidigare, för hon skrattade väldigt när Ariel klev på.
Vi avslutade med att M fick provrida Hampus på ridbanan. Ariel åker till hingst om drygt en vecka och blir borta åtminstone en månad. M vill ju gärna fortsätta rida och jag tackar inte nej till mer ridning för Hampus. Han skötte sig hyfsat när M red, men provade sina klassiska testningar, dvs inte kunna gå på fyrkantsspåret, samt vara sååå seg och trött. Jag förklarade för M vad Hampus sysslade med och hon fick till en fin fattning med påföljande bra galopp. Då märker man skillnaden motför när han galopperar och sover samtidigt. ;-)
Sedan blev det avsvampning av Hampus samt stretch av sidor och rygg. Han fick även kraftfoder innan han återvände till hagen tillsammans med Ariel.
Imorgon åker jag till Hööks och köper några sådana här, så vi kommer igång med träningen ordentligt.
Farliga åskådare...
Igår kom bägge hästarna och mötte mig i hagen, Hampus verkade mycket nöjd med att det var han jag valde. ;-) Planen var att bara ta det lugnt, skritta en aktiv skritt och checka av om han var ömfotad i bak.
Borstade, kratsade hovarna och tog på utrustningen. Uppsittning och sedan skritt iväg längs åkerkanterna. Hampus tuffade på ganska bra, men tyckte att jag krävde lite väl mycket skritt ibland. Ute på grusvägen kunde jag konstatera att han fortfarande är öm, så jag får se om vi står ut med detta eller om det åker på skor om några veckor.
Rätt som det var upptäckte jag att det stod en skock får och tittade på oss. De rörde sig ingenting och bräkte inte, men jag försökte ändå få Hampus att upptäcka dem. Vilket tog en stund, eftersom de var helt stilla hela tiden. Men när han väl upptäckte dem fick han panik, kastade sig snett bakåt ned i ett dike och vi for omkull. Fy vad ont det gjorde! Tog mig upp på benen och såg hästen galoppera bortåt. Inte så bra... Men eftersom det är Hampus vi pratar om så ropade jag på honom, varvid han vände och kom tillbaka till mig. <3
Han var fruktansvärt skärrad, fick peppa honom steg för steg mot fåren och ändå skakade hela hästen av rädsla. Ingen mening att vara arg på honom, för han var så uppenbart rädd och inte fånig. Men så rörde ett får på sig och ett annat bräkte till och då slappnade han av. Jaha, var det bara får, tänkte han nog...
Satt upp vid en sten och skrittade vidare. Nu var Hampus lite mer på tårna när vi skrittade genom byn, men han lugnade sig när vi vek av från vägen och fortsatte hemåt över andra åkrar. Åter i stallet var han lugn och nöjd igen, skönt!
Svampade av honom innan jag kollade mina egna skador. Lite avskalad hud, ett jättestort blåmärke längs magen, en stukad tumme och en bula i pannan. Blir till att köpa ny hjälm och även en säkerhetsväst som jag kan ha fast jag rider i bomlösa, den jag har nu slår i bakvalvet vilket gör att jag drar mig för att använda den.
Gick ut i hagen med Hampus och så fick han kraftfoder. Insåg i efterhand hur illa det kunde ha gått om han skenat hela vägen hem... Insåg också att det var ett klokt beslut att låta E bara rida ut i sällskap, det kommer att ta tid innan Hampus är helt trygg ute.
Men han är ändå finaste killen som litar på matte! <3
Borstade, kratsade hovarna och tog på utrustningen. Uppsittning och sedan skritt iväg längs åkerkanterna. Hampus tuffade på ganska bra, men tyckte att jag krävde lite väl mycket skritt ibland. Ute på grusvägen kunde jag konstatera att han fortfarande är öm, så jag får se om vi står ut med detta eller om det åker på skor om några veckor.
Rätt som det var upptäckte jag att det stod en skock får och tittade på oss. De rörde sig ingenting och bräkte inte, men jag försökte ändå få Hampus att upptäcka dem. Vilket tog en stund, eftersom de var helt stilla hela tiden. Men när han väl upptäckte dem fick han panik, kastade sig snett bakåt ned i ett dike och vi for omkull. Fy vad ont det gjorde! Tog mig upp på benen och såg hästen galoppera bortåt. Inte så bra... Men eftersom det är Hampus vi pratar om så ropade jag på honom, varvid han vände och kom tillbaka till mig. <3
Han var fruktansvärt skärrad, fick peppa honom steg för steg mot fåren och ändå skakade hela hästen av rädsla. Ingen mening att vara arg på honom, för han var så uppenbart rädd och inte fånig. Men så rörde ett får på sig och ett annat bräkte till och då slappnade han av. Jaha, var det bara får, tänkte han nog...
