Pust och stön

Igår fick Hampus stå ut med lite skrittklättring efter täckesprovandet. Vi klättrade två varv uppför klätterbacken och sedan runt hela backen, sedan avslutade vi med att gå uppför en gång till, men sedan vända tillbaka och gå samma väg nedåt igen. Jag tycker egentligen det är lite för tufft, går man runt blir det inte lika brant nedförsbacke och hästen hinner dessutom pusta innan det är dags att klättra igen. Men sista gången får Hampus allt orka med en lite tuffare variant, det gäller att börja öka kraven på honom.
 
Han var lite trött efteråt, men inte värre än att vi kunde traska på i glatt tempo på slingerstigen. När vi kommit halvvägs på den vände vi hemåt, så det blev en kort men ganska intensiv skrittur.
 
Hampus gick och stönade nästan i varje steg, då vet man att han tycker det är jobbigt och att han kommer igång med kroppen. Flera gånger kände jag hur han höjde ryggen, det har jag inte upplevt tidigare. Härligt!
 
Tillbaka i stallet kollade T på honom och höll med om att det hänt grejer. Han har inte lika stor mage längre och överlinjen har blivit lite högre. Heja, heja! Det skall bli himla spännande att höra vad massösen tycker på onsdag, hon har ju inte sett honom på en hel månad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0