Farliga åskådare...

Igår kom bägge hästarna och mötte mig i hagen, Hampus verkade mycket nöjd med att det var han jag valde. ;-) Planen var att bara ta det lugnt, skritta en aktiv skritt och checka av om han var ömfotad i bak.

Borstade, kratsade hovarna och tog på utrustningen. Uppsittning och sedan skritt iväg längs åkerkanterna. Hampus tuffade på ganska bra, men tyckte att jag krävde lite väl mycket skritt ibland. Ute på grusvägen kunde jag konstatera att han fortfarande är öm, så jag får se om vi står ut med detta eller om det åker på skor om några veckor.

Rätt som det var upptäckte jag att det stod en skock får och tittade på oss. De rörde sig ingenting och bräkte inte, men jag försökte ändå få Hampus att upptäcka dem. Vilket tog en stund, eftersom de var helt stilla hela tiden. Men när han väl upptäckte dem fick han panik, kastade sig snett bakåt ned i ett dike och vi for omkull. Fy vad ont det gjorde! Tog mig upp på benen och såg hästen galoppera bortåt. Inte så bra... Men eftersom det är Hampus vi pratar om så ropade jag på honom, varvid han vände och kom tillbaka till mig. <3

Han var fruktansvärt skärrad, fick peppa honom steg för steg mot fåren och ändå skakade hela hästen av rädsla. Ingen mening att vara arg på honom, för han var så uppenbart rädd och inte fånig. Men så rörde ett får på sig och ett annat bräkte till och då slappnade han av. Jaha, var det bara får, tänkte han nog...

Satt upp vid en sten och skrittade vidare. Nu var Hampus lite mer på tårna när vi skrittade genom byn, men han lugnade sig när vi vek av från vägen och fortsatte hemåt över andra åkrar. Åter i stallet var han lugn och nöjd igen, skönt!

Svampade av honom innan jag kollade mina egna skador. Lite avskalad hud, ett jättestort blåmärke längs magen, en stukad tumme och en bula i pannan. Blir till att köpa ny hjälm och även en säkerhetsväst som jag kan ha fast jag rider i bomlösa, den jag har nu slår i bakvalvet vilket gör att jag drar mig för att använda den.

Gick ut i hagen med Hampus och så fick han kraftfoder. Insåg i efterhand hur illa det kunde ha gått om han skenat hela vägen hem... Insåg också att det var ett klokt beslut att låta E bara rida ut i sällskap, det kommer att ta tid innan Hampus är helt trygg ute.

Men han är ändå finaste killen som litar på matte! <3

Kommentarer
Postat av: Sophie

OJ! Det kunde slutat riktigt illa, men gulle Hampus som lyssnar så bra på dig. <3 Han är inte så van att ridas ute själv kanske efter livet som ridskolehäst?

Ska han tillbaka till ridskolelivet igen eller får han bli mattes gulle-gurka resten av livet nu? =)

Krya på dig och hoppas du inte känner av alla blåmärken och stukningar för mycket. Ramlade du inte av Ariel ganska nyss med? Du får använda silvertejp så du stannar kvar. fniss

2012-06-15 @ 09:14:26
Postat av: Ellinor Karlström

Nä, han brukar ju aldrig ridas ut av ridskolan, så minst två år med väldigt sporadiska uteritter (dvs när jag red honom) har han bakom sig. Sedan vet jag ju inte hur det var på tidigare ridskola, de kanske också bara red i ridhus.



Hampus kommer inte åka tillbaka till ridskolan, nu är han bara min för resten av sitt liv. Äntligen! :-D



Jodå, jag ramlade av Ariel och slog sönder revbenen för två veckor sedan... Blä!

2012-06-15 @ 09:42:18
URL: http://habina.blogg.se/puss

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0