Satt upp vid en sten och skrittade vidare. Nu var Hampus lite mer på tårna när vi skrittade genom byn, men han lugnade sig när vi vek av från vägen och fortsatte hemåt över andra åkrar. Åter i stallet var han lugn och nöjd igen, skönt!
Svampade av honom innan jag kollade mina egna skador. Lite avskalad hud, ett jättestort blåmärke längs magen, en stukad tumme och en bula i pannan. Blir till att köpa ny hjälm och även en säkerhetsväst som jag kan ha fast jag rider i bomlösa, den jag har nu slår i bakvalvet vilket gör att jag drar mig för att använda den.
Gick ut i hagen med Hampus och så fick han kraftfoder. Insåg i efterhand hur illa det kunde ha gått om han skenat hela vägen hem... Insåg också att det var ett klokt beslut att låta E bara rida ut i sällskap, det kommer att ta tid innan Hampus är helt trygg ute.
Men han är ändå finaste killen som litar på matte! <3
Matglad... ;-)
I förrgår hade E hand om Hampus, de hade fått sällskap så de kunde rida ut. Skönt!
Igår fick Hampus vara ledig, då jag behövde rida Ariel. Han verkade inte alltför ledsen över det, men ville väldigt gärna äta upp hennes kraftfoder... Fick säga till honom några gånger, sedan uppförde han sig.
När det blev hans tur att äta blev det ett ivrigt glufsande. Tror det blir bra att ge honom Krafft Lusern Hack till hösten, mycket fibrer som tar lång tid att äta. ;-)
Resten av veckan ser ut så här:
Onsdag. Skritt ute.
Torsdag. E rider dressyr på banan.
Fredag. Skritt ute.
Lördag. Markarbete på banan.
Söndag. Uteritt.
Perfekta rundan!
I förmiddags mötte jag upp L som skulle rida ut ihop med mig och Hampus. Vi hämtade in våra hästar från hagarna och gjorde i ordning dem. Sedan skrittade vi till klätterbacken, Hampus tyckte plötsligt att villaområdet innan var superläskigt. Jag upplever att han är mer tittig med sällskap, då litar han mindre på mig och mer på de andra hästarna...
Det blev två varv i klätterbacken, riktigt jobbigt tyckte både Hampus och Krutow. Sedan red vi slingerstigen i skogen följt av lite blandat trav och galopp längs ängskanterna. Hampus ville galoppera lite fortare än jag tillät honom, men vi bygger ingen överlinje på att rusa i galoppen. Det är mycket jobbigare att galoppera långsamt. ;-)
Vi skrittade hela asfaltsvägen hem och så grusvägen förstås. Totalt var vi ute 50 minuter och det känns som en väldigt kort rundan för mig som tränat distansritt. Men det var precis lagom för Hampus. Han var trött, men inte helt slutkörd. Så nu får det bli den rundan minst en gång i veckan, då han får jobba hela kroppen i skritt en bra stund innan det blir möjlighet till trav eller galopp. Att vi sedan avslutar på hårt underlag är perfekt för hans gamla ridskoleben. :-)
Tillbaka i stallet blev det avduschning, stretch av sidor + rygg samt kraftfoderätning. Vi är snart uppe i 1 hg och det skall bli spännande när resultatet syns! Tillbaka i hagen var han på väg att rulla sig, men ångrade sig och betade istället. ;-)
Efter att jag varit klart i stallet åkte jag förbi Granngården och köpte en säck Krafft Muskel. Tidigare har jag lånat från en stallkompis, men nu har jag en säck som räcker till augusti i alla fall. :-)
Det blev två varv i klätterbacken, riktigt jobbigt tyckte både Hampus och Krutow. Sedan red vi slingerstigen i skogen följt av lite blandat trav och galopp längs ängskanterna. Hampus ville galoppera lite fortare än jag tillät honom, men vi bygger ingen överlinje på att rusa i galoppen. Det är mycket jobbigare att galoppera långsamt. ;-)
Vi skrittade hela asfaltsvägen hem och så grusvägen förstås. Totalt var vi ute 50 minuter och det känns som en väldigt kort rundan för mig som tränat distansritt. Men det var precis lagom för Hampus. Han var trött, men inte helt slutkörd. Så nu får det bli den rundan minst en gång i veckan, då han får jobba hela kroppen i skritt en bra stund innan det blir möjlighet till trav eller galopp. Att vi sedan avslutar på hårt underlag är perfekt för hans gamla ridskoleben. :-)
Tillbaka i stallet blev det avduschning, stretch av sidor + rygg samt kraftfoderätning. Vi är snart uppe i 1 hg och det skall bli spännande när resultatet syns! Tillbaka i hagen var han på väg att rulla sig, men ångrade sig och betade istället. ;-)
Efter att jag varit klart i stallet åkte jag förbi Granngården och köpte en säck Krafft Muskel. Tidigare har jag lånat från en stallkompis, men nu har jag en säck som räcker till augusti i alla fall. :-)
Det finns vilja men inte riktigt ork...
Jag inledde dagens stallvistelse med att mocka i hagen. Bägge hästarna kom fram och ville hjälpa till, även om de mest var i vägen. ;-) Sedan fick Hampus följa med in och han har redan blivit hemmastadd. Inte en enda gnäggning blev det, fast han var ensam i stallet. Lugnt stod han medan jag borstade och kratsade hovar. Sadel och träns åkte på, sedan skrittade vi iväg mot rakbanan.
Hampus var lite ömfotad bak, men inte värre än att han ändå kunde jobba på bra i skritten. Det är lite fascinerande, jag tyckte det gick långsammare än när jag rider Ariel, men när vi var framme vid slutet på grusvägen hade han tagit sig dit fem minuter snabbare än vad Ariel brukar skritta på...
Han fick skritta även på asfalten och sedan blev det galopp direkt på rakbanan. Efter ett par galoppfattningar var han helt på det klara vad vi skulle göra, även om han helst ville galoppera nonstop. :-P Han fattade rätt galopp varje gång, fast jag verkligen var noga med att välja varannan vänster och varannan höger. Så särskilt sned är han inte. Däremot var han ganska trött när vi kom till rakbanans slut och vände hemåt. Men flåset går ju fort att träna upp!
Mera galopp blev det på tillbakavägen, han fick hålla galoppen några fler språng för att verkligen få en bra känsla. Finaste killen, jag skulle kunna galoppera i all evighet på honom, så härlig galopp har han!
Sedan blev det skritt hela vägen hem. Stallägaren harvade grusvägen, så traktor + harv åkte förbi oss tre gånger. Hampus brydde sig inte alls, det är en cool grabb det här!
Tillbaka i stallet fick han sig en avduschning samt rengöring av hovar, lite raspning på bakhovarna och inoljning av alla hovarna. De var lite torra när han skoddes om, så hovslagaren tyckte att jag skulle olja in så ofta jag hade tid. Det kräver dock helt rena hovar, så det är inte varje dag jag hinner med sådant pyssel.
Sedan blev det kraftfoder, Hampus gnäggade högt när han såg hinken, men efter några tuggor blev rykthinken mer intressant. Sötisen, man får verkligen hålla ett öga på honom hela tiden. När han ätit klart fick han återvända till hagen där Ariel väntade på honom. <3
Jag tog hand om utrustningen och skottade sedan ur en del av stallgången. Puh! Skönt att allt extraarbete i stallet snart är klart!
Här kommer den bästa bilden som U tog, den får vara bilden som visar hur Hampus såg ut innan rätt träning och rätt foderstat ordnade till honom. Hoppas det inte tar lång tid att modellera om hans kropp!
Hampus var lite ömfotad bak, men inte värre än att han ändå kunde jobba på bra i skritten. Det är lite fascinerande, jag tyckte det gick långsammare än när jag rider Ariel, men när vi var framme vid slutet på grusvägen hade han tagit sig dit fem minuter snabbare än vad Ariel brukar skritta på...
Han fick skritta även på asfalten och sedan blev det galopp direkt på rakbanan. Efter ett par galoppfattningar var han helt på det klara vad vi skulle göra, även om han helst ville galoppera nonstop. :-P Han fattade rätt galopp varje gång, fast jag verkligen var noga med att välja varannan vänster och varannan höger. Så särskilt sned är han inte. Däremot var han ganska trött när vi kom till rakbanans slut och vände hemåt. Men flåset går ju fort att träna upp!
Mera galopp blev det på tillbakavägen, han fick hålla galoppen några fler språng för att verkligen få en bra känsla. Finaste killen, jag skulle kunna galoppera i all evighet på honom, så härlig galopp har han!
Sedan blev det skritt hela vägen hem. Stallägaren harvade grusvägen, så traktor + harv åkte förbi oss tre gånger. Hampus brydde sig inte alls, det är en cool grabb det här!
Tillbaka i stallet fick han sig en avduschning samt rengöring av hovar, lite raspning på bakhovarna och inoljning av alla hovarna. De var lite torra när han skoddes om, så hovslagaren tyckte att jag skulle olja in så ofta jag hade tid. Det kräver dock helt rena hovar, så det är inte varje dag jag hinner med sådant pyssel.
Sedan blev det kraftfoder, Hampus gnäggade högt när han såg hinken, men efter några tuggor blev rykthinken mer intressant. Sötisen, man får verkligen hålla ett öga på honom hela tiden. När han ätit klart fick han återvända till hagen där Ariel väntade på honom. <3
Jag tog hand om utrustningen och skottade sedan ur en del av stallgången. Puh! Skönt att allt extraarbete i stallet snart är klart!
Här kommer den bästa bilden som U tog, den får vara bilden som visar hur Hampus såg ut innan rätt träning och rätt foderstat ordnade till honom. Hoppas det inte tar lång tid att modellera om hans kropp!
Härlig skrittur
Igår hämtade jag upp Ariels medryttare M och så åkte vi till stallet tillsammans. Hämtade in ett par småfuktiga hästar, men trots att det regnar massor verkar de kunna hålla sig ganska torra i hagen. Skönt!
Sedan blev det avborstning innan vi grubblade lite över sadlar. Hampus fick ha bomlösa sadeln och Ariel sin allroundsadel. Men jag brukar ju ha samma sadelgjord till de sadlarna. Hm... Hittade dock en neoprenklädd sadelgjord som Hampus tyckte var helt okej att ha på sig. Skönt!
Tränsade med de färgglada tränsen och så skrittade vi iväg mot farliga villaområdet. Målet med ridpasset var att röra på Hampus lite lagom efter massagen och att visa M lite olika ridvägar. Vi tog oss förbi farliga villaområdet hur smidigt som helst, då Hampus gick först och var modig, varvid Ariel ivrigt följde honom. Det finns fördelar med kloka gamla hästar! <3
Vi red till Bälinge och en bit på grusvägen, så jag kunde peka ut ett par olika vägar för M. Hästarna var lite ömfotade på grusvägen, så det blev lugn skritt och så vände vi ganska snabbt tillbaka. Sedan tog vi oss längs slingerstigen och via fälten tillbaka till asfaltsvägen. Hampus kom verkligen igång på slingerstigen, trampade på ordentligt och jobbade med rygg och bakdel. Heja!
På hemvägen var han ännu piggare och skrittade så fort att Ariel var tvungen att trava för att hålla samma tempo. Jag blev så imponerad av Hampus, han är ändå nästan en decimeter lägre än Ariel och hon är känd för sin snabba skritt. Det märktes på honom att han tyckte att det var superkul att vara ute och röra på sig. :-)
Åter i stallet så var han alldeles plaskvåt på ryggen. Den hade uppenbarligen arbetat rejält under sadeln... Tror dock att Ariels padd blir lite för varm för honom, skall fnula på lite andra paddar att köpa istället.
Svampade av honom, men jag hade lite för ont efter en tidigare avramling för att kunna stretcha. Vi stretchade i alla fall halsen och ryggen med hjälp av ett äpple. Buskillen tog hela äpplet i munnen varje gång, men jag litar på honom och kunde ta av honom det. ;-) Jag känner hur förtroende för varandra ökar för varje gång vi umgås. Det kommer bli så härligt, de här åren med honom. Nu hoppas jag bara att de blir många!
Sprejade honom med flugspray och så fick han lite kraftfoder innan han fick gå ut i hagen med sin älskade. ;-)
Massage är mysigt!
Igår fick Hampus vara sällskap åt Indra då hon fick massage. Men ganska snart blev det fullt i stallet, då hovslagaren var där för att sko en häst och ett par andra hästar skulle ut och ridas. Så Hampus förvisades till sin nya box, längst ned i stallet.
När jag kom till stallet var Hampus MYCKET upprörd, då han nästan inte såg någonting i boxen. Det finns en skiva för halva fronten på boxen, just för att hästen inte skall se så mycket och bli stressad. Men Hampus vill ju se, så han blev stressad av att inte se. Som tur var så blev det snart en tom skötselplats, så jag kunde ställa Hampus där. Då lugnade han sig. :-) Pratade med stallägaren och när stallet skall tvättas så tas även skivan bort, så Hampus blir glad till hösten.
Tog på Hampus fleecetäcke så han skulle torka tills det var hans tur att masseras. Sedan fixade jag med foder och ordnade bland grejerna jag köpt till honom. Måste ta en dag och verkligen städa och sortera i sadel- och täckeskammare, just nu har jag ingen ordning på någonting. :-S
Sedan var det dags för Hampus genomgång. Då min fysioterapeut S är höggravid så provade jag en annan, som också heter S. :-P Berättade Hampus historia för henne och sedan satte hon igång och kände igenom honom. Han reagerade på ett par olika ställen, men enligt S var det inga större grejer. Hon var positiv till hur fräsch han var, med tanke på ålder och att han inte ridits på rätt sätt.
Jag fick order att jobba som jag gjort tidigare för att få ordning på rygg- och magmuskler, samt hålla lite koll på hasgallorna så de inte blev värre. Stretchning av alla benen + rygg samt massage av bakbenen. Så det blir lite pyssel för sötnosen framöver. :-)
Hampus tyckte det var skönt men lite ont med massage, han ville inte slappna av helt, men det var väldigt mycket rörelse och liv i stallet också. Han som alltid vill ha koll får ju svårt att varva ned då.
Sedan promenerade vi en kvart med fokus att verkligen kliva på i skritten, innan han fick återvända till hagen. Snälla U fotade lite exteriörbilder så jag har lite att jämföra med när han blivit snyggare i kroppen.
När jag kom till stallet var Hampus MYCKET upprörd, då han nästan inte såg någonting i boxen. Det finns en skiva för halva fronten på boxen, just för att hästen inte skall se så mycket och bli stressad. Men Hampus vill ju se, så han blev stressad av att inte se. Som tur var så blev det snart en tom skötselplats, så jag kunde ställa Hampus där. Då lugnade han sig. :-) Pratade med stallägaren och när stallet skall tvättas så tas även skivan bort, så Hampus blir glad till hösten.
Tog på Hampus fleecetäcke så han skulle torka tills det var hans tur att masseras. Sedan fixade jag med foder och ordnade bland grejerna jag köpt till honom. Måste ta en dag och verkligen städa och sortera i sadel- och täckeskammare, just nu har jag ingen ordning på någonting. :-S
Sedan var det dags för Hampus genomgång. Då min fysioterapeut S är höggravid så provade jag en annan, som också heter S. :-P Berättade Hampus historia för henne och sedan satte hon igång och kände igenom honom. Han reagerade på ett par olika ställen, men enligt S var det inga större grejer. Hon var positiv till hur fräsch han var, med tanke på ålder och att han inte ridits på rätt sätt.
Jag fick order att jobba som jag gjort tidigare för att få ordning på rygg- och magmuskler, samt hålla lite koll på hasgallorna så de inte blev värre. Stretchning av alla benen + rygg samt massage av bakbenen. Så det blir lite pyssel för sötnosen framöver. :-)
Hampus tyckte det var skönt men lite ont med massage, han ville inte slappna av helt, men det var väldigt mycket rörelse och liv i stallet också. Han som alltid vill ha koll får ju svårt att varva ned då.
Sedan promenerade vi en kvart med fokus att verkligen kliva på i skritten, innan han fick återvända till hagen. Snälla U fotade lite exteriörbilder så jag har lite att jämföra med när han blivit snyggare i kroppen.
Shopping!
Eftersom jag är ledig idag, så passade jag på att åka till Hööks och Citygross för att handla lite nödvändigheter till Hampus.
Det blev en blå hovkrats
Ett longerdelta så det blir lättare med inspänningstygeln
En burk till matoljan som jag smörjer in Hampus hovar med
En gummiskrapa
En blå piggborste
En rotborste
Flugmedel
Ett grimskaft
En blå hink att ha i boxen till hösten
Och så två svampar, en att tvätta hästen med och en att rengöra krubban med.
Det blev en blå hovkrats
Ett longerdelta så det blir lättare med inspänningstygeln
En burk till matoljan som jag smörjer in Hampus hovar med
En gummiskrapa
En blå piggborste
En rotborste
Flugmedel
Ett grimskaft
En blå hink att ha i boxen till hösten
Och så två svampar, en att tvätta hästen med och en att rengöra krubban med.
Han är bättre än vad jag förtjänar
Igår kom jag ganska sent ut till stallet, men eftersom det är ledig dag idag så gjorde det ingenting. Tog in Hampus från hagen, han gnäggade när jag kom. <3 Borstade av honom en massa päls och kratsade hovarna. Bakhovarna var lite spruckna, så jag får raspa kanterna lite.
Sedan åkte tömkörningsgjorden på och vi gav oss ut på ridbanan. Började utan inspänning och efter lite skritt blev det fokus på övergångar mellan trav och galopp, samt hålla samma arbetstempo ett par varv. Även lite jobb med traven på liten volt.
Hampus är ambitiös och vill verkligen jobba, men hans ork tryter. Redan efter fem minuter flämtade han, så det blev lite pauser här och där när jag ändrade med inspänningen. Han fungerar bättre med en inspänningstygel från gjorden, mellan frambenen och till nosgrimman, än med en på vardera sida om honom. Nu sitter alla inspänningstyglar väldigt lösa, de är mest tänkta att visa honom vägen. Hoppas att min dressyrtränare F kan tömköra honom någon dag, så jag får veta om jag verkligen kan kräva form av honom någon gång.
Sedan avslutade vi passet med att han fick springa lös på ridbanan. Det blev ett par ordentliga galopper på långsidan, men precis när jag tänkt avsluta så upptäckte han att lilla öppningen (där vi bär in och ut hindermaterial) var öppen. Så slarvigt av mig att inte kolla den, men den brukar ju vara stängd. :-S
Så Hampus galopperade igenom öppningen och fortsatte upp mot stallplanen. Jag handlade på ren reflex, ropade hans namn och höll ut handen. När han var liten lärde jag honom att vad som än hänt, hur arg jag än var på honom, så kunde han alltid komma fram till mig när jag ropade och allt var bra igen.
Men jag trodde aldrig att han skulle göra en vändning i galoppen, bryta av till trav och trava hela vägen tillbaka till mig! Finaste, bästa Hampus!
Efter beröm, godis och ett varv till i skritt på banan så återvände vi till stallet. Jag provade att gå bredvid honom utan att hålla i honom och visst följde han mig som en hund igen. Nu längtar jag till nästa gång vi skall jobba på ridbanan, vill testa att löslongera honom. Kanske fungerar det bättre för honom än vanlig longering.
Hampus fick bli av med all utrustning innan mumsigt kraftfoder väntade på honom. I och med att han är så muskelfattig på grund utav proteinbrist så kör jag lite extra boosting på honom. Det är Krafft Muskel han äter, det är det foder på marknaden som innehåller mest protein per kg, så jag behöver inte ge honom så mycket heller. Däremot måste jag förstås öka på givan långsamt, så det är 25 g ökning varannan dag som gäller. När han vant sig kommer han få äta 200 g, så det är inga jättemängder med kraftfoder, men jag tror det kommer göra stor skillnad på hans kropp.
Om ni vill läsa vad Hampus har för sig när jag inte är hos honom, så har hans medryttare en blogg här: http://photographh.bloggplatsen.se/
Sedan åkte tömkörningsgjorden på och vi gav oss ut på ridbanan. Började utan inspänning och efter lite skritt blev det fokus på övergångar mellan trav och galopp, samt hålla samma arbetstempo ett par varv. Även lite jobb med traven på liten volt.
Hampus är ambitiös och vill verkligen jobba, men hans ork tryter. Redan efter fem minuter flämtade han, så det blev lite pauser här och där när jag ändrade med inspänningen. Han fungerar bättre med en inspänningstygel från gjorden, mellan frambenen och till nosgrimman, än med en på vardera sida om honom. Nu sitter alla inspänningstyglar väldigt lösa, de är mest tänkta att visa honom vägen. Hoppas att min dressyrtränare F kan tömköra honom någon dag, så jag får veta om jag verkligen kan kräva form av honom någon gång.
Sedan avslutade vi passet med att han fick springa lös på ridbanan. Det blev ett par ordentliga galopper på långsidan, men precis när jag tänkt avsluta så upptäckte han att lilla öppningen (där vi bär in och ut hindermaterial) var öppen. Så slarvigt av mig att inte kolla den, men den brukar ju vara stängd. :-S
Så Hampus galopperade igenom öppningen och fortsatte upp mot stallplanen. Jag handlade på ren reflex, ropade hans namn och höll ut handen. När han var liten lärde jag honom att vad som än hänt, hur arg jag än var på honom, så kunde han alltid komma fram till mig när jag ropade och allt var bra igen.
Men jag trodde aldrig att han skulle göra en vändning i galoppen, bryta av till trav och trava hela vägen tillbaka till mig! Finaste, bästa Hampus!
Efter beröm, godis och ett varv till i skritt på banan så återvände vi till stallet. Jag provade att gå bredvid honom utan att hålla i honom och visst följde han mig som en hund igen. Nu längtar jag till nästa gång vi skall jobba på ridbanan, vill testa att löslongera honom. Kanske fungerar det bättre för honom än vanlig longering.
Hampus fick bli av med all utrustning innan mumsigt kraftfoder väntade på honom. I och med att han är så muskelfattig på grund utav proteinbrist så kör jag lite extra boosting på honom. Det är Krafft Muskel han äter, det är det foder på marknaden som innehåller mest protein per kg, så jag behöver inte ge honom så mycket heller. Däremot måste jag förstås öka på givan långsamt, så det är 25 g ökning varannan dag som gäller. När han vant sig kommer han få äta 200 g, så det är inga jättemängder med kraftfoder, men jag tror det kommer göra stor skillnad på hans kropp.
Om ni vill läsa vad Hampus har för sig när jag inte är hos honom, så har hans medryttare en blogg här: http://photographh.bloggplatsen.se/
Mer provridning
Efter att Hampus fått fina hovar var det provridning för E. Hon har redan en sköthäst i stallet, men vill gärna rida också. Jag vill ju ha hjälp med Hampus ett par dagar i veckan, så det blir ju perfekt! :-)
Eftersom Hampus redan var borstad och fin i fötterna, så fick E sadla direkt och sedan tränsa. Hampus sadel ligger fruktansvärt dåligt, men han får stå ut någon vecka tills jag fått skatteåterbäringen och kan handla. ;-)
Sedan gick vi ut på ridbanan och E fick känna på Hampus i alla gångarter. Hon är ju van vid ridskolehästar och även om Hampus nyss gått på ridskola, så är han ändå känsligare än genomsnittshästen. När E dessutom red honom med många övergångar så blev han ännu alertare. Jag blev så ridsugen, men jag får ge mig till tåls till helgen. ;-)
E:s mamma fotade, så en liten bild i bloggen blev det. 
E fick avsluta med att skritta ut en sväng på Hampus. Än så länge är det bara uteritt i sällskap som gäller, annars får hon rida på ridbanan. Hampus är lite för sällskapssjuk för att ridas ut ensam just nu, den kampen som blir då får jag ta till att börja med.
När Hampus var avskrittad och nöjd visade jag hur rutinerna fungerar nu under sommaren, med rengöring av vattenkaret och hur vi noterar i boken vad vi gjort med Hampus. Sedan fick Hampus återvända till hagen och vi bestämde dagar för de närmaste två veckorna.
I och med att jag har ont efter min senaste avramling, så rider E Hampus idag, sedan longerar jag honom imorgon. På onsdag får han massagebehandling, så förmodligen blir det bara promenad vid hand den dagen. Sedan är planen att rida ut ihop med Ariel på torsdag, då hennes medryttare M ville se lite ridvägar. Jag längtar så efter att rida Hampus, han är verkligen drömhästen på alla sätt och vis!
Tillsnyggning av fötter
Igår kom min nya hovslagare N och skodde om Hampus. Jag vet inte när han skoddes senast, men eftersom N ändå skulle sko om Ariel så fick Hampus hänga med.
Han stod och sov hela skoningen, så himla skönt med en till okomplicerad häst. :-) Det blev barfota bak på prov, så får vi se om han klarar sig utan skor där sommartid. Vintertid behövs ju broddar runt om, så då får han ha skor även bak. När vi plockade bort skorna helt för två år sedan blev han ju ömfotad fram, så skorna fram får han ha så länge han rids.
N var förtjust i Hampus, men det är nog alla som träffar honom. ;-)
Han stod och sov hela skoningen, så himla skönt med en till okomplicerad häst. :-) Det blev barfota bak på prov, så får vi se om han klarar sig utan skor där sommartid. Vintertid behövs ju broddar runt om, så då får han ha skor även bak. När vi plockade bort skorna helt för två år sedan blev han ju ömfotad fram, så skorna fram får han ha så länge han rids.
N var förtjust i Hampus, men det är nog alla som träffar honom. ;-)
Frisering
Igår tog jag in Hampus från hagen i tron att han frös. Det spöregnade, blåste kallt och var runt fem plusgrader. Han var lite blöt, men tydligen står hans päls emot för han var varm och nöjd. :-)
Mindre nöjd blev han när jag började klippa av honom manen. Måste matte hitta på sådana tråkiga grejer? Men nu när han är min helt och hållet, så vill jag göra som jag själv vill med honom. Så manen rök och det blev supersnyggt från vänster sida och lite hackigt från höger sida. Men det växer ju ut. ;-) Funderar på att köpa en klippmaskin istället, så det blir enklare att hålla manen kort.
Sedan fick han återvända till hagen, fortfarande utan täcke. Hoppas han inte fryser, min fina prins!
Mindre nöjd blev han när jag började klippa av honom manen. Måste matte hitta på sådana tråkiga grejer? Men nu när han är min helt och hållet, så vill jag göra som jag själv vill med honom. Så manen rök och det blev supersnyggt från vänster sida och lite hackigt från höger sida. Men det växer ju ut. ;-) Funderar på att köpa en klippmaskin istället, så det blir enklare att hålla manen kort.
Sedan fick han återvända till hagen, fortfarande utan täcke. Hoppas han inte fryser, min fina prins!
Läskig flytt
Igår var K snäll och körde mig till Hampus stall. Han stod inne och sov, vad annars? ;-) Han verkade vara ganska nöjd med att jag borstade av honom och tog på grejerna, även om han bara trodde att vi skulle ut på en vanlig ridtur.
Vi skrittade iväg längs vinterhagarna och galoperade på rakbanan. Sedan blev det skritt igen genom skogen och där tyckte Hampus att vi kunde vända och rida hem igen. :-P
Istället fortsatte vi att skritta längs asfaltsvägen, det var lite småfarligt här och där tyckte Hampus, det fanns så mycket att titta på för en ridskolehäst som inte ridits ut själv sedan i december... När vi dessutom kom ikapp några hundar (som tack och lov inte skällde) och passerade en skock får, då var Hampus nerver spända till bristningsgränsen.
Som tur var så skulle vi vika av från asfalten precis där, men givetvis stod det en bil på vägen vi måste gå på och det smala utrymmet att passera förbi bilen var täckt med en presenning. Hua! Jag gav Hampus allt stöd jag kunde och lovade honom att det inte var farligt, men jag kände att han inte trodde mig. Han har inte fullständigt förtroende för mig än, helt enkelt därför att vi inte umgåtts tillräckligt mycket.
Men han gick över presenningen ändå och när han märkte att ingenting hänt så blev han lite mer avslappnad och började lita mer på vad jag sade att han klarade av. Vi galopperade längs en gräsäng och det tyckte han var skoj, även om han återigen försökte ta sig hemåt. När inte det fungerade så gnäggade han hjärtskärande, men ingen svarade honom.
Sedan red vi genom Bälinge, förbi de läskiga grävskoporna och alla villorna. Hampus tyckte återigen att allt var läskigt, men nu kände jag att jag verkligen nådde fram till honom. Han tyckte inte om det, men litade på att jag visste vad jag gjorde. Härliga häst!
Sista biten på grusväg blev det trav förbi lösdriftshästarna, sedan satt jag av i stallet och tog av honom sadeln. Med tränset på fick han gå ut med mig i hagen, han har ju ingen grimma än. Men eftersom jag vet att fjordhästar är coola hästar, så tog jag av honom tränset när han väl var inne i hagen.
Ariel var supernyfiken och de hälsade med böjda nackar. Sedan nosade de varandra över ryggen, varvid Hampus var nöjd och började beta. Ariel ville gärna nosa lite till, vilket Hampus tillät henne att göra bara han fick fortsätta beta. ;-)
Det var så skönt att ihopsläppet blev helt odramatiskt, det här är en dröm jag burit på länge, att äntligen få ha mina hästar tillsammans!
Jag tog reda på Hampus utrustning och längtar till skatteåterbäringen kommer så jag får shoppa lite grejer till honom. Sedan fyllde jag på vatten i hagen och kunde konstatera att de fortfarande var vänner. Så då åkte jag hem och lämnade dem att överleva natten tillsammans. :-)
Vi skrittade iväg längs vinterhagarna och galoperade på rakbanan. Sedan blev det skritt igen genom skogen och där tyckte Hampus att vi kunde vända och rida hem igen. :-P
Istället fortsatte vi att skritta längs asfaltsvägen, det var lite småfarligt här och där tyckte Hampus, det fanns så mycket att titta på för en ridskolehäst som inte ridits ut själv sedan i december... När vi dessutom kom ikapp några hundar (som tack och lov inte skällde) och passerade en skock får, då var Hampus nerver spända till bristningsgränsen.
Som tur var så skulle vi vika av från asfalten precis där, men givetvis stod det en bil på vägen vi måste gå på och det smala utrymmet att passera förbi bilen var täckt med en presenning. Hua! Jag gav Hampus allt stöd jag kunde och lovade honom att det inte var farligt, men jag kände att han inte trodde mig. Han har inte fullständigt förtroende för mig än, helt enkelt därför att vi inte umgåtts tillräckligt mycket.
Men han gick över presenningen ändå och när han märkte att ingenting hänt så blev han lite mer avslappnad och började lita mer på vad jag sade att han klarade av. Vi galopperade längs en gräsäng och det tyckte han var skoj, även om han återigen försökte ta sig hemåt. När inte det fungerade så gnäggade han hjärtskärande, men ingen svarade honom.
Sedan red vi genom Bälinge, förbi de läskiga grävskoporna och alla villorna. Hampus tyckte återigen att allt var läskigt, men nu kände jag att jag verkligen nådde fram till honom. Han tyckte inte om det, men litade på att jag visste vad jag gjorde. Härliga häst!
Sista biten på grusväg blev det trav förbi lösdriftshästarna, sedan satt jag av i stallet och tog av honom sadeln. Med tränset på fick han gå ut med mig i hagen, han har ju ingen grimma än. Men eftersom jag vet att fjordhästar är coola hästar, så tog jag av honom tränset när han väl var inne i hagen.
Ariel var supernyfiken och de hälsade med böjda nackar. Sedan nosade de varandra över ryggen, varvid Hampus var nöjd och började beta. Ariel ville gärna nosa lite till, vilket Hampus tillät henne att göra bara han fick fortsätta beta. ;-)
Det var så skönt att ihopsläppet blev helt odramatiskt, det här är en dröm jag burit på länge, att äntligen få ha mina hästar tillsammans!
Jag tog reda på Hampus utrustning och längtar till skatteåterbäringen kommer så jag får shoppa lite grejer till honom. Sedan fyllde jag på vatten i hagen och kunde konstatera att de fortfarande var vänner. Så då åkte jag hem och lämnade dem att överleva natten tillsammans. :-)